Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Att råda i avlivningsfrågor är nästan alltid HELT omöjligt om man inte känner ägare och hund väl!
För mej finns dock några frågor som jag kan tycka är väldigt relevanta:
* Hur mår hunden egentligen?
Om den ständigt är stressad, lätt känner sej hotad, lätt blir belastad i nya miljöer/situationer.
* Kan den nuvarande ägaren ordna en hållbar livssituation utan att riskera att människor eller hund kommer till skada?
Att aldrig kunna sappna av när hund och barn är i samma rum, att alltid hålla ett öga på hunden, att hunden ofta känner sej trängd/hotad av både familjens egna barn och andra stora och små människor osv.
* Hur sannorlikt är det att en insident upprepas där någon riskerar komma till skada?
Hunden i denna tråd har ju redan bitit/markerat många gånger samt morrar dagligen mot famlijens barn.
När man som ägare ärligt svarat på dessa frågor och kommit fram till en slutsats. Då är det dags att fatta ett beslut!
/Swat
Avlivat.
Been there, done that.
För mig var det ett enkelt beslut och beslutet togs innan hunden faktiskt åsamkade någon person skada.
Det är en omöjlighet att ha 100% koll på en hund 24/7 och inte mår hunden bra av att leva under mer eller mindre konstant stress heller.
Har en släkting som för många år sedan hade en sådan hund, Hon avlivade inte.
Det slutade med att hunden helt oprovocerat attackerade en av barnens kompisar när barnen lekte med varandra. Hunden högg kompisen rakt i ansiktet..
Svårigheten blir att jag kan inte GARANTERA att jag i varje given situation har sån koll på honom att han inte biter ett barn eller en vuxen som beter sig "fel".
.
Låter ju inte så kul. En sån hund ska ju i mitt tycke ha munkorg runt andra som skulle kunna "göra fel". En hund ska inte ha så lätt att bita tycker jag. Gå undan, bete sig besvärat, ja visst. Men det ska sitta längre in att bita. Men det är min personliga åsikt.
Swat: kanonbra inlägg!!!![]()
Innan du bestämmer dig, tänk lite på Swats inlägg och omvärdera lite i hur hunden mår.
Du säger själv att han har gjort stora framsteg, det är ju super, kanske räcker det inte men hur lever han? Får han stimulans? Det är ju en otroligt aktiv ras som verkligen behöver hålla koll på hjärnspökena.
Kan du testa DAP en period?
EDIT: Såg att du hade skrivit att han är understimulerad, jag vet, men då tycker jag inte att det är så konstigt att han beter sig värre igen. Kan ni inte göra något för honom? Det gäller ju att hitta aktiviteter som inte tar så lång tid men som är krävande för honom, spår och sök tex. Kanske kan du tillochmed involvera sonen på ett senare stadium så att hunden får en förväntan i samband med sonen.
Inget illa mot dig, men ibland är vi så himla snabba med att dömma ut hundarna, i detta fallet är det en ras som är väldigt krävande med trasslig bakgrund och som är understimulerad. Har detta pågått en längre tid så mår ju hunden allt annat än bra...
.
Ett tag tränade jag både bruks & agility + långa promenader & han nafsade ändå + morrade åt barnen jämt.
På det första svarar jag ja
på det andra svarar jag nej (inte i verkligheten)
KL
Jag har också som någon annan här skrev haft, levt och "umgåtts" med en del knepiga hundar.. Ska man tvunget ha en sådan hund så har man ett enormt ansvar att det inte ska hända något och visst går det. Frågan är väl bara om det är värt besväret så att säga, hur roligt är det att ha en sådan hund om den är tänkt till enbart sällskap och familjehund?
En annan fråga som jag bara måste ställa utan att mena något illa eller så.. Varför klappade din son hunden? Om hunden inte tycker om barn, dina barn vet om att han inte gillar dem.. Måste de vara på hunden och klappa den då?
Mvh