Dessa trevliga ord de lär sig i skolan

Mirre

Trådstartare
:meh: 6 åringen går ju i förskoleklass nu, både han och kompisen i första klass kommer hem och säger diverse trevliga ord :crazy::cautious:
Nyss var jag en jävla kärring som han skulle strypa tills jag dog osv :meh:O_o
Det är svordomar och könsord om vartannat. Vet att det finns i alla fall ett barn i klassen som häver ur sig det mest chockerande saker man kan tänka sig. Men efter att ha sett denna familj på barnens fotbollsträning, förstår man var han får orden ifrån.

Men vad gör man?
Lärarna bryr sig inte utan säger att barnen får lösa det själva :confused:
 
Om mitt barn hade sagt så så hade jag ringt bup omedelbart. Hoppas jag aldrig behöver höra något sådant.

Jättekonstigt av läraren måste jag säga.
 
Om mitt barn hade sagt så så hade jag ringt bup omedelbart. Hoppas jag aldrig behöver höra något sådant.

Jättekonstigt av läraren måste jag säga.
Lärarna där är lite udda ja, tur att han bara har dem ett år. Men han har aldrig sagt sådana saker förut, utan det har börjat nu när han börjat skolan. Lika för hans kompis som också kommer hem och vräker ur sig saker.

Man undrar ju hur det andra barnet har det, familjen gav inget stabilt, trevligt intryck på fotbollen direkt.

Jo jag läste svaren ett tag, sedan blev det så mycket så orkade inte riktigt läsa ikapp. :p
 
Min tanke är väl att det låter lite orimligt att ett barn har ett helt normalt språkbruk och respekt för andra människor och hux flux går till att säga att man är en jävla kärring som de ska strypa tills man dör. Därför hade jag ringt bup och absolut pratat med skolan.
 
Ja jag tycker också det.
Blev helt ställd, inget man väntar sig från sina barn direkt. Ska absolut prata med skolan och hans pappa, bup har jag bara grymt dåliga erfarenheter av så dem drar jag mig för att kontakta.
 
Men det är flera barn som säger sådana saker hemma numer, så det kommer ju från skolan. Men vi får prata mycket om det här hemma, vad man får säga och inte
 
Jag tycker det är att ta i att ringa BUP. Mini 6-åring har precis börjat förskoleklass och han kom hem nu i veckan och sa "jag ska mörda dig" till ett av barnen på gården. Han har aldrig någonsin sagt någonting liknande tidigare. Första reaktionen är ju inte direkt att ringa till BUP utan att prata med honom och försöka få honom att förstå hur allvarligt det är att säga sådana saker. Vi har även pratat med pappan till barnet han sa det till. Händer det igen får vi prata med personalen i skolan också.

Det låter jättekonstigt att lärarna till din son inte bryr sig om sådant. Es lärare har varit väldigt tydliga med att det de fokuserar på nu i början är just den sociala biten, hur man är mot varandra. Man måste inte älska alla men man måste vara schysst.
 
Men är verkligen allt annat tip top, du har ju redan varit i kontakt med BUP? Sen vet jag ju att det inte behöver vara en jättestor grej att ringa BUP, har själv ringt dem några gånger och bett om råd när lillebror just kommit och storebror hade svårt att hantera det.

Sen undrar jag varför du startar en tråd om nästan samma sak som för någon vecka sen när du inte ens orkade läsa svaren i den tråden.
 
Jag tycker det är att ta i att ringa BUP. Mini 6-åring har precis börjat förskoleklass och han kom hem nu i veckan och sa "jag ska mörda dig" till ett av barnen på gården. Han har aldrig någonsin sagt någonting liknande tidigare. Första reaktionen är ju inte direkt att ringa till BUP utan att prata med honom och försöka få honom att förstå hur allvarligt det är att säga sådana saker. Vi har även pratat med pappan till barnet han sa det till. Händer det igen får vi prata med personalen i skolan också.

Det låter jättekonstigt att lärarna till din son inte bryr sig om sådant. Es lärare har varit väldigt tydliga med att det de fokuserar på nu i början är just den sociala biten, hur man är mot varandra. Man måste inte älska alla men man måste vara schysst.
Håller med dig, ringa bup känns en aning hysteriskt. Vad ska de göra åt saken?
Jag tror barnen hör saker från andra barn, tycker de låter coolt utan att faktiskt veta vad dem egentligen säger.
Får ta ett snack med sonen och ge en ordentlig förklaring till vad han faktiskt säger när han häver ur sig sådana saker.

Vet att det var en period när jag gick i mellanstadiet som alla sprang runt och ropade "mörda" åt alla. Man förstod inte riktigt vad ordet faktiskt betydde.
 
Men är verkligen allt annat tip top, du har ju redan varit i kontakt med BUP? Sen vet jag ju att det inte behöver vara en jättestor grej att ringa BUP, har själv ringt dem några gånger och bett om råd när lillebror just kommit och storebror hade svårt att hantera det.

Sen undrar jag varför du startar en tråd om nästan samma sak som för någon vecka sen när du inte ens orkade läsa svaren i den tråden.
Fast BUP har jag inte haft kontakt med någonting i vuxen ålder.
Den här tråden handlar inte om samma sak som den andra, läste svaren i den men blev så väldigt mycket när man inte var inne så har inte läst ikapp.
 
Fast BUP har jag inte haft kontakt med någonting i vuxen ålder.
Den här tråden handlar inte om samma sak som den andra, läste svaren i den men blev så väldigt mycket när man inte var inne så har inte läst ikapp.

Aha, trodde du hade varit i kontakt med dem för något barns räkning.

Men jag tror att BUP har ändrat arbetssätt rätt mycket från när du var liten.

Och jag tycker att trådarna handlar om i princip samma sak, denna handlar om att ditt barn säger otrevliga saker och den förra om att ditt barn säger otrevliga saker, bråkar och inte lyssnar.
 
@Mirre Det är inte farligt/ett misslyckande/suspekt att söka hjälp när man behöver. Många har krångel i familjen i perioder; det är inget ovanligt. Jag tycker att man är en bra förälder om man tar emot stöd när det behövs, då när man inte själv klurar ut hur man ska lösa krånglet. Många kommuner har föräldrakurser/-grupper - kanske kan det vara ett alternativ?
 
@Mirre Det är inte farligt/ett misslyckande/suspekt att söka hjälp när man behöver. Många har krångel i familjen i perioder; det är inget ovanligt. Jag tycker att man är en bra förälder om man tar emot stöd när det behövs, då när man inte själv klurar ut hur man ska lösa krånglet. Många kommuner har föräldrakurser/-grupper - kanske kan det vara ett alternativ?

Jag håller med om detta. Jag tror ni behöver mer hjälp än vad ett internetforum kan hjälpa till med @Mirre . Det finns professionella människor som finns för er hjälp! Om du har svårt att veta i vilken ände du ska börja så rekommenderar jag ett samtal till socialtjänsten, de jobbar även med stöd till familjer. Om de inte kan hjälpa er så kan de säkert hjälpa dig till rätt instans.
 
Vet att det var en period när jag gick i mellanstadiet som alla sprang runt och ropade "mörda" åt alla. Man förstod inte riktigt vad ordet faktiskt betydde.
Precis, finns en del andra könsord som brukades flitigt i yngre ålderns skolkretsar, som inte en kotte visste vad det betydde egentligen. Sen lärde man sig att inte använda stötande ord inför vuxna öron utan bara träna med kompisarna solo.

Låter som att problemet inte ligger i det språkbruk som finns i umgänget utan att du efterfrågar hjälp med hur du ska lösa en multimodal bristfälligt fungerande situation. Alla sätt att söka stöd för dig är bra, inte fel att egentligen börja med vare sig bup, soc, stödlinje, förskolan etc.
 
:meh: 6 åringen går ju i förskoleklass nu, både han och kompisen i första klass kommer hem och säger diverse trevliga ord :crazy::cautious:
Nyss var jag en jävla kärring som han skulle strypa tills jag dog osv :meh:O_o
Det är svordomar och könsord om vartannat. Vet att det finns i alla fall ett barn i klassen som häver ur sig det mest chockerande saker man kan tänka sig. Men efter att ha sett denna familj på barnens fotbollsträning, förstår man var han får orden ifrån.

Men vad gör man?
Lärarna bryr sig inte utan säger att barnen får lösa det själva :confused:

Jag tycker att du först och främst ska ta upp problemet med lärarna och bryr de sig inte så tar du upp det med rektorn för då gör inte lärarna sitt jobb. Det är lärarnas jobb att skapa en god stämning och harmoni i skolan och att lära barnen hur man integrerar med andra barn och vuxna i skolan men det är ditt jobb som förälder att prata med dina barn och lära dem rätt och fel så allt kan du inte lägga på lärarna heller. Mina barn kom också hem och sa saker som jag häpnade över men det var när de började dagis och då var sonen 3,5 år. Då förstod han inte bättre men det gick bra att prata med honom och förklara varför man inte beter sig så redan när han var så liten och en sexåring förstår absolut att man inte beter sig så om du bara pratar med honom.

Sedan tycker jag att du ska kontakta socialen och/eller bup för efter att ha läst en hel massa av dina trådar genom åren med diverse problem med dina barn så ser jag en röd tråd och det är att du behöver stöd i din föräldraroll. Det är inget att skämmas för utan hellre ta hjälp nu än att du har tonåringar som hamnar snett och som det går käpprätt åt helvete för. Det är nu när de är små som du lägger grunden för hur de kommer vara och bete sig som tonåringar och vuxna. Det är bra mycket svårare och jobbigare att få styr på en tonåring eller ung vuxen som det redan har börjat gå utför med än att få styr på det hela nu. Det är så enormt mycket som händer ändå i tonåren så att barnet har en värdegrund att stå på, att hen vet vad som är rätt och fel, att hen vet att hen är älskad och är trygg i sig själv är ett måste för att barnet inte ska dras in i en massa onödiga tråkigheter. Det kan liksom hända ändå men ett barn som aldrig har fått lära sig att det är värdefullt, hur man beter sig mot sina medmänniskor, som inte respekterar sig själv och andra och som inte vet vad som är rätt och fel faller väldigt lätt för grupptrycket.

Jag tror att du behöver gå och prata med någon som kan stärka dig och ge dig verktygen i din barnuppfostran så att du kan guida dina barn och lära dem hur det är okej att bete sig för det känns som att du inte riktigt kan, vill och orkar som det är nu. Du startar trådar och får massor med bra svar och ett litet tag senare så startar du ännu en tråd om i stort sett samma saker och så håller det på. Den röda tråden genom alla trådar är att det inte finns ett uns respekt er emellan utan det är bara konflikter i stort och smått. Alla föräldrar har mer eller mindre problem och bekymmer med sina barn men man måste bli och sedan vara så stark i sin föräldraroll att man orkar vara förälder. Alltid. Även när huvudvärken bultar, PMS monstret i en skriker och mensvärken är som värst, pojkvännen har varit otrogen och man inte har fått sova på natten. Att man inte bara skiter i det för att man inte orkar eller att man skriver av sig på ett forum eller pratar av sig med en kompis för att sedan låta det gå ett tag till och egentligen är det samma visa varenda dag bara det att när man har skrivit/pratat av sig så orkar man dra sig fram i träsket ett tag till. Det behöver inte vara ett träsk. Att leva med barn kan vara helt underbart. Det behöver inte vara fullt med konflikter varenda dag om barnen får lära sig hur man beter sig, att man får och visar respekt och att man är en familj som älskar varandra och visar det. Visst uppstår konflikter då och då, det gör det i alla mänskliga relationer men det behöver inte vara 100 konflikter varje dag och samma bråk dag ut och dag in. Det kan faktiskt vara harmoniskt och trevligt.

Du är skyldig dina barn att vara den bästa mamman de någonsin kan få och i det ingår att lära dem hur samhället och livet fungerar. Det är du som förälder som har ansvaret för hur dina barn utvecklas. Det ansvaret har inte skolan, förskolan eller samhället utan det har du.

Jag vet att det inte är enkelt att vara ensamstående och jag vet att orken tryter ibland men vi har trots allt valt att ha barn och då måste vi ta hand om dem på allra bästa sätt. Vi kan inte lämna över det ansvaret på förskola, skola och samhället utan det är vårat ansvar som föräldrar. Samhället ser bara våra barn som siffror i statistiken och som något som kostar pengar. För oss ska barnen vara det värdefullaste och finaste som finns och vi ska älska dem vanvettigt mycket och ge dem allt. Då menar jag självklart inte att de ska få allt de pekar på utan att de emotionellt ska få allt de behöver så att de är förberedda för livet utanför hemmet. De måste få verktygen till att hantera elaka människor precis som de måste få verktygen för att inte själva bete sig illa. De måste få respekt så att de lär sig att respektera sig själva och andra. De måste veta vad som gäller. Jag förstår om du blir arg på mig för att jag skriver det här men jag gör det för dina barns skull och jag hoppas att du läser färdigt. Jag stöttar dig gärna i din föräldraroll men jag tar inte emot gnäll och prata av sig grejer utan då ska det vara konstruktivt. Du måste vara den vuxna i det här och du måste se och ta ditt ansvar. Det är ditt ansvar när din sexåring kommer hem och säger "jävla kärring jag ska strypa dig tills du dör" till dig. Det är ditt ansvar att ditt barn vet att man inte beter sig så. Ditt barn ska veta att så säger man inte till sin mamma. Man säger inte så till någon. Det är något man kan tänka och mumla för sig själv möjligtvis när man är vansinnigt arg men man säger det inte till någon. Det handlar om att man respekterar andra människor och bryr sig om andra människor men det kan man göra först när man får respekt själv. Ett barn kan inte börja respektera andra om barnet inte själv har blivit respekterad och fått lära sig vad det innebär. För att bli lyssnad på själv måste man också lyssna på sitt barn för varför ska barnet lyssna om inte föräldern lyssnar på barnet? Barnet måste ju lära sig någonstans ifrån och det är du som förälder som har ansvaret för att ditt barn lär sig.

Att skylla på någon annan familj och deras värderingar håller inte heller. Vad andra familjer gör behöver du inte bry dig om (om de inte är elaka mot sina barn för då anmäler man det till socialen) utan du har fullt upp med att lära dina barn hur man beter sig. Dina barn är värda att få veta att de är de mest älskade barnen på jorden och de är värda att få de verktygen de behöver för att ta sig fram i samhället på egen hand en dag. De är värda att få veta att de är värdefulla och alldeles för mycket älskade för att hamna fel och utsätta sig för farligheter och tråkigheter. Du måste lära dina barn bra värderingar och hur man är en schysst medmänniska. Det är ditt ansvar som förälder. Dina barn ska inte klara sig mot alla odds utan de ska gå en ljus framtid till mötes för att de har en mamma som stöttar dem till 100% och som alltid finns där för dem. Som lär dem hur man blir en bra människa och om det då innebär att du behöver hjälp med det så ja, ta då emot den hjälpen! Kräv den hjälpen. Knäck statistiken som säger att barn till ensamstående får sämre möjligheter i livet, sämre betyg i skolan och har större risk att hamna i kriminalitet och missbruk. Ge dina barn det de behöver i form av stabilitet, respekt och kärlek. Det är enbart och bara du som kan vara den bästa mamman de kan få. De har bara en chans och det är du. Du kan inte ta ansvar för vad deras pappor gör eller vad förskola, skola och samhället gör men du kan och du måste ta ansvar för vad du själv gör. Du måste lära dina barn att respektera sig själva och andra och det gör du genom att respektera dem. Ett barn som respekterar sin mamma kommer inte hem och säger så som din sexåring gjorde. Men för att lära sina barn vad respekt är så måste man respektera sig själv först. Respekterar du dig själv? Respekterar du andra människor? Annars är det där du måste börja. Att lära dig själv att kräva att bli respekterad och att respektera andra människor för hur ska du kunna lära ut det till dina barn annars? Det är ju som att sätta en nybörjare på en grön häst. Det fungerar ju inte. Någon av parterna måste ha så mycket kunskap att hen kan lära ut till den andre. Det är där socialen och/eller bup kommer in. Du måste få stöd och stöttning i din föräldraroll och det nu innan det går längre och innan dina barn blir äldre och blir helt utom kontroll. För jag lovar dig att det är inte kul att som barn inte få lära sig hur man ska bete sig. Att inte veta vad som förväntas av en eller vad som krävs av en. Att alltid misslyckas i skolan och vara avskydd av lärare och andra elever för att man inte kan uppföra sig. Du måste axla din föräldraroll och lära dina barn hur allt fungerar. Du måste lära dem respektera sig själva och andra och du måste göra det nu.

Du får jättegärna höra av dig via pm om du vill. Jag stöttar dig gärna i din föräldraroll men det du framförallt behöver är att gå och prata med någon och få hjälp i din föräldraroll. Vara ärlig med att du inte får familjelivet att fungera och be om hjälp. Precis som man behöver hjälp när man har lunginflammation så behöver du hjälp nu för att det inte ska bli ännu värre än vad det redan är utan att du och dina barn får ett bättre liv. Det kommer ta tid och du kommer tycka att det är jobbigt men du kommer må så mycket bättre och ni kommer få ett mycket mer harmoniskt familjeliv om du tar ditt ansvar och blir den bästa mamman dina barn kan få.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 747
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Har en son på 6 år. Han är utredd som 4,5 åring för autism,men då han fick normalt resultat på pappret så slogs det bort. Nu började...
2 3
Svar
46
· Visningar
9 661
Senast: Fraegd
·
Övr. Barn Jag sitter här, helt utmattad känner jag, efter en tids krångel med sonens skola, vilket igår eskalerade till en full protest från...
Svar
9
· Visningar
2 178
Senast: oz_joj
·
Övr. Barn Har en 8-årig son som har det lite jobbigt med sina känslor. Han har, och har länge haft det väldigt jobbigt och svårt med att visa och...
2
Svar
22
· Visningar
7 431
Senast: MiniLi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp