Sv: Brutet ben!
Vår afghan bröt benet 8½ vecka gammal, 2 dagar efter han hämtats. Enligt opererande vet på Ultuna inte ovanligt på vinthundar, de kan i princip vrida av sina ben.
Var ett bakben, och han blev helgipsad från knäleden och ner. Han var inte nämnvärt brydd över sitt gips, utan spökade omkring som en vanlig valp med det (det var koppelpromenader i början, sen fick han röra sig fritt t ex på gården med gipset, i vettig omfattning), så var väl eg mestproblem att dämpa honom när det blev för mycket. Läkte som det skulle, 'svåraste' delen var EFTER gipset var av, när muskler etc sakta men säkert skulle tränas upp. Förklara det för en 16 veckors vinthundsvalp med benen fulla av spring.
Det ENDA 'men' han fick av det var att han blev fruktansvärt ouppfostrad och bortskämd. Både av familjen och andra. Det är HÖG 'tycka synd om'-faktor på en gipsad valp med brutet ben, och man drar sig för att 'ta i' med dem, är ju 'syyynd om'. Där kan jag om jag skulle sitta i samma sits idag verkligen STÅLSÄTTA mig mot att behandla den på MINSTA annat vis än om det vore en fullt frisk, gipsfri valp. För det blev ett litet helsike sen..
Så FÖRSÖK att dämpa 'stackars lilla gullepluttvalpen'-tankarna. Det ÄR skitsvårt, men man har igen det med råge senare. De lär sig extremt mycket mellan 8 - 16 v ålder, inklusive att 'jag är en gullepluttvalp det är tynn om och kommer undan med det mesta för jag är så söt och sa jag SYYYYND om'
Vi hade 'tur i oturen' att vår bröt benet mitt i sommaren, så torrt och fint ute. Annars hade de blivit betydligt mer restriktioner, nu kunde han ju vara med ute på gården och så, gjorde inget om han la sig ner t ex. Hade det varit blött ute hade det varit värre. Fick lägga om gipset en gång, när han la sig i barnpoolen med det..
Och försök se det positivt, om de nu nödvändigtvis ska bryta ett ben, så hellre när de är unga och iaf 'bara' ska upptäcka världen i mindre doser i trädgården och korta koppelpromenader, och inte när de är vuxna, högaktiva och vana med 2 h skogspromenader lös/dag..
Tillägg: Vår fick alltså opereras, hade spikar i benet resten av livet. Han bröt det när han skulle tas in. Han var övertrött men ville INTE gå in, alls. Småbarn.. Så mammas sambo lyfte upp honom, som så många gånger förr. Dock ålade han sig och hoppade ner ur famnen, och tog emot sig olyckligt när han landade så han bröt ena bakbenet.
Han fick ligga hemma en hel natt, det var en söndagskväll och vi ringde Ultuna direkt, som kallt tyckte att om så benet är av så opererar de inte förrän nästa morgon, och gör inget annat heller tills dess, så han kunde vara kvar hemma och komma in nästa morgon. Låg nere med honom på hans bädd, och såfort han rörde sig minsta lilla så VRÅLADE han av smärta. Det var en mycket lång natt och jag hann tänka många elaka tankar om Ultuna. Även om jag idag kan se hur de resonerade, men..
Han kom in first thing månd morgon, röntgades och opererades samma dag. Fick stanna på Ultuna 4 dagar efter op, och kom hem på fredagen igen. Men som sagt, de fick operera och sätta spikar i benet osv, så inte helt okomplicerad op.
Exakt min tanke! Åk runt med lilla vagnen överallt (när han blir bättre såklart) och ge honom MASSOR av syn, lukt och hörselintryck!
