Dejtingtråden nr 30!

[Tonto]

INSTÄMMER. Och räcker upp en hand men kräver åtm inte förklaring utan inser att DET är inte ett problem för oss utan det är mitt problem att äga. För mig stor skillnad i vad jag svarade på innan även om det kanske blir väldigt otydligt nu

Ja jag kan också bli osäker! Tror det är naturligt. Men som du säger så är det ju skillnad på att göra det till något man jobbar på själv istället för att lassa över sitt emotionella bagage på någon stackare.

 

[Tonto]

Schyst att sortera bort sig själv, respektlöst!

Ja man blir lite störd. Har liksom legat och kräkts i två dagar pga medicin och ser verkligen ut som fan kom och hjälp mig.

Han som vill ses på torsdag sa liksom ”vi kan ju preliminära torsdag om du mår bättre då” och upplever absolut ingen press alls där. Som att det är helt okej att avboka och ändå ha bra stämning.

Medens den andra skickade en ”” smiley för att jag inte svarade på ett meddelande förens nästa dag. FÖR ATT JAG ÄR SJUK. Vilket jag har sagt.

 

[EmmaBovary]

Tycker att det är himla viktigt att få säga ifrån om man inte orkar ses/prata utan att bli beskylld för att inte bry sig/vara jobbig/dum. Jag har en massa hälsoproblem som gör att jag ibland måste ställa in saker beroende på hur jag mår och skulle personen jag dejtar bli sur över det så är den personen inget för mig.

Jag är ju också sjuklig och min dagsform är lite ojämn, så jag behöver också ställa in med kort varsel emellanåt. Men jag är typen som av naturen är lite störigt övertydlig med varför jag exempelvis behöver ställa in, eller om jag verkar off. I en omvänd situation skulle jag inte bli sur, men kanske nojig eller orolig om det inte kommunicerades kring det alls. Upplever det som nyttigt att påminna mig själv om att jag är ganska övertydlig själv, och att långt ifrån alla funkar så.

 

[Tonto]

Jag är ju också sjuklig och min dagsform är lite ojämn, så jag behöver också ställa in med kort varsel emellanåt. Men jag är typen som av naturen är lite störigt övertydlig med varför jag exempelvis behöver ställa in, eller om jag verkar off. I en omvänd situation skulle jag inte bli sur, men kanske nojig eller orolig om det inte kommunicerades kring det alls. Upplever det som nyttigt att påminna mig själv om att jag är ganska övertydlig själv, och att långt ifrån alla funkar så.

Ja! Jag är också jättetydlig. Typ ”alltså jag ligger och spyr just nu, kan vi ses en annan dag?” Men förväntar mig inte att alla ska vara lika blottande som mig själv.

 

[Eurydome]

Ja jag kan också bli osäker! Tror det är naturligt. Men som du säger så är det ju skillnad på att göra det till något man jobbar på själv istället för att lassa över sitt emotionella bagage på någon stackare.

Det är också skillnad mellan att hacka på sig själv och säga att det är något man själv behöver jobba på och att ha en relation med någon som behandlar en illa. Syftar inte på något särskilt inlägg nu utan menar i allmänhet.

 

[Sezziyanen]

Upplever även dom människorna som ganska osäkra sig själva på något vis? Som om de behöver bli övertygade om att det inte är deras fel och att man måste förklara sig till oändligheten.

Ja, det händer absolut.. Även att vissa/många på nått vis kanske blivit indrillade själva i att man alltid måste ha en "bra" ursäkt när man tackar nej till nått. Det fortplantar sig liksom. Väldigt många ställer alltid följdfrågor om varför när man tex tackar nej till att gå med ut på puben, en promenad, vad det nu än kan vara. De kan bli mycket förbryllade även när de hör "jag känner inte för det bara" och tror/antar då att det är nått annat som är fel med dem eller den som tackade nej, och att den riktiga anledningen döljs.

Därför försöker jag alltid predika när jag kan att det är ett fullgott skäl att man helt enkelt inte känner för X för stunden, det räcker så

Vilket får mig att tänka på en kollega som brukar säga att hen vill äta frukost själv, gå själv till/från tåget.
Vissa upplever hen som otrevlig pga detta.
Jag fattar verkligen inte varför, tycker det är jättebra att hen står upp för sig själv och är mån om sitt behov av egentid.
Det är ju inget personligt mot oss andra.

Men precis. Tyvärr inser inte alla det.

 

[Amanda_F]

Jag önskar att jag kunde vara så iskall som de flesta i denna tråd. Men jag är det inte. Jag övertänker. Därför passar jag nog heller inte för dejting.

Jag klipper lite i ditt inlägg, för jag vill egentligen bara svara på det du skriver sist. Jag är inte iskall, och jag har en historik av att övertänka allt.

Men jag har lärt mig att vara accepterande, både mot andra, mot mig själv och mina egna tankar. Det gör att saker inte går på repeat på samma sätt. Det är som det är. Och det jag inte accepterar det gör jag något åt. Det kan vara att jag skickar ett sms eller skriver ner det och en plan i ett block. Och när jag gjort analysen: orsak, verkan och vad jag kan göra åt det så är det nog. Sen får andra personers handlingar stå för dem. Det är bara en handling eller ngt som de gör. Det är kanske inte deras person, men det är deras och de äger beteendet själv.

Jag styr mina egna handlingar och tankar, och det är bara det jag behöver oroa mig för, och ta ansvar över.

 

[_Taggis_]

Fast du skrev ju att du blev irriterad/sur när han sa att han ville vara själv och inte orkade;

”Ja ni läste rätt, hur-Han-kände-sig. Redan där checkade jag ut, jag svarade enbart med en tummen upp och skickade för en inre syn allting rakt ner i sopkorgen med hull och hår. Han hade lagt ribban.”

Det vill säga du hade ingen som helst respekt för att han inte orkade? Ja, han ville ses/inte ses på grund av hur han kände det och det måste vara helt okej att få säga så.

Det andra nonsenset fattar jag att man blir irriterad på men du gick all in och blev upprörd direkt? För att han inte orkade ses.

Med bakgrund av situation ja. Men jag behöver inte outa mer än så för tillfället. Orkar inte.

 

[Tonto]

Ja, det händer absolut.. Även att vissa/många på nått vis kanske blivit indrillade själva i att man alltid måste ha en "bra" ursäkt när man tackar nej till nått. Det fortplantar sig liksom. Väldigt många ställer alltid följdfrågor om varför när man tex tackar nej till att gå med ut på puben, en promenad, vad det nu än kan vara. De kan bli mycket förbryllade även när de hör "jag känner inte för det bara" och tror/antar då att det är nått annat som är fel med dem eller den som tackade nej, och att den riktiga anledningen döljs.

Därför försöker jag alltid predika när jag kan att det är ett fullgott skäl att man helt enkelt inte känner för X för stunden, det räcker så

Ja, och vad som är godkänt som en "bra" ursäkt.

 

[_Taggis_]

Sånt där kan mindfucka vem som helst! Den mest extrema formen av det där beteendet kan ju genom normaliseringsprocessen leda till en riktigt skadlig och nedbrytande relation.

Jag själv är långtifrån iskall och jag har själv hamnat i din situation tyvärr. Men det gjorde att jag blev mer vaksam och mer på det klara för mig själv med vad jag accepterar och inte. Numera är min bullshitradar superkänslig, minsta lilla utslag och det är BYE BYE. Jag vägrar ge min energi till någon som får mig att tvivla och må dåligt.

Dating ÄR tufft. Men det finns bra personer där ute!

Jag vill påpeka att min radar och min misstänksamhet redan innan vi träffades var enorm. Jag undvek män i allmänhet. Jag dejtar heller inte i allmänhet. Denna man tog kontakt med mig efter att vi var inbjudna till samma event så att säga. Jag var skeptisk i flera veckor, typ en månad, innan jag ens nästan erkände nåt intresse.
Därför gör det mig aningen bitter på livet att när jag för första gången i mitt liv sedan dess att jag var 22 år gammal, låter en för mig tidigare okänd man ta plats i mitt liv på det här viset, så leder till detta ett jävla skit. Nej han kan inte lastas för historiken, men det är ändå så det är. Vilket jag varit tydlig med honom om. Jag randomdejtar inte, jag vill inte ha nån i mitt liv öht bara för sakens skull utan Han var undantaget för att Han var Han och jag gillade Honom. Eller ja, den har var första 2-isch månaderna. Därefter har jag haft överseende med sjuklighet, jag har haft tålamod, jag har gett chanser osv grundat på den han visade upp i början. Nu vet jag inte längre. Den han visat de senaste veckorna känns för mig mer som en självupptagen människa som inte är mer intresserad av mig än av ett köttstycke. Vilket förvånar mig då jag hela tiden sagt att jag är noll procent en kk-personlighet. Vi får väl se, om vi ens ses igen så jag kan ta ett snack face to face. Eller om vi bara låter det rinna ut.

