Vi bodde i Norge första åren och pappa jobbade som kurator. Ett klassiskt skämt är fortfarande norrmannen som sa ”jag är så deprimeret” på typiskt glatt norskt sätt. Eller läkaren som trodde att mamma brutit rövbenet (revbenet var det).Den norska språkmelodin är ju ett kapitel för sig. Några gånger har jag försökt se norska krimserier på tv men det går bara inte. De låter ju käcka och glada hela tiden! Alla från seriemördaren till brottsoffrens anhöriga och alla poliser låter som "Herlig, nå ska vi gå på tur och spise kvikklunsj hela uka "
Jag pratade norska först. Trots svensk mamma och dansk pappa.