Det bara rasade...Kändes det som iaf...

(Ursäktar extremt rörigt inlägg)
.... Vet inte vad som hände nyss.
Var på ett studentevent (Gasque) nu under kvällen, och kom hem för ca. 1 h sedan (23).
Ett event som inte bara inkluderade "min" studentförening, utan den var arrangerad av kåren för alla skolans föreningar.
Hade jätteroligt på alla sätt, med både nya och gamla bekantskaper.
Har ett gäng om ca. 15 personer i "min" förening som jag umgås mest med, men ingen av dessa var med, däremot (framförallt) nuvarande och tillträdande styrelsen för "min" förening. Så mina närmaste var inte där, men många jag kände till, vilket var en lite "ny" situation för mig, men ändå jättetrevligt och kul som sagt!
Umgicks också nästan uteslutande med killar (från "min" förening främst dock), för första gången. Annars har fördelningen varit typ 60/40 till killarna (som mest). Men alla dessa grabbar är/var så jätterara, trevliga och gulliga, så det var inga konstigheter. Kändes jättebra på alla sätt och vis, skrattade så jag satte pommacen i halsen otaliga gånger och kvällen var som sagt jättelyckad, som alltid när studentföreningen är inblandad.
Åkte hem vid typ 22.45 då jag har föreläsning imorgon och ja...Inte ville komma hem mitt i natten. Jätteglad över en jättelyckad kväll var jag.

Kom innan för dörren och kände en märklig "olustig" känsla. Tänkte att jag bara var trött eller något. Aja, satte mig vid datorn för att kolla lite här på Buke och svara på några mail. Då bara rasade det fullkomligen. Svarta känslor av ensamhet och sorg bara sköljde över mig som en flodvåg. Först fick jag nästan lite panik då känslorna kom så hastigt och kraftigt. När jag sedan började bena lite i vad jag verkligen kände, var det samma gamla skit "som vanligt", men i kraftigare version.
Sorg över att jag fortfarande är okysst och oskuld - (av)saknaden av närhet - och samtidigt en stor portion av självhat mot framförallt mitt utseende.
Antagligen kom reaktionen nu, och blev extra kraftig, pga. att jag umgåtts med massa fina killar under hela kvällen....
Är så dålig på att sätta ord på känslor, men bara att få krama (snälla) killar gör mig alldeles varm i hjärtat - jag trivs på något sätt med närheten. Samtidigt skäms jag som satan för att jag vid 20 års ålder (det kom dessutom fram under kvällen att i stort sett samtliga av dessa killar trodde jag var 25-30 år gammal pga. min "anständiga, ordentliga och mogna aura" - De som sa det är 96or och 95or - 21-22 år kan tilläggas.) fortfarande vara både okysst och oskuld - men vet också att jag aldrig i hela h-vetet skulle ha chans att "få" någon kille i studentföreningen. Never, bäver. Och jag tycker mig dessutom vara "för ful" för att förtjäna de - och jag tror inte de finner mig särskilt attraktiv heller, även om de åtminstone säger att jag har ett trevligt utseende och sådär.
Samtidigt känns det som att jag är på vippen att få känslor för en kille i min "närmaste grupp", tillika han som körde hem mig i helgen (om någon läste "vad gör du nu tråden"). Vilket är det absolut sista jag vill. Han är världens finaste kille, har ett riktigt drömutseende, och ett helt enormt stort guldhjärta - den första killen någonsin jag känt mig helt lugn och trygg med vid första träffen. (Eller rättare sagt, första träffen på högskolan. Vi har gått i samma skola men ej årskurs tidigare. De få vaga minnena från det är minst lika fina...) Samtidigt känns det så fel att få känslor för honom. Han är en av mina bästa och närmaste killkompisar, och ska så förbli. Jag är dessutom 99% säker på att han inte känner detsamma för mig - och om jag ens yppade vad jag ärligt känner, skulle det kunna vara helt förödande för hela gänget...
---
På Tinderfronten går det faktiskt ganska bra. Snackar rätt seriöst med några killar. Dock känner jag inte alls samma "gnista" för de som för killarna i föreningen - kanske för att jag aldrig träffat dessa. Sen känns det dessutom så förbjudet, äckligt och "tacky" på något sätt, att träffa killar från nätet, när man har en massa runt sig på veckobasis... Killar man aldrig skulle ha minsta chans på, särskilt inte han med stort H.

---

Nej, den här okysst och oskulds-hetsen har verkligen stigit mig åt huvudet å det grövsta... Även om det bara är Han som jag ens erkänt det för, känns det på något sätt så pinsamt. Jag menar, jag är ju 20 år gammal. Då ska man förbanne mig ändå kysst någon.
Men samtidigt, vågar jag? Tänk om jag inte vaktar min tunga tillräckligt noga, och mina föräldrar skulle få veta något? Vad händer då liksom?!

Vet inte vad jag ska göra av mina känslor, helt ärligt. Allt jag vill ha nu är närhet, närhet av det motsatta könet. Kramarna värmer inte bara kroppen, utan även själen...
Skulle jag dessutom få närhet av Honom, om så bara en snabb kyss, hade jag mått bra för resten av mitt liv...

Vet inte vart jag vill komma med mitt svammel, och tror knappt ens någon orkat läsa enda hit. Men aja. Att skriva av sig är väl bra, I guess...

 

[Dressyrtjejen_97]

Men spelar det någon roll för din tråd? Uppenbarligen har dina föräldrar hyfsad ekonomi. Men jag tycker du ska titta på studentbostäder (nu låter ju jag som en stalker, men har ju fattat i vilken den av sthlm du bor och där omkring finns ju hyfsade möjligheter att få ett rum/lgh inom rimlig tid), skaffa ditt körkort, ta CSNlån och leva ditt liv. För CSN är ett superbra lån och du förtjänar att få vara dig själv.

Nej, det är ett sidospår egentligen.
Märkligt, bara del av Sthlm?
Är man bekant med Sthlm vet man nog t.om. i vilken ort jag bor...
Men nej, CSN lån kommer jag aldrig att ta. Då jobbar jag hellre. Jag har sett mamma på nära håll, that's enough for me. End of story.

 

[vallhund]

Hon jobbar halvtid. Omräknat i heltid skulle hon ha runt 21k har jag för mig, när jag räknade.

Jag hade 29 795 brutto när jag blev sjuk -14, tvivlar på att din mor är helt sanningsenlig gentemot dig.

 

[Dressyrtjejen_97]

Men det spelar ju egentligen ingen roll alls för dig. Bara onödigt att lägga din energi på att fundera på din mammas ekonomi. Dina föräldrar har uppenbarligen så de klarar sig, se till att du har detsamma.

Ja, som sagt, det är ett sidospår som kom upp nu i tråden. Pappa tjänar jättebra, såpass att hela familjen kan leva på hans lön. That's enough.
Men ja, du har en klar poäng i att jag kanske borde ha en inkomst större än 2 800 kr/mån.....
Men med ett obefintligt CV (sånär som div. funkisjobb på både stora och små tävlingar samt stalljobb), så lär det väl vara svårt att få annat än Donken...

 

[hurskamanveta]

Håller med dig i allt utom det sista. Din skuld till csn stryks inte om du blir helt arbetsoförmögen. Det går på inkomst även då. Jag har den t-shirten.

Ok, skrivs ner då, och stryks vid 68 år.

 

[Flixon]

Nej, det är ett sidospår egentligen.
Märkligt, bara del av Sthlm?
Är man bekant med Sthlm vet man nog t.om. i vilken ort jag bor...
Men nej, CSN lån kommer jag aldrig att ta. Då jobbar jag hellre. Jag har sett mamma på nära håll, that's enough for me. End of story.

Men du, läs på om CSN-lån först. Det är en jävla bra grej faktiskt, inte alls något negativt! Om du dessutom väger ett lån med bättre villkor än alla andra lån du kan hitta, mot att bo kvar hemma hos dina föräldrar... så känns valet ganska enkelt, i mina ögon.

 

[Flixon]

Ja, som sagt, det är ett sidospår som kom upp nu i tråden. Pappa tjänar jättebra, såpass att hela familjen kan leva på hans lön. That's enough.
Men ja, du har en klar poäng i att jag kanske borde ha en inkomst större än 2 800 kr/mån.....
Men med ett obefintligt CV (sånär som div. funkisjobb på både stora och små tävlingar samt stalljobb), så lär det väl vara svårt att få annat än Donken...

Donken är också ett jobb alla jobb är bra jobb!

 

[hurskamanveta]

Nej, det är ett sidospår egentligen.
Märkligt, bara del av Sthlm?
Är man bekant med Sthlm vet man nog t.om. i vilken ort jag bor...
Men nej, CSN lån kommer jag aldrig att ta. Då jobbar jag hellre. Jag har sett mamma på nära håll, that's enough for me. End of story.

Ja, jag vet vilken ort oxå. Jag tycker det är extremt dumt av dig att tänka så. Dom som är lite smartare än jag maxar CSN lån och investerar pengarna i annat. Det finns inget lån med så låg ränta och shyssta betalningsvillkor att ta någon annanstans. Vad gör att du inte är beredd att ändra på din ståndpunkt? Alla måste låna nån gång, varför inte göra det till shysst ränta?

 

[grodan21]

Donken är också ett jobb alla jobb är bra jobb!

Och väldigt bra att på cvt

 

[Amha]

Ja, som sagt, det är ett sidospår som kom upp nu i tråden. Pappa tjänar jättebra, såpass att hela familjen kan leva på hans lön. That's enough.
Men ja, du har en klar poäng i att jag kanske borde ha en inkomst större än 2 800 kr/mån.....
Men med ett obefintligt CV (sånär som div. funkisjobb på både stora och små tävlingar samt stalljobb), så lär det väl vara svårt att få annat än Donken...

Och donken är dåligt för att...? Någonstans ska du ju börja. Mitt första jobb var att plocka potatis. Tadaa, in på CV. Nästa jobb var tidningsbud nattetid. In på CV det med. Sen monterade jag parallellt med det några små manicker i chefens garage. Också in på CV. Sen gick jag vidare med annat. Vad det gjorde för mitt CV? Visade att jag var en plikttrogen arbetsmyra! Jag var osams med en chef pga hans regelbrott som utmanade min säkerhet. Det är nog den absolut enda som har haft något dåligt att säga om mig.

 

[Dressyrtjejen_97]

Ja, jag vet vilken ort oxå. Jag tycker det är extremt dumt av dig att tänka så. Dom som är lite smartare än jag maxar CSN lån och investerar pengarna i annat. Det finns inget lån med så låg ränta och shyssta betalningsvillkor att ta någon annanstans. Vad gör att du inte är beredd att ändra på din ståndpunkt?

Haha, tänkte väl det.
Att ha sett mammas skulder är väl det enkla svaret på din fråga. Sen är jag också allmänt uppfostrad till att lån är liksom "last exit" - oavsett sammanhang. Hyresrätt före bostadsrätt. Du kan bli av med jobbet, saker kan hända där du lätt drar på dig en betalningsanmärkning. Därför ska man om möjligt inte ha några som helsta lån, varken huslån, billån, eller någonting, om inte absolut nödvändigt.
Och det har ju ändå sina poänger. Om vi t.ex. ponerar att jag skulle bo kvar i hålan, så finns det ju många fina hyresrätter också. Varför skuldsätta sig om man inte måste liksom?

 

[Dressyrtjejen_97]

Och donken är dåligt för att...? Någonstans ska du ju börja. Mitt första jobb var att plocka potatis. Tadaa, in på CV. Nästa jobb var tidningsbud nattetid. In på CV det med. Sen monterade jag parallellt med det några små manicker i chefens garage. Också in på CV. Sen gick jag vidare med annat. Vad det gjorde för mitt CV? Visade att jag var en plikttrogen arbetsmyra! Jag var osams med en chef pga hans regelbrott som utmanade min säkerhet. Det är nog den absolut enda som har haft något dåligt att säga om mig.

Jag säger inte att det är dåligt, men för någon med obefintliga matlagningskunskaper kanske det inte är det bästa... Drömmen hade varit att börja som någon form av assistent på typ kontor.

 

[Gimlan]

Haha, tänkte väl det.
Att ha sett mammas skulder är väl det enkla svaret på din fråga. Sen är jag också allmänt uppfostrad till att lån är liksom "last exit" - oavsett sammanhang. Hyresrätt före bostadsrätt. Du kan bli av med jobbet, saker kan hända där du lätt drar på dig en betalningsanmärkning. Därför ska man om möjligt inte ha några som helsta lån, varken huslån, billån, eller någonting, om inte absolut nödvändigt.
Och det har ju ändå sina poänger. Om vi t.ex. ponerar att jag skulle bo kvar i hålan, så finns det ju många fina hyresrätter också. Varför skuldsätta sig om man inte måste liksom?

Kort:
Fast vaddå "sett mammas skulder". Läs på hur det funkar istället.

Att vara uppfostrad på ett sätt betyder inte att man måste leva så för alltid utan att tänka själv.

Hyresrätt är ingen investering, det är ofta en bostadsrätt.

Blir man arbetslös finns A-kassa och inkomstförsäkring. Det är bra att ha lite lån, men en bil går ju att sälja tex.

 

[Amha]

Jag säger inte att det är dåligt, men för någon med obefintliga matlagningskunskaper kanske det inte är det bästa... Drömmen hade varit att börja som någon form av assistent på typ kontor.

Det kan man söka samtidigt.

Donken kan du ju byta mot vilket annat ungdomsjobb som helst. Café, reklam, klädbutik osv.

 

[Amha]

Bostadsrätt i "smart" område kan man gå med vinst på. Köpte en lya i Solna. Vi växte ur den så jag målade en vägg. Vi sålde den med en vinst på 100-200' vinst. Minns inte exakt siffra men närmare 200 tror jag.

 

[Dressyrtjejen_97]

Kort:
Fast vaddå "sett mammas skulder". Läs på hur det funkar istället.

Att vara uppfostrad på ett sätt betyder inte att man måste leva så för alltid utan att tänka själv.

Hyresrätt är ingen investering, det är ofta en bostadsrätt.

Blir man arbetslös finns A-kassa och inkomstförsäkring. Det är bra att ha lite lån, men en bil går ju att sälja tex.

Ja, du har rätt.
Dock, är det så otroligt lätt att falla igenom samhällets skyddsnät, särskilt som de försvagats på senare år, A-kassan stått stil i många år, F-kassan är hårdare i sina beslut osv. osv.
Därför känns det tryggare att vara helt skuldfri.

 

[Raderad medlem 6459]

Men nej, CSN lån kommer jag aldrig att ta. Då jobbar jag hellre. Jag har sett mamma på nära håll, that's enough for me. End of story.

Men du har bannemig noll koll på vad du pratar om. Och nej, du kommer inte undan med att skylla på dina föräldrar, du är vuxen - ta lite jädra ansvar för dig själv.

Och återigen: fy vad du hänger ut dina föräldrar. Det är inte en milimeter av deras liv som du inte fläkt ut här - trots att du är fullkomlig identifierbar. Det är gräsligt tycker jag.

 

[Unafraid]

Utan möjlighet till CSN så skulle jag inte kunna studera. Som tidigare personer sagt, läs på.

Att ta lån så du kan bo själv är en investering i din hälsa = mycket väl spenderade pengar.

Såklart att man helst ska spara själv, men rent krasst, du kommer aldrig kunna äga en egen bostad om du jobbar så. Lån är nästan ett måste i dagens samhälle, men du kan vara smart när du tar lån.

CSN är inte lika med Lyxfällan liksom.

 

[Problematisk]

Ja, som sagt, det är ett sidospår som kom upp nu i tråden. Pappa tjänar jättebra, såpass att hela familjen kan leva på hans lön. That's enough.
Men ja, du har en klar poäng i att jag kanske borde ha en inkomst större än 2 800 kr/mån.....
Men med ett obefintligt CV (sånär som div. funkisjobb på både stora och små tävlingar samt stalljobb), så lär det väl vara svårt att få annat än Donken...

Vad är det för fel med att jobba på donken då?
Jag tycker du ska vara glad att du KAN jobba. Och om du får ett jobb, oavsett om det är på donken, städa toaletter på ett köpcentrum eller dela ut tidningar, så är det något att vara stolt över. Och något som ger dig egna pengar och början till ett eget liv.

Hade inte din pappa csn-lån btw? Eller försörjdes han av sina föräldrar? Tänker om han också tog lån, och han tjänar bra, så har ju han med all sannolikhet betalat av det vid det här laget och du kan se att det går. Som motvikt till din mamma, alltså.

 

[Raderad medlem 6459]

@Dressyrtjejen_97 Dina föräldrar drar runt hus och häst (i 08-region) och en extra vuxen i huset (som de ger månadspeng till). De verkar klara sig rätt bra.

Är du seriöst bekymrad för deras ekonomi: skaffa dig ett jobb och börja dra in pengar. Är man 20 år gammal och aldrig har arbetat kan man knappast rynka på näsan åt donkenjobb.

 

[Problematisk]

Och återigen: fy vad du hänger ut dina föräldrar. Det är inte en milimeter av deras liv som du inte fläkt ut här - trots att du är fullkomlig identifierbar. Det är gräsligt tycker jag.

Även om jag kanske tycker du har en lite onödigt hård ton så håller jag med här. Det är väldigt lätt att ta reda på vem @Dressyrtjejen_97 och hennes föräldrar är, och även om deras uppfostransmetoder och kontrollerande av henne nu lämnar mycket att önska, så tycker jag nog det slängs ut väldigt mycket onödigt om dem också, egentligen.