den första hästen - problem eller kul?

[danilo]

jag planerar att köpa min första häst om något år eller så, spännande spännande!
men man har ju hört talas om vilka prov som fäljer med den första hästen och att den förändras mycket första månaden i nya stallet, att man sätts på prov konstant både av hästen och människorna runtomkring.

Jag är intresserad av att höra din historia om första (eller andra nyköpta) hästen, men bara om du var vuxen då du köpte den. Vad gick oväntat bra/dåligt o.s.v?

 

[Cilva]

Jag var 13 resp 14 när jag fick de första ponnyerna. Men varmblodet var jag 18 när vi köpte så det borde väl räknas som vuxen

Jag kan inte säga att det med någon av hästarna har märktsnån skillnad under den första månaden. Andra ponnyn var precis lika envis då som nu. Men i början hade vi nog fler "uppgörelser" än nu, men de sträckte sig över en längre tid och började inte först efter nån vecka. Man kan säga att hon testade mig första gången när jag provred

Varmblodet började efter ca ett år att visa lite humör vilket hon inte gjort tidigare. Men det tror jag beror på att när vi köpte henne hade hon hemskt ont i kroppen. Sedan när det ordnat upp sig så kom hennes verkliga jag fram. Hon har pyskiskt lugnat ned sig väldigt mycket under den tid vi haft henne.

Det här med att hästen sätter en på prov stämmer på de flesta men inte alla. Och en del fortsätter med att testa en under hela tiden man har den. Man får helt enkelt leta efter en individ man passar ihop med och tror att man klarar av. Är man lite osäker och inte så viljestark kanske inte en häst av modell envis är den man ska köpa.

För att undvika att köpa sig problem (för problem blir det ändå med tiden) så se till att göra en grundlig vet.besiktning, gärna med röntgen på klinik. Och komplettera gärna med massör el equiterapeut.

Problem med människorna i stallet kan ju vara svårt att undvika. Men har du möjlighet så försök få plats i ett stall där du känner någon el där du varit förr och ex hjälpt till el haft sköthäst. Då känner du folket där och de känner dig. Annars kanske du kan få göra lite längre "studiebesök" i stallet och hjälpa till med ex in-utsläpp och annat så kan du känna av läget lite.

Lycka till med hästköpet. Det kommer att gå bra (viktigt med positivt tänkande ).

 

[Ia4]

Jag och min man köpte vår första häst när vi var upp i medelåldern. Vi valde en lugn läromästare, så tänkte vi i alla fall. Vi hade ridit på ridskola och jag hade varit medryttare en tid.
Vi hade inga problem med att få hästen att anpassa sig till en ny miljö, hon är självsäker och ranghög och har tagit över bland hagkompisar vart hon än kommit. Hennes ranghöghet visade sig dock vara lite problematisk för oss i början. Folk omkring oss sa att en sådan skulle man inte ha som första häst. Hon var svår att hämta i hagen, kastade sig över all mat hon såg ute och inne. Orädd vid tillsägelser. Hon lyssnade inte fast vi tyckte att vi tog i.
Vid ridning kom hon snart på att hennes nya ryttare inte var lika duktiga som tidigare ägaren, så hon slutade nästan arbeta helt efter en tid. Hon som varit så lätt att lasta ville inte gå in i en transport.
Trots vad folk sa så har jag (nästan) hela tiden känt att det går att lösa problemen. Jag har aldrig varit rädd för henne, även om hon försöker se hotfull ut har jag aldrig upplevt henne som aggressiv. Hon hetsar inte upp sig i onödan utan är oerhört trygg att rida. Med en intruktörs hjälp kommer vi framåt i ridningen och med tålamod och konsekvens har vi löst de flesta problemen i hanteringen på marken inklusive lastning.
För mig var det nog bättre att som förstahäst ha en trygg häst med egen vilja än en otrygg häst som jag kanske inte hade blivit tillräckligt bra ledare för. Min häst har kunnat vänta in min egen utveckling som ledare för henne. Nu har det gått tre år och även om hon fortfarande testar gränserna har vi en helt annan kontakt idag.
Lycka till med framtida hästköp. Jag har aldrig ångrat mig även om det påverkar ens liv kraftigt att vara hästägare.
Ia

 

[suisyola]

var tretton när jag fick min ponny,ponnyn var fyra och precis inriden..inte så smart kombination med outbildad ponny och okunning ryttare men med envisshet och frågvis het och hjälp från andra gick de bra

 

[suisyola]

hästen köpte jag när var 18 nästan 19....
Allt gick bra,de enda var att där var lite mer att rätta till i ridningen på honom än vad vi först trodde men inga andra överraskninar

 

[Niki]

Jag hade en "sköthäst" som jag gjorde ALLT med (morgon och kväll, 7 dagar i vecka, 365 dagar om året) från 13 års ålder. Det fungerade väldigt bra trots att hon var lite envis och med väldigt mycket egna ideér. I början blev det förstås en del problem eftersom jag inte kunde allt än men med tiden löste sig det mesta.Sedan har jag haft några foderhästar genom åren och har inte heller upplevt några större problem med dem. Förrutom att en av dem trivdes jag inte alls med och två var ok men inte så speciella för mig.

Sedan tre år tillbaka äger jag nu min egen häst (var 19 när jag köpte henne). Efterom jag hade känt henne sedan hon var timmarna gammal och nu är hon nio visste jag vad jag fick. Men visst har det funnits problem, men inga som har känts helt hopplösa. Man lär sig helt enkelt olika saker av olika hästar; av min sköthäst lärde jag mig tex mycket om att rida ut, dagliga små problem i stallet, mugg, släppa ihop med andra hästar, ordna foderstat etc, foderhästarn hade sina egenheter sköt och ridmässigt och min nuvarande donna har lärt mig mycket om equiterapeuter, massage och att rida i form...Bara för att det är först hästen behöver det inte bli svårare - förutom att man kanske inte är van vid att behöva ordna foderstat, ringa hovslagare och veterinär, ta hand om små sår etc.

Att det skulle vara jättestora problem med att den nya hästen testar hela tiden har jag inte upplevt med någon av hästarna jag har haft, min nuvarade kan visseligen börja bråka mer och mer om hon tycker att det är jobbigt och märker att hon kan komma undan - men sådan har hon alltid varit.

Stall tycker jag är dessto svårare, men har nu hittat ett där jag trivs riktigt bra. Jag tror dels att det är viktigt att det känns bra, men också att stilen på stallet passar. I mitt stall tex är det ingen som tävlar och det finns bara ett halvblod (15 boxplatser). Hästarna i stallet rids huvudsakligen ut i skogen, vilket gjort att de som tävlat känt sig ensamma och flyttat till något annat stall med flera likasinnade...Ta dessutom noga reda på vilka regler som finns i stallet och vad som ingår i stallhyran innan du bestämmer dig för stall - jag höll på att bli galen på stallet där jag inte fick leda min egen häst i grimma utan grimskaft om jag så önskade, inte fick ställa upp hästen i den andra delen avstallet även om det var fullt i min del och tomt i den etc..

Det mesta går dessutom att ordna - i värsta fall får man sälja hästen om den inte passar en själv eller byta stall om det inte fungerar.

Lycka till med hästköpet!

 

[Favina]

Jag köpte min första häst när jag var 15 år. Hon var en fd ridskolehäst, som jag skötte 2 år innan o tävlade. Första året var inte roligt, hon var halt fram och tillbaka, efter andra året åkte vi till klinik o kollade henne. Sedan vila (läs:boxvila!) i 2 månader. Sedan satte jag igång henne, tävlade i 1 år, sedan blev hon skadad, då bestämde jag mig för att sälja henne, hon kunde inte tävla i dom klasserna jag ville. När jag var 18 köpte jag mig en ny häst. Med henne var det mycket jobb m. Hon kunde inte stå stilla när jag satt upp, kunde inte stå still förlänge på gårdsplanen, då stegrade hon, krävde man förmycket så stegrade hon för att hon inte orkade. Nu går hon som ne dröm, jag har att jobba med men jag ångrar inte en dag att jag köpte henne!

Kram Favina

 

[seaflower]

Nu är det ju visserligen inte helt egen häst jag har, eftersom det är en fodervärdshäst, men i praktiken är han min egen.

Efter att ha haft hästen sedan augusti i år tycker jag att hästmänniskorna är svårast att komma överens med, och med facit i hand borde jag ha varit mer bestämd från början med hur jag vill att hästen ska hanteras och att jag ska sista ordet när det gäller allt. Sedan spelade det säkert också in att jag efter att "bara" ha ridit på ridskola några år kände mig lite rostig när det gällde hästhanteringen och därför diskuterade mycket med omgivningen, som sedan då jag började bli mer säker på mig själv antagligen inte hängde med, utan började ifrågasätta det jag gjorde. Men jag visste hela tiden att jag var inne på rätt spår ändå, hade bl.a. problem med att få hästen skodd, men jag var säker på att det skulle gå bara jag fick en hovslagare som lyssnade på mig (vilket det också gjorde). Så jo, hästen har testat mig, och gör det fortfarande, men jag har lärt mig massor av honom. Bl.a. har jag lärt mig vilka mina svaga sidor i ridningen och hanteringen är, för det har ju hästen obarmhärtigt utnyttjat

Nu har jag bytt stall av flera olika skäl och trivs jättebra med både häst och stall. Jag tror inte att det finns stall där allt funkar helt friktionsfritt, och tyvärr märker man inte alltid av nackdelarna förrän efter en tid. Men jag hade nog extrem otur med mitt första stall, tror inte att det är vanligt med stallägare med hett temperament som står och skriker åt en att man förstör hästen :smirk:

 

[NobleArt]

Första ponnyn var jag femton, och han var snäll som en liten ängel hela tiden, väldigt oriden och strykrädd ( illa behandlad ) men det fanns inget ont i han och han testade aldrig.

Andra hästen ( halvblod ) köpte jag när jag var 19 år, ungefär. Han var också jättesnäll - första dagen. Sen kom lös!

Under ett halvårs tid testade han konstant, sparkade efter mig första gången jag skulle NH-träna, försökte slänga av mig när jag skulle rida, och var allmänt hemsk. Kom hem till stallet några gånger efter ridturerna och grät.
Funderade dessutom allvarligt på att lämna tillbaks han. Det var en tuff tid, med en tuff häst, men så en dag släppte det, och idag finns inga spår av den där hemska hästen kvar. Han är nu en liten ängel han också, alltid lydig och go att ha att göra med, och dessutom en fröjd att rida.

Så köp du en häst och jobba på, det löser sig för det mesta till det bästa till slut!

/
Susanne

 

[Yrja]

Fick min fösta häst en månad innan jag fyllde 15(1½ år sen).
Skaffade mig en oinriden varmblodsvalack som skulle fylla fem en vecka senare. Till en början var han orolig och kastade sig för allt. Men detta var inget nytt utan han var helt enkelt lite osäker och oerfaren. Jag har heller aldrig varit rädd för att ramla av eller för att hästen ska skada mig så jag såg inte detta som ett problem utan det var helt enkelt bara att ge honom stöd och lära honom lita på att han kunde vara trygg när han hade människor med. Det blev bättre fort. Första veckan stog han nästan på bakbenen men det var snart över och vi red ut. Bara barbacka då han hade foderkvölar på ryggen. Så lärde vi oss galoppera och vi busade mest och njöt av sommaren.
Idag är han lugn och snäll. Vädigt pigg, och det händer att han blir rädd för saker såklart men han litar på sin ryttare och står still tills han lugnat sig istället för att fly, om matte säger så.

Första hästen blir vad man gör det till. Man ska skaffa sig en häst som man känner når upp till de krav man har. Och man måste se positivt på allt. Vad som än händer så finns en lösning och man lär faktist inte känna hästen ordentligt förrän efter minst ett år. De utvecklas ju också.
Problem får man ju alltid av något slag, men se det inte som ett problem utan som ett tecken från din häst som ger dig MÖJLIGHETEN att förbättra eran relation. De går alltid att lösa. Om man bara lyssnar.
GÖR det till en trevlig upplevelse. Inställningen är viktigast av allt.

Har aldrig känt mig "prövad" av människorna runt omkring. Och om det var så att dom gjorde det så skulle detta inte störa mig. För man är där för att umgås med sin häst. Inte för att göra sig "värdig" hos de andra hästägarna. Jag har dessutom alltid haft lite anurlunda åsikter och inte ens det har gjort att jag hamnat utanför utan snarare tvärt om. Bara man ser till att vara trevlig och lyssna på de andra, precis som man gör jämt, så har man gjort allt man kan. Som sagt, det är ju "du och din häst", inte "du, hästen mot alla andra". :smirk:

Lycka till!

 

[lovehorses]

min första häst skaffa jag vid 14 års åldern. det var en lugn läromästare, allt gick bra.
nu för en månad sän skaffade jag min andra häst, då var det värre.
- hon sparka ett hål i väggen i ena boxen + hävde ner matkrubban
- hon går och äter på allt (vi har dem att de får gå in och ut hur de vill i stallet.)plastkassar papper m.m det är som om hon skulle svälta vilket hon inte gör.
- hon häver ner sadeln. (vi har skrytit förut att vi har såna fina hästar som inte häver ner saker.)
- hon rymmer när man skall gå ut med andra hästen ur hagen

men det tar väl sin tid innan det kommer igång med allt.

Lycka till med hästköp!