Bortresta föräldrar - olyckligt barn

[Sipuli]

Jag tar hand om en liten tjej på 15 månader mån-fre, 8-18. Jag har tagit hand om henne i ett år, så vi är ganska nära varandra.

Nu har det dock uppstått ett problem... för ungefär en månad sedan började hennes humör förändras. Hon är grinigare, gråter mer, äter mindre och är allmänt jobbig. Hon beter sig bra när det bara är vi, men när hon ska skiljas från sin mamma är det som om hela världen går under!

Jag har accepterat att det förmodligen beror på att hon numera förstår mer och därmed även har mer separationsånget, vilket är helt OK. Problemet är att föräldrarna reser mycket (mamman är borta i princip varje vecka, 1-4 nätter per gång). De dagar (ffa om kvällarna) mamman är borta är hon förtvivlad av sorg; hon vill knappt äta något, utan ligger helst i famnen och gråter.

I dag påpekade jag detta till pappan, som då i princip snäste av mig och menade att vi inte fick nämna mamman då detta upprörde flickan. Jag är varken barnpsykolog eller förälder, men personligen tycker jag att barnet har all rätt att sakna sin mamma. Att inte låta henne sakna och prata om sin mamma (hon pratar visserligen inte än, men den dagen kommer ju så småningom) leder förmodligen bara till ett olycklig barn som lär sig att dölja sina "oönskade" känslor... men jag är som sagt ingen expert.

Jag skulle gärna vilja ha lite input från er. Hur tycker ni att jag ska hantera situationen? Jag blir ju så ledsen för hennes skull

 

[Scilla]

Sv: Bortresta föräldrar - olyckligt barn

Stackars barn är min enda tanke. Har du haft hand om barnet sedan hon var 3 månader?

Är pappan borta lika mycket? annars får väl han finnas där mer för sitt barn.

Förstår inte folk som skaffar barn när de ändå inte tänkt finnas där för sina barn.

 

[Invinciblestables]

Sv: Bortresta föräldrar - olyckligt barn

Så här känner jag spontant inför att barnets föräldrar lämnar henne så här mycket! Varför har de skaffat barn överhuvadtaget om de ska lämna bort flickan redan som spädbarn!? Vilken normalt funtad förälder gör så kan man undra!

Tycker att du skall ta ett snack med föräldrarna om det här och förklara allvaret i situationen. Funkar inte det så kontakta någon som kan vara behjälplig och understödja det du vill ha sagt.

Kicki

 

[prinsessfeminist]

Sv: Bortresta föräldrar - olyckligt barn

Jag lider med dig och med flickan! Kanske skall du berätta för henne att mamma skall åka så att hon inte bara märker att hon är borta? Små barn förstår mer än man anar och då kanske hon mår lite bättre? Om hon får säga hejdå och vinka så blir det ett avsked även om hon är ledsen.

Prova också att aktivera henne med lite sånger och lek så att du inte förstärker hennes sorg. Om hon känner att du är ledsen så skapar det mer oro än om du försöker peppa henne.

(men precis som du så skulle jag tycka att det var hjärtskärande att se ett så litet barn vara så ledset. Flera dagar i sträck är lång tid för henne.)

 

[Sar]

Sv: Bortresta föräldrar - olyckligt barn

Jag hade lyft problemet med båda föräldrarna och hört om deras förslag på lösning.

 

[Sipuli]

Sv: Bortresta föräldrar - olyckligt barn

Tack för alla tips och råd. Jag brukar förklara för henne varför mamma åker bort och att hon kommer tillbaka om några dagar, fastän hon kanske inte förstår så ger åtminstone mig någon slags tröst.

Angående det faktum att jag tagit hand om henne sen hon var 3,5 månader håller jag fullkomligt med er, men av respekt till mamman vill jag försvara henne genom att påpeka att de endast har tre månaders mammaledighet (några veckor för pappor tror jag) här i Belgien. Mamman är dessutom uppväxt med barnflickor och ser det som en naturlig sak.

Pappan däremot, honom har jag inte särskilt mycket respekt för, så honom tänker jag inte ens försvara. Han har tid att umgås med sin dotter, men väljer oftast att gå till puben och ta en öl istället. Vilket alltför ofta innebär att jag tvingas arbeta "övertid" s a s... vilket inte är så hemskt för mig, men för lillan... roligt att ha en pappa som prioriterar öl framför en

Jag vet egentligen inte ens vad jag ville få ut av tråden; kanske ville jag bara få utlopp för mina tankar och känslor. Att tala med föräldrarna om det här är nästan omöjligt, för "hon är ju ett sånt lyckligt och självsäkert barn". Som bits, nyps och gråter när mamma är borta...

 

[_Viva_]

Sv: Bortresta föräldrar - olyckligt barn

Men stackars lilla hjartat.

Jag antar att du arbetar som barnflicka/au pair?

Jag och min man har en Au Pair till var dotter som ar 14 manader sa vi ar lite i samma sits. Var dotter blir alldeles fortvivlad nar vi lamnar henne men hon lugnar ner sig kort efter och sedan har hon och L jatteskoj tillsammans.
De hittar pa valdigt mycket, gar ut pa mkt promenader, leker, gar till lekgrupper osv. Min dotter alskar verkligen L jattemycket.

Skillnaden ar att vi alltid kommer hem varje dag och jag jobbar endast varannan vecka.

Dock ar det for oss separationen som ar svar, inte tiden L tar hand om dottern.

Vad gor ni pa dagarna?
Finns det en massa aktiviteter ni kan sysselsatta er med?

Min dotter blir ledsen och grinig om hon inte far stimulation varje dag, hon vill se och gora saker. Detta oavsett om hon ar med mig, pappa eller L.

Kanske ni kan hitta pa mer aktiviteter sa att hon (krasst nog) glommer bort mamma.

 

[TinyWiny]

Sv: Bortresta föräldrar - olyckligt barn

Jag tror att det enda du kan göra är att vara tydlig mot föräldrna om hur förtvivlad hon är. Sedan kan jag inte låta bli att undra hur barnet är när du inte är närvarande? Du måste ju vara som en primärförälder när du umgås så mycket med barnet, mer än föräldrarna gör. Kanske är det vad de ser, hon är lugnare med dej än vad hon är med dem och då känner de sig trygga med att hon är med dej även om det blir mycket tid som de är borta från henne.
Hur är hon när pappan är själv med henne? Kanske gråter hon bara efter dej och mamma då och det är därför han väljer öl istället för sitt barn?
Är det värst vid läggning så kanske du kan fråga föräldrarna om råd hur de brukar göra, vanligtvis brukar det ju fungera dagtid men att det är kvällarna som är svåra.

Något som kan fungera är att hon får ha något som luktar mamma att somna med och gosa med när hon saknar mamma. Det ger trygghet att ha "rätt" lukt hos sig.

 

[havreflinga]

Sv: Bortresta föräldrar - olyckligt barn

Jag får inte riktigt grepp om situationen, men det du skriver får mig att undra ifall barnet kanske känner obehag av att vara själv med pappan...?

Att barn gråter vid själva lämnandet är ju vanligt, men att barnet håller kvar sorgen hela dagen låter väldigt oroväckande, tycker jag. Ser du ett tydligt mönster att det förekommer vid just de tillfällen då mamman inte är hemma?

Det första du kan göra är att upplysa mamman om vad du har lagt märke till.