DBT-terapi

[parellikusken]

Vill inleda med att jag inte har borderline, varken min psykolog eller läkare tror det.
Men de vill att jag börjar i DBT-terapi pga mina självskadebeteenden och suicidförsök. Ska visst vara bra för det.

Är det någon som gått i DBT och kan berätta hur det var?

 

[GotAsecret]

Vill inleda med att jag inte har borderline, varken min psykolog eller läkare tror det.
Men de vill att jag börjar i DBT-terapi pga mina självskadebeteenden och suicidförsök. Ska visst vara bra för det.

Är det någon som gått i DBT och kan berätta hur det var?

Jag gjorde det för några år sen, och det var min livräddare, alla kategorier.
Mitt liv blev aldrig detsamma efter den - tack och lov.
Om du går "öppen" DBT där det bara är grupp så får ni gå igenom krishantering, känsloreglering, relationer, medvetenhet.
Är det intensiv terapi har du också individuella samtal med psykolog där ni jobbar aktivt med det du lärt dig på gruppen, hur du ska använda det i vardagen och hur du använder det.
Ni stämmer också av hur du hanterat eventuella självskadetankar/känslor/försök och troligtvis gör ni även tankekartor. Vilka tankar som ledde till handling och vilka konsekvenser och vad du kan göra åt det - för att hitta mönster och försöka bryta dem i tid.

Innan jag gick DBT behövde jag starka mediciner i både förebyggande och akuta situationer och ingenting fungerade över huvud taget.
Mitt under DBT:n gick mamma bort - hade jag inte haft DBT:n i grunden - och varit mitt i kapitlet "krishantering" så vettefan alltså...

Idag är jag fri från alla former av självskador, självdestruktivitet, o.s.v.
Det fick mig också att gå från att göra ingenting mer än nödvändigt till att börja träna flera gånger i veckan. Gå på pass, och göra sånt jag faktiskt inte "borde" kunna göra p.g.a både psykiska och fysiska svårigheter. Vilket också hjälpte mig igenom allt. Och fortfarande gör.

Så ja...Jag skulle nog säga att det vore bra för de flesta att gå på någon form av DBT.
Önskar dig verkligen lycka till - vill du så får du gärna uppdatera om hur det går för dig. ❤

 

[parellikusken]

Jag gjorde det för några år sen, och det var min livräddare, alla kategorier.
Mitt liv blev aldrig detsamma efter den - tack och lov.
Om du går "öppen" DBT där det bara är grupp så får ni gå igenom krishantering, känsloreglering, relationer, medvetenhet.
Är det intensiv terapi har du också individuella samtal med psykolog där ni jobbar aktivt med det du lärt dig på gruppen, hur du ska använda det i vardagen och hur du använder det.
Ni stämmer också av hur du hanterat eventuella självskadetankar/känslor/försök och troligtvis gör ni även tankekartor. Vilka tankar som ledde till handling och vilka konsekvenser och vad du kan göra åt det - för att hitta mönster och försöka bryta dem i tid.

Innan jag gick DBT behövde jag starka mediciner i både förebyggande och akuta situationer och ingenting fungerade över huvud taget.
Mitt under DBT:n gick mamma bort - hade jag inte haft DBT:n i grunden - och varit mitt i kapitlet "krishantering" så vettefan alltså...

Idag är jag fri från alla former av självskador, självdestruktivitet, o.s.v.
Det fick mig också att gå från att göra ingenting mer än nödvändigt till att börja träna flera gånger i veckan. Gå på pass, och göra sånt jag faktiskt inte "borde" kunna göra p.g.a både psykiska och fysiska svårigheter. Vilket också hjälpte mig igenom allt. Och fortfarande gör.

Så ja...Jag skulle nog säga att det vore bra för de flesta att gå på någon form av DBT.
Önskar dig verkligen lycka till - vill du så får du gärna uppdatera om hur det går för dig. ❤

Åh, tack!
Blir intensiv terapi isf som jag förstod det under ett års tid. Känner mig mycket mer peppad nu när jag löst ditt inlägg.
Så verkligen, tack! ❤

Jag behöver verkligen en stor förändring nu.

Har du borderline eller fick du terapin ändå?

 

[Bapelsin]

Jag har inte gjort det själv men alla klienter på jobbet som gått DBT har haft mycket goda resultat.

 

[parellikusken]

Jag har inte gjort det själv men alla klienter på jobbet som gått DBT har haft mycket goda resultat.

Skönt att höra!

 

[Energi]

Jag har gått på DBT, intensivvarianten som var fyra dagar i veckan i 16 veckor tror jag. Det bästa jag gjort! Medicinfri sen dess.

 

[parellikusken]

Jag har gått på DBT, intensivvarianten som var fyra dagar i veckan i 16 veckor tror jag. Det bästa jag gjort! Medicinfri sen dess.

Låter för bra för att vara sant ju!
Jag äter mycket tung medicin och gjort i många år. Hade varit så skönt att slippa det, eller iaf slippa benson och bli lite kvicktänkt igen.
Ska gå två gånger i veckan, jag ska plugga samtidigt är tanken.

 

[pretsco]

Gick i DBT ett år när jag var i tonåren. Det hjälpte mig mycket och delar av det har jag fortfarande med mig, en femton år senare.

 

[Energi]

Låter för bra för att vara sant ju!
Jag äter mycket tung medicin och gjort i många år. Hade varit så skönt att slippa det, eller iaf slippa benson och bli lite kvicktänkt igen.
Ska gå två gånger i veckan, jag ska plugga samtidigt är tanken.

Ja, jag tyckte också att det lät för bra för att vara sant innan jag påbörjade behandling.

Något som är viktigt är att verkligen försöka och försöka bortse från att vissa saker känns löjliga. Bland annat hade jag oerhört svårt för medveten närvaro och övningarna som hörde till. Hade ett break down efter ungefär halva behandlingen där jag stormade ut och grät och skrek att jag hatade den skiten och att det bara gav mig ångest. Efter ett samtal med min behandlare så hittade vi vägen till att ge sig hän i övningen. Nu, såhär tre år senare är det just de övningarna jag har mest nytta av och använder oftast.

Hoppas att du kommer uppskatta behandlingen lika mycket som jag gjorde!

 

[GotAsecret]

Jag instämmer, det känns för bra för att vara sant - men det var verkligen så sant.
Jag som har svårt att lära mig saker, att "hänga med" och fokusera fick verkligen till mig i princip allt och lärde mig jättemycket. Vet inte om jag någonsin lärt mig - och behållt - så mycket någon gång.
Glad att du får chansen och hoppas att den hjälper dig så som den hjälpt mig och många andra ❤