Dagens besök

Status
Stängd för vidare inlägg.
Vid dagens besök hos psykologen tog jag upp det som bekymrade mig med att ha gått upp på 50% arbete. Den respons jag fick på det var tips på hur jag bör lägga upp arbetet med 20-minuterspass och sedan vila i 10 minuter utan att göra något annat än att sitta och vila. Efter två timmar skulle jag ta en rast på 2 timmar.

Han pratade ju även vidare om att det kunde vara aktuellt med en npf-utredning och frågade hur jag ställde mig till det. Tja, jag motsätter mig inte det (men tror inte att det ger något). Jag berättade att båda mina syskon har add och en av dem har också atypisk autism. Hon med autism sa vid ett tillfälle att hon trodde att jag hade asperger. Jag undrade då vad hon baserade det på. Hon sa då att jag har ju ett specialintresse och syftade då på ridningen.

Psykologen började då prata om specialintressen och tog ett exempel. Om man t.ex. är intresserad av astronomi så kanske man inte är intresserad av allt inom astronomi utan bara om tre specifika stjärnor. Då han förstått att mitt arbete är ganska komplext med många olika områden, så kanske det inte är lämpligt om man är lagd så att man är smalt inriktad på något.

Jag började då berätta om mina "specialintressen"; hästar, ridning, odling, ekologiskt byggande, självförsörjning, solenergi o.s.v. Och så berättade jag att jag var intresserad av hantverk. Jag har stickat, virkat, krokat, broderat, sytt, arbetat med trä, läder/skinn, silvertråd, keramik, pärlor...

Smalt intresseområde? Ja, eller hur :grin:.
 

Jag gjorde en utredning och fick diagnosen Aspreger. Så vad gav det mig? Bättre förståelse för mig själv och problem. Har man en npf diagnos så hamnar man hlet plötsligt i att endel saker blir besvärliga. Det är inte bara att söka lämp för körkort utan man måste ha intyg från läkare. Vissa yrkesbanor blir helt stängda t.ex. lokförare.
Så vad har jag vunnit. Ja som jag skrev jag har bättre förståelse för mig själv men i övrigt ingenting. Försäkringskassan talade om att i mitt arbete var inte min diagnos ett problem. Habiliteringen kan jag inte utnyttja eftersom jag måste lägga tid på den utanför arbetstid och då orkar jag inte. Jag får inse att mitt liv kommer se ut som det gör nu. Jag äter, sover, jobbar och är död. Dammsugning varannan månad, tömning av komposten ur vasken en gång i veckan eller varannan vecka och diskning när porslinet tar slut. Helgerna är ett långt sovkalas och när jag träffade någon av mina vänner sist det vet jag inte. Det går att överleva på det sättet också men om det är ett liv är en annan fråga.
Så mitt tips är att fundera ordentligt för jag har inte fått några fördelar av diagnosen utan bara problemen.
 
Vid dagens besök hos psykologen tog jag upp det som bekymrade mig med att ha gått upp på 50% arbete. Den respons jag fick på det var tips på hur jag bör lägga upp arbetet med 20-minuterspass och sedan vila i 10 minuter utan att göra något annat än att sitta och vila. Efter två timmar skulle jag ta en rast på 2 timmar.

Han pratade ju även vidare om att det kunde vara aktuellt med en npf-utredning och frågade hur jag ställde mig till det. Tja, jag motsätter mig inte det (men tror inte att det ger något). Jag berättade att båda mina syskon har add och en av dem har också atypisk autism. Hon med autism sa vid ett tillfälle att hon trodde att jag hade asperger. Jag undrade då vad hon baserade det på. Hon sa då att jag har ju ett specialintresse och syftade då på ridningen.

Psykologen började då prata om specialintressen och tog ett exempel. Om man t.ex. är intresserad av astronomi så kanske man inte är intresserad av allt inom astronomi utan bara om tre specifika stjärnor. Då han förstått att mitt arbete är ganska komplext med många olika områden, så kanske det inte är lämpligt om man är lagd så att man är smalt inriktad på något.

Jag började då berätta om mina "specialintressen"; hästar, ridning, odling, ekologiskt byggande, självförsörjning, solenergi o.s.v. Och så berättade jag att jag var intresserad av hantverk. Jag har stickat, virkat, krokat, broderat, sytt, arbetat med trä, läder/skinn, silvertråd, keramik, pärlor...

Smalt intresseområde? Ja, eller hur :grin:.
Jag förknippar faktiskt snarare aspergers med "smalt tänkande" än "smalt intresseområden" dvs lite mer "stuprörstänk".

Att det kan till exempel kan vara svårt att hastigt ställa om och improvisera istället för att göra exakt så som man brukar. Att man då kan låsa sig istället.
 
Jag förknippar faktiskt snarare aspergers med "smalt tänkande" än "smalt intresseområden" dvs lite mer "stuprörstänk".

Att det kan till exempel kan vara svårt att hastigt ställa om och improvisera istället för att göra exakt så som man brukar. Att man då kan låsa sig istället.
Jag har ju flera i min närhet som antingen är utredda och fått diagnosen eller där man av annan orsak kan misstänka att det kan ha en påverkan.

Ett exempel är en person som periodvis har svårt att ha det tillräckligt städat. Personen kan inte "snabbstäda" och som de flesta av oss, dra en trasa över bokhyllan för att damma av den. Personen vill ta ut varje bok och damma av så att det blir "ordentligt gjort" men det är ett så jobbigt projekt att bokhyllan antingen aldrig blir dammad alls på flera år eller så tar orken slut halvvägs och hälften böckerna blir staplade i högar som man får kryssa förbi på golvet i ett halvår innan orken finns igen och när bokhyllan väl är kliniskt ren som ett operationsbord har köket geggat igen till sanitär olägenhet.
Istället för "good enough".
 
Jag har ju flera i min närhet som antingen är utredda och fått diagnosen eller där man av annan orsak kan misstänka att det kan ha en påverkan.

Ett exempel är en person som periodvis har svårt att ha det tillräckligt städat. Personen kan inte "snabbstäda" och som de flesta av oss, dra en trasa över bokhyllan för att damma av den. Personen vill ta ut varje bok och damma av så att det blir "ordentligt gjort" men det är ett så jobbigt projekt att bokhyllan antingen aldrig blir dammad alls på flera år eller så tar orken slut halvvägs och hälften böckerna blir staplade i högar som man får kryssa förbi på golvet i ett halvår innan orken finns igen och när bokhyllan väl är kliniskt ren som ett operationsbord har köket geggat igen till sanitär olägenhet.
Istället för "good enough".
Och det har inget med intelligens att göra, den här personen har ett iq långt över genomsnittet. Det är inte heller ocd.
 
Jag gjorde en utredning och fick diagnosen Aspreger. Så vad gav det mig? Bättre förståelse för mig själv och problem. Har man en npf diagnos så hamnar man hlet plötsligt i att endel saker blir besvärliga. Det är inte bara att söka lämp för körkort utan man måste ha intyg från läkare. Vissa yrkesbanor blir helt stängda t.ex. lokförare.
Så vad har jag vunnit. Ja som jag skrev jag har bättre förståelse för mig själv men i övrigt ingenting. Försäkringskassan talade om att i mitt arbete var inte min diagnos ett problem. Habiliteringen kan jag inte utnyttja eftersom jag måste lägga tid på den utanför arbetstid och då orkar jag inte. Jag får inse att mitt liv kommer se ut som det gör nu. Jag äter, sover, jobbar och är död. Dammsugning varannan månad, tömning av komposten ur vasken en gång i veckan eller varannan vecka och diskning när porslinet tar slut. Helgerna är ett långt sovkalas och när jag träffade någon av mina vänner sist det vet jag inte. Det går att överleva på det sättet också men om det är ett liv är en annan fråga.
Så mitt tips är att fundera ordentligt för jag har inte fått några fördelar av diagnosen utan bara problemen.
Det där låter väldigt tragiskt och risken finns ju att du blir sjuk av den tillvaron.
 
Låter som ett väldigt insnöat sätt att se på "specialintresse". Det handlar om en typ av tankemönster. Som speciellt hos högfungerande kvinnor ofta visar sig på helt andra sätt än de traditionella tåg-nörd-småpojks-schablon-bilderna. Har inget alls att göra med om ämnesområdena man intresserar sig för är breda eller smala.

Det som ger de största praktiska svårigheterna i vardagen kan ofta vara dels det sociala, dels att få ett flyt i vardagliga aktiviteter. Att det går övermycket resurser för att lyckas med grundläggande hushållsaktiviteter. Och för justeringar för nya omständigheter, detaljerad planering osv.

Och det är ju bitar som du har skrivit om att du kämpar med.
Kan bero på annat...kan vara effekter av autism...eller kombinationer.
Med tanke på hur stor ärftligheten är så tycker jag utredning verkar som en bra ide.
 
