DBT - vad har jag gett mig in på?

[TinyWiny]

Sv: DBT - vad har jag gett mig in på?

Jag har ingen erfarenhet av DBT men jag blir så glad över att du har fått en hjälp som känns som att den faktiskt kan hjälpa dig
Härifrån kommer massor av pepp och vill du har mer så säg bara till!
Jag håller på dig
Kram!

 

[GotAsecret]

Sv: DBT - vad har jag gett mig in på?

Självklart kan du ventilera och få kommentarer här. Jag har inte gått på DBT men jag jobbar med folk som inte mår bra och har en del olika nyttoprylar i min verktygslåda.

Det är npg bara bra att få den synen på det hela också!

Jag har ingen erfarenhet av DBT men jag blir så glad över att du har fått en hjälp som känns som att den faktiskt kan hjälpa dig
Härifrån kommer massor av pepp och vill du har mer så säg bara till!
Jag håller på dig
Kram!

Gulle, gulle dig!

Ja, jag ska bara försöka pussla ihop detta, och hoppas att eventuella stora operationer väntar tills behandlingen är slut

 

[astronaut]

Sv: DBT - vad har jag gett mig in på?

*kl*

Har flera vänner (okej, bekanta typ) som faktiskt har fått den hjälpen de behöver från DBT och klarar vardagen sjukt mycket bättre, ingen ångrar att de gick med och någon blev till och med hjälpt redan innan hennes tid på DBT var över att hon inte längre är med då hon inte tyckte att hon hade något kvar där att göra.

 

[TinyWiny]

Sv: DBT - vad har jag gett mig in på?

Gulle, gulle dig!

Ja, jag ska bara försöka pussla ihop detta, och hoppas att eventuella stora operationer väntar tills behandlingen är slut

Då håller jag tummarna för att alla operationer kan vänta så att du får koncentrera dig på detta i lugn och ro nu

 

[GotAsecret]

Sv: DBT - vad har jag gett mig in på?

Ja hoppas kan man ju

kl 08.30 är det dags för nästa möte.
Och jag orkar verkligen inte, är fullständigt slut.
Men jag ska dit!
För att jag har skött mig, jag har fyllt i veckokortet, jag har försökt mig på en kedjeanalys, jag har inte gjort något destruktivt - och det enda jag egentligen misskött är maten, fast den har jag inte direkt misskött heller, bara ätit mindre bra pga möten och konferensresa...

Nu har jag förvisso ångest så det pyser ur öronen på mig, så det blir ännu en natt med alldeles för lite sömn (4 timmar ons-tors, 6 timmar i natt och nu blir det väl inte mycket mer tills imoegon) och ännu en dag med full rulle, möte, mat, möte/utbildning...

Hååll igång.

Som tur är så kommer jag ha ena hunden här lör-sön så då kan jag koppla av i lugn och ro och ändå ha lilla vovvan som sällskap och tröst om/när det brakar.

(och så har jag snart läst halvvägs i buke-romanen "du och jag och vi" sjukt bra! LÄS DEN!)

 

[Inte_Ung]

Sv: DBT - vad har jag gett mig in på?

Jag har läst hela tråden och är så glad för din skull.
Att du nu får en hjälp som är på rätt nivå för dig.

Tänk på att det betyder att du anses värd att satsas på.
Att du anses smart nog att kunna tillgodogöra dig en terapi som faktiskt kräver en hel del arbete av individen själv.

 

[Lejonelle]

Sv: DBT - vad har jag gett mig in på?

kl 08.30 är det dags för nästa möte.
Och jag orkar verkligen inte, är fullständigt slut.
Men jag ska dit!
För att jag har skött mig,

Jättehärligt att läsa att det har börjat bra. Även när du inte har skött dig är det viktigt att du går dit. Hur ska du annars bli bättre? Hoppas dagens möte blir riktigt bra. Att du känner att du är på rätt väg.

 

[TinyWiny]

Sv: DBT - vad har jag gett mig in på?

Ja hoppas kan man ju

kl 08.30 är det dags för nästa möte.
Och jag orkar verkligen inte, är fullständigt slut.
Men jag ska dit!
För att jag har skött mig, jag har fyllt i veckokortet, jag har försökt mig på en kedjeanalys, jag har inte gjort något destruktivt - och det enda jag egentligen misskött är maten, fast den har jag inte direkt misskött heller, bara ätit mindre bra pga möten och konferensresa...

Nu har jag förvisso ångest så det pyser ur öronen på mig, så det blir ännu en natt med alldeles för lite sömn (4 timmar ons-tors, 6 timmar i natt och nu blir det väl inte mycket mer tills imoegon) och ännu en dag med full rulle, möte, mat, möte/utbildning...

Hååll igång.

Som tur är så kommer jag ha ena hunden här lör-sön så då kan jag koppla av i lugn och ro och ändå ha lilla vovvan som sällskap och tröst om/när det brakar.

(och så har jag snart läst halvvägs i buke-romanen "du och jag och vi" sjukt bra! LÄS DEN!)

Det gör mig ont att läsa att du har ångest och inte får sova Jag tycker absolut att du ska fråga om du kan få melantonin, dvs. circadin utskrivet om det passar med din övriga medicinering för det har gjort mig så gott. Jag tänkte att jag ska köra en kur till nu för den sömnen är helt underbar Även om den inte har stadigvarande effekt på mig (men det beror ju på att jag har så ont att jag vaknar) så är den ändå guld.

Skönt att du har något som gör att du kan slappna av. Jag hade inte klarat mig utan min lille kille. Han är alltid med och han lyssnar på vad jag säger och sover intill mig Han ger mig så mycket!

Jag blir glad av att läsa att du har bestämt dig för att gå till mötet! Även om det är jobbigt så kommer du gå långt med hjälp av det här och du kommer vara glad att du stod ut. Härifrån kommer massor med pepp
Tänk på att även om du inte hade orkat fylla i och göra kedjeanalyser så är det viktigt att gå dit. Det är okej att inte orka allt alltid men att ändå gå på mötena är superviktigt för det är ju på så sätt som du kommer framåt. Givetvis ska du ju inte strunta i att göra dina "hemläxor" men det jag vill ha fram är att det är viktigt att gå på mötena även om livet har kommit i vägen för de uppgifter du skulle ha gjort för ibland är det ju så att det inte blir som man har tänkt sig.

Visst är boken bra Det är den första boken jag har klarat av att läsa på flera år och jag är så glad att jag köpte den

Hoppas att du fick sova lite inatt iallafall och lycka till på mötet!

 

[GotAsecret]

Sv: DBT - vad har jag gett mig in på?

Jättehärligt att läsa att det har börjat bra. Även när du inte har skött dig är det viktigt att du går dit. Hur ska du annars bli bättre? Hoppas dagens möte blir riktigt bra. Att du känner att du är på rätt väg.

Så sant, det är ju typ det terapin går ut på, att komma iväg, få struktur o.s.v. då funkar det inte om man struntar i hälften för att man inte skött andra halvan...typ.

I_U - Ja precis!

TW- Nu har det mest varit pga stress, resfeber (flyga till skelefteå, dit ons - hem igår...) och annat, ångesten har faktiskt varit relativt stabil.
Men igår hände det saker IGEN och jag var så trött så det blev ett jäkla övertryck.
MEN jag kan fortfarande säga att jag klarade ut ångesten utan destruktivitet/medicin och jag är uppe, ska alldeles strax iväg.
Behövde bara komma in och få pepp nu kände jag, och så har ni skrivit så fint!
Tack!

(Och ja, boken är en sträckläsare, jag är glad att den inte är lika tung som inbundna böcker gärna blir annars...)

Hittade värsta bra (nåja, den är ganska dålig...) pepplåten igår ju:
I´m a survivor

 

[TinyWiny]

Sv: DBT - vad har jag gett mig in på?

(Och ja, boken är en sträckläsare, jag är glad att den inte är lika tung som inbundna böcker gärna blir annars...)

Jag köpte den som e-bok så jag slapp hålla i den alls och det var verkligen super! Hädanefter blir det bara e-böcker för min del. Den saken är ju klar

Ojoj, du har haft endel att göra då förstår jag. Inte konstigt att det har blivit lite väl mycket. Hoppas det blir bra nu på mötet iallafall och att veckan som kommer blir lugnare

 

[Hoppelhase]

Sv: DBT - vad har jag gett mig in på?

Hur kändes det, att veta att den där förbenade kameran står och filmar?
Är det stressande?
Vänjer man sig?

Man vänjer sig jättesnabbt! Jag har inte blivit filmad när jag själv gått i terapi men jag utbildar mig till psykolog och alla våra sessioner med klienterna filmas. Även om tanken på att bli filmad kan kännas jobbig först, både för oss som behandlar (som faktiskt filmas för att bli bedömda) och för klienterna, så slutar de flesta tänka på kameran nästan direkt.

 

[GotAsecret]

Sv: DBT - vad har jag gett mig in på?

Så...nu börjar allvaret!
Precis hemkommen från dagens "session", den första med filmkameran (gick förvånansvärt bra!) kontraktskrivning och så är jag också "inkastad" i en terapigrupp...

