Vill inleda med att jag inte har borderline, varken min psykolog eller läkare tror det.
Men de vill att jag börjar i DBT-terapi pga mina självskadebeteenden och suicidförsök. Ska visst vara bra för det.
Är det någon som gått i DBT och kan berätta hur det var?
Jag gjorde det för några år sen, och det var min livräddare, alla kategorier.
Mitt liv blev aldrig detsamma efter den - tack och lov.
Om du går "öppen" DBT där det bara är grupp så får ni gå igenom krishantering, känsloreglering, relationer, medvetenhet.
Är det intensiv terapi har du också individuella samtal med psykolog där ni jobbar aktivt med det du lärt dig på gruppen, hur du ska använda det i vardagen och hur du använder det.
Ni stämmer också av hur du hanterat eventuella självskadetankar/känslor/försök och troligtvis gör ni även tankekartor. Vilka tankar som ledde till handling och vilka konsekvenser och vad du kan göra åt det - för att hitta mönster och försöka bryta dem i tid.
Innan jag gick DBT behövde jag starka mediciner i både förebyggande och akuta situationer och ingenting fungerade över huvud taget.
Mitt under DBT:n gick mamma bort - hade jag inte haft DBT:n i grunden - och varit mitt i kapitlet "krishantering" så vettefan alltså...
Idag är jag fri från alla former av självskador, självdestruktivitet, o.s.v.
Det fick mig också att gå från att göra ingenting mer än nödvändigt till att börja träna flera gånger i veckan. Gå på pass, och göra sånt jag faktiskt inte "borde" kunna göra p.g.a både psykiska och fysiska svårigheter. Vilket också hjälpte mig igenom allt. Och fortfarande gör.
Så ja...Jag skulle nog säga att det vore bra för de flesta att gå på någon form av DBT.
Önskar dig verkligen lycka till - vill du så får du gärna uppdatera om hur det går för dig. ❤
