Blivande samboskapstrassel, juridisk rävsax...

[Vallmo]

@escodobe
@Sockerbit Jag blir så förvirrad över den här tråden. Som alltid tycker jag att det är så talande exakt hur trådskaparen själv beskriver sin partner och jag reagerade på följande:






Om du känner såhär för din partner (att han försöker få ur dig mer pengar än du borde betala, att han vill inbilla dig att du är delaktig, att han tar upp en sån viktig sak i förbifarten på väg ut för att han har en baktanke med det) varför vill du vara med honom? Bortsett från allt annat liksom. Bortsett från att han inte vill att du ska vara skriven hos honom och att han inte står upp för dig gentemot hans morsa och bortsett från att du blir sittande hemma för att ta hand om hans barn. Varför vill du vara med någon som du känner såhär för?

Jag tycker att det rimliga vore att lämna honom. Ni verkar inte gilla varandra särskilt mycket; han med tanke på hur han behandlar dig (gräsligt, i mitt tycke) och du med allt som skiner igenom i dina inlägg.

Håller med!
Om det låter såhär nu, hur skulle det inte kunna låta om några år?

Jag tycker att @Sockerbit är värd bättre än såhär.
Synd med din hyresrätt, men det går nog att styra upp fortfarande.
Gör det medans du kan.

Vänta inte tills mannen har sugit musten ur dig, tagit dina pengar, sålt din häst och använder dig som betalande barnvakt.

(Det sista var lite överdrivet kanske och antagligen bara för att jag läser in mycket för att jag har en tråkig sits själv )

 

[stjarnhimmel]

Är du lycklig @Sockerbit ?
Mår du bra i relationen?
För jag får inte den känslan av hur du beskriver honom och situationen och er relation.
Det känns som om du någonstans långt bak känner att detta inte är bra?

 

[Mia_R]

Om man har ett förhållande med barnens far men skiter i barnen totalt så är det en riktigt osund relation. Det handlar om små barn här.

Nu tycker jag i och för sig att relationen inte är något att satsa på men det är TS beslut att bryta upp inte mitt.

Små? Var inte den äldsta 14 år?

 

[Lobelia]

Små? Var inte den äldsta 14 år?

Nu känns det mest som du märker ord och letar efter något att anmärka på. TS sitter väl barnvakt åt sambons vuxna barn eller

 

[dobbis]

Små? Var inte den äldsta 14 år?

1 på 4a och 2 på 9

 

[Messy]

Nej, men du kan träffa en snäll och trevlig man vars hus du får skriva dig i och som vill ha barn. Eller så skaffar du barn på egen hand. Men änsålänge verkar det mesta vara på hans villkor - vilket kommer göra dig bitter.

Vore inte det grymt kul... egen unge med till hans hus han har ju "utom förhållandetbarn"

 

[Messy]

Allmän reflektion:

Jag tycker nog att inställningen om man flyttar ihop med någon som har barn bör vara något positivare än att man kallar dem "ungarna", "jag skulle aldrig betala för nån annans ungar" osv.
Låter inte så jäkla kul att vara barn i en sådan relation. Är barnen små bör det ju vara desto viktigare med ett visst engagemang för att knyta an till varandra. Barn är stundtals rätt påfrestande, man bör gilla dem för att bo med dem.

Kan bara tala för egen del.
1) jag skulle inte casha för baaarnen (men kalla dem ungar ändå )
2) skulle jag bli ihop med någon som har barn så är de med, JAG som vuxen ska se till att JAG uppför mig mot dem och ger dem kärlek och trygghet osv. MEN ytterst ansvarig är deras far.
Har jag träning med hästen - då åker jag på den så får de spela hockey eller whatever. Är jag ledig, då hakar jag å hejar. De har förmodligen en egen mamma som kan åka med å heja.

Sätter man sig i en "barnfamiljssits" så får man köpa hela paketet för barnens skull. Men ekonomi å "kärlek" hör inte ihop.

 

[Gnist]

Mina 5 öre i bonusbarnsfrågan; Nu är ju då mina iofs stora, men ändå. Ev man får baske mig acceptera att de är mina barn och gillar han dem inte så bye bye, så den man som inte tycker om, respekterar och finns där om så behövs nån gång när det kommer till mina barn är för mig inte värd att vara med och skulle jag träffa en man som har barn så skulle jag självklart involvera dem i mitt liv, finnas där om de behöver mig osv. men jag tänker inte ta mammans plats för det, precis som ingen kan ta mina barns pappas plats.

Att exkludera sig från partnerns barn känns ju för mig alltså bara jättemärkligt

 

[Alexandra_W]

Ni som tycker man inte behöver ha nåt med den andra partens barn/ungar att göra. Har ni funderat på hur barnen upplever det?

Barn märker. Barn känner. Men de förstår inte alltid. Jag anser det är helt förkastligt att i ett samboförhållande med barn tycka "dina och ditt ansvar, inte mitt". Det yttersta ansvaret är förälderns ja. Men nog sjutton tar man del i och delansvar för det kring barnen. Annars tycker jag för barnens skull kan låta bli att flytta ihop.

 

[Mia_R]

1 på 4a och 2 på 9

Ok, då har jag blandat ihop dem med några andra ungar. Tyckte det var märkligt att man ska behöva passa en 12- och 14-åring.

 

[Vallmo]

Ni som tycker man inte behöver ha nåt med den andra partens barn/ungar att göra. Har ni funderat på hur barnen upplever det?

Barn märker. Barn känner. Men de förstår inte alltid. Jag anser det är helt förkastligt att i ett samboförhållande med barn tycka "dina och ditt ansvar, inte mitt". Det yttersta ansvaret är förälderns ja. Men nog sjutton tar man del i och delansvar för det kring barnen. Annars tycker jag för barnens skull kan låta bli att flytta ihop.

Just när det gäller Ts fall så tror jag att hon axlar sin roll som bonusmamma väldigt bra utifrån barnen synvinkel.
Det märks ju att hon vänder ut och in på sig själv för sambon så min högst okvalificerade gissning är att hon även är mån om barnen och anpassar sig.
Ts verkar dessutom ta på sig mer ansvar med hänvisning till att barnens mamma är utbränd, som Ts själv nämt i tidigare inlägg.

 

[Alexandra_W]

Just när det gäller Ts fall så tror jag att hon axlar sin roll som bonusmamma väldigt bra utifrån barnen synvinkel.
Det märks ju att hon vänder ut och in på sig själv för sambon så min högst okvalificerade gissning är att hon även är mån om barnen och anpassar sig.
Ts verkar dessutom ta på sig mer ansvar med hänvisning till att barnens mamma är utbränd, som Ts själv nämt i tidigare inlägg.

Jo det var till de som kommenterat såsom jag nämnde jag riktade mig. Inte TS.

 

[Vallmo]

Jo det var till de som kommenterat såsom jag nämnde jag riktade mig. Inte TS.

Jag förstod det och höll med.
Spann vidare på ditt resonemang......
Kanske inte framgick så tydligt, men det var så jag tänkte.

 

[Ramona]

Frågan är vad ett rimligt upplägg vore, både ekonomiskt och juridiskt?

Bäst är att han står för att han offentligt har flyttat ihop med någon, frågan är varför han inte vill stå för det? Varför vill han mörka att du bor där?

Hur det ekonomiska och juridiska ska se ut måste NI TVÅ komma fram till, det är inte bara han som ska bestämma det. Varför låter du honom bestämma så mycket?

Sen förstår jag inte varför inte hans 4-åring kan hänga med på saker och ting som vilket annat syskon som helst. Jag fick sitta vid någon hockeyrink brorsan spelade på när jag var liten och han har antagligen fått genomlida några timmar i något ridhus för min skull. Varför kan hans 4-åring inte hänga med på grejer utan måste stanna hemma? Jag hade aldrig accepterat att inte vara i stallet på över en vecka. Snacka om att minimera sig själv till en person man inte är. Hästen kostar alldeles för mycket pengar för att jag inte ska få någonting ut av den. För mig är det i så fall mer värt att betala en barnvakt än att inte åka till stallet. Det måste ju finnas någon rättvisa i det hela.

