Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

[morgaine]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Ja tyvärr, det är så. Varje säng är dyr och två får inte sova över. Särskilt inte för ev bagatell som en lätt hjärnskakning. Killen har sett för många filmer...

Nej, du är inte dum, det är inte dumt att tro vad någon säger, och det är inte dumt att vara kär. Han var dum som utnyttjade dina känslor och han var feg och rent elak som inte kunde avsluta bättre.
Men inget av det är ditt fel! Du hade bara otur.

 

[TinyWiny]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

När min son fick en svår hjärnskakning och var medvetslös -93 så var det inte tal om att vi båda skulle få sova över så chansen att de skulle fått det nu med alla neddragningar som har varit sedan dess ser jag som helt otänkbart. Båda föräldrarna får ju inte ens följa med i ambulansen. Kanske möjligtvis om en av dem sov i en fåtölj men jag är väldigt tveksam till om de hade fått det ändå. Men jag kanske kan kolla upp det.

Du ska absolut inte känna dig dum för det är han som har varit dum. Jag har god lust att skälla ut honom efter noter för man beter sig verkligen inte som han har gjort. För även om ni har varit tillsammans en kort period rent tidsmässigt så gör man inte så ändå och ni har ju gått igenom så mycket under den här tiden att själva tidsaspekten blir mindre viktig på det sättet.

Hör av dig om du vill prata en stund. Jag är ganska bra på att lyssna

Kramar

 

[Jegra]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

*kl*

Jag vet att det kan kännas svårt just nu, men jag tycker inte du ska lägga ner att försöka få honom att förklara sig. Han tänker tydligen bete sig som en skitstövel och förtjänar således inte din tid och energi. Sträck på dig, knyck med nacken, väs några lämpligt dräpande fraser för dig själv och lägg honom bakom dig. Han kommer alltid vara en del av ditt liv med det du gått igenom men du behöver din tid och din energi till andra saker nu.

Jag har hela livet fått höra att jag kan vara godtrogen, jag är också mycket av en idealist och länge kände jag att det sades som något negativt. Med åren har jag dock bestämt mig för att det aldrig kan vara något dåligt att tro gott om folk och att vilja att världen ska bli en bättre plats. Du har en god egenskap i dig, låt aldrig någon få dig att tro något annat. Så sträck på dig, du är fantastisk!

 

[Ceta]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Ja det är verkligen så skit så det finns inte.. Jag gjorde trots allt abort för VÅRAN skull, för att jag trodde att detta var värt en ärlig chans.. Jag har inte ångrat aborten och tror fortfarande att det var det enda rätta, speciellt som livet är nu.. Men ändå, tänk om...?

Ja jag hoppas att läkaren sjukskriver mig längre och att han ordinerar samtalsstöd.. för jag fixar inte det här utan någon som talar om för mig vad jag ska göra.

Känner mig verkligen allt annat än stark.. jag är så van vid att vara stark och är typen som säger "suck it up" till mig själv och går vidare. Vara sån här är så främmande och så långt ifrån den person jag är van vid att jag är.

Usch, avskyr att du skall behöva gå igenom detta, för du verkar vara en sån fin person! Det är klart att du tvivlar på allt just nu, även aborten, men hoppas du kan landa i ditt beslut så småningom. Och så som han beter sig just nu så måste det ju ändå vara en liten lättnad att inte behöva ha kontakt med honom i 18 år framöver, vilket du ju mer eller mindre hade behövt om du behållt barnet. Sen skrev du ju själv när du ändrat dit och valde aborten att du ville få barn tillsammans med någon, och det hade det ju aldrig blivit med honom även om du behållit. Hoppas du kan hitta det i framtiden istället

Tror och håller tummarna för att du skall få den hjälp i sjukvården som du behöver. Och skulle de mot förmodan inte hjälpa dig med samtalskontakt, så försök få tag i en själv, snälla du! Det finns ofta kuratorer eller dyl på ungdomsmottagningar, och min VC har tex en terapeut som man kan boka själv! Hjälpte mig genom en svår period Bättre ta tag i det nu när du är i det, än när det hoppar upp och biter dig i rumpan om ett par år!