Jag förknippar faktiskt snarare aspergers med "smalt tänkande" än "smalt intresseområden" dvs lite mer "stuprörstänk".

Att det kan till exempel kan vara svårt att hastigt ställa om och improvisera istället för att göra exakt så som man brukar. Att man då kan låsa sig istället.
Och hur man hanterar relationen mellan helhet och detaljer.

Man kan absolut tänka komplext och stort och övergripande. (om man i övrigt är en person lagd åt det hållet)
Men komplexiteten byggs upp på ett lite annat sätt från små beståndsdelar.
Det blir gärna lite mer trögrörligt när det påverkas av förändringar och känsligare för om enstaka detaljer påverkas.
Som ett korthus. Händer något så är det mycket som rasar och måste göras om ända från början. Det vill man gärna inte göra oftare än nödvändigt och blir då lite mentalt inflexibel.
 
Ett exempel på hur mina svårigheter uttrycker sig är att jag inte kan fylla i blanketter. Jag fastnar alltid i vad de egentligen frågar om, hur man ska tolka frågan. Om jag frågar den som gjort blanketten vad man ska svara på så blir det självklart men själv kan jag inte.
Det där med specialintresse är inte riktigt som det står om i litteraturen. Jag är en svamp och älskar fakta inom ganska breda områden men framförallt är det detaljer jag lägger på minnet. Det blir en helhet men ändå en ganska schatterad helhet.
Ett lästips är "Om Aspergers syndrom : Vägledning för pedagoger, psykologer och föräldrar" av Tony Attwood det är den enda bok jag läst som jag känt igen mig i. De som är skrivna av en av Sveriges stora inom området Gillberg så känner jag inte alls igen mig. Det var böcker av honom jag fick rekomenderat från vården att läsa.
 
Och hur man hanterar relationen mellan helhet och detaljer.

Man kan absolut tänka komplext och stort och övergripande. (om man i övrigt är en person lagd åt det hållet)
Men komplexiteten byggs upp på ett lite annat sätt från små beståndsdelar.
Det blir gärna lite mer trögrörligt när det påverkas av förändringar och känsligare för om enstaka detaljer påverkas.
Som ett korthus. Händer något så är det mycket som rasar och måste göras om ända från början. Det vill man gärna inte göra oftare än nödvändigt och blir då lite mentalt inflexibel.
Ja ett lite stelare sätt att hantera situationer.
 
Ett exempel på hur mina svårigheter uttrycker sig är att jag inte kan fylla i blanketter. Jag fastnar alltid i vad de egentligen frågar om, hur man ska tolka frågan. Om jag frågar den som gjort blanketten vad man ska svara på så blir det självklart men själv kan jag inte.
Det där med specialintresse är inte riktigt som det står om i litteraturen. Jag är en svamp och älskar fakta inom ganska breda områden men framförallt är det detaljer jag lägger på minnet. Det blir en helhet men ändå en ganska schatterad helhet.
Ett lästips är "Om Aspergers syndrom : Vägledning för pedagoger, psykologer och föräldrar" av Tony Attwood det är den enda bok jag läst som jag känt igen mig i. De som är skrivna av en av Sveriges stora inom området Gillberg så känner jag inte alls igen mig. Det var böcker av honom jag fick rekomenderat från vården att läsa.
Själv har jag inte det minsta svårigheter med blanketter. Det är bara i undantagsfall jag kör fast.

Fakta är intressant men det finns ju så mycket mer. Jag funderar ofta över existentiella frågor t.ex. och sånt som inte går att ta på. När det i nian var dags att välja till gymnasiet funderade jag på att bli psykolog för jag var intresserad av det mänskliga psyket. Men jag kom på att odling och djur var roligare, så det blev lantbruksskola.
 
Det där låter väldigt tragiskt och risken finns ju att du blir sjuk av den tillvaron.
Ja det kommer jag bli men vad har jag för alternativ?

I mitt senare inlägg så fick jag med detaljerna men inte helheten. Det jag försökte säga är att jag inte passar in riktigt i diagnoskriterierna som är skrivna efter pojkar, ja altså pojkar inte män. Det säger inget om ifall du har diagnosen utan var ett försök att ge dig ett perspektiv.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel
Dagbok Efter helgens psykbryt över att psykologen tror att jag kanske har en npf-diagnos, som jag då skulle behöva leva med och hantera i...
Svar
1
· Visningar
907
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Nu har jag träffat psykologen två gånger och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Än så länge har jag inte riktigt fått något grepp...
Svar
13
· Visningar
1 414
Senast: EmmaBovary
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp