evis
Trådstartare
Vet inte om jag lägger denna helt galet nu, men vilket ställe bättre än Buke kunde jag hitta för att ventilera dessa funderingar...och på senior finns nog mest erfarenhet.
Jag & sambon pratade för någon dag sedan mer på allvar om barn...jag har velat ha barn ett bra tag...alltså ett fullständigt egoistiskt behov, jag bara LÄNGTAR, men vi är ju unga och har hela liven framför oss, så det har aldrig varit något seriöst prat om detta. Sambon har med ångest i rösten alltid sagt att han vill ha barn om sisådär 10 år. Men som sagt, häromdagen så lät det annorlunda...
Men det han då påpekade var att jag ju omöjligt har tid att skaffa barn...och han har ett par bekanta, arbetskompisar, som hävdar att anledningen till att deras förhållanden tog slut var att deras fruar hade häst - och inte hade "tid att vara mamma".
Vi har ju haft våra diskussioner om mitt hästintresse, men idag har vi det rätt bra, sambon har helt enkelt accepterat att jag brinner för det här och "behöver" hästeriet och han låter mej lägga tid, energi, engagemang och pengar på hästarna utan bråk.
Men jag förstår ju vad han menar...med barn så lär man ju behöva omprioritera massor. Men det jag undrar är, hur ni har löst problemet hästintresse kombinerat med att ha småbarn? Vad har vi för olika (häst)mammor på Buke?
På läger i helgen så träffade jag en "tjej" med tre yngre barn - hon var där ensam med sina barn (sambon vilade upp sej hemma?
), bland annat en 1 månad gammal bebis... Hon hade ridit till ungefär 1½ mån innan förlossning, hon hade hållt igång hästen med körning ända fram till barnet föddes...och var igång att rida & köra 1 vecka efteråt. Nu var hon väl extrem, men jag undrar, hur har NI andra gjort? Barnen var då fantastiskt sociala, duktiga på att prata osv, det är samma erfarenhet som jag har av barn med hästintresserade föräldrar sedan innan - de får tidigt vara med ute och bli barnvaktade av många andra, på kurser, lektioner osv och lär sej sociala regler tidigt och är ofta duktiga på att prata och uttrycka sej, trygga & självständiga. I jämförelse med barn som har "hemmagående" mammor som inte har något annat än mamma-jobbet att tänka på....
Har ni fortsatt träna seriöst? Eller låtit hästeriet gå på lågfart? Kanske lånat ut hästen/hästarna? Eller behållit kvar hästen/hästarna under hela tiden? Hur har ni löst det med tid för ridning & träning, med barnvakt och dylikt?
Vill höra massa erfarenheter, så hoppas ni orkar skriva...
Jag & sambon pratade för någon dag sedan mer på allvar om barn...jag har velat ha barn ett bra tag...alltså ett fullständigt egoistiskt behov, jag bara LÄNGTAR, men vi är ju unga och har hela liven framför oss, så det har aldrig varit något seriöst prat om detta. Sambon har med ångest i rösten alltid sagt att han vill ha barn om sisådär 10 år. Men som sagt, häromdagen så lät det annorlunda...
Men det han då påpekade var att jag ju omöjligt har tid att skaffa barn...och han har ett par bekanta, arbetskompisar, som hävdar att anledningen till att deras förhållanden tog slut var att deras fruar hade häst - och inte hade "tid att vara mamma".
Vi har ju haft våra diskussioner om mitt hästintresse, men idag har vi det rätt bra, sambon har helt enkelt accepterat att jag brinner för det här och "behöver" hästeriet och han låter mej lägga tid, energi, engagemang och pengar på hästarna utan bråk.
Men jag förstår ju vad han menar...med barn så lär man ju behöva omprioritera massor. Men det jag undrar är, hur ni har löst problemet hästintresse kombinerat med att ha småbarn? Vad har vi för olika (häst)mammor på Buke?
På läger i helgen så träffade jag en "tjej" med tre yngre barn - hon var där ensam med sina barn (sambon vilade upp sej hemma?
Har ni fortsatt träna seriöst? Eller låtit hästeriet gå på lågfart? Kanske lånat ut hästen/hästarna? Eller behållit kvar hästen/hästarna under hela tiden? Hur har ni löst det med tid för ridning & träning, med barnvakt och dylikt?
Vill höra massa erfarenheter, så hoppas ni orkar skriva...