 

[cirkus]

Mina 5 öre i bonusbarnsfrågan; Nu är ju då mina iofs stora, men ändå. Ev man får baske mig acceptera att de är mina barn och gillar han dem inte så bye bye, så den man som inte tycker om, respekterar och finns där om så behövs nån gång när det kommer till mina barn är för mig inte värd att vara med och skulle jag träffa en man som har barn så skulle jag självklart involvera dem i mitt liv, finnas där om de behöver mig osv. men jag tänker inte ta mammans plats för det, precis som ingen kan ta mina barns pappas plats.

Att exkludera sig från partnerns barn känns ju för mig alltså bara jättemärkligt

Det är väl ändå en sorts gråskala kan jag tycka. Acceptera barnen är självklart, att tycka om dom är en förutsättning. Att finnas där är en del av att vara familj. Men att förväntas ge upp sina intressen att bli skuldbelagd för att man vill kunna göra egna saker som är viktiga för en själv är inte att exkludera partnerns barn.

Jag hade personligen inte velat vara en partner till någon som förväntar sig att jag skulle ge upp allt och sätta den personens barn som prio ett i mitt liv. De har två föräldrar som ska axla den rollen. Jag hade gärna varit en stor del av barnens liv, men inte på bekostnad av allt som är jag.

 

[Vallmo]

Det är väl ändå en sorts gråskala kan jag tycka. Acceptera barnen är självklart, att tycka om dom är en förutsättning. Att finnas där är en del av att vara familj. Men att förväntas ge upp sina intressen att bli skuldbelagd för att man vill kunna göra egna saker som är viktiga för en själv är inte att exkludera partnerns barn.

Jag hade personligen inte velat vara en partner till någon som förväntar sig att jag skulle ge upp allt och sätta den personens barn som prio ett i mitt liv. De har två föräldrar som ska axla den rollen. Jag hade gärna varit en stor del av barnens liv, men inte på bekostnad av allt som är jag.

Håller med!
Och jag hade definitivt inte uppskattat om jag hade en partner som la sig i för mycket eller tar över min föräldraroll.

Och skulle jag träffa någon och bli bonusförälder så skulle en någorlunda lika grundsyn vara nödvändigt.

Inte helt enkelt, inte ens när man har barnen tillsammans.

 

[pimy]

Var är personen folkbokförd?
Det är ju det som är relevant.
Inte vad som står på brevlådan.

Tänker att om detta är i en stad med bostadsbrist typ sthlm så kanske kvinnan står på kontraktet för lägenheten ensam och då ett förstahandskontrakt är "värdefullt " tror hon att den är säkrad vid en ev separation om han inte står på dörren som på något vis jämställs med kontraktet. Det hörde jag ganska ofta talas om när jag bodde i Stockholm. Typ att om värden inte vet att mannen bor där, har han ingen rätt till kontraktet. Oftast är det ju värden/delegerat till vaktmästaren/ som sätter upp namnen på dörren och i porten.

För övrigt til TS:
Fy vilken sits, jag stämmer in i dumpa-kören. Det är något (mycket) som inte står rätt till med din pojkvän, och det där förhållandet är inte hälsosamt på nåt sätt för dig :-(

 

[Inte_Ung]

I nuläget känns det väl snarare som jag ska åka "hem" innan han slutar jobb och samla ihop mina tillhörigheter och dra.

Jag har bara läst hit, så jag vet inte hur det gick.
Men det verkar inte riktigt klokt faktiskt.
Jag bor "hos" min sambo i hans barndomshem som han har ärvt.
Han är 4de generation här på gården så där finns inget alternativ.
Men jag betalar inget för det då han skulle ha bott här oavsett och hellre vill ha sällskap.
Jag har kvar min gård i Stockholmstrakten där han tidigare bodde hos mig utan att betala för det.
Och självklart är jag skriven hos min sambo.

 

[Inte_Ung]

Det låter ju i så fall mer som att han har en till flickvän eller liknande, har lyckats hålla det dolt så här länge men är rädd att hon upptäcker det hela om det plötsligt dyker upp ett nytt namn på samma adress som honom

En för hemmabruk och för att ta hand om barnen och en för fest på annan ort?

 

[Inte_Ung]

Fast är man tillsammans med någon med barn måste man vara beredd att acceptera "hela paketet". Om inte barnen är några monster borde de väl knappast slita ner huset till grunden?

Jo men man behöver ju inte betala för barnens del.
De har egna föräldrar som får stå för det.