Bukefalos 28 år!

Bunden eller distansutbildning?

sandraros

Trådstartare
Ska studera till Sjuksköterska i höst och sitter nu och funderar om man ska satsa på distans eller en vanlig bunden utbildning. Ni som har pluggat på distans berätta gärna hur det såg ut för er!!

Jag tänker att distans är ganska bra då man kan jobba på sidan om, hålla på med hästarna och även då såklart plugga (jobbar natt inom vården så finns många pluggtimmar där). Men samtidigt känns det som man missar lite av att inte gå på en högskola? Det är ju också en upplevelse och att man kanske lär sig mer?

Men som sagt berätta om era erfarenheter och åsikter :p
 
Min syster pluggade ssk på distans samtidigt som hon var mammaledig, funkade jättebra för henne vad jag vet. :)
 
Ska studera till Sjuksköterska i höst och sitter nu och funderar om man ska satsa på distans eller en vanlig bunden utbildning. Ni som har pluggat på distans berätta gärna hur det såg ut för er!!

Jag tänker att distans är ganska bra då man kan jobba på sidan om, hålla på med hästarna och även då såklart plugga (jobbar natt inom vården så finns många pluggtimmar där). Men samtidigt känns det som man missar lite av att inte gå på en högskola? Det är ju också en upplevelse och att man kanske lär sig mer?

Men som sagt berätta om era erfarenheter och åsikter :p
Att plugga på distans kräver att man har självdisciplin och ser till att läsa på och plugga utan så mycket pekpinnar. Sen vet jag inte hur just sjuksköterskeutbildningen ser ut, men jag tänker att det ändå är en del träffar på campus? Man lär även känna varandra på distansutbildningar, jag pluggar andra terminen nu och facebook är toppen att kunna diskutera saker eller "stämma träff" i något rum på nätet för att kunna diskutera.
Sen kan det säkert vara trevligt att studera på en högskola med möjligheter att lära känna fler och umgås mer men frågan är hur mycket tid du känner att du har att lägga på umgänge när du har hästar och jobbar?
Jag trivs att plugga på distans men kommer av flera anledningar plugga på högskola till hösten, jag tycker att det ska bli drygt med pendlingstid men den utbildning jag vill ha finns inte på distans på en högskola som jag vill läsa på. ;)
 
Att plugga på distans kräver att man har självdisciplin och ser till att läsa på och plugga utan så mycket pekpinnar. Sen vet jag inte hur just sjuksköterskeutbildningen ser ut, men jag tänker att det ändå är en del träffar på campus? Man lär även känna varandra på distansutbildningar, jag pluggar andra terminen nu och facebook är toppen att kunna diskutera saker eller "stämma träff" i något rum på nätet för att kunna diskutera.
Sen kan det säkert vara trevligt att studera på en högskola med möjligheter att lära känna fler och umgås mer men frågan är hur mycket tid du känner att du har att lägga på umgänge när du har hästar och jobbar?
Jag trivs att plugga på distans men kommer av flera anledningar plugga på högskola till hösten, jag tycker att det ska bli drygt med pendlingstid men den utbildning jag vill ha finns inte på distans på en högskola som jag vill läsa på. ;)

Ja precis! Det blir att jag måste pendla lite mer än en timma dit och sen samma tillbaka om jag skulle studera på närmaste högskola om jag nu inte flyttar, kan väl säga att jag inte är så taggad på det där pendlandet heller.. På distans är det 2-5 träffar per termin och de varar i 2-5 dagar på sjuksköterska :) Det är så himla svårt alltså men tror distans är bästa för mig som har så mycket jag vill hinna med på sidan om!!
 
Ska studera till Sjuksköterska i höst och sitter nu och funderar om man ska satsa på distans eller en vanlig bunden utbildning. Ni som har pluggat på distans berätta gärna hur det såg ut för er!!

Jag tänker att distans är ganska bra då man kan jobba på sidan om, hålla på med hästarna och även då såklart plugga (jobbar natt inom vården så finns många pluggtimmar där). Men samtidigt känns det som man missar lite av att inte gå på en högskola? Det är ju också en upplevelse och att man kanske lär sig mer?

