Behöver råd

Hund123

Trådstartare
Sedan jag var liten har jag velat arbeta med hästar. I tonåren jobbade jag gratis mot att jag fick hästar att rida och tävla samt en period var medryttare på flera olika hästar bara för att få fler timmar i sadeln. Tanken var att jag skulle fortsätta även efter gymnasiet men kombination med skola, tävlingar, träningar och flera timmar jobb i stall nästan varje dag gjorde mig utbränd. Nu har jag haft en paus i snart 2 år och det verkar inte som att jag kommer ta upp intresset den närmsta tiden. Dels för att jag inte har ekonomin, har ingen möjlighet/ork att flytta till en gård och jobba samt att jag har blivit lite traumatiserad/utbränd av det ganska vidriga klimatet och villkoren som är i stall om jag ska vara ärlig...

Men ändå känner jag en enorm stress över att jag inte rider, typ som att tiden rinner ut och om jag inte blir bra nu i 20 års åldern kommer jag aldrig bli tillräckligt bra för att tävla på hög nivå. Men jag har heller ingen lust att bli utnyttjad som jag blivit tidigare. Jag har inget emot att jobba hårt men jag vill ha nånting tillbaka.

Men vad tycker ni? Kan jag lugna ner mig och ta mig tid att hitta tillbaka till min ork och tidigare driv eller är det helt kört med min karriär som tävlingsryttare om jag tar ett par år till utan häst? Jag blir bara så himla stressad när jag ser mina gamla stallkompisar börjat tävla internationellt, jobbar i kända tävlingsstall/driver eget och köper egna hästar och här är jag som inte ens orkar ta mig an en medryttarhäst 1 gång i veckan :(
 
Sedan jag var liten har jag velat arbeta med hästar. I tonåren jobbade jag gratis mot att jag fick hästar att rida och tävla samt en period var medryttare på flera olika hästar bara för att få fler timmar i sadeln. Tanken var att jag skulle fortsätta även efter gymnasiet men kombination med skola, tävlingar, träningar och flera timmar jobb i stall nästan varje dag gjorde mig utbränd. Nu har jag haft en paus i snart 2 år och det verkar inte som att jag kommer ta upp intresset den närmsta tiden. Dels för att jag inte har ekonomin, har ingen möjlighet/ork att flytta till en gård och jobba samt att jag har blivit lite traumatiserad/utbränd av det ganska vidriga klimatet och villkoren som är i stall om jag ska vara ärlig...

Men ändå känner jag en enorm stress över att jag inte rider, typ som att tiden rinner ut och om jag inte blir bra nu i 20 års åldern kommer jag aldrig bli tillräckligt bra för att tävla på hög nivå. Men jag har heller ingen lust att bli utnyttjad som jag blivit tidigare. Jag har inget emot att jobba hårt men jag vill ha nånting tillbaka.

Men vad tycker ni? Kan jag lugna ner mig och ta mig tid att hitta tillbaka till min ork och tidigare driv eller är det helt kört med min karriär som tävlingsryttare om jag tar ett par år till utan häst? Jag blir bara så himla stressad när jag ser mina gamla stallkompisar börjat tävla internationellt, jobbar i kända tävlingsstall/driver eget och köper egna hästar och här är jag som inte ens orkar ta mig an en medryttarhäst 1 gång i veckan :(
Så länge du inte har orken kommer du aldrig kunna jobba med tävling och som ryttare, det är ett jäkla slitjobb så kräver all ork du har.
 

ameo

Moderator
Ibland kan högt satta mål ge en stress som gör att man tappar intresse. Att du önskat det sedan barnsben betyder inte att målen är rimliga i dagsläget. Ha kvar dina mål som perifera mål att sikta mot, men det viktigaste är ändå att ha roligt på vägen.
För att nå målen måste du ha ork och motivation. Du kommer aldrig nå toppen genom att enbart tvinga dig till att rida.
Försök låta bli att jämföra dig med jämnåriga kompisar, de lever inte med dina förutsättningar.
Och, av egen erfarenhet vet jag att man ibland helt enkelt får omvärdera sina mål och kanske inse att man inte kommer nå dem, eller att det kanske kommer ta längre tid.
Släpp prestationshetsen, hitta tillbaka till glädjen med hästar och ridning igen. Och när du är där, Då är det dags att börja fundera på att sätta nya mål. Kanske är det då fortfarande världstoppen som hägrar, eller kanske något annat.

Mitt mål var att någon gång i livet rida svår klass i hoppning. Jag lyckades föda upp en häst som hade kapacitet att nå dit, men det var samtidigt som jag själv började föda barn och då tappade jag drivet. Hästen såldes och nådde nästan hela vägen (varav skador hos ryttaren var en stor del till att den inte nådde dit)
 
Sedan jag var liten har jag velat arbeta med hästar. I tonåren jobbade jag gratis mot att jag fick hästar att rida och tävla samt en period var medryttare på flera olika hästar bara för att få fler timmar i sadeln. Tanken var att jag skulle fortsätta även efter gymnasiet men kombination med skola, tävlingar, träningar och flera timmar jobb i stall nästan varje dag gjorde mig utbränd. Nu har jag haft en paus i snart 2 år och det verkar inte som att jag kommer ta upp intresset den närmsta tiden. Dels för att jag inte har ekonomin, har ingen möjlighet/ork att flytta till en gård och jobba samt att jag har blivit lite traumatiserad/utbränd av det ganska vidriga klimatet och villkoren som är i stall om jag ska vara ärlig...

Men ändå känner jag en enorm stress över att jag inte rider, typ som att tiden rinner ut och om jag inte blir bra nu i 20 års åldern kommer jag aldrig bli tillräckligt bra för att tävla på hög nivå. Men jag har heller ingen lust att bli utnyttjad som jag blivit tidigare. Jag har inget emot att jobba hårt men jag vill ha nånting tillbaka.

Men vad tycker ni? Kan jag lugna ner mig och ta mig tid att hitta tillbaka till min ork och tidigare driv eller är det helt kört med min karriär som tävlingsryttare om jag tar ett par år till utan häst? Jag blir bara så himla stressad när jag ser mina gamla stallkompisar börjat tävla internationellt, jobbar i kända tävlingsstall/driver eget och köper egna hästar och här är jag som inte ens orkar ta mig an en medryttarhäst 1 gång i veckan :(
Steg ett är att stressa ner och fokusera på vad du verkligen vill göra och sätta upp delmål för att nå dit. Om det innebär slingriga snårstigar på vägen behöver det inte vara fel.
 
Du har all tid i världen! Ridsporten är rätt fantastisk att du faktiskt kan vara som bäst i 50-årsåldern. Så ge dig tid att läka så kommer glädjen och orken tillbaka💖. Jag är 40 och efter ett fall från häst i höstas fungerar jag inte helt som innan. Jag kan dock inte vara utan häst och har två nya hästar och de är min läkning. Håller på att lära mig att acceptera att det är ok att vara långsam och att kraven är lägre på min egen ridförmåga. Inte så lätt alla gånger men hade inte kunnat vara utan häst i mitt liv. Tänker att med tid kommer jag förhoppningsvis rida de klasser jag vill och nå mina mål iaf.
 
Du har inte funderat på att studera/jobba så du får en bra inkomst och kan köpa din egen häst och betala för din egen träning/tävling?
 
Sedan jag var liten har jag velat arbeta med hästar. I tonåren jobbade jag gratis mot att jag fick hästar att rida och tävla samt en period var medryttare på flera olika hästar bara för att få fler timmar i sadeln. Tanken var att jag skulle fortsätta även efter gymnasiet men kombination med skola, tävlingar, träningar och flera timmar jobb i stall nästan varje dag gjorde mig utbränd. Nu har jag haft en paus i snart 2 år och det verkar inte som att jag kommer ta upp intresset den närmsta tiden. Dels för att jag inte har ekonomin, har ingen möjlighet/ork att flytta till en gård och jobba samt att jag har blivit lite traumatiserad/utbränd av det ganska vidriga klimatet och villkoren som är i stall om jag ska vara ärlig...

Men ändå känner jag en enorm stress över att jag inte rider, typ som att tiden rinner ut och om jag inte blir bra nu i 20 års åldern kommer jag aldrig bli tillräckligt bra för att tävla på hög nivå. Men jag har heller ingen lust att bli utnyttjad som jag blivit tidigare. Jag har inget emot att jobba hårt men jag vill ha nånting tillbaka.

Men vad tycker ni? Kan jag lugna ner mig och ta mig tid att hitta tillbaka till min ork och tidigare driv eller är det helt kört med min karriär som tävlingsryttare om jag tar ett par år till utan häst? Jag blir bara så himla stressad när jag ser mina gamla stallkompisar börjat tävla internationellt, jobbar i kända tävlingsstall/driver eget och köper egna hästar och här är jag som inte ens orkar ta mig an en medryttarhäst 1 gång i veckan :(

Jisses vad du har satt ribban högt. Det ska vara roligt att hålla på med hästar, inte fyllt med stress och prestationsångest. Jämför dig inte med de andra och vart de är i livet för vad vet du egentligen vad som sker bakom kulisserna i deras liv? Det är i så fall bättre att jämföra dig med dig själv och hur du själv har utvecklats genom åren. Du har troligtvis gjort jättekliv i din egen utveckling i bland annat ridningen genom åren fast du själv inte sett eller märkt det.

Ta det lugnt och låt det ta tid att hitta orken och engagemanget. Ta hand om dig själv och gör sådant som är meningsfullt för dig. För Du måste må bra om du ska orka med att ha häst och tävla med den. Det gör väl inget att man väntar tills man har tid, ork och en fast inkomst innan man skaffar häst. Välj ett stall som inte ha det där vidriga klimatet som du beskriver för det existerar faktiskt stall med trevligt folk. För man måste inte bo på en gård med eget stall för att kunna ha häst.

Driva eget företag är ingen dans på rosor och jag känner egenföretagare som har drivit sig själva till ren utmattning. Fördelen med att starta eget är att man kan styra arbetstiderna själv. Men det är frihet under ansvar och risken är att man får jobba arslet av sig för att få ihop en månadslön. Jag vet inte hur många timmar om året som min sambo jobbar gratis i sitt företag för att allt ska funka. Enligt honom har man bättre arbetsvillkor som anställd som bara behöver bry sig om att jobba sina timmar per dag och sedan gå hem och få sin lön i slutet av månaden.
 
Sedan jag var liten har jag velat arbeta med hästar. I tonåren jobbade jag gratis mot att jag fick hästar att rida och tävla samt en period var medryttare på flera olika hästar bara för att få fler timmar i sadeln. Tanken var att jag skulle fortsätta även efter gymnasiet men kombination med skola, tävlingar, träningar och flera timmar jobb i stall nästan varje dag gjorde mig utbränd. Nu har jag haft en paus i snart 2 år och det verkar inte som att jag kommer ta upp intresset den närmsta tiden. Dels för att jag inte har ekonomin, har ingen möjlighet/ork att flytta till en gård och jobba samt att jag har blivit lite traumatiserad/utbränd av det ganska vidriga klimatet och villkoren som är i stall om jag ska vara ärlig...

Men ändå känner jag en enorm stress över att jag inte rider, typ som att tiden rinner ut och om jag inte blir bra nu i 20 års åldern kommer jag aldrig bli tillräckligt bra för att tävla på hög nivå. Men jag har heller ingen lust att bli utnyttjad som jag blivit tidigare. Jag har inget emot att jobba hårt men jag vill ha nånting tillbaka.

Men vad tycker ni? Kan jag lugna ner mig och ta mig tid att hitta tillbaka till min ork och tidigare driv eller är det helt kört med min karriär som tävlingsryttare om jag tar ett par år till utan häst? Jag blir bara så himla stressad när jag ser mina gamla stallkompisar börjat tävla internationellt, jobbar i kända tävlingsstall/driver eget och köper egna hästar och här är jag som inte ens orkar ta mig an en medryttarhäst 1 gång i veckan :(
Få har ändå fortfarande de ekonomiska musklerna för att bli riktigt bra ryttare med bra hästar. Jag tycker det är bra att du reflekteraroch funderar över ditt liv. I din ålder är det mycket som händer. Flera val som kan upplevas jobbiga. Många far iväg och läser och jobbar som tidigare varit nära dig. Det är jobbigt. Det är jobbigt för alla.

Jag kan skriva såhär som försök till positiv åsikt. Många jobb är något annat än vad man egentligen tror. Dvs fastighetsmäklare tänker man är säljare men de får träffamycket folk med skilsmässoproblem, dödsbo, etc dvs samtal.

Försök att hitta ditt mål. Är det att vara ryttare elle något annat Med hästar? Är det hästar, samtalet, driva eget, medryttare, ridlärare?

Ryttare är en sportatlet? Du måste hålla kroppen iform. Hippolog är några år med teoretiska studier. Ridlärare undervisar. Veterinär, veterinärassistent, hovslagare går mot djurskötsel. Driva eget är ekonomi, administration.


jobba med att få bort stressen. Stress motionerar man bort. Så fundera på vad du egentligen vill? sportatlet, influencer, djurvård, människoutbildning, ekonomi etc ?
 
Börja med att sluta jämföra dig med dina kompisar och vad de gör/kan/orkar. Du är du och du är på en plats i livet, de är på en annan, och det är okej.
Vill du komma dit där de är, bra, då har du ett mål och en dröm. Men du måste ju ta tag i situationen du är i nu för att ens kunna börja jobba mot det målet om jag förstår rätt.
Du har all tid i världen att komma dit eller närmre ditt mål. :)

Angående ridningen och att du känner att tiden rinner ut, har du funderat på ridskola? Då får du rida olika hästar, du får instruktioner och hjälp, kan ta privatlektioner mm. Där kan du ju säkert också tävla ridskolehästarna ett tag och få komma in i det litegrann.
 

Hund123

Trådstartare
Tack för alla svar.

Skönt att höra att det kanske går ändå. Jag är en person som lätt får prestationsångest och jag vill mycket hela tiden, ibland för mycket och om det går för sakta blir jag otålig 🙈

Egentligen så orkar jag inte pga hårt arbete, långa dagar och fysiskt tungt arbete. Det tycker jag bara är kul. Det som tröttat ut mig mest är ju som sagt klimatet och människorna, speciellt eftersom jag är lite av en introvert. Har på riktigt varit på stall där de tyckt jag varit mes om jag inte kommit till stallet och jobbat/ridit om jag haft 40 graders feber. Även blivit så att trots jag hjälpt till mycket och varit den som varit mest i stallet tillslut varit den som får rida minst bara för att jag inte skrikit högst att jag vill rida. Blir så omotiverad när arbetet man gör känns otacksamt. Också märkt tydligt hur man blir behandlad beroende på vilken ekonomi man har, jag som inte kommer från rik hästfamilj har ju såklart inte fått samma chanser som en som har pengar/hästar trots att jag (tror) har ridit bättre än de. Gör ju också att man tvivlar på sig själv, är jag dålig på att rida och är en vekling eller är det bara orättvisa/knepiga människor?

Angående ridskola har vi tyvärr inga bra där jag bor. Har ridit på de som finns här och det är riktigt illa. Hästarna är dåligt ridna och efter att ha ridit för riktigt duktiga tränare har jag blivit lite kräsen. Inte alls samma sak att rida för en ridlärare, i alla fall de ridlärare vi har här. Jag är ju lite allt eller inget och med hästarna har jag otroligt svårt att motivera mig om det inte finns tydliga mål, en långsiktig plan och kan se utveckling. Dessutom får man inte tävla på deras hästar, mer än någon pay n jump/ride som hålls på ridskolan ett par gånger om året.

Har ju funderat på annat yrke och ha hästarna på sidan av. Dock har jag rätt dåliga betyg från gymnasiet pga utbrändheten samt att jag inte hittat något alternativ till hästyrket. Extremt dålig på matte och introvert så har många yrken fallit bort. Hund tycker jag också är kul men det är ju mycket kundkontakt samt att jag gissar det inte är det bästa yrket om man vill få in pengar till en satsning i ridsport.
 
Tack för alla svar.

Skönt att höra att det kanske går ändå. Jag är en person som lätt får prestationsångest och jag vill mycket hela tiden, ibland för mycket och om det går för sakta blir jag otålig 🙈

Egentligen så orkar jag inte pga hårt arbete, långa dagar och fysiskt tungt arbete. Det tycker jag bara är kul. Det som tröttat ut mig mest är ju som sagt klimatet och människorna, speciellt eftersom jag är lite av en introvert. Har på riktigt varit på stall där de tyckt jag varit mes om jag inte kommit till stallet och jobbat/ridit om jag haft 40 graders feber. Även blivit så att trots jag hjälpt till mycket och varit den som varit mest i stallet tillslut varit den som får rida minst bara för att jag inte skrikit högst att jag vill rida. Blir så omotiverad när arbetet man gör känns otacksamt. Också märkt tydligt hur man blir behandlad beroende på vilken ekonomi man har, jag som inte kommer från rik hästfamilj har ju såklart inte fått samma chanser som en som har pengar/hästar trots att jag (tror) har ridit bättre än de. Gör ju också att man tvivlar på sig själv, är jag dålig på att rida och är en vekling eller är det bara orättvisa/knepiga människor?

Angående ridskola har vi tyvärr inga bra där jag bor. Har ridit på de som finns här och det är riktigt illa. Hästarna är dåligt ridna och efter att ha ridit för riktigt duktiga tränare har jag blivit lite kräsen. Inte alls samma sak att rida för en ridlärare, i alla fall de ridlärare vi har här. Jag är ju lite allt eller inget och med hästarna har jag otroligt svårt att motivera mig om det inte finns tydliga mål, en långsiktig plan och kan se utveckling. Dessutom får man inte tävla på deras hästar, mer än någon pay n jump/ride som hålls på ridskolan ett par gånger om året.

Har ju funderat på annat yrke och ha hästarna på sidan av. Dock har jag rätt dåliga betyg från gymnasiet pga utbrändheten samt att jag inte hittat något alternativ till hästyrket. Extremt dålig på matte och introvert så har många yrken fallit bort. Hund tycker jag också är kul men det är ju mycket kundkontakt samt att jag gissar det inte är det bästa yrket om man vill få in pengar till en satsning i ridsport.
Rida till hästar är det enda man gör som ryttare. Rider till hästar som ska säljas, utbildas eller tävlas Eller ridas av yngre ovanare elever. Det är det ryttare gör.
 

Hund123

Trådstartare
Rida till hästar är det enda man gör som ryttare. Rider till hästar som ska säljas, utbildas eller tävlas Eller ridas av yngre ovanare elever. Det är det ryttare gör.
Det är ju det jag vill göra om jag kommer tillbaka, vara beridare och tävlingsryttare. Hänger inte riktigt med på vad du menar?
 

Liknande trådar

Kropp&Själ Jag känner mig sjukt stressad just nu och vet inte alls hur jag ska ta mig ur eller förbättra situationen. Det känns som om det är svårt...
Svar
11
· Visningar
993
Hästmänniskan Gammal användare - nytt nick för att få helt utomstående åsikter på problemet, som inte grundar sig på inlägg jag skrivit tidigare...
2
Svar
31
· Visningar
3 804
Skola&Jobb Kort backstory: Jag är förtidspensionär, har inte jobbat innan så jag har en fjuttig garantiersättning på 7600 kr/månad efter skatt (pga...
2
Svar
20
· Visningar
2 549
Kropp&Själ Jag ska precis kliva in i vuxenvärlden och mitt liv är redan helt förstört. Jag har inte klarat skolan då jag har grav social ångest...
Svar
9
· Visningar
776

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Upp