Bråttom hemåt

[Equilina]

Har fått problem med min ena donna...

För ca ett år sedan, i samband med att hon sattes igång efter sin mammaledighet, började hon få väldigt bråttom hem efter ridturer, både på banan och vid uteritt.
Banan ligger ca 500 m från stallet, hon kan vara hur lydig, lugn och fin som helst på banan, men så fort vi kommer ner på grusvägen blir hon som förbytt; taktar, går i sidled, slår sig fri m.m. Låter jag henne bara gå så händer inget, mer än att hon sätter världsrekord i skritt och ev taktar lite. Problemen kommer om jag håller in (vill gå i normal takt) eller ska stanna... Hon blir hyperstressad! Trampar, trampar, trampar. Backar, går i sidled, kastar med huvudet. När hon börjar backa/gå åt sidan går det inte att rida framåt eller "trycka tillbaka" henne heller, hon tänker bara bakåt. Hon reagerar som att jag sitter med ett skarpt bett och bara rådrar, även om jag sitter med helt lösa tyglar och uteslutande rider på 2- och 3-delade tränsbett och nova-bett. Får jag henne väl att stå stilla så kastar hon sig iväg, nästan hoppar framåt, när vi sen ska börja gå igen.
Detta har eskalerat och efter ett tag började hon småresa sig också. Jag, som är en envis jäkel, ska ju ha henne till att stå still och sedan skritta lugnt hemåt. Vi skrittar 10 m, stannar, bråkar om hur svårt det är att ha alla fyra ben i marken samtidigt, går 10 m till, börjar om. Detta gör att det kan ta 30-45 min att ta sig bara de 500 m hem från banan, hur lång tid en uteritt tar vill jag inte tänka på...
Vissa dagar är värre än andra, och en dag för ca en månad sedan fick hon nog... Hon bråkade som vanligt, och jag var trött på att hon var mer i luften än på marken. Till saken hör också att om jag vänder henne, så att hon står med rumpan hemåt, kan hon stå hur fint som helst. Jag tyckte det var slut på tramset och gav mig f-n på att hon skulle kunna stå iaf en halv minut fast vi var nästan hemma. Efter 100 "förhållningar" slutade hon iaf att gå framåt, men stod och trampade på stället oavbrutet (fick stundvis in klockrena piaffer men jag hade svårt att uppskatta det just då...). Jag satt bara lugnt och höll i henne, länge... Sen out of the blue reser hon sig rakt upp, tappar balansen och vacklar baklänges och snart ligger vi på rygg i diket båda två Denna häst kan mycket väl bockat av glädje, men hon är inte en häst som reser sig!
Hon blev nog lika rädd/chockad/överraskad som jag, vi slog oss men inte tillräckligt för att jag inte skulle hoppa upp och hinna stanna en gång till på de 100 m vi hade kvar till gårdsplanen. Hon börjar dumma sig nästan direkt, jag vänder henne så hon ska stå still men det hjälper inte riktigt. Hoppar av och går sista biten för jag blev uppriktigt rädd att hon skulle göra om det, och sista biten kantas av stengärden och grannens taggtrådsstaket.

Hon har inte rest sig igen mer än lite grann sedan dess, men beteendet finns kvar. Jag hoppades att det skulle bli bättre när vi flyttade (i helgen) men i måndags när jag tog första ute-turen på nya stället var det samma sak igen Dock fick jag henne lite lugnare genom att jobba (jobba!!) ner henne i en låg form och rida skolor över vägen. Provade aldrig att stanna dock.

Någon som har tips att komma med? Jag vill inte avsluta de annars härliga uteritterna med att bråka.

Jag är ingen nybörjare, har haft denna häst i 8 år och själv ridit in/utbildat henne upp till nat hopp, msv dressyr och precis börjat med ft. Ridit in och utbildat massor av hästar (har varit unghästutbildare på heltid), jobbat hos landslagsryttare m.m.

/Charm

 

[Arabizar]

Sv: Bråttom hemåt

Jobbigt för dig och farligt,hon måste ha satt det i system då när hon hade föl hemma på gården förra året som då gjorde att hon hade en längtan tillbaka till stallet (?)
,jag skulle personligen testa att rida henne hem (efter uteritt) och väl hemma fortsätta förbi stallet och vidare,så hon inte får sin belöning att komma hem när hon stressar upp sig och snabbar sig.
och jag skulle för både min och hästens säkerhet använda mig av graman så hon inte kan resa sig så högt att hon faktiskt slår runt.
eftersom hon i inte är resonabel och slår av.inte för all framtid utan vid uteritter tills ni kommit vidare.
har du provat att tömköra henne ute, är det samma sak då?
var rädd om dig och hoppas problemet går att lösa,så du och din häst kan få njuta av ridturerna igen

Mvh Arabizar

 

[Equilina]

Sv: Bråttom hemåt

Rida förbi infarten är inga problem, hon kan till och med fortsätta självmant Men när man sen vänder är det samma sak igen.
Jo, har tänkt på det där med "hemlängtan"/vilja till fölet, men faktum är att jag upplever att det blev värre efter att fölungen flyttats till lösdrift (annan gård)?! Inte i samma veva heller, utan en tid efter hans flytt... Hon verkar bli lugn igen när vi är ett 50-tal m hemifrån, där gräsmattan framför stora boningshuset börjar. Är det ett revir-/flockbeteende kanske? Hon ser inte stallet från den platsen, men har ju ändå ganska bra uppsikt över stället. Men är det inte konstigt isf att hon är lugn på banan/ute i skogen??

Hon hade graman på sig den gången vi slog runt, minns inte om den satt i sidorna eller mellan frambenen, just för att jag skulle kunna hålla henne nere.

Tömkörning är samma sak, fin bortåt och på banan, hyper på hemväg. Leda går ganska bra, då ser hon ju på mig att vi inte ska gå (kan då stanna henne bara med mitt kroppsspråk) men samtidigt är det något annat som driver henne framåt Då efter att vi slagit över gick jag ju sista biten, då var hon riktigt uppe i varv och steppade även när jag gick brevid.

 

[Arabizar]

Sv: Bråttom hemåt

jag tog spontant upp det jag skulle testat och det har du gjort utan resultat.hoppas fler kommer in och kan ge dig råd värda att testa och som förhoppningsvis funkar.

 

[Equilina]

Sv: Bråttom hemåt

Jo, det är väl där jag kört fast, liksom... Har ju testat allt jag kan komma på!

Tack för input iaf

 

[Nadira]

Sv: Bråttom hemåt

Har en likadan kuse som du, på väg hem är det bråttom,bråttom!
Men jag låter allltid henne gå på långa tyglar hem numer, varför kan inte din få det?
Kan tillägga att min är väldigt kissnödig när vi kommer hem, vårflod!

 

[Equilina]

Sv: Bråttom hemåt

Har en likadan kuse som du, på väg hem är det bråttom,bråttom!
Men jag låter allltid henne gå på långa tyglar hem numer, varför kan inte din få det?Kan tillägga att min är väldigt kissnödig när vi kommer hem, vårflod!

Av den enkla anledning att det blir full galopp då

Beror inte på kissighet, hon är duktig på att tala om det och brukar alltid kissa innan intag.

 

[Nadira]

Sv: Bråttom hemåt

Ok, då är hon inte nödig alltså.
Läste ditt inlägg en gång till, om det där att hon lugnar ner sig c:a 50 meter innan stallet, kom på att det gör min också. När vi svänger in på gårdsplanen så slår hon av ordentligt på takten.
Tidigare har jag försökt att hålla lugnt tempo hem på samma sätt som du beskriver, men det resulterade bara i "slängskritt",småtrav,kort trav,fortare,fortare...
Då gick jag över till :förhållning-lång tygel-förhållning-lång tygel(snabbt).
Nu har vi kommit överens om att snabb skritt på lång tygel är ok.
Ett litet tips kanske?

 

[Equilina]

Sv: Bråttom hemåt

Fast det primära problemet är inte den snabba skritten, utan att hon inte kan stå still. Ibland måste man ju kunna stå också... Och får jag henne att stå lugnt och avspänt så kommer skritten att skruvas ner också.

 

[Nadira]

Sv: Bråttom hemåt

Nytt tips då! (men sen blir det inga fler)
Detta funkar ju om man har en mutbar häst.
Hoppa av inne på banan INNAN det brakar loss, promenera hem.
Gör halt med lagom mellanrum och ge en liten godis.
När du sen sitter upp kan du ju be om halten fr ryggen och belöna.
Man får gradvis trappa ner på dessa belöningar såklart!(godis alltså).
Då får du som du vill och hon kanske lugnar ner sig

 

[khisha]

Sv: Bråttom hemåt

Puttar upp tråden lite då jag har liknande problem.... hästen backar även ner i diket när jag vill att han ska gå långsammare eller göra halt vid skritt.... han är snabb i vändningarna och det kan bli lite otäckt ibland... han vill bestämma sin takt själv ibland helt enkelt..

 

[Nyrelski]

Sv: Bråttom hemåt

Jag har kommit fram till, efter många liknande diskussioner med mina ston om allt möjligt , att det bara blir värre om man bråkar...
Det gäller att komma på hur man ska göra för att de ska tro att det är deras egen idé att göra som man vill

Man får helt enkelt kompromissa, ett tag framåt kanske hyfsat lugn skritt på halvlång tygel och halt (om du måste) med rumpan vänd mot stallet kan vara ok.
Det blir en ond cirkel, hästen väntar sig bråk varje gång ni går hem och blir ännu mer stressad.

Min 5-åring hade en period i vintras när hon verkligen stack på vägen hem, bromsade man så gjorde hon luftsprång hela vägen istället
Det enda jag kom på att göra var att rida rundan runt runt, alltså vända hemåt och sen nästan precis hemma vända fel håll och rida runt igen. Inte bråka med henne för mycket utan bara försöka hålla ett hyfsat kontrollerat tempo i trav.
Tillslut blev hon trött och väntade sig inte att komma hem, först då fick hon gå hem, i skritt på lång tygel utan att jag ställde några krav på henne.
Det har hjälpt och nu är hon mycket lugnare.