Dejtingtråden nr 30!

[EmmaBovary]

Alltså... nu kan jag inte hålla käft längre. Måste lufta.

I fredags hade vi alltså ett bra snack, enligt tidigare inlägg. Han var mån om att min version skulle komma fram, vart jag står och vad jag tänker osv. Samt att det inte ska vara på bara hans villkor, och att det även därför såklart är viktigt att jag tillkännager vad mina villkor är. Detta kom alltså från han själv. Jag förmedlade även apropå mina villkor att jag inte alls behöver ses och höras jämt, men jag blir knäpp i huvet av att det plötsligt bara är tyst. Då går jag mest och funderar på om han tröttnat eller vad det är för fel. Han sa då att han ska tänka på det, men att han helt enkelt pga sjukdom och annat inte haft en tanke på att höra av sig bara för att. Men som sagt skulle tänka på det. Så far so good.
Jag är ju rätt kass på att prata om sånt här, men jag lyckades ändå i stora drag förmedla vad jag kände och tänkte. Och i stora drag är vi överens, enligt vad jag skrev här i tidigare inlägg. Men sen for jag hem och sov på saken och på lördag kände jag att jag var inte klar med det här snacket... jag skrev då åt honom mitt på dagen typ "jag har tänkt på vårt samtal och jag känner att jag har inte pratat klart om detta, vad tror du om att ses ikväll, dricka lite vin o snacka om livet och allting?". Han svarade då att han egentligen kände för att vara ensam den dagen för han hade saker att stå i inför söndagen, men att vi skulle höras av senare och se hur han kände sig. Ja ni läste rätt, hur-Han-kände-sig. Redan där checkade jag ut, jag svarade enbart med en tummen upp och skickade för en inre syn allting rakt ner i sopkorgen med hull och hår. Han hade lagt ribban. Om hans intresse är så lågt för detta så är han varken värd min tid eller mina känslor. Sedan hörde han av sig på kvällen och skrev att han var så himla trött och inte orkade ses. Som att jag inte hade fattat vinken redan innan, men jaja, det var ju snällt att han sa det igen ifall jag är trög. Jag svarade ytterst slött med en tummen upp.

Sedan dess har det varit knäpptyst från båda håll. Det har inte gjort mig ett dugg. För mig är detta redan över, det finns inget som kan räddas till nån anständig nivå. Jag behöver inget mer jävla drama i mitt liv och jag behöver definitivt inte hänga efter nån som har så jävla lågt intresse för mig i annat syfte än att han tycker att jag är den vackraste och hetaste personen på jordens yta. Ja, jag känner det lite som att han vill och tror att han kan ha mig som bootycall - he couldn't be more wrong, I tell you. Men jag har haft tid att tänka och tänka igenom vad jag skulle ha sagt under det där samtalet som vi nu aldrig hade i lördags, IFALL han mot förmodan skulle bemöda sig att vilja veta det. Nån gång. Jag är den som alltid har svar på tal.

Så ikväll får jag ett sms, lite som @Fibusen skulle ha kallat det, ett "nonsens"-meddelande. I stil med "jaha, måndag idag då". Jag kände bara... jaha? Vad ska jag svara på det? Vafan vill han? Tror han att jag är helt-jävla-pantad-i-skallen eller är han det rentav själv? Jag funderade i en timme och skrev sedan ett värdelöst konstaterande svar tillbaka att ja det är ju det. Han svarade att det var dags att gå och lägga sig. Jag gav en trött smilgubbe tillbaka. Efter 40 min när jag hade tid pga mitt jobb.

Alltså jag blir helt matt. Vet inte om jag överreagerar men alltså är det helt jävla orimligt att vänta sig nån återkoppling på temat vi hade i helgen? Eller tar han det så pass självklart att det spelar ingen roll, vi tar det när vi tar det...? Antagligen. Och jag vet att enda sättet att få svar är att fråga. Han är som sagt en jäkligt kommunikativ person och det är precis den delen av honom jag föll för. Så den här trötta jävla attityden tilltalar mig inte för fem öre. Även om man är sjuk elle rmår dåligt, så kan man bemöda sig med det. Eller så är han av jävligt klent virke jämfrt med mig som både roddar ångest, väggkörning, livskris och självmordstankar SAMTIDIGT som jag orkar ägna honom en mer formulerad mening ibland.

Till att börja med så vill jag påpeka att jag nog skulle tänkt och mått som du i en liknande situation. Men... det är väl kanske möjligt att när han sa att han ville se hur han kände sig, så tolkar jag det som utomstående som något som kan klumpas ihop med det sjukdomsrelaterade du skriver om? Och jag har också tänkt att jag absolut alltid orkar skriva något till en dejt/partner även om jag är typ självmordsbenägen/sjuk/upptagen men inser också att många funkar tvärt om, och att det inte nödvändigtvis tyder på att denne inte bryr sig (sen kanske man inte passar ihop med någon sådan person). Nonsensvaret skulle jag nog kanske också reagerat på, men... tycker på något vis inte att det är så märkligt att man vill fortsätta prata om annat, mindre laddat, och kanske ta den svårare diskussionen sedan?

 

[Tonto]

Till att börja med så vill jag påpeka att jag nog skulle tänkt och mått som du i en liknande situation. Men... det är väl kanske möjligt att när han sa att han ville se hur han kände sig, så tolkar jag det som utomstående som något som kan klumpas ihop med det sjukdomsrelaterade du skriver om? Och jag har också tänkt att jag absolut alltid orkar skriva något till en dejt/partner även om jag är typ självmordsbenägen/sjuk/upptagen men inser också att många funkar tvärt om, och att det inte nödvändigtvis tyder på att denne inte bryr sig (sen kanske man inte passar ihop med någon sådan person). Nonsensvaret skulle jag nog kanske också reagerat på, men... tycker på något vis inte att det är så märkligt att man vill fortsätta prata om annat, mindre laddat, och kanske ta den svårare diskussionen sedan?

Tycker att det är himla viktigt att få säga ifrån om man inte orkar ses/prata utan att bli beskylld för att inte bry sig/vara jobbig/dum. Jag har en massa hälsoproblem som gör att jag ibland måste ställa in saker beroende på hur jag mår och skulle personen jag dejtar bli sur över det så är den personen inget för mig.

 

[Sezziyanen]

I min värld räcker ALLTID en "jag känner inte för X idag". Har alltid stört mig på när folk ska behöva anledningar och vidareförklaringar på att man tackar nej till en sak en dag/kväll/tillfälle, och skulle aldrig kräva det av nån annan eller fråga ut dem.

 

[the_connemara]

Tycker att det är himla viktigt att få säga ifrån om man inte orkar ses/prata utan att bli beskylld för att inte bry sig/vara jobbig/dum. Jag har en massa hälsoproblem som gör att jag ibland måste ställa in saker beroende på hur jag mår och skulle personen jag dejtar bli sur över det så är den personen inget för mig.

Instämmer. Det är nonsensfortsättningen som jag ser som ett stort problem snarare. Hände ju mig likadant med den förra kollegan jag dejtade och det bara klarar jag inte av så det blev finito med det.

 

[sorbifolia]

Jag skickar "nonsensmeddelanden" rätt så ofta om vi precis diskuterat något laddat/svårt, gör det för att känna av läget och kanske försöka avdramatisera lite.... Det betyder absolut inte att jag inte bryr mig...

Så om någon skulle dumpa mig pga något sådant så vore det oerhört trist. Folk kommunicerar på olika vis, och särskilt om det varit tyst ett tag så vill man kanske börja med något lite mer försiktigt än att gå rakt på det allvarliga temat.