Läskigt.

Vi håller på att jobba upp en krisplan o.s.v. nu, jag har påbörjat en men vet som inte om det är tillräckligt.

Hittills känns det jättebra och psykologen är väldans imponerad ( ) så jag är ganska peppad, och det behövs nog för detta pågår ju under ett års tid - 2 ggr/v...(utöver hemuppgifter o.s.v) och ALLT annat får omprioriteras.

Det ska bli spännande att se vad min icke-organiserad hjärna säger om detta

 

[Squie]

Sv: DBT - vad har jag gett mig in på?

Jag tror det här kommer gå skitbra!

Terapi är tufft...men..man gör det ju faktiskt för sin egen skull.

 

[Lejonelle]

Sv: DBT - vad har jag gett mig in på?

Vilket jobb du gör!!!

 

[GotAsecret]

Sv: DBT - vad har jag gett mig in på?

Äsch...har ju inte ens börjat än
TACK OCH LOV så hade jag missuppfattat det där med att man bara fick vara BORTA 4 ggr under HELA behandlingstiden, det var 4v i sträck som gjorde att man mest troligt inte kan hoppa in igen...så det var ganska skönt att höra

Och så berättade hon hur det funkar om jag blir inlagd på psyk t.ex. och att hon ser till att jag kommer in om alla andra vägar är uttömda, krisplanen omprövad och så vidare, det känns bra

Allt känns jättebra just nu, men grupp på 8 pers...hmm...spännande

Meeen imorgon har jag bokat in mig på massage som belöning för mig själv, är så sjukt spänd av allt stress (och halkan, och kylan...) så det är jag bannemig värd!

 

[GotAsecret]

Sv: DBT - vad har jag gett mig in på?

En liten uppdatering (ja, jag är helt säker på att ni vill ha en sådan!):

Min psykolog är världens bästa, vi klickade verkligen direkt!
Och jag har fått sådan otrolig feedback, hjälp och en massa ovärdeligt stöd och kunskap av henne

Gruppterapin går också jättebra!
Det är en jättetrevlig grupp med ett gäng tjejer som alla har olika erfarenheter att dela med sig av, vilket gör att man lär sig lite extra av dem!
Jag har, tack vare psykologen och det vi lärt oss hittills, nystat ut höstens stora dramatik så den känns äääääääääääntligen överstökad!

Jag har lärt mig massor om medveten närvaro, konflikthantering, en liten del "känsloreglering" (vi kommer in på det senare, men jag håller på att lära mig att tänka först och handla sedan, inte explodera som jag gör nu) och nu handlar gruppterapin om relationer, perfekt för mig som inte verkar göra annat än trassla till det.
Känner mig inte alls lika instabil längre, och skulle det hända något så vet jag att hjälpen är nära, dels i och med att vi går 2 tillfällen i veckan så det är "alltid" nära ett tillfälle att ventilera problemen, men också för att vi har möjligheten att akutkontakta våra psykologer som hjälper oss igenom krisen, eller vidtar åtgärder om det behövs - det är en enorm trygghet!

Jag är helt benso-fri, inga självskadeimpulser/handlingar, inga intoxer (har inte ens haft några tankar åt det hållet, jätteskönt!) dessutom är jag även rökfri sedan 2 veckor
(och, för att inte glömma det viktigaste - sedan en månad är jag sambo med världens finaste, underbaraste och jag hoppas att DBT:n ska vara till hjälp så jag inte sabbar detta, också...men jag tror inte det, faktiskt!)

Har fått en mängd färdigheter att jobba med och ja, jag vidhåller att detta är bland det bästa jag gjort!

TYVÄRR väntar en negativ förändring då det bestämts att all psykiatri ska flytta till sjukhusområdet i en glasbyggnad och personalen kommer ha "vita rockar"
Det kommer inte alls kännas lika avslappnat som nu, utan mer "vi och de" inte ens våra terapeuter är speciellt förtjusta i idéen...
Och jag vet att både vi i gruppen och alla jag umgås med som har kontakt med psykiatrin (vilket är måååååååååånga!) är livrädda för denna förändring.

Men vad gör man?
Förhoppningsvis lär de oss att hantera även det.

I fredags hände något ganska oväntat, jag var helt nere, sönderstressad och mådde allmänt skit.
Kom för sent (bara en sådan sak) och i pausen tog min underbara psykolog tag i mig och sa "Nu går vi ut och kastar snöboll! Du behöver byta fokus!"
Väldigt effektivt så andra halvan av "sessionen" gick betydligt bättre,

Kort och gott kan jag nog säga att jag inte mått bättre än jag gör nu, någonsin!

 

[Lejonelle]

Sv: DBT - vad har jag gett mig in på?

En liten uppdatering (ja, jag är helt säker på att ni vill ha en sådan!):

Ja, det vill vi Vad skönt att höra att det går bra för dig och att du får den hjälp du behöver.

 

[labb]

Sv: DBT - vad har jag gett mig in på?

Toppen! Jag visste inte vad kedjeanalys var för något men läste på nätet och det är nog något vi skulle kunna ha nytta av lite till mans, att tänka efter varför man egentligen gör olika saker och om resultatet blir det man vill.

 

[Stollan]

Sv: DBT - vad har jag gett mig in på?

Det låter bra att det går framåt och det gör mig så glad!
Man fixar inte alltid göra alla läxor samtidigt utan bland får någon släpa efter så man får in en vana av de andra och sedan knan man plocka in tex detta med maten. Tvingar du dig att orka allt blir det lätt pannkaka.
Jag har ett ordspråk och det är för att kunna lyckas måste man ibland misslyckas först. Det är så vi lär oss.
Jag har ett annat. Speciella människor är de som ser till att det blir färg i regnbågen och gör den vacker. Du är en sådan människa.

Min dotter har äntligen fått kallelse för DBT så jag hoppas att det kan hjälpa henne. Hon är ju bara 15 år gammal (fast ibland mentalt som en 18-20 åring) och har hela livet framför sig.
Just nu är dock nog sorgen över att ingen tycks vilja umgås med henne. Hon har inga vänner som är värst. Det är ju jättestort när man är 15 år gammal men det är svårt med vänner när man är 15 år men ofta har ett beteende som en 18-20 åring som dessutom är känslig och lite allmänt aspig.
Aspig som hon är fastnar hon ju i saker så som att bara se dåliga saker och missa bra saker.
Jo, vi skall till HAB för att diskutera bolltäcke/kedjetäcke till Snuttis och hoppas det får henne sova bättre.

 

[GotAsecret]

Sv: DBT - vad har jag gett mig in på?

Ja, det vill vi Vad skönt att höra att det går bra för dig och att du får den hjälp du behöver.

Jaa!

Toppen! Jag visste inte vad kedjeanalys var för något men läste på nätet och det är nog något vi skulle kunna ha nytta av lite till mans, att tänka efter varför man egentligen gör olika saker och om resultatet blir det man vill.

Jag tror på "mer kedjeanalyser åt folket!"
Min psykolog blir eld och lågor när hon hittar kedjeanalysvänliga situationer, det är skoj!

Det låter bra att det går framåt och det gör mig så glad!
Man fixar inte alltid göra alla läxor samtidigt utan bland får någon släpa efter så man får in en vana av de andra och sedan knan man plocka in tex detta med maten. Tvingar du dig att orka allt blir det lätt pannkaka.
Jag har ett ordspråk och det är för att kunna lyckas måste man ibland misslyckas först. Det är så vi lär oss.
Jag har ett annat. Speciella människor är de som ser till att det blir färg i regnbågen och gör den vacker. Du är en sådan människa.

Min dotter har äntligen fått kallelse för DBT så jag hoppas att det kan hjälpa henne. Hon är ju bara 15 år gammal (fast ibland mentalt som en 18-20 åring) och har hela livet framför sig.
Just nu är dock nog sorgen över att ingen tycks vilja umgås med henne. Hon har inga vänner som är värst. Det är ju jättestort när man är 15 år gammal men det är svårt med vänner när man är 15 år men ofta har ett beteende som en 18-20 åring som dessutom är känslig och lite allmänt aspig.
Aspig som hon är fastnar hon ju i saker så som att bara se dåliga saker och missa bra saker.
Jo, vi skall till HAB för att diskutera bolltäcke/kedjetäcke till Snuttis och hoppas det får henne sova bättre.

Nej, man fixar ju inte allt alltid, bara att acceptera, det är ju lite det man får hjälp med också, att lyckas med misslyckanden s.a.s.
Så att man lär sig av det och inte grottar ner sig utan analyserar, problemlöser och försöker göra det bästa av det, toppen tycker jag!

Oj, jag hoppas allt blir bra för din dotter!
Glad att hon får hjälp redan nu också! Jag fick vänta 20 år typ på diagnoserna (ADHD, bipolär och så borderline då) vilket ju ställt till det för mig under hela livet egentligen.
Så jag är glad över vetskapen att det faktiskt finns bra hjälp att få, och att om inte en viss behandlingsmetod funkar för individen så finns alternativ så det är liksom sällan "stenkört" ändå.

Ge henne en styrkekram från mig!