Bukefalos 28 år!

blir riktigt gravid och lite barnsjuk...

Status
Stängd för vidare inlägg.
T

Tokmaja

..när man läser alla trådar här om alla som är gravida, jag älskade ju att vara gravid (de första 8 månaderna ska jag kanske tillägga... sista tiden var mest tung och jobbig...) och nu har bägge mina svägerskor fått barn på mindre än tre veckor... det är så underbart att sniffa på de små bebbarna!!

Nu får ni snart skriva om hur jobbigt det är att vara gravida, inte alla spännande roliga symtom, ultraljud å mysiga bebisar!!!
För jag vill inte bli bebissjuk just nu!!! :smirk:
 
Sv: blir riktigt gravid och lite barnsjuk...

Det jag kommer ihåg som mest jobigt när jag väntade elin var att det var fruktansvärt varmt, hon var beräknad till den 2 juli och är född den 22 juli... Jag svällde upp så jag kunde enbart få på mig skor som var fem nummer för stora... Svettades bara jag röde mig och levde i en stol i skuggan där det ibland kunde fläkta lite... Enligt andra som upplevde den sommaren så var det inte särskilt varmt men de har fel enligt mig... ;) Och så detta eländes tjat om jag inte skulle klämma ur mig ungen snart... Jodå det hade jag kunat tänkt mig redan en månad sen....
Och så illamåendet i början, bara jag rörde mig mådde jag illa, för att inte tala om det luktade någonting... Jag kände mig inte särskilt fräsch just då...

Känns det bättre nu?
 
Sv: blir riktigt gravid och lite barnsjuk...

Första tiden: Kissenödig jämt. Illamående dygnet runt. Till o med på natten. Byxorna går inte att knäppa och de hasar ner hela tiden. Man får gå och dra i dem. TRÖTTHET.

Oron: - är det här rätt? Passar de verkligen med ett barn till? Oj har jag rätt symptom? Det kanske är mssfall på g.

Mellantiden: Uch vad fet jag är! Och det här med byxorna. Antingen sitter de åt eller är för stora. Hasar ner. Får knäppa upp i bilen och sedan gå ur bilen med byxorna på väg mot knäna. Allt man inte får äta och dricka.

Slutfasen: Foglossning, väntan, väntan, väntan, väntan. Oron för förlossnigen. Oc så blir man sjuk eller förkyld mitt upp iallt. Bebisen kommer aldrig. Går över tiden lääääänge. Inget händer.
Där är jag nu! Med barn nr 3, en sladdis.
 
Sv: blir riktigt gravid och lite barnsjuk...

Ja nu känns det lite bättre igen!

Det enda var att jag trivdes jättebra trots att sommaren 02 var jättevarm å jag mådde jätte bra tills sista dagen och trivdes i värmen när alla andra ojade sig :smirk: .

Men bra, skriv ner mer sådant här!!
Framför allt sådant om "är det verkligen rätt tid för tvåan" osv :banana: så att jag slutar fundera...
 
Sv: blir riktigt gravid och lite barnsjuk...

hehe... jag är bebissjuk redan och dottern är bara 9 månader.

Jobbigast med min graviditet var mitt låga blodtryck. Så fort jag kände mig stressad, så föll jag i golvet. Till slut blev det en ond cirkel. Jag blev stressad över oron att bli stressad. Trycket föll... liksom jag :-/

Tydligen låg dottern och klämde extra på typ kropppulsådern. :devil:

Detta innebar att jag tvingades sluta rida tidigare än beräknat. En gång svimmade jag offentligt på en restaurang i Grekland. :o

Det värsta som hände var nog när jag svimmade när jag satt bakom ratten. Jag körde i 110 på E-18 (110-sträcka naturligtvis :-)) Det var fler än jag i bilen. Tack och lov fick jag ned hastigheten till ca 20 km/h innan allt svartnade. Tjejen bredvid mig tog ratten och drog i handbromsen. :crazy:
Efter det slutade jag naturligtvis köra bil...
 
Senast ändrad:
Sv: blir riktigt gravid och lite barnsjuk...

nej men fy så hemskt! Svimma kors å tvärs å hela tiden!!!
Men så låst du måste ha blivit när du inte kunde använda bilen.. ja det beror ju i o f på vart man bor...
 
Sv: blir riktigt gravid och lite barnsjuk...

jag har inte "kommit" så långt i min graviditet än, men ärligt talat!!! Än är det ju inte det minsta mysigt!

Jag spyr, mår illa dygnet runt, har tappat aptiten, fiser, rapar, har konstant ont i magen... :p
 
Sv: blir riktigt gravid och lite barnsjuk...

Jag har, tack och lov, kommit igenom den värsta fis, rap, må illa-fasen och känner mig ungefär som vanligt. Det enda är att man känner sig lite småtjock över magen... :crazy:

M.
 
Sv: blir riktigt gravid och lite barnsjuk...

Visst var jag låst, men å andra sidan, så ville jag ingestans heller eftersom jag hade en tendens att svimma överallt. :crazy:

Det var så lugnt och skönt hemma. Men jag var rätt isolerad... tur man har/hade hund som behövde rastas.

Konstigt nog vill jag bli gravid igen. :-) :bump:

Jag mådde varken illla eller hade någon ätnojja, så graviditeten var rätt lindrig ändå.
 
Senast ändrad:
Sv: blir riktigt gravid och lite barnsjuk...

Känner mig ensmast i hela världen när jag berättar att jag avskydde att vara gravid, tyckte att amma är det hemskaste som finns och tyckte att det var/är supertråkigt att vara hemma med bäbis..
Gillar nu när barnen börjar bli lite större så man kan GÖRA något med dem.
 
Sv: blir riktigt gravid och lite barnsjuk...

Jag fattade heller aldrig vad det fanns att "njuta" av med att vara gravid... Folk sade stup i kvarten att "njut nu av att vara gravid" ehhhh??

Och så alla dessa evinnerliga BM-besök man skall på! Jösses! BM var mer nervös över det här än vad jag var.

Nåja, det var nog för att jag hade så himlans mycket på gång samtidigt som graviditeten. Med fler barn kanske det skulle bli annorlunda, vet ju nu mera vad det handlar om.
 
Det är så olika med graviditeter och vissa tycker att det är den underbaraste tiden i livet medans andra har massor av krämpor och får känna på alla baksidor med graviditeten..

Jag bodde mestadels hos min bästa väninna när hon var ensamstående och gravid (hon hade illamåenden och foglossningar samt kraftig migrän emellanåt), hjälpte henne med det mesta även efter födseln(dottern hade kolik och det var en del att stå i speciellt när barnets far inte vill träffa barnet utan utövade mestadels psykisk terror med hotelser om att komma och hämta barnet mm). Har ingen aning hur länge jag bodde hos henne men Matade bäbisen oftast nattetid för att hon skulle få sova samt att jag avlastade henne så att hon kunde få göra något utan bäbisen ibland..

Jag har stor erfarenhet utav barn men har hållit på med barn som är under 5år mestadels eftersom min mor var dagmamma i över 10 år, då hade vi 8-11 dagbarn(max 2-3 av dem var över 3 år men som mest hade vi 5 blöjbarn och då är det jobbigt) på vardagarna och 2-3 barn som kom på fredag och gick på måndag. Under en tid hade vi även fosterbarn(pojke 6mån, pojke2år och flicka 3år) samtidigt med dagbarnen fast bara ca 4-5 veckor för att det tog lite tid att placera om 14 dagbarn..
Mamma hade ledigt 1 dag per månad och semester hade hon 2veckor per år eftersom det gick inte att vara mer ledig, inkomst hade hon då på 365000 om året pga det stora antalet barn. Det komiska är att vi fick alla de barn som andra dagmammor inte klarade av att hantera och kallade dem för problem barn, barnen var bl.a.: finska, svenska, spanska, irakiska, estniska, sydamerikanska mm men av de utländska barnen kunde de ofta knapt svenska men de lärde sig svenska och även att förstå finska om de nu inte lärde sig att prata finska. Vi pratade finska och svenska med barnen pga att det var flera olika nationaliteter...
Vi bodde i en 4 rummare under ett tag men sedan flyttade vi till en 5 rummare, tänk er hur mycket liv det är när man har 11 dagbarn och sen 3 småsyskon hemma fast jag tyckte inte att det var trångt fast vi var 17personer totalt med alla barnen i hemmet..

Ni som har barn vet ju att det kan ta lite tid när man ska klä dem och gå ut, försök då att klä på 11 ungar utav vilka 3-5 har blöjor dessutom. Mitt i allt får man klä av något utav barnen och byta blöjan på och så var det varje dag nästan..
Själv hade jag bara en kompis som jag var med och annars var jag hemma för att hjälpa till med dagbarnen, jag har alltid hjälpt till med mina småsyskon och dagbarnen som mamma haft men vet inte vartifrån min kärlek :love: till barn har kommit?? en naturlig gåva kanske.. :angel:

:bump: Min bästa väninna brukar säga till mig att när jag hittar en tjej och möjligtvis skaffar barn så blir jag nog en hemme pappa så att tjejen kan gå tillbaka till arbetet, har aldrig tyckt att det är jobbigt med barn hur mycket de än skriker för har man bara lite diciplin på dem så går det lätt att hålla koll på 11 ungar. :bump:
 
Senast ändrad av en moderator:
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Måste dela med mig av detta då det känns otroligt jobbigt och min sambo är inget vidare stöd. Jag blev gravid med första barnet i...
Svar
17
· Visningar
4 178
Senast: Voeux
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok För snart fyra år sedan började jag på mitt nuvarande jobb. Ett jobb som är ett av de två roligaste jag haft i hela mitt liv! Jag har...
Svar
2
· Visningar
1 182
Senast: cassiopeja
·
Gravid - 1år Jag tog ur min spiral i vintras då den hade suttit inne sina 5 år. Så körde vi med kondom men efter en familjemedlems bortgång i januari...
Svar
17
· Visningar
1 604
Senast: Suspiria
·
Övr. Barn Hur mycket jag än söker runt hittar jag ingen med samma problem som jag. Jag vet inte vad jag ska göra, mina barns far som jag är...
Svar
13
· Visningar
2 682
Senast: Och_Aye
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp