Behöver lite råd...

[Fullblod]

Jag har just fått reda på att jag är gravid... blandade känslor vill jag lova... visst jag vill jättegärna ha barnet... men samtidigt var det inte tänkt precis nu.. men åldern har man ju inne och just nu känns det så mysigt när jag tänker på det... men sambon är väl inte lika säker som jag... han har fortfarande lite panik och blir fortfarande ganska blek när jag nämner något... fast jag tror inte att han kan tänka sig att ta bort det heller... Ska till Barnmoskemott på mån å prata med de lite om allt... men hur gör man nu... nån som varit i samma sits som kan hjälpa mig och ge lite tips och råd??

Over and out - Zatan

 

[Heira]

Sv: Behöver lite råd...

Jag blev oplanerat gravid och visst var det känslor hit och dit, men en sak visste jag redan innan, och det var att jag inte skulle klara av en abort, och det hade jag sagt till min sambo också.

Prata prata prata med din sambo och följ ditt hjärta är det enda råd jag kan ge dig...

Det är en stor omställning med barn, men en hel del får man under de 9 månader som gravid, man hinner iaf vänja sig vid tanken.

 

[Fullblod]

Sv: Behöver lite råd...

Tack......

 

[Basilika]

Sv: Behöver lite råd...

Ojojoj vad jag grät när jag upptäckte att jag var gravid. Jag hade inte tänkt mig själv som förälder utan hade planer på ett liv "i frihet". Men jag var nygift med en man som fullkomligen älskar barn och har en otroligt god hand med barn. Jag "skrev kontrakt" med den blivande fadern att vi skulle dela lika på föräldreledighet, hushållsarbete och karriärsutveckling. Jag led stora samvetskval men bestämde mig ändå för att köra på.

Hur det gick?

Än så länge är det bra. Min äldsta son fyller 8 år idag och har utvecklats till en fantastisk fin unge, faktiskt finast i hela världen Han var till och med så fin att han fick en lillebror som nu är lite drygt 4

Jag säger som ovanstående. Prata prata prata med din sambo och tror du att det kan bli bra så blir det säkert det. Man anpassar sig ju som sagt under graviditeten.

 

[mawito]

Sv: Behöver lite råd...

Jag blev oxå gravid av "misstag". Kändes som hela världen rasade... Tänkte att nu är livet slut, jag kommer aldrig kunna göra något osv. Men någonstans kände jag att abort inte var ett alternativ.

Och nu skulle jag aldrig ångra det.
Jag hade i princip aldrig tagit i en bebis, var inte intresserad av barn alls men man lär sig.
Nu är han 2 år och jag har börjat plugga igen och insett att livet fungerar lika bra fast man har barn, med vissa skillnader förstås.

 

[Cillavan]

Sv: Behöver lite råd...

Jag fick också panik när jag fick reda på att jag var gravid. Det hade tagit mig många år att bearbeta tanken på att skaffa barn. Jag ville inte välja bort barn eftersom jag trodde (och nu tycker mig veta) att barn är något fantastiskt att vara med om och dessutom en stor utmaning och personlig utveckling. Men skraj var jag nästan hela graviditeten, och jag har aldrig varit särskilt barnförtjust. Men det funkar alldeles utmärkt, och som en kompis till mig sa "man har ju aldrig hört talas om någon som ångrat sig". Och det är faktiskt underbarare än att ha häst, tro det eller ej!
Både du och sambon hinner med att vänja er vid tanken under graviditeten, och det är en sådan häftig upplevelse att ni inte kommer att ångra er! Men det är nog viktigt att prata om det ordentligt. Kanske med en psykolog på MVC om ni kan få en tid om ni vill det, eller med barnmorskan. Lycka till!

 

[Tokmaja]

Sv: Behöver lite råd...

Jag är kanske fel person att svara eftersom jag ville ha barn, men vi prövade bara i 2 månader, det blev inget, vi fick kalla fötter och sa att "nej vi väntar nått år till" sagt å gjort. Två månader senare var vi gravida... inte riktigt som vi tänkt oss det nej.
Vi fick panik. Vi hade precis bjudit högst på ett hus, jag hade tänkt mig att ev börja plugga hösten därpå osv osv osv
Men om jag ångrar det hela? Nej.
Han är min gosegris och älskling!

FRågan om det egentligen nån gång är HELT rätt tid för att få barn? :smirk: Men det brukar bli bra i alla fall!

 

[sture]

Sv: Behöver lite råd...

Mitt "misstag" fyllde 13 år annandag jul

Jag och min nuvarande man var arbetskamrater och inledde ett för hållande men var inte "tillsammans" (var nu den definitionen går ). Så gick det som det gick, jag blev gravid (avbrutet samlag är inget bra preventivmedel ) Jag var 22 och han var 25. Efter lite funderande så bestämde vi oss ändå för att försöka. Vi gifte oss midsommarafton 1991 och vår son föddes som sagt annandag jul 1991. 2 år och 3 1/2 månad senare kom hans lillasyster .

Ja, vi är fortfarande gifta :smirk: och jag är glad att vi tog det beslut vi gjorde! :smirk:

 

[Fullblod]

Sv: Behöver lite råd...

Tack alla ... nu känner jag ännu mer att vårt beslut är det rätta... bebisen stannar kvar i magen ... just nu är jag överlycklig och inget kan få mig att tänka annat... längtar tills jag skriver in mig på MVC

 

[Zoya]

Sv: Behöver lite råd...

Svarar jag med:
Blev oplanerat gravid våren -03. Det kändes jättekonstigt först. Jag skulle precis börja plugga och vi bodde tillfälligt hos mina föräldrar (p.g.a stambyte) osv så det var verkligen helst fel tajming.
Sambon fick väldigt kalla fötter till en början och trodde länge att jag bara skämtade

Ett bra tips för att få mannen att känna sig säkrare är att ta med honom till MVC så han få se underverket på ultraljudet och höra hjärtljuden etc. För honom är ju inte bebisen en "fysisk" sak innan den föds så han måst efå känna sig delaktig på andra sätt.

Och som alla andra sagt - man ångrar sig inte! Visst, mitt liv är mer komplicerat nu och jag hinenr inte med allt det jaga gjorde innan men vad gör det! Jag har världens underbaraste son istället!!