Fy vad lågt av honom! Vilket kräk!
Önskar det fanns något vi kunde trösta dig med ...
Han har nog ljugit om många saker. Säkert var inte dottern skadad. Varför skulle han inte kunna ringa bara för det?
Båda föräldrarna får inta sova över på sjukhus. Möjligen i livets slutskede. Barn blir inte inlagda flera dagar för hjärnskakning. Och skulle de bli det så får garanterat inte båda sova över för en sådan småsak. Max en natt får en hjärnskakning sova över.
Du borde skicka ett svavelosande brev till den fega lögnaren. Han manipulerade dig säkert redan vid aborten . Jag tror som Lejonelle att hans intresse dognär leken blev allvar och han insåg att du var seriös .
Jaja, nu är det gjort kanske bra att du slapp dela vårdnad med en sån.
Kram, pm à om du vill prata på messenger eller skriva av dig mindre offentligt än här

Fruktansvärt att han troligen ljugit för dig om mycket det senaste TS. Tycker dock kanske att ett "svavelosande brev" som föreslås ovan kanske är lite "to much". Förstår att det är svårt att bara släppa det här, men så som han beter sig nu så kommer du inte få svar på dina frågor ändå. Tror du gör bäst i att låta bli honom från och med nu, även om du vill ha svar. Kanske kan du får lite mer svar i framtiden, eller så behöver du dem inte längre då!

KRAM!

 

[Lejonelle]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Är det helt seriöst så att man inte ens får ligga inne båda föräldrarna över en natt? Och kan det inte vara så att dom fick åka hem, men att hon blev sämre så dom fick åka in igen?

Jo, det är väl klart att det kan ha hänt allt möjligt med dottern, vi vet ju inte vad det är för olycka som har hänt och hur illa det eventuellt är. När ett barn gör illa sig tar det över hela livet och allt annat blir oviktigt, oavsett var man nu får sova. Man skjuter eventuella bråk åt sidan och samarbetar. Så han kanske har bott där istället för på sjukhuset, och om dottern har legat inlagd har han säkert varit där mest hela tiden.

Killen är säkert ingen ond människa men om nu dottern är lite bättre är det dags att han också försöker vara lite bättre och avsluta det han påbörjat på ett snyggt sätt. För du kommer ju att behöva leva med det som har hänt och ha konsekvenser av det länge, även om det i hans värld kanske blev en kort bagatell. Åk dit idag och gör ett försök att få ett bättre avslut. Går inte det så har du åtminstone gett honom en chans att rädda sitt drömprinsrykte.

 

[morgaine]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Ja det kan väl ses som onödigt beroende på om ts kan släppa det eller inte, men hon skrev ju att han inte svarar när hon ringer och bara kort på sms. Han har dessutom fegt hängt hennes sjal på dörren o dumpat via sms.
Jag tycker inte att en person får behandla en annan så. Jag tycker han förtjänar en uppsträckning om det skulle kännas bättre för ts del att han vet vad han har orsakat.
Hon skall tänka på sig själv enbart nu.

 

[morgaine]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Dubbelt....

 

[Mia_R]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag säger som Lejonelle att han är säkert ingen ond människa utan allt som hänt dig och dottern gör att han känner sig osäker och otillräcklig, då är det enklare att dra sig inom sig och koncentrera sig på dottern som är viktigast för honom.

Jag beklagar verkligen att du fick avliva hunden, jag förstår hur fruktansvärt jobbigt det måste ha varit, men handen på hjärtat, är du inte ändå lite glad mitt upp i allt elände att om han nu dumpade dig så blev det inget barn? Du kan klippa rakt av istället för att bli ensamstående mor med livslång tvångskontakt med en man som svek när det blev tufft ...

 

[Ceta]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Fast tror du på allvar att en person som struntar i att svara på samtal och sms ens läser ett brev? Och varför skulle han bli "uppsträckt" av hennes brev när han nu inte verkar bry sig om henne alls?

Sen kanske han är värd en utskällning (tydligt från ta sida, men hans sida har vi ju inte sett...) Och sen tror jag att ts har större behållning av proffesionell hjälp än att skriva ett brev till honom som hon inte kommer få svar från. Sen kan säkert uttömmande brev vara bra, men jag är inte säker på om de skall skickas...

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Usch, avskyr att du skall behöva gå igenom detta, för du verkar vara en sån fin person! Det är klart att du tvivlar på allt just nu, även aborten, men hoppas du kan landa i ditt beslut så småningom. Och så som han beter sig just nu så måste det ju ändå vara en liten lättnad att inte behöva ha kontakt med honom i 18 år framöver, vilket du ju mer eller mindre hade behövt om du behållt barnet. Sen skrev du ju själv när du ändrat dit och valde aborten att du ville få barn tillsammans med någon, och det hade det ju aldrig blivit med honom även om du behållit. Hoppas du kan hitta det i framtiden istället

Tror och håller tummarna för att du skall få den hjälp i sjukvården som du behöver. Och skulle de mot förmodan inte hjälpa dig med samtalskontakt, så försök få tag i en själv, snälla du! Det finns ofta kuratorer eller dyl på ungdomsmottagningar, och min VC har tex en terapeut som man kan boka själv! Hjälpte mig genom en svår period Bättre ta tag i det nu när du är i det, än när det hoppar upp och biter dig i rumpan om ett par år!



Fruktansvärt att han troligen ljugit för dig om mycket det senaste TS. Tycker dock kanske att ett "svavelosande brev" som föreslås ovan kanske är lite "to much". Förstår att det är svårt att bara släppa det här, men så som han beter sig nu så kommer du inte få svar på dina frågor ändå. Tror du gör bäst i att låta bli honom från och med nu, även om du vill ha svar. Kanske kan du får lite mer svar i framtiden, eller så behöver du dem inte längre då!

KRAM!

Tack för dom orden och tack för påminnelsen om varför jag valde abort.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Fast tror du på allvar att en person som struntar i att svara på samtal och sms ens läser ett brev? Och varför skulle han bli "uppsträckt" av hennes brev när han nu inte verkar bry sig om henne alls?

Sen kanske han är värd en utskällning (tydligt från ta sida, men hans sida har vi ju inte sett...) Och sen tror jag att ts har större behållning av proffesionell hjälp än att skriva ett brev till honom som hon inte kommer få svar från. Sen kan säkert uttömmande brev vara bra, men jag är inte säker på om de skall skickas...

Tror inte heller att han skulle läsa ett brev. Tror inte ens han läser om jag skickar sms, har en känsla av att han raderar utan att läsa. För hade han läst det jag skrev igår så borde någon form av samvete tagit överhanden och ringt upp mig åtminstone. Jag har verkligen försökt att inte vara elak, utan vara saklig och förklara precis hur jag känner och varför jag tycker att han åtminstone kunde ringt.
Skrivit att jag hade högre tankar om honom än såhär och tror inte att han är en elak person, men undrat varför han gör såhär.

Det enda jag fått är att han känt sig tveksam till om vi passar ihop, och insett nu dom senaste dagarna på det jag skrivit att vi är för olika.

Jag har skrivit till honom några ggr dom här 2 veckorna och det har mestadels vart "tycker om dig, saknar dig och tänker på er", "Hoppas att både mor och dotter mår bättre snart" "Snälla stäng mig inte ute, jag vill ju finnas där som du funnits där för mig. Inte precis exakt just nu, men stäng mig inte ute. Jag kan inte vara förstående och ge dig tid när jag inte vet vad som försigår överhuvudtaget"

Är i stora drag vad jag skrivit till honom, utan ha brytt mig att han inte svarar.. men jag har velat visa att jag finns här och att jag tänker på honom. För det är vad jag önskar att folk gör för mig när jag har det jobbigt, även om jag inte svarar.. så känns det iallafall bra för mig att veta att folk bryr sig. Men tydligen så har det visat honom att vi är för olika?! Jag vet inte vad han förväntade sig, förväntade han sig att jag inte skulle höra av mig överhuvudtaget? Inte visa att jag bryr mig om någon jag tycker galet mycket om?


Att jag tvivlar ännu mer på honom och hur sjuk dottern verkligen varit är att jag gick in på dotterns mammas facebook. Och i onsdags vid lunch skrev killen till mig att han precis kommit till jobbet efter att ha vart på kss och han skulle då jobba några timmar innan han skulle byta av mamman igen..
Och samma kväll, alltså i onsdags så skrev mamman en status som sa att dom var hemma och att hon nu också blivit sjuk. Så hon var ju inte på kss och efter lunch skrev han att han skulle tillbaks dit sen och byta av henne..
Så att både mor och dotter vart/är sjuka är ju inget tvivel om.. frågan är väl bara om dottern vart så sjuk som han sagt.


Jag HATAR det här, alla tusen frågor som jag aldrig kommer få svar på.. det är verkligen inte vad jag behöver nu. Tänk om han bara kunde gett mig ett normalt avslut.

 

[Lejonelle]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Men tydligen så har det visat honom att vi är för olika?! Jag vet inte vad han förväntade sig, förväntade han sig att jag inte skulle höra av mig överhuvudtaget?

Det handlar nog inte för ett ögonblick om vad du skrev och när du gjorde det, utan om att han insett att han vill något annat. Du har inte gjort något fel, tvärtom har du hanterat hela situationen från början till slut på ett sätt som inger respekt.

När det gäller sjukhus och deras agerande så har jag nyss legat inne själv, och kan intyga att man själv aldrig har en aning om när eller om man eventuellt ska få komma hem, utan det bestämmer doktorn vid ronden. Därför är det fullständigt rimligt att tro vid lunch att dottern ska ligga