Barnet favoriserar

[Emelie381]

Jag vet att det är vanligt och brukar gå över, men finns det något man kan göra för att få det att gå över snabbare?
Jag var mammaledig tills barnet var 6,5 månader. Under min mammaledighet dög inte pappa alls, jag ammade och barnet vägrade flaska. Sen var pappan hemma i 7 månader och jag dög inte alls.
Barnet är idag 2,5 år och pappan är fortfarande favorit. Jag känner mig ratad och värdelös... allt går bra om vi är hemma själva, men så fort pappan kommer hem är det han som gäller. Jag får inte hjälpa till på toa eller dela maten. Vissa dagar är bättre än andra, men pappa är ändå bäst.

Jag är hemma mest med barnet, jobbar oregelbundet och även dygn. Pappan jobbar dagtid på vardagar. Vårt främsta problem är nätterna, då duger bara pappa. Jag kan duga efter en stund om inte han är hemma. Antar att det beror på att pappan alltid finns där på nätterna och att jag ibland jobbar.

Hur ska jag tackla det? Jag blir sårad, ledsen och arg när jag inte duger. Vilket jag försöker att inte visa, men tålamodet brister då och då. Tidigare har vi låtit barnet hållas då hon fått såna stora utbrott att det inte går att få kontakt med henne...
Funderar på att föreslå att pappan åker bort typ en helg? Så hon måste gå med på att det är mamma som gäller, men då är det väl bara samma sak när han kommer hem igen.
Eller är det bara vänta och hoppas att det löser sig?

 

[Ja88]

Jo så har alla våra varit i perioder mer och mindre uttalat. Det går ju över så småningom. Vi har inte alltid låtit dem bestämma att bara den ena föräldern duger till vissa saker utan de har fått lov att köpa att "fel" förälder hjälper på toa, spänner fast i bilen eller vad det nu kan vara. Aktivt se till att även den ratade () får tid själv med barnet både till vardags och att man hittar på något tillsammans.

 

[Emelie381]

Jo så har alla våra varit i perioder mer och mindre uttalat. Det går ju över så småningom. Vi har inte alltid låtit dem bestämma att bara den ena föräldern duger till vissa saker utan de har fått lov att köpa att "fel" förälder hjälper på toa, spänner fast i bilen eller vad det nu kan vara. Aktivt se till att även den ratade () får tid själv med barnet både till vardags och att man hittar på något tillsammans.

Jag och dottern spenderar mesta tiden tillsammans, funkar bra när inte pappan är hemma. Nattningarna gick inte förut men nu kan vi ha varannan (Om jag inte jobbar).
Så vissa saker har blivit bättre, men det vardagliga fortsätter. Säger jag att hon är min älskling så säger hon att hon bara är pappas älskling t.ex.
Har pågått i 2 år nu, så börjar bli rätt less.
Men barn kanske bara är sådana att dom har en favorit? Enda barnet och kommer nog inte bli fler, så jag får väl skaffa en till katt eller nåt

 

[Sofie.S]

Våra tjejer (4 och 2,5 år gamla) vill att jag ska hjälpa dem med allt och om pappan försöker blir det tårar och skrik. Vi dansade efter deras vals först, men efter ha reflekterat lite så kändes det som att de styrde oss för det gick bra så fort jag inte var i närheten.

Nu när tårar och skrik kommer så säger jag ”pappa får hjälpa er” och han svarar ”Vill ni åka till ... så hjälper jag er” och efter en stund så accepterar dem det.
Ofta räcker det med att pappan säger ”Nu hjälper jag er”.

I vårt fall så känns det som sagt att de mest kör med oss och det blir en ond cirkel av det. De måste acceptera att båda föräldrarna kan hjälpa när båda är närvarande.

 

[Emelie381]

Våra tjejer (4 och 2,5 år gamla) vill att jag ska hjälpa dem med allt och om pappan försöker blir det tårar och skrik. Vi dansade efter deras vals först, men efter ha reflekterat lite så kändes det som att de styrde oss för det gick bra så fort jag inte var i närheten.

Nu när tårar och skrik kommer så säger jag ”pappa får hjälpa er” och han svarar ”Vill ni åka till ... så hjälper jag er” och efter en stund så accepterar dem det.
Ofta räcker det med att pappan säger ”Nu hjälper jag er”.

I vårt fall så känns det som sagt att de mest kör med oss och det blir en ond cirkel av det. De måste acceptera att båda föräldrarna kan hjälpa när båda är närvarande.

Kan nog vara mkt så här också. Och pappan är den som "daltar" mest med henne medans jag vill att hon också försöker själv eller inte får precis som hon vill varje minut... Pappan håller helt med om jag sagt nej till något, men det blir jag som säger nej först och blir den "elaka".
Jag och pappan får nog ta och prata igenom detta, jag hoppas ju hon blir mer okej med att jag hjälper om hon vet att pappa också är med på det.

 

[cambodia]

Jag vet att det är vanligt och brukar gå över, men finns det något man kan göra för att få det att gå över snabbare?
Jag var mammaledig tills barnet var 6,5 månader. Under min mammaledighet dög inte pappa alls, jag ammade och barnet vägrade flaska. Sen var pappan hemma i 7 månader och jag dög inte alls.
Barnet är idag 2,5 år och pappan är fortfarande favorit. Jag känner mig ratad och värdelös... allt går bra om vi är hemma själva, men så fort pappan kommer hem är det han som gäller. Jag får inte hjälpa till på toa eller dela maten. Vissa dagar är bättre än andra, men pappa är ändå bäst.

Jag är hemma mest med barnet, jobbar oregelbundet och även dygn. Pappan jobbar dagtid på vardagar. Vårt främsta problem är nätterna, då duger bara pappa. Jag kan duga efter en stund om inte han är hemma. Antar att det beror på att pappan alltid finns där på nätterna och att jag ibland jobbar.

Hur ska jag tackla det? Jag blir sårad, ledsen och arg när jag inte duger. Vilket jag försöker att inte visa, men tålamodet brister då och då. Tidigare har vi låtit barnet hållas då hon fått såna stora utbrott att det inte går att få kontakt med henne...
Funderar på att föreslå att pappan åker bort typ en helg? Så hon måste gå med på att det är mamma som gäller, men då är det väl bara samma sak när han kommer hem igen.
Eller är det bara vänta och hoppas att det löser sig?

Orkar inte svara så långt just nu men vill skicka en kram för jag har ungefär samma situation här hemma där jag inte duger utan den andra föräldern är bäst, jag har tidigare skapat en tråd själv om ämnet för ett tag sedan som du kanske kan hitta är vi själva går det bra, vi har även åkt bort över helgen jag och min son men kommer tillbaka i samma när vi kommer hem igen...

Jag lider med dig, verkligen, samtidigt är det skönt att veta att man inte är ensam
(Och extra ”skönt” att höra någon där mamma inte duger, för oftast ”brukar” det vara tvärt om vilket skär ännu mer i mitt mammahjärta )

 

[Ja88]

Men barn kanske bara är sådana att dom har en favorit? Enda barnet och kommer nog inte bli fler, så jag får väl skaffa en till katt eller nåt

Iaf så är det nog extremt vanligt, sen kan det ju vara olika uttalat hos barn och de kan ju mycket väl byta favorit i olika perioder. Bland våra så verkar 8-åringen och 6,5 åringen ha växt ifrån favoriseringsstadiet medan 4-åringen är både mammig och pappig och favoriserar oss båda lite omväxlande. Ofta är det den som för tillfället är hemma mest med henne som är största favvon vilket väl är rätt naturligt.