Men som sagt berätta om era erfarenheter och åsikter :p

Jag har läst ett program på distans under tre år och det är en myt att tro att distansare inte lär känna varandra. Det sades till oss när vi började att vi blir tightare än "vanliga" program eftersom vi har många grupparbeten o vi hamnar "mitt inne i varandras vardagsrum" under alla möten under grupparbeten...o jag är beredd att hålla med.

Missa vet jag inte om jag tyckte att jag har gjort, visst missar man lite "på plats känsla" men o andra sidan tycker nog att vinsterna är större (hemma, leva sitt vanliga liv, styra sina tider lite mer, etc). Vissa i min klass valde att jobba lite men märkte ju längre tiden gick in i utbildningen att det inte gick så de minskade ned det drastiskt eller avslutade helt.

Och det jag kommer att sakna mest...är campusveckorna med studentkorridorslivet. :love:
 
Jag har först pluggat program på campus och sen läst fristående kurser på distans. Har haft, minst, en häst under hela tiden. Nu kanske det är lite speciellt eftersom jag pluggade på campus först och därmed redan hade vanan inne att plugga på högskola innan, men för mig var det en enorm tidsvinst att plugga på distans istället. Jag bilpendlade sex mil tur och retur när jag gick på campus, så det är klart det märktes att "slippa" den bilresan.

Sen är jag en osocial människa som inte alls saknar att ha "klasskompisar", utan får mitt sociala behov uppfyllt på andra sätt. Vet man med sig att man får lappsjuka av att inte träffa andra i skolan är det kanske inte så kul att läsa på distans, men för mig har det funkat kanon.
 
Jag har gjort båda, inte samma ämnen dock. Föredrar utan tvekan distans!

Jag håller dock inte med om att man kommer nära sina klasskompisar, jag hade ingen aning om vem de var ens... Grupparbeten hade vi inte (tack och lov, fick mer än nog av att själv göra fyra personers jobb i gymnasiet...). Har inget behov av nya kompisar på andra sidan landet så för mig var det inget negativt.

För mig är distansstudier perfekt men det passar inte för alla. Har vänner som inte tyckt om det alls.

Har du precis slutat gymnasiet och inte är väldigt skolflink och bra på att arbeta självständigt kan det vara svårt att läsa på distans. Du får mycket mer hjälp och stöd i ett klassrum. Även om du rent teoretiskt har krav på samma stöd blir det väldigt annorlunda, och tröskeln för att ringa sin föreläsare är mycket högre än för att räcka upp en hand. Som 19 åring är det dessutom roligt att ha massa studentvänner som bor i samma stad att festa och hitta på upptåg med.
 
Det jag också kanske skulle ha sagt som nog inte framgår i min tidigare text. Det är skillnad på fristående kurser distans och program på distans. Stor! Det går inte ens att jämföra. Fristående kurs på distans är en lek...program på distans..nte alls, enligt min erfarenhet.
 
Måste nog tillägga att det nog har betydelse lite hur du är som person, hur gammal du är och hur stor studentstad det är du i så fall kommer plugga ett campusbaserat program på. Jag kom direkt från gymnasiet, men pluggade program i min hemstad för att det var enklast för alla inblandade, och det är en yttepyttestad i studentkretsar. Vi var en liten grupp och jag var utan tvekan yngst, de andra hade familjer och så där. Nu är jag inte mycket för utelivet och har genom hästarna alltid umgåtts med personer som varit antingen MYCKET äldre eller numera också MYCKET yngre, så för mig var det inte tråkigt, snarare tvärtom. Men vill man ha det där klassiska studentlivet så är nog ändå campus att rekommendera.
 
Jag har gjort båda. Finns fördelar med båda.
Dock var jag glad att jag redan pluggat när jag läste distans. För jag var glad att jag redan hade studieteknik. när jag läste vanligt upplevde jag det som att vi hade många seminarier och lektioner varje vecka och lätt att fråga om hjälp vilket gjorde att om du tyckte något var svårt var det lätt att fråga.
Där tyckte jag det blev svårare på distans.

Sen beror det också mkt på hur distanskursen är upplagd. Det bästa är enligt mig när det ändå finns chattar så man hörs med läraren då och då och kan fråga.
Det svåraste var när jag läste en kurs där det inte var några chattar utan det fanns bara material utlagt att läsa. och sen skulle man själv göra inlämningsuppgifter. Det var väldigt otydligt hur man skulle göra och läraren var mkt svår att få tag på. Det tog mig nästan tre veckor av mailande och ringande innan jag fick kontakt med läraren. Och då fick jag gå via lärarens kollegor. Där hade man inte heller något forum så det gick inte att få reda på vilka andra som läste kursen och fråga andra hur de hade tolkat uppgifterna.
 
Ska studera till Sjuksköterska i höst och sitter nu och funderar om man ska satsa på distans eller en vanlig bunden utbildning. Ni som har pluggat på distans berätta gärna hur det såg ut för er!!

Jag tänker att distans är ganska bra då man kan jobba på sidan om, hålla på med hästarna och även då såklart plugga (jobbar natt inom vården så finns många pluggtimmar där). Men samtidigt känns det som man missar lite av att inte gå på en högskola? Det är ju också en upplevelse och att man kanske lär sig mer?

Men som sagt berätta om era erfarenheter och åsikter :p

Jag pluggar till ssk på distans. Valde distans då jag dels födde barn 5v efter utbildningen startade och dels för att jag redan gjort 4 år på universitet och "kan" plugga den nivån. För mig är föreläsningar på Campus ett jädra otyg jag helst slipper.
I vår klass har vi blivit jättetajta och i min studiegrupp har vi kontakt varje dag via WhatsApp, vi babblar om allt mellan himmel och jord.
Seminarier och grupparbeten sker online, vi får resa till skolan för praktiska moment och föreläsningarna finns förinspelade så man kan titta när som.
Jag rekommenderar om man är van att förvalta sin egen tid!
 
En av fördelarna med distans är att det är tidseffektivt kan jag tycka. Eftersom man kan lägga upp mkt efter sig själv. Dock finns det vissa kurser som har obligatoriska chattar etc vissa tider så det måste man vara beredd på.
Sen gäller det att inte ta på sig för mkt annat. Jag tror det är viktigt att ändå planera in pluggande vissa tider för att hålla disciplinen.,
 
Ska studera till Sjuksköterska i höst och sitter nu och funderar om man ska satsa på distans eller en vanlig bunden utbildning. Ni som har pluggat på distans berätta gärna hur det såg ut för er!!

Jag tänker att distans är ganska bra då man kan jobba på sidan om, hålla på med hästarna och även då såklart plugga (jobbar natt inom vården så finns många pluggtimmar där). Men samtidigt känns det som man missar lite av att inte gå på en högskola? Det är ju också en upplevelse och att man kanske lär sig mer?

Men som sagt berätta om era erfarenheter och åsikter :p
Jag läser ett program på distans via UmU, och säger bara det, aldrig att jag läser ett program på distans igen!:yuck: Sen som nån skrev så är det antagligen skillnad på kurs och program, men just program har jag blivit så otroligt avskräckt från så det finns inte. Läser termin två och är 90% avhoppad, typ. Sen vet jag ju inte om det bara är utbildningen eller universitetet i sig som helt enkelt inte har hanterat det bra, eller om alla distansutbildningar är såhär. Dock funkar det säkert jättebra med distans om man t.ex har barn och inte kan flytta hur som helst, många i min klass som har det så. Men så saknar jag också otroligt mycket att ha en klass, och jag går miste om hela universitetsupplevelsen känner jag. Men det finns såklart, som redan nämnts, både fördelar och nackdelar med distans jmf med på plats, så det är nog väldigt individuellt vad som passar en bäst :) väldigt viktigt på distans bara är att man har självdisciplin och bra kommunikation med sina lärare! Kommunikationen är A och O.
 
Hur blir det med praktiker? Nu vet jag inte hur många veckor det är ni ska ha (vi ska ha 32 på hela utbildningen) och om högskolan ligger i ett annat landsting får du räkna med att ha praktik över hela det landstinget.
Jag kan tex hamna på ett sjukhus som är över en och en halv timme bort och säg om du redan bor 20 mil ifrån skolan istället för 2 som mig.

Jag har läst distans och arbetande och hade barn, var utbränd inom ett halvår. Jag tycker det är mycket enklare att plugga på universitetet.
 
Hur blir det med praktiker? Nu vet jag inte hur många veckor det är ni ska ha (vi ska ha 32 på hela utbildningen) och om högskolan ligger i ett annat landsting får du räkna med att ha praktik över hela det landstinget.
Jag kan tex hamna på ett sjukhus som är över en och en halv timme bort och säg om du redan bor 20 mil ifrån skolan istället för 2 som mig.

Jag har läst distans och arbetande och hade barn, var utbränd inom ett halvår. Jag tycker det är mycket enklare att plugga på universitetet.
Det där med praktik är nog från universitet till universitet, vi har möjlighet att fixa plats själv och då var vi vill. Även i det egna landstinget.:) Det är iofs bara miljöpraktik, vet inte om det är annorlunda vid "riktig" praktik.
 
Det där med praktik är nog från universitet till universitet, vi har möjlighet att fixa plats själv och då var vi vill. Även i det egna landstinget.:) Det är iofs bara miljöpraktik, vet inte om det är annorlunda vid "riktig" praktik.
Miljöpraktik?
Vi har mest praktik i Sverige och med 95 elever blir det lite väl om alla ska ordna själv
 
Miljöpraktik?
Vi har mest praktik i Sverige och med 95 elever blir det lite väl om alla ska ordna själv
Det är en 4-veckors där vi mest går med för att få lite känn på yrket vi utbildar oss till, inför termin 3&4 (går en yrkesinriktad utb).
 
Det är så himla svårt alltså men tror distans är bästa för mig som har så mycket jag vill hinna med på sidan om!!
Spontant - NEJ!!
Jag har själv provat det där med att ha så mycket annat jag vill hinna med på sidan om, samtidigt som jag pluggat heltid. Det funkade inte...
Mitt råd till dig, för att du inte ska bränna ut dig, är att sortera ditt liv och bestämma dig för VAD som är viktigast. Plocka bort någon/några delar och försök inte göra allt på en gång! Heltidsstudier ÄR heltidsstudier, minst! (lite beroende på utbildning och hur lätt man har att lära) Vissa av våra kurser har varit nära nog heltid på campus PLUS hemuppgifter.

Distasstudier kräver stor självdisciplin. En kurskamrat till mig tyckte att det var sååå jobbigt att gå på alla föreläsningar, hen bytte till distans istället (utbildningen går parallellt på campus o distans). Och jag är högst tveksam till om jag kommer se hen fler gånger...
Själv är jag sån att jag funkar bättre på campus, då det är tider att passa och man sitter på plats och kan fokusera enbart på föreläsningen. Ibland följer jag ändå föreläsning hemifrån av olika orsaker, men det blir inte samma fokus. Man ser tvätthögen som borde åtgärdas, disken som vägrar diska sig själv och längtar efter en ridtur i solen... Och oj, vad sa föreläsaren nu?? Missade jag det??
 
Vill man ha det riktiga studentlivet är distans inget att välja ;)
Jag har bara läst ett program på universitet men nu när jag vet vad det innebär hade jag inte velat läsa på distans utan att redan ha den här erfarenheten. Vet inte om du plugga på högskola tidigare men det är stor skillnad i upplägg jämfört med gymnasiet.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
4 129
Senast: Sasse
·
Skola & Jobb Jag vet att det finns en tråd för de som redan studerar men jag tänkte att det kanske finns intresse för en för oss som fortfarande...
Svar
12
· Visningar
1 187
Senast: Araminta
·
Skola & Jobb Jag vet inte hur jag ska hantera den här situationen och behöver hjälp att tänka! Då barnet är vuxet känns det som om den här frågan...
9 10 11
Svar
210
· Visningar
15 255
Senast: Badger
·
  • Artikel
Dagbok Jag har bestämt mig för att utbilda mig vidare. De utbildningarna jag har sedan innan är inget att ha om jag vill kunna tjäna mer än...
Svar
5
· Visningar
981
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp