Bryta mot normen?

[Bison]

Jag hatar verkligen inte barn. Umgås gärna med tysta, lugna och väluppfostrade barn.
Klarar inte av skrik, tjat och gnäll, vill ha lugn och ro i mitt liv. Därför undviker jag barn när jag är ledig.
På jobbet är det inga problem alls.

 

[Lena Furberg]

Är det verkligen så, fortfarande, att "alla" förväntas ha barn? Jag trodde det tänket var på utdöende. Är det kanske främst den äldre generationen som har de förväntningarna av sina ättlingar, att förse dem med barnbarn? Ok, jag räknas väl snart också till den ÄLDRE generationen, men anser mig själv som tämligen onorm-al......
Jag fick barn sent, vid 43, men upplevde dessförinnan faktiskt aldrig någon press någonstans ifrån. Jag hade tur, kanske?

 

[starcraft]

Nja, det är tveksamt. I synnerhet om du riktar dig till en individ. Hur uppfattar du själv en person som säger: "att skaffa barn är det största man kan uppleva så det är viktigt att man gör det" till dig? till grupp?

Fast om någon mer allmänt tycker att "barn är det bästa som finns och något alla borde skaffa" är bra mycket mindre personligt och jobbigt att bemöta (om man ens bemödar sig att bemöta) än att någon lägger sig och blir upprörd över att JAG inte har någon större lust att skaffa barn. Frågan när man ska skaffa eller varför man inte skaffar barn är väldigt personlig, hur jag sorterar mina sopor är inte alls lika personlig anser jag. Klart man kan bli stött av en tillsägelse att man gjort fel, men det är knappast jämförbart med barnfrågan. Många har frivilligt valt att vara barnlösa, men man får inte missa att det finns ett antal som vill ha barn, men av olika anledningar inte kan och för dessa blir den ständiga påminnelsen väldigt jobbig.

 

[starcraft]

Är det verkligen så, fortfarande, att "alla" förväntas ha barn? Jag trodde det tänket var på utdöende. Är det kanske främst den äldre generationen som har de förväntningarna av sina ättlingar, att förse dem med barnbarn? Ok, jag räknas väl snart också till den ÄLDRE generationen, men anser mig själv som tämligen onorm-al......
Jag fick barn sent, vid 43, men upplevde dessförinnan faktiskt aldrig någon press någonstans ifrån. Jag hade tur, kanske?

Den är inte åldersbetingad. Jag fick senast igår en väldigt frågan blick och efterföljande fråga när jag sa att jag inte var säker på om jag ville ha barn av en jämnårig (ca 30) som att det är det självklara när man har en partner att vilja (det kom upp då min partner redan har barn och frågan om han ville ha flera, så jag inte skulle gå miste om egna barn...)

 

[Remmer]

Fast om någon mer allmänt tycker att "barn är det bästa som finns och något alla borde skaffa" är bra mycket mindre personligt och jobbigt att bemöta (om man ens bemödar sig att bemöta) än att någon lägger sig och blir upprörd över att JAG inte har någon större lust att skaffa barn. Frågan när man ska skaffa eller varför man inte skaffar barn är väldigt personlig, hur jag sorterar mina sopor är inte alls lika personlig anser jag. Klart man kan bli stött av en tillsägelse att man gjort fel, men det är knappast jämförbart med barnfrågan. Många har frivilligt valt att vara barnlösa, men man får inte missa att det finns ett antal som vill ha barn, men av olika anledningar inte kan och för dessa blir den ständiga påminnelsen väldigt jobbig.

Jag håller med om att barnfrågan är mer personlig men i båda fallen rör det sig om påtryckningar för att man avviker från norm. Vad som är lagligt och vad som är norm behöver inte gå hand i hand. Se exempelvis fildelningsdebatten.

 

[Remmer]

Den är inte åldersbetingad. Jag fick senast igår en väldigt frågan blick och efterföljande fråga när jag sa att jag inte var säker på om jag ville ha barn av en jämnårig (ca 30) som att det är det självklara när man har en partner att vilja (det kom upp då min partner redan har barn och frågan om han ville ha flera, så jag inte skulle gå miste om egna barn...)

Jag upprätthåller också normen om att skaffa barn men då genom att utesluta barnlösa från olika tillställningar och sammanhang.

För mig står barnlöshet för egoism och någon slags tro att man inte har förpliktelser mot någon. Det är inget jag vill att mina barn ska påverkas av.

 

[Hermelin]

Jag upprätthåller också normen om att skaffa barn men då genom att utesluta barnlösa från olika tillställningar och sammanhang.

För mig står barnlöshet för egoism och någon slags tro att man inte har förpliktelser mot någon. Det är inget jag vill att mina barn ska påverkas av.

Med den inställningen tror jag inte att det är någon väldigt stor arbetsuppgift att utesluta barnlösa från bekantskapskretsen. Det lär lösa sig alldeles av sig självt.

 

[Remmer]

Med den inställningen tror jag inte att det är någon väldigt stor arbetsuppgift att utesluta barnlösa från bekantskapskretsen. Det lär lösa sig alldeles av sig självt.

Nja, faktiskt inte då jag eller andra för den delen också inte säger något högt. Bara agerar.

 

[kryddelydd]

Jag upprätthåller också normen om att skaffa barn men då genom att utesluta barnlösa från olika tillställningar och sammanhang. Det är vanligt är min uppfattning även om det är min uppfattning att det i regel av andra sker mer omedvetet.

För mig står barnlöshet för egoism och någon slags tro att man inte har förpliktelser mot någon. Det är inget jag vill att mina barn ska påverkas av.

Öh, hur menar du nu? Inte säker på att jag förstår.

Menar du att personer som av olika skäl inte har barn, aldrig är välkomna till dig?

För att det är negativt att dina barn ser att en del har barn, andra inte?

Jag är personligen barnlös: har ingen längtan efter barn och det är väl tur, med tanke på att jag inte har någon partner. Har levt som singel i ganska många år.
Och det kanske är egoistiskt, eller så är det väldigt osjälviskt (har svårt att se vilken hjälte som skulle kunna leva tillsammans med mig).
Så den sortens verklighet vill du inte att dina barn ska påverkas av?

Eller personer som är ofrivilligt barnlösa, är det något som dina barn inte ska behöva påverkas av? Att en del människor inte kan få barn?

Tror du inte att de kommer att "påverkas av" att ändå få veta att en del människor inte har barn medan andra har det?

Jag tänker också att skaffa barn, det gör "man" för sin egen skull och inte för de kommande, ofödda barnens skull.
Det är också en ganska uttalad form av narcissism: mina gener är så fantastiska att de måste föras vidare...

 

[bumpo]

Jag upprätthåller också normen om att skaffa barn men då genom att utesluta barnlösa från olika tillställningar och sammanhang.

För mig står barnlöshet för egoism och någon slags tro att man inte har förpliktelser mot någon. Det är inget jag vill att mina barn ska påverkas av.

Men hur tänker du nu? Det är en rätt stor andel par som av olika anledningar inte vill något hellre än att få barn men som inte kan. Så fruktansvärt otroligt oempatiskt och genomvidrigt gjort.

 

[Remmer]

Men hur tänker du nu? Det är en rätt stor andel par som av olika anledningar inte vill något hellre än att få barn men som inte kan. Så fruktansvärt otroligt oempatiskt och genomvidrigt gjort.

Om man är ofrivilligt barnlös och är öppen med det blir det ju en helt annan sak. Då är det "bra människor" som haft otur. De har ju dessutom större barnlängtan vilket har positiv inverkan på andra. Att barnafödande inte är något att ta för givet utan en fin gåva vi får av naturen.

 

[kryddelydd]

Ok, så du anser att det är rätt att lägga sig i andra människors liv om man anser att det är befogat?
Jag instämmer i det.

Jag tycker att din parallell med sopsorteringen är intressant, särskilt utifrån det här inlägget.
Det blir ju liksom ett motsatsförhållande.

Jag har personligen inga stora problem med att veta att människor avstår från att sopsortera "rätt" och jag gör även "fel" själv ibland.
Att rekommendera någon att göra något som är rätt, är väl inte så tokigt även om det inte skulle falla mig in att försöka mästra någon gällande sopsortering.

Men att vilja ge sig på helt livsavgörande beslut i andras liv är oerhört förmätet.
Att uppmana någon att självklart skaffa barn - tja.
För vems skull menar du att "vi" skaffar barn?
För det ofödda barnets, som kanske är sjukt?
Eller för "vår egen" skull för att "vi" vill bli föräldrar?

Nej, jämförelsen haltar även om det var ett intressant försök.

 

[kryddelydd]

Ok, besynnerligt bara att du anser att kommentarer om barn är att lägga sig i men inte kommentarer angående sopsortering. Finns ingen logik i det resonemanget. Det var därför jag frågade igen om det verkligen var så du menade.

Såväl kommentarer om människors barn som sopsortering är att lägga sig i. Vad du personligen anser är befogade normer är irrelevant.

Skillnaden är väl att det ena (barnskaffandet) handlar om ett livsavgörande beslut för individen medan "fusk" med sopsorteringen knappast är det.

 

[kryddelydd]

Om man är ofrivilligt barnlös och är öppen med det blir det ju en helt annan sak. Då är det "bra människor" som haft otur. De har ju dessutom större barnlängtan vilket har positiv inverkan på andra. Att barnafödande inte är något att ta förgivitbutan fin gva vi får av naturen.

Oj, oj.
Antingen provocerar du medvetet, eller så...

Man delas upp i bra eller dåliga människor utifrån barnalstrande eller inte.

Jag kan tänka mig att dela upp i inskränkta människor och sådana som tillåter större utrymme åt andra, och är mer tillåtande och accepterande.
Vilka som är "bra" och "dåliga" av de kategorierna: tolerans har väl aldrig skadat? Förutom, förstås, när det i stället blir till feghet om man i sin "tolerans" accepterar mobbing, våld, "hedersfrågor" och liknande.

 

[Remmer]

Öh, hur menar du nu? Inte säker på att jag förstår.

Menar du att personer som av olika skäl inte har barn, aldrig är välkomna till dig?

För att det är negativt att dina barn ser att en del har barn, andra inte?

Jag är personligen barnlös: har ingen längtan efter barn och det är väl tur, med tanke på att jag inte har någon partner. Har levt som singel i ganska många år.
Och det kanske är egoistiskt, eller så är det väldigt osjälviskt (har svårt att se vilken hjälte som skulle kunna leva tillsammans med mig).
Så den sortens verklighet vill du inte att dina barn ska påverkas av?

Eller personer som är ofrivilligt barnlösa, är det något som dina barn inte ska behöva påverkas av? Att en del människor inte kan få barn?

Tror du inte att de kommer att "påverkas av" att ändå få veta att en del människor inte har barn medan andra har det?

Jag tänker också att skaffa barn, det gör "man" för sin egen skull och inte för de kommande, ofödda barnens skull.
Det är också en ganska uttalad form av narcissism: mina gener är så fantastiska att de måste föras vidare...

Jag pratar framförallt om två förpliktelser. Gentemot sina barn, föräldrar och förfäder samt gentemot samhället.

 

[Modest]

Jag upprätthåller också normen om att skaffa barn men då genom att utesluta barnlösa från olika tillställningar och sammanhang.

För mig står barnlöshet för egoism och någon slags tro att man inte har förpliktelser mot någon. Det är inget jag vill att mina barn ska påverkas av.

Att välja att inte försöka få barn om man inte vill är väl knappast egoistiskt? Tvärtom är ju barn något man skaffar enkom för sin egen skull.

 

[Remmer]

Att välja att inte försöka få barn om man inte vill är väl knappast egoistiskt? Tvärtom är ju barn något man skaffar enkom för sin egen skull.

Att du anser att barnafödande enbart handlar om ens egen skull visar ju på den egoism jag talar om.

 

[bumpo]

Om man är ofrivilligt barnlös och är öppen med det blir det ju en helt annan sak. Då är det "bra människor" som haft otur. De har ju dessutom större barnlängtan vilket har positiv inverkan på andra. Att barnafödande inte är något att ta för givet utan en fin gåva vi får av naturen.

Du tror inte att många ofrivilligt barnlösa har oerhört svårt att vara öppna med just ofrivilligheten då? Just för att det är en så enorm personlig sorg?

Får jag fråga hur du skulle ställa dig till att umgås med mig då? Jag vill ha barn, har alltid velat ha barn. Trots det genomgick jag en abort som 19åring. Jag fick tre missfall med en tidigare partner och nu finns inte på kartan att jag skulle bli en lämplig förälder. Är jag egoistisk då? Som inte föder ett par barn bara för att?

 

[kryddelydd]

Jag pratar framförallt om två förpliktelser. Gentemot sina barn, föräldrar och förfäder samt gentemot samhället.

Nu hänger jag inte med, utveckla gärna.

Jag är helt med på att jag, om jag har barn, har stora förpliktelser att ta hand om dem. Absolut. Och att hjälpa dem att bli "goda medborgare" som är skötsamma och mår så bra de kan.

Men gentemot föräldrar och "förfäder"? Mina förfäder är väldigt döda (om man nu inte syftar på föräldrarna).
Jag har ingen skyldighet gentemot mina föräldrar att skaffa barn. Jag tycker att jag är "skyldig" dem att förvalta det jag fått: leva skötsamt och ta ansvar för mig, och inte ligga dem till last (mer än att de hjälper mig med olika saker).

Gentemot samhället ser jag min skyldighet att sköta mig: försörja mig själv (eftersom jag har förmågan), inte bete mig illa, inte skattesmita.
Men jag ser inte att samhället har någon rätt att kräva att jag alstrar barn?

 

[Modest]

Att du anser att barnafödande enbart handlar om ens egen skull visar ju på den egoism jag talar om.

För vems skull skulle det annars vara? På individnivå, alltså.