6 åringen går ju i förskoleklass nu, både han och kompisen i första klass kommer hem och säger diverse trevliga ord
Nyss var jag en jävla kärring som han skulle strypa tills jag dog osv
Det är svordomar och könsord om vartannat. Vet att det finns i alla fall ett barn i klassen som häver ur sig det mest chockerande saker man kan tänka sig. Men efter att ha sett denna familj på barnens fotbollsträning, förstår man var han får orden ifrån.
Men vad gör man?
Lärarna bryr sig inte utan säger att barnen får lösa det själva
Jag tycker att du först och främst ska ta upp problemet med lärarna och bryr de sig inte så tar du upp det med rektorn för då gör inte lärarna sitt jobb. Det är lärarnas jobb att skapa en god stämning och harmoni i skolan och att lära barnen hur man integrerar med andra barn och vuxna i skolan men det är ditt jobb som förälder att prata med dina barn och lära dem rätt och fel så allt kan du inte lägga på lärarna heller. Mina barn kom också hem och sa saker som jag häpnade över men det var när de började dagis och då var sonen 3,5 år. Då förstod han inte bättre men det gick bra att prata med honom och förklara varför man inte beter sig så redan när han var så liten och en sexåring förstår absolut att man inte beter sig så om du bara pratar med honom.
Sedan tycker jag att du ska kontakta socialen och/eller bup för efter att ha läst en hel massa av dina trådar genom åren med diverse problem med dina barn så ser jag en röd tråd och det är att du behöver stöd i din föräldraroll. Det är inget att skämmas för utan hellre ta hjälp nu än att du har tonåringar som hamnar snett och som det går käpprätt åt helvete för. Det är nu när de är små som du lägger grunden för hur de kommer vara och bete sig som tonåringar och vuxna. Det är bra mycket svårare och jobbigare att få styr på en tonåring eller ung vuxen som det redan har börjat gå utför med än att få styr på det hela nu. Det är så enormt mycket som händer ändå i tonåren så att barnet har en värdegrund att stå på, att hen vet vad som är rätt och fel, att hen vet att hen är älskad och är trygg i sig själv är ett måste för att barnet inte ska dras in i en massa onödiga tråkigheter. Det kan liksom hända ändå men ett barn som aldrig har fått lära sig att det är värdefullt, hur man beter sig mot sina medmänniskor, som inte respekterar sig själv och andra och som inte vet vad som är rätt och fel faller väldigt lätt för grupptrycket.
Jag tror att du behöver gå och prata med någon som kan stärka dig och ge dig verktygen i din barnuppfostran så att du kan guida dina barn och lära dem hur det är okej att bete sig för det känns som att du inte riktigt kan, vill och orkar som det är nu. Du startar trådar och får massor med bra svar och ett litet tag senare så startar du ännu en tråd om i stort sett samma saker och så håller det på. Den röda tråden genom alla trådar är att det inte finns ett uns respekt er emellan utan det är bara konflikter i stort och smått. Alla föräldrar har mer eller mindre problem och bekymmer med sina barn men man måste bli och sedan vara så stark i sin föräldraroll att man orkar vara förälder. Alltid. Även när huvudvärken bultar, PMS monstret i en skriker och mensvärken är som värst, pojkvännen har varit otrogen och man inte har fått sova på natten. Att man inte bara skiter i det för att man inte orkar eller att man skriver av sig på ett forum eller pratar av sig med en kompis för att sedan låta det gå ett tag till och egentligen är det samma visa varenda dag bara det att när man har skrivit/pratat av sig så orkar man dra sig fram i träsket ett tag till. Det behöver inte vara ett träsk. Att leva med barn kan vara helt underbart. Det behöver inte vara fullt med konflikter varenda dag om barnen får lära sig hur man beter sig, att man får och visar respekt och att man är en familj som älskar varandra och visar det. Visst uppstår konflikter då och då, det gör det i alla mänskliga relationer men det behöver inte vara 100 konflikter varje dag och samma bråk dag ut och dag in. Det kan faktiskt vara harmoniskt och trevligt.
Du är skyldig dina barn att vara den bästa mamman de någonsin kan få och i det ingår att lära dem hur samhället och livet fungerar. Det är du som förälder som har ansvaret för hur dina barn utvecklas. Det ansvaret har inte skolan, förskolan eller samhället utan det har du.
Jag vet att det inte är enkelt att vara ensamstående och jag vet att orken tryter ibland men vi har trots allt valt att ha barn och då måste vi ta hand om dem på allra bästa sätt. Vi kan inte lämna över det ansvaret på förskola, skola och samhället utan det är vårat ansvar som föräldrar. Samhället ser bara våra barn som siffror i statistiken och som något som kostar pengar. För oss ska barnen vara det värdefullaste och finaste som finns och vi ska älska dem vanvettigt mycket och ge dem allt. Då menar jag självklart inte att de ska få allt de pekar på utan att de emotionellt ska få allt de behöver så att de är förberedda för livet utanför hemmet. De måste få verktygen till att hantera elaka människor precis som de måste få verktygen för att inte själva bete sig illa. De måste få respekt så att de lär sig att respektera sig själva och andra. De måste veta vad som gäller. Jag förstår om du blir arg på mig för att jag skriver det här men jag gör det för dina barns skull och jag hoppas att du läser färdigt. Jag stöttar dig gärna i din föräldraroll men jag tar inte emot gnäll och prata av sig grejer utan då ska det vara konstruktivt. Du måste vara den vuxna i det här och du måste se och ta ditt ansvar. Det är ditt ansvar när din sexåring kommer hem och säger "jävla kärring jag ska strypa dig tills du dör" till dig. Det är ditt ansvar att ditt barn vet att man inte beter sig så. Ditt barn ska veta att så säger man inte till sin mamma. Man säger inte så till någon. Det är något man kan tänka och mumla för sig själv möjligtvis när man är vansinnigt arg men man säger det inte till någon. Det handlar om att man respekterar andra människor och bryr sig om andra människor men det kan man göra först när man får respekt själv. Ett barn kan inte börja respektera andra om barnet inte själv har blivit respekterad och fått lära sig vad det innebär. För att bli lyssnad på själv måste man också lyssna på sitt barn för varför ska barnet lyssna om inte föräldern lyssnar på barnet? Barnet måste ju lära sig någonstans ifrån och det är du som förälder som har ansvaret för att ditt barn lär sig.
Att skylla på någon annan familj och deras värderingar håller inte heller. Vad andra familjer gör behöver du inte bry dig om (om de inte är elaka mot sina barn för då anmäler man det till socialen) utan du har fullt upp med att lära dina barn hur man beter sig. Dina barn är värda att få veta att de är de mest älskade barnen på jorden och de är värda att få de verktygen de behöver för att ta sig fram i samhället på egen hand en dag. De är värda att få veta att de är värdefulla och alldeles för mycket älskade för att hamna fel och utsätta sig för farligheter och tråkigheter. Du måste lära dina barn bra värderingar och hur man är en schysst medmänniska. Det är ditt ansvar som förälder. Dina barn ska inte klara sig mot alla odds utan de ska gå en ljus framtid till mötes för att de har en mamma som stöttar dem till 100% och som alltid finns där för dem. Som lär dem hur man blir en bra människa och om det då innebär att du behöver hjälp med det så ja, ta då emot den hjälpen! Kräv den hjälpen. Knäck statistiken som säger att barn till ensamstående får sämre möjligheter i livet, sämre betyg i skolan och har större risk att hamna i kriminalitet och missbruk. Ge dina barn det de behöver i form av stabilitet, respekt och kärlek. Det är enbart och bara du som kan vara den bästa mamman de kan få. De har bara en chans och det är du. Du kan inte ta ansvar för vad deras pappor gör eller vad förskola, skola och samhället gör men du kan och du måste ta ansvar för vad du själv gör. Du måste lära dina barn att respektera sig själva och andra och det gör du genom att respektera dem. Ett barn som respekterar sin mamma kommer inte hem och säger så som din sexåring gjorde. Men för att lära sina barn vad respekt är så måste man respektera sig själv först. Respekterar du dig själv? Respekterar du andra människor? Annars är det där du måste börja. Att lära dig själv att kräva att bli respekterad och att respektera andra människor för hur ska du kunna lära ut det till dina barn annars? Det är ju som att sätta en nybörjare på en grön häst. Det fungerar ju inte. Någon av parterna måste ha så mycket kunskap att hen kan lära ut till den andre. Det är där socialen och/eller bup kommer in. Du måste få stöd och stöttning i din föräldraroll och det nu innan det går längre och innan dina barn blir äldre och blir helt utom kontroll. För jag lovar dig att det är inte kul att som barn inte få lära sig hur man ska bete sig. Att inte veta vad som förväntas av en eller vad som krävs av en. Att alltid misslyckas i skolan och vara avskydd av lärare och andra elever för att man inte kan uppföra sig. Du måste axla din föräldraroll och lära dina barn hur allt fungerar. Du måste lära dem respektera sig själva och andra och du måste göra det nu.
Du får jättegärna höra av dig via pm om du vill. Jag stöttar dig gärna i din föräldraroll men det du framförallt behöver är att gå och prata med någon och få hjälp i din föräldraroll. Vara ärlig med att du inte får familjelivet att fungera och be om hjälp. Precis som man behöver hjälp när man har lunginflammation så behöver du hjälp nu för att det inte ska bli ännu värre än vad det redan är utan att du och dina barn får ett bättre liv. Det kommer ta tid och du kommer tycka att det är jobbigt men du kommer må så mycket bättre och ni kommer få ett mycket mer harmoniskt familjeliv om du tar ditt ansvar och blir den bästa mamman dina barn kan få.