 

[the_connemara]

Har ju pratat en del med @Bison om detta. Att jag är väldigt osäker och utgår ifrån att alla tycker jag är jobbig/tråkig/inte pallar hänga med mig. Som vanligt får jag typ 1-2 meningar svar på vad mitt problem är och vad jag faktiskt borde säga/fråga/påpeka till den andra personen för att faktiskt inte hamna/komma ur det läget (förutom att sluta tänka så om mig själv hela tiden) ❣

Jag hade tänkte ta upp det med The Guy, att berätta för honom att det är viktigt för mig att han säger ifrån när han inte vill ses mer, att det inte bara rinner ut I sanden osv. Jag är så svart-vit och mår så dåligt om någon är halvengagerad.

Igår gjorde jag det. Såklart totalt utan tajming efter att han förhört mig om mitt schema ända fram till jul, mitt julfirande och om vi skulle ses 22-23 (till och med jag inser ju att då tänker han väl inte försvinna i morgon liksom ). Han svarade bara helt kort att vi absolut var överens, vi bestämde ju redan efter första gången vi sågs att vi kör med öppna kort. Sedan kom det mer trams och också att om det var så chill som nu så skulle det vara länge han ville fortsätta ses. Bra kille som vet vad han vill och uttrycker det, me like. Behöver aldrig tänka på vad han menar eller inte, så sjukt skön känsla.

 

[the_connemara]

Jag skickar "nonsensmeddelanden" rätt så ofta om vi precis diskuterat något laddat/svårt, gör det för att känna av läget och kanske försöka avdramatisera lite.... Det betyder absolut inte att jag inte bryr mig...

Så om någon skulle dumpa mig pga något sådant så vore det oerhört trist. Folk kommunicerar på olika vis, och särskilt om det varit tyst ett tag så vill man kanske börja med något lite mer försiktigt än att gå rakt på det allvarliga temat.

Det beror väl på om det sätts i system att aldrig "bli klar" med ett viktigt ämne och sedan själv aldrig ta ansvar för att bli det heller utan snarare vilja låtsas som ingenting som jag uppfattar problemen som tagits upp här inneburit? Jag vill ju ha en känsla av att vi kommunicerar löpande och inte bli lämnad ensam med mina tankar och känslor som rör oss två liksom. Har ägnat SÅ mycket tid av mitt liv på det helt i onödan

 

[the_connemara]

Också VÄLDIGT VIKTIG sak: han tittar självklart på Kalle på julafton Där steg han några hack till minsann

#julgalen

 

[sorbifolia]

Också VÄLDIGT VIKTIG sak: han tittar självklart på Kalle på julafton Där steg han några hack till minsann

#julgalen

Haha, jag frågade faktiskt J i söndags om han har plast-julgran eller äkta, han har inte svarat än..... Läge att dumpa?

 

[Tonto]

I min värld räcker ALLTID en "jag känner inte för X idag". Har alltid stört mig på när folk ska behöva anledningar och vidareförklaringar på att man tackar nej till en sak en dag/kväll/tillfälle, och skulle aldrig kräva det av nån annan eller fråga ut dem.

Upplever även dom människorna som ganska osäkra sig själva på något vis? Som om de behöver bli övertygade om att det inte är deras fel och att man måste förklara sig till oändligheten.

 

[Tonto]

Jag har flera som nu hört av sig och vill ses. Men jag tror inte att jag kommer orka träffa en hel bunt med folk. För det första är jag sjuk (inte Corona eller något smittsamt) och sedan är det jobbigt att träffa massa nytt folk. Det är en person som jag verkligen sagt åt att nej jag mår rätt kasst, jag ser ut som om jag har böldpest, jag är inte så sugen på att ta en promenad, men det verkar inte alls gå in.

 

[the_connemara]

Upplever även dom människorna som ganska osäkra sig själva på något vis? Som om de behöver bli övertygade om att det inte är deras fel och att man måste förklara sig till oändligheten.

INSTÄMMER. Och räcker upp en hand men kräver åtm inte förklaring utan inser att DET är inte ett problem för oss utan det är mitt problem att äga. För mig stor skillnad i vad jag svarade på innan även om det kanske blir väldigt otydligt nu

 

[the_connemara]

Jag har flera som nu hört av sig och vill ses. Men jag tror inte att jag kommer orka träffa en hel bunt med folk. För det första är jag sjuk (inte Corona eller något smittsamt) och sedan är det jobbigt att träffa massa nytt folk. Det är en person som jag verkligen sagt åt att nej jag mår rätt kasst, jag ser ut som om jag har böldpest, jag är inte så sugen på att ta en promenad, men det verkar inte alls gå in.

Schyst att sortera bort sig själv, respektlöst!

 

[Bison]

Upplever även dom människorna som ganska osäkra sig själva på något vis? Som om de behöver bli övertygade om att det inte är deras fel och att man måste förklara sig till oändligheten.

Vilket får mig att tänka på en kollega som brukar säga att hen vill äta frukost själv, gå själv till/från tåget.
Vissa upplever hen som otrevlig pga detta.
Jag fattar verkligen inte varför, tycker det är jättebra att hen står upp för sig själv och är mån om sitt behov av egentid.
Det är ju inget personligt mot oss andra.

 

[_Taggis_]

Tycker att det är himla viktigt att få säga ifrån om man inte orkar ses/prata utan att bli beskylld för att inte bry sig/vara jobbig/dum. Jag har en massa hälsoproblem som gör att jag ibland måste ställa in saker beroende på hur jag mår och skulle personen jag dejtar bli sur över det så är den personen inget för mig.

Det är inte alls ett problem att inte vilja ses, att behöva egentid, att vara sjuk etc etc. Det som är ett problem är att först vara superkommunikativ, uttala intentioner om att vilja ha nåt seriöst och inte bara en tillfällig förbindelse, skicka hjärtan och långa förklaringar av sina känslor osv osv för att sedan liksom bli en som mestadels är tyst eller nonsens, hör av sig intensivt i syfte att ses och hångla, sedan inte vill ge några förhoppningar om nåt, behöver hitta sig själv osv, bedyra vikten av ärlighet samtidigt som en bara totaldissar en uppmaning till seriöst samtal kring ett påbörjat ämne - för att sedan höra av sig med nonsens några dagar senare.

Jag fattar inte hur det hänger ihop med nåt annat än att en inte vågar/bryr sig om att säga att en fått kalla fötter men inte kan leva upp till att vara sådär ärlig som en bedyrar att det ska vara mellan oss.

Jag önskar att jag kunde vara så iskall som de flesta i denna tråd. Men jag är det inte. Jag övertänker. Därför passar jag nog heller inte för dejting.

 

[Tonto]

Vilket får mig att tänka på en kollega som brukar säga att hen vill äta frukost själv, gå själv till/från tåget.
Vissa upplever hen som otrevlig pga detta.
Jag fattar verkligen inte varför, tycker det är jättebra att hen står upp för sig själv och är mån om sitt behov av egentid.
Det är ju inget personligt mot oss andra.

Haha ja. Jag brukar sitta i omklädningsrummet för att äta/ha rast istället för att gå ut med dom andra. Det brukar folk ifrågasätta med.

 

[the_connemara]

Vilket får mig att tänka på en kollega som brukar säga att hen vill äta frukost själv, gå själv till/från tåget.
Vissa upplever hen som otrevlig pga detta.
Jag fattar verkligen inte varför, tycker det är jättebra att hen står upp för sig själv och är mån om sitt behov av egentid.
Det är ju inget personligt mot oss andra.

Vilket leder oss direkt in på vår gemensamma väns kommentar om varför det alltid är de introverta som anses otrevliga som inte vill prata o umgås. Aldrig de tjatiga jobbiga jävlarna som inte klarar av att vara tysta och roa sig själva en enda sekund

Vi har haft dessa diskussionerna på jobbet också, jag (och några introverter till) anses som otrevlig och oförskämd och då är jag ändå ganska ofta tillmötesgående och låter dem prata när jag orkar. Cheferna är åtm på vår sida (även om de tillhör de jobbigaste att prata ) och HR tyckte tom mitt förslag om ett tyst fikarum var jättebra (vi har högt ljudnivå på de flesta avdelningarna dessutom).

 

[Eurydome]

Det är inte alls ett problem att inte vilja ses, att behöva egentid, att vara sjuk etc etc. Det som är ett problem är att först vara superkommunikativ, uttala intentioner om att vilja ha nåt seriöst och inte bara en tillfällig förbindelse, skicka hjärtan och långa förklaringar av sina känslor osv osv för att sedan liksom bli en som mestadels är tyst eller nonsens, hör av sig intensivt i syfte att ses och hångla, sedan inte vill ge några förhoppningar om nåt, behöver hitta sig själv osv, bedyra vikten av ärlighet samtidigt som en bara totaldissar en uppmaning till seriöst samtal kring ett påbörjat ämne - för att sedan höra av sig med nonsens några dagar senare.

Jag fattar inte hur det hänger ihop med nåt annat än att en inte vågar/bryr sig om att säga att en fått kalla fötter men inte kan leva upp till att vara sådär ärlig som en bedyrar att det ska vara mellan oss.

Jag önskar att jag kunde vara så iskall som de flesta i denna tråd. Men jag är det inte. Jag övertänker. Därför passar jag nog heller inte för dejting.

Sånt där kan mindfucka vem som helst! Den mest extrema formen av det där beteendet kan ju genom normaliseringsprocessen leda till en riktigt skadlig och nedbrytande relation.

Jag själv är långtifrån iskall och jag har själv hamnat i din situation tyvärr. Men det gjorde att jag blev mer vaksam och mer på det klara för mig själv med vad jag accepterar och inte. Numera är min bullshitradar superkänslig, minsta lilla utslag och det är BYE BYE. Jag vägrar ge min energi till någon som får mig att tvivla och må dåligt.

Dating ÄR tufft. Men det finns bra personer där ute!

 

[Tonto]

Det är inte alls ett problem att inte vilja ses, att behöva egentid, att vara sjuk etc etc. Det som är ett problem är att först vara superkommunikativ, uttala intentioner om att vilja ha nåt seriöst och inte bara en tillfällig förbindelse, skicka hjärtan och långa förklaringar av sina känslor osv osv för att sedan liksom bli en som mestadels är tyst eller nonsens, hör av sig intensivt i syfte att ses och hångla, sedan inte vill ge några förhoppningar om nåt, behöver hitta sig själv osv, bedyra vikten av ärlighet samtidigt som en bara totaldissar en uppmaning till seriöst samtal kring ett påbörjat ämne - för att sedan höra av sig med nonsens några dagar senare.

Jag fattar inte hur det hänger ihop med nåt annat än att en inte vågar/bryr sig om att säga att en fått kalla fötter men inte kan leva upp till att vara sådär ärlig som en bedyrar att det ska vara mellan oss.

Jag önskar att jag kunde vara så iskall som de flesta i denna tråd. Men jag är det inte. Jag övertänker. Därför passar jag nog heller inte för dejting.

Fast du skrev ju att du blev irriterad/sur när han sa att han ville vara själv och inte orkade;

”Ja ni läste rätt, hur-Han-kände-sig. Redan där checkade jag ut, jag svarade enbart med en tummen upp och skickade för en inre syn allting rakt ner i sopkorgen med hull och hår. Han hade lagt ribban.”

Det vill säga du hade ingen som helst respekt för att han inte orkade? Ja, han ville ses/inte ses på grund av hur han kände det och det måste vara helt okej att få säga så.

Det andra nonsenset fattar jag att man blir irriterad på men du gick all in och blev upprörd direkt? För att han inte orkade ses.

 

[the_connemara]

Haha ja. Jag brukar sitta i omklädningsrummet för att äta/ha rast istället för att gå ut med dom andra. Det brukar folk ifrågasätta med.

Eftersom vi har renrum så får vi bara äta på en enda plats. Och måste anpassa rasterna efter produktionen. Vi är ett gäng som blir ledsna varje gång vi inser att rasttiden råkar inträffa samtidigt som många andra brukar ha rast jag brukar lösa det med att ta med hörlurarna haha