 

[Modest]

Jag klipper lite i ditt inlägg, för jag vill egentligen bara svara på det du skriver sist. Jag är inte iskall, och jag har en historik av att övertänka allt.

Men jag har lärt mig att vara accepterande, både mot andra, mot mig själv och mina egna tankar. Det gör att saker inte går på repeat på samma sätt. Det är som det är. Och det jag inte accepterar det gör jag något åt. Det kan vara att jag skickar ett sms eller skriver ner det och en plan i ett block. Och när jag gjort analysen: orsak, verkan och vad jag kan göra åt det så är det nog. Sen får andra personers handlingar stå för dem. Det är bara en handling eller ngt som de gör. Det är kanske inte deras person, men det är deras och de äger beteendet själv.

Jag styr mina egna handlingar och tankar, och det är bara det jag behöver oroa mig för, och ta ansvar över.

Och det som är så bra med ditt inlägg är att det exemplifierar var makten ligger någonstans; hos en själv. Människor man dejtar kommer att bete sig sunkigt, oschysst, irrationellt eller bara irriterande. Men hur man hanterar det bestämmer man själv och har därmed makt att förändra OM det är ett beteende som orsakar en lidande.

 

[Masqueradee]

Jag vill påpeka att min radar och min misstänksamhet redan innan vi träffades var enorm. Jag undvek män i allmänhet. Jag dejtar heller inte i allmänhet. Denna man tog kontakt med mig efter att vi var inbjudna till samma event så att säga. Jag var skeptisk i flera veckor, typ en månad, innan jag ens nästan erkände nåt intresse.
Därför gör det mig aningen bitter på livet att när jag för första gången i mitt liv sedan dess att jag var 22 år gammal, låter en för mig tidigare okänd man ta plats i mitt liv på det här viset, så leder till detta ett jävla skit. Nej han kan inte lastas för historiken, men det är ändå så det är. Vilket jag varit tydlig med honom om. Jag randomdejtar inte, jag vill inte ha nån i mitt liv öht bara för sakens skull utan Han var undantaget för att Han var Han och jag gillade Honom. Eller ja, den har var första 2-isch månaderna. Därefter har jag haft överseende med sjuklighet, jag har haft tålamod, jag har gett chanser osv grundat på den han visade upp i början. Nu vet jag inte längre. Den han visat de senaste veckorna känns för mig mer som en självupptagen människa som inte är mer intresserad av mig än av ett köttstycke. Vilket förvånar mig då jag hela tiden sagt att jag är noll procent en kk-personlighet. Vi får väl se, om vi ens ses igen så jag kan ta ett snack face to face. Eller om vi bara låter det rinna ut.

Nu kanske det är jag som läser in lite väl mycket i detta.. Men får inte han bära ett otroligt stort lass nu? Han är den du gjorde undantag för, han är den som är "perfekt", han är den som fick dig att bryta dina mönster... Han är den som skiljer sig från historiken. Nu orkar han kanske inte leva upp till detta och då är han inte längre något att ha?
"Därefter har jag haft överseende med sjuklighet, jag har haft tålamod, jag har gett chanser osv grundat på den han visade upp i början. Nu vet jag inte längre." följt av "Den han visat de senaste veckorna känns för mig mer som en självupptagen människa som inte är mer intresserad av mig än av ett köttstycke". Så för att han kanske har ett skov är han en självupptagen människa? Som inte orkar ge DIG 100% uppmärksamhet?
Återigen, jag kan ha missat något som sagts tidigare, och jag kan läsa in lite för mycket. Men nu har du två alternativ. Dumpa och gå vidare om han inte uppfyller allt du vill ha. Det är du faktiskt värd, men framförallt han också. Eller så tar du ett steg tillbaka och ser om det vänder och blir bättre.

 

[Elektronen]

Kommer ge upp dejting helt snart....

Fick ju en del machovibbar av killen. Men att han var en sån som inte respekterar vad andra INTE gillar i sängen hade jag inte trott.
Fast jag är väldigt attraherad av honom och till viss del varit det bästa sex jag haft på flera år så klarar jag inte av att någon totalt ignorerar att jag sagt att jag inte alls gillar vissa grejer i sängen.

Blir så himla besviken, trots att vi inte träffats mer än några veckor, har han lyckats komma mig nära på ett vis som det brukar ta mycket längre tid för personer att göra.

 

[_Taggis_]

Nu kanske det är jag som läser in lite väl mycket i detta.. Men får inte han bära ett otroligt stort lass nu? Han är den du gjorde undantag för, han är den som är "perfekt", han är den som fick dig att bryta dina mönster... Han är den som skiljer sig från historiken. Nu orkar han kanske inte leva upp till detta och då är han inte längre något att ha?
"Därefter har jag haft överseende med sjuklighet, jag har haft tålamod, jag har gett chanser osv grundat på den han visade upp i början. Nu vet jag inte längre." följt av "Den han visat de senaste veckorna känns för mig mer som en självupptagen människa som inte är mer intresserad av mig än av ett köttstycke". Så för att han kanske har ett skov är han en självupptagen människa? Som inte orkar ge DIG 100% uppmärksamhet?
Återigen, jag kan ha missat något som sagts tidigare, och jag kan läsa in lite för mycket. Men nu har du två alternativ. Dumpa och gå vidare om han inte uppfyller allt du vill ha. Det är du faktiskt värd, men framförallt han också. Eller så tar du ett steg tillbaka och ser om det vänder och blir bättre.

I hope so. Jag hoppas att jag har helt fel såklart. Naturligtvis. Det vore ju nice.

Men jag har inte ändrat mitt beteende direkt, mer än att jag var ganska avvaktande inledningsvis, men efter att vi erkänt för varandra vad vi kände har jag varit rätt jämn. För att knappt få nåt tillbaka alls på 4v. Ju mer jag öppnat upp mig och bekräftat honom ju mindre han han gett. Det kanske är naturligt. Vad vet jag. Jag dejtar ju inte runt, jag kan inte gången.

100% uppmärksamhet? Jag kanske har orimliga krav. Men kanske nån gång en intresserad fråga. Jag frågar honom var och varannan dag om hur han mår, hur det går med saker osv. Får svar men inga motfrågor. Det kanske är normalt det också. Jag vet inte. Det är nog främst förändringen jag reagerar på. De är väl därför jag luftar saker här, för att få perspektiv? Det kan ju möjligt vara så.

Ja det är de där två alternativen jag står inför. Jag har inte påstått nåt annat.

 

[the_connemara]

I hope so. Jag hoppas att jag har helt fel såklart. Naturligtvis. Det vore ju nice.

Men jag har inte ändrat mitt beteende direkt, mer än att jag var ganska avvaktande inledningsvis, men efter att vi erkänt för varandra vad vi kände har jag varit rätt jämn. För att knappt få nåt tillbaka alls på 4v. Ju mer jag öppnat upp mig och bekräftat honom ju mindre han han gett. Det kanske är naturligt. Vad vet jag. Jag dejtar ju inte runt, jag kan inte gången.

100% uppmärksamhet? Jag kanske har orimliga krav. Men kanske nån gång en intresserad fråga. Jag frågar honom var och varannan dag om hur han mår, hur det går med saker osv. Får svar men inga motfrågor. Det kanske är normalt det också. Jag vet inte. Det är nog främst förändringen jag reagerar på. De är väl därför jag luftar saker här, för att få perspektiv? Det kan ju möjligt vara så.

Ja det är de där två alternativen jag står inför. Jag har inte påstått nåt annat.

Det är just förändringar jag reagerar mest på också! Det tycker jag är skitsvårt. Vet inte om jag ändrar mig så mycket, det mesta tenderar att vara antingen eller för mig. Antingen är jag intresserad och engagerad eller så slutar något funka o då funkar inget typ. Därför är det svårt för mig när folk inte är öppna med det I sin tur.

 

[_Taggis_]

Det är just förändringar jag reagerar mest på också! Det tycker jag är skitsvårt. Vet inte om jag ändrar mig så mycket, det mesta tenderar att vara antingen eller för mig. Antingen är jag intresserad och engagerad eller så slutar något funka o då funkar inget typ. Därför är det svårt för mig när folk inte är öppna med det I sin tur.

Exakt så. Jag är ganska tolerant om jag känner att jag har koll på intentionerna, jag kan tom leva med osunda vanor bevisligen. Ingen är perfekt och ffa - vem är jag att döma? Beteendeförändring däremot, mindfuckar mig bevisligen totalt. Kan hända att det är mina hjärnspöken, han kanske inte är annat än trött. Who knows. Det är inte för inte som jag hatar att involvera mig känslomässigt med nån.

 

[ekra]

Får svar men inga motfrågor. Det kanske är normalt det också. Jag vet inte. Det är nog främst förändringen jag reagerar på. De är väl därför jag luftar saker här, för att få perspektiv? Det kan ju möjligt vara så.

Det kan vara väldigt normalt för en person som inte mår bra, och det kan gå i skov. Det är ju också möjligt att personen inte har överskott till så mycket annat än sig själv och behöver prioritera sig själv. (Och i den situationen inte ha ork att förklara hur den har det)

Jag har ingen aning om hans situation. Men det finns många andra anledningar till hans beteende än att han skulle betrakta dig som ett ”köttstycke” eller vara en idiot. (Även om det ju också är en möjlighet)

Om du inte känner att det han ger dig är vad du vill ha, och ni inte kan prata om det, och du har slut på tålamod ska du givetvis avsluta relationen. Det är ju inte bra för någon av er att ha det som det är nu.

Men jag hade inte förstått att jag skulle tolka en tumme upp ironiskt, och jag har väldigt svårt att tolka ironi i text, så det är ju möjligt att han inte heller ser att du är ironisk mot honom. (Utifrån hur jag tolkar det du skrev tidigare) Jag tror det är bättre att du är rak och tydlig om du vill ha raka och tydliga svar.

 

[_Taggis_]

@ekra Jag har som ambition vara rak och tydlig, men då måste vi ju ses. Vilket han inte ville i lördags. Jag vill inte ha så mkt kommunikation i text som det är just nu. Och vi kan inte ses förrän i slutet av veckan, tidigast. Och jag tänker inte bjuda in mig själv en gång till och få ett nej. Då känner jag mig tjatig. Tills dess får det bero. Det är väl lika bra det så kanske jag hinner bli mer kall.

 

[ekra]

@ekraDet är väl lika bra det så kanske jag hinner bli mer kall.

Det sista resonemanget ringer en varningsklocka hos mig. Det är inget bra mål att öva sig på att vara känslokall. Det är en biljett till att råka stänga av fler känslor som man kanske inte har lust att stänga av. Hjärnan är lite korkad där, om man övar sig på att stänga ute känslor kan den få för sig att man inte vill känna andra känslor heller och det får jobbiga konsekvenser på sikt.

Men det vet du säkert redan. ❤

Om du bara stänger av känslorna för honom tror jag att du sätter dig i en dålig sits där du blir en passiv deltagare i er relation istället för en aktiv. Och det kommer det inget gott ur.

Du har ju också någonting att säga för hur relationen går vidare eller inte menar jag.

 

[_Taggis_]

Det sista resonemanget ringer en varningsklocka hos mig. Det är inget bra mål att öva sig på att vara känslokall. Det är en biljett till att råka stänga av fler känslor som man kanske inte har lust att stänga av. Hjärnan är lite korkad där, om man övar sig på att stänga ute känslor kan den få för sig att man inte vill känna andra känslor heller och det får jobbiga konsekvenser på sikt.

Men det vet du säkert redan. ❤

Jag har övat på det större delen av livet och är helt medveten om att det inte alltid är sunt. Men ibland nödvändigt om en vill kunna tala tydligt. Kyla och lugn ligger väldigt nära varandra i känsloregistret.