Det här med att ta hand om hela människan även efter sjukhuset.

[Ninnurur]

Jag har ju nyligen genomgått vad som blev en större bukoperation där en (förhoppningsvis) godartad, stor tumör togs bort. Att det rörde sig om en tumör var något som nämndes i förbifarten under ett telefonsamtal. Det tog ca fyra månader från första besöket på akuten tills jag fick träffa en läkare på riktigt. Innan dess var det undersökningar och telefonsamtal.

Väl efter operationen så blev jag kvar på sjukhuset i 9 dagar, varav 7 med dropp, fastande. Sen fick jag en inte blödning och låg med feber en vecka innan en kortare inläggning igen och jättestark antibiotika.

Efter allt det här känns det som att de bara släppt mig. Jag fick numret till avdelningen men när jag ring dit har de hänvisat mig till vc, som i sin tur hänvisar till akuten. De har sagt att jag kan kontakta kurator, men borde inte det göras automatiskt som eftervård? Precis som att få träffa fysioterapeut? Jag var sängliggande i nästan tre veckor + att de skar av mina magmuskler från navel till revben, jag har ju tappat hur mycket som helst i muskler och styrka. Men ingen som helst information om det och hur jag ska gå vidare. Inte heller har jag någon vettig kontakt att fråga om saker, som att jag haft diarré dagligen sedan jag blev av med droppet, det är sex veckor nu. Är det normalt? Jag vet ingenting och vet inte vem jag ska prata med. Är det så här illa i dagens sjukvård att så fort man blir utskriven så glöms man? Ja, jag kan jaga fysioterapeut eller kurator själv på vc, men jag orkar inte. Jag vill bara ligga under en filt, skrolla på Instagram och gråta. Varför saknas helt vården efter sjukhuset??

 

[Trollunge]

Jag har ju nyligen genomgått vad som blev en större bukoperation där en (förhoppningsvis) godartad, stor tumör togs bort. Att det rörde sig om en tumör var något som nämndes i förbifarten under ett telefonsamtal. Det tog ca fyra månader från första besöket på akuten tills jag fick träffa en läkare på riktigt. Innan dess var det undersökningar och telefonsamtal.

Väl efter operationen så blev jag kvar på sjukhuset i 9 dagar, varav 7 med dropp, fastande. Sen fick jag en inte blödning och låg med feber en vecka innan en kortare inläggning igen och jättestark antibiotika.

Efter allt det här känns det som att de bara släppt mig. Jag fick numret till avdelningen men när jag ring dit har de hänvisat mig till vc, som i sin tur hänvisar till akuten. De har sagt att jag kan kontakta kurator, men borde inte det göras automatiskt som eftervård? Precis som att få träffa fysioterapeut? Jag var sängliggande i nästan tre veckor + att de skar av mina magmuskler från navel till revben, jag har ju tappat hur mycket som helst i muskler och styrka. Men ingen som helst information om det och hur jag ska gå vidare. Inte heller har jag någon vettig kontakt att fråga om saker, som att jag haft diarré dagligen sedan jag blev av med droppet, det är sex veckor nu. Är det normalt? Jag vet ingenting och vet inte vem jag ska prata med. Är det så här illa i dagens sjukvård att så fort man blir utskriven så glöms man? Ja, jag kan jaga fysioterapeut eller kurator själv på vc, men jag orkar inte. Jag vill bara ligga under en filt, skrolla på Instagram och gråta. Varför saknas helt vården efter sjukhuset??

Jag skulle tyvärr säga att detta är ”normalt” på så sätt att det är ganska vanligt förekommande. Så fort man är utskriven från avdelningen är man inte deras problem längre och finns det då ingen fungerande eftervård så hamnar man verkligen ”mellan stolarna”. Så fruktansvärt dåligt.
Finns det en mottagning du kan ringa och rådfråga? Tex en kirurgmottagning? De brukar ha mer tid att svara på frågor än avdelningen. Annars är det väl då VC som ska fånga upp men de verkar tycka det är för svårt för dem och hänvisar då till akuten?

Jag beklagar verkligen, jag förstår att det är skitjobbigt. Du har inte någon närstående som kan ringa runt åt dig?

 

[Ninnurur]

Jag skulle tyvärr säga att detta är ”normalt” på så sätt att det är ganska vanligt förekommande. Så fort man är utskriven från avdelningen är man inte deras problem längre och finns det då ingen fungerande eftervård så hamnar man verkligen ”mellan stolarna”. Så fruktansvärt dåligt.
Finns det en mottagning du kan ringa och rådfråga? Tex en kirurgmottagning? De brukar ha mer tid att svara på frågor än avdelningen. Annars är det väl då VC som ska fånga upp men de verkar tycka det är för svårt för dem och hänvisar då till akuten?

Jag beklagar verkligen, jag förstår att det är skitjobbigt. Du har inte någon närstående som kan ringa runt åt dig?

Jag har skrivit till kirurgmottagningen på 1177, får mest blaha-svar om att ta stoppande medicin.

Jag vill inte lägga mer på min mamma, hon har fått ta ett enormt lass först med dottern och ridskolan och sen med mig också efter sjukhuset. Hon är ändå 76.

Jag inser att jag hade behövt en igångsättningplan, så som hästar får!

 

[tornblomma]

Jag har skrivit till kirurgmottagningen på 1177, får mest blaha-svar om att ta stoppande medicin.

Jag vill inte lägga mer på min mamma, hon har fått ta ett enormt lass först med dottern och ridskolan och sen med mig också efter sjukhuset. Hon är ändå 76.

Jag inser att jag hade behövt en igångsättningplan, så som hästar får!

Du kanske kan be om en SIP?

https://www.vardhandboken.se/arbets...vardsamverkan/samordnad-individuell-plan-sip/

 

[Ninnurur]

Du kanske kan be om en SIP?

https://www.vardhandboken.se/arbets...vardsamverkan/samordnad-individuell-plan-sip/

Det borde ju ha gjorts vid utskrivning från sjukhuset tycker man!

 

[Lingon]

Jag tycker överhuvudtaget att sjukvården är dålig på att se hela människan som en sammanhängande enhet. De ser bara sin lilla del och verkar se den som helt fristående resten av kroppen och psyket. Tyvärr. Jag hoppas att du får den hjälp du behöver!

 

[95johsv]

Det borde ju ha gjorts vid utskrivning från sjukhuset tycker man!

Ja och du har rätt till hemgångsplan dessutom. Tex om kommunen måste ge dig stöd i form av koller, uppföljningar, prover osv i hemmet samt om du har någon i hemmet som kan ta hand om dig mm.

Men berättar de inget kräver man inget och de kan bara skicka hem en (bitter ja visst!)…

Man borde få allt detta i en checklista INNAN ingreppet och om det är såpass akut att man kommer in och blir sövd direkt så ska listan ligga där när man vaknar!

 

[Dimmoln]

Du kanske kan be om en SIP?

https://www.vardhandboken.se/arbets...vardsamverkan/samordnad-individuell-plan-sip/

SIP erbjuds i regel endast när utskrivning från det specifika vårdtillfället kräver samordning mellan såväl region som kommun.

 

[Inte_Ung]

Vården är svårt underdimensionerad så den fungerar inte som man skulle önska.
Så det går inte riktigt att klämma fram det som man egentligen behöver.
Prioriteringarna blir hårda i det läget.

 

[vemsomhelst123]

Jag har ju nyligen genomgått vad som blev en större bukoperation där en (förhoppningsvis) godartad, stor tumör togs bort. Att det rörde sig om en tumör var något som nämndes i förbifarten under ett telefonsamtal. Det tog ca fyra månader från första besöket på akuten tills jag fick träffa en läkare på riktigt. Innan dess var det undersökningar och telefonsamtal.

Väl efter operationen så blev jag kvar på sjukhuset i 9 dagar, varav 7 med dropp, fastande. Sen fick jag en inte blödning och låg med feber en vecka innan en kortare inläggning igen och jättestark antibiotika.

Efter allt det här känns det som att de bara släppt mig. Jag fick numret till avdelningen men när jag ring dit har de hänvisat mig till vc, som i sin tur hänvisar till akuten. De har sagt att jag kan kontakta kurator, men borde inte det göras automatiskt som eftervård? Precis som att få träffa fysioterapeut? Jag var sängliggande i nästan tre veckor + att de skar av mina magmuskler från navel till revben, jag har ju tappat hur mycket som helst i muskler och styrka. Men ingen som helst information om det och hur jag ska gå vidare. Inte heller har jag någon vettig kontakt att fråga om saker, som att jag haft diarré dagligen sedan jag blev av med droppet, det är sex veckor nu. Är det normalt? Jag vet ingenting och vet inte vem jag ska prata med. Är det så här illa i dagens sjukvård att så fort man blir utskriven så glöms man? Ja, jag kan jaga fysioterapeut eller kurator själv på vc, men jag orkar inte. Jag vill bara ligga under en filt, skrolla på Instagram och gråta. Varför saknas helt vården efter sjukhuset??

Håller med, fast jag är inom sjukvården själv, har haft många idrottsskador som följts och följts upp minutiöst men tydlig rehabplan och själv jobbat mycket med patienter där en tydlig plan och ett tydligt mål finns i många år. Sen bröt jag handen (helt upp till mig efter avgipsning att söka vård, men ändå tips om var man kunde vända sig) och gjorde ett kejsarsnitt (inga tips alls). I våran region handlar det mycket om att konkurrenssituation gör att sjukhusen aldrig i princip får remittera till specifik primärvård utan det ska vara fritt val.. bra för de som kan välja, mindre bra för de som inte orkar eller kan.

 

[Badger]

Jag har ju nyligen genomgått vad som blev en större bukoperation där en (förhoppningsvis) godartad, stor tumör togs bort. Att det rörde sig om en tumör var något som nämndes i förbifarten under ett telefonsamtal. Det tog ca fyra månader från första besöket på akuten tills jag fick träffa en läkare på riktigt. Innan dess var det undersökningar och telefonsamtal.

Väl efter operationen så blev jag kvar på sjukhuset i 9 dagar, varav 7 med dropp, fastande. Sen fick jag en inte blödning och låg med feber en vecka innan en kortare inläggning igen och jättestark antibiotika.

Efter allt det här känns det som att de bara släppt mig. Jag fick numret till avdelningen men när jag ring dit har de hänvisat mig till vc, som i sin tur hänvisar till akuten. De har sagt att jag kan kontakta kurator, men borde inte det göras automatiskt som eftervård? Precis som att få träffa fysioterapeut? Jag var sängliggande i nästan tre veckor + att de skar av mina magmuskler från navel till revben, jag har ju tappat hur mycket som helst i muskler och styrka. Men ingen som helst information om det och hur jag ska gå vidare. Inte heller har jag någon vettig kontakt att fråga om saker, som att jag haft diarré dagligen sedan jag blev av med droppet, det är sex veckor nu. Är det normalt? Jag vet ingenting och vet inte vem jag ska prata med. Är det så här illa i dagens sjukvård att så fort man blir utskriven så glöms man? Ja, jag kan jaga fysioterapeut eller kurator själv på vc, men jag orkar inte. Jag vill bara ligga under en filt, skrolla på Instagram och gråta. Varför saknas helt vården efter sjukhuset??

Känns ändå som att det är ganska lite som behövs ibland. Som att de lämnade med en lapp o visade övningar när jag tog av gipset av foten, men när jag fick kejsarsnitt totalt glömde bort att ge en väldigt hjälpsam lapp och sjukgymnasterna glömde komma förbi. (jag fick den när vi skulle gå hem, med information om hur man tog sig upp ur sängen tex vilket hade varit jättebra.)

 

[tornblomma]

SIP erbjuds i regel endast när utskrivning från det specifika vårdtillfället kräver samordning mellan såväl region som kommun.

Jag tolkade TS mående som att hon behövde tex stödinsatser i hemmet efter utskrivning (men det kan såklart vara fel av mig)!

 

[Ninnurur]

Jag tolkade TS mående som att hon behövde tex stödinsatser i hemmet efter utskrivning (men det kan såklart vara fel av mig)!

Det behövdes inte tack vare mina föräldrar, utan snarare stöd i hur jag ska kunna/våga träna igen, information om att diarréer i månader är normalt och kurator kommer att ringa dig för check. Och här är telefonnummer till en postop-sköterska som kan svara på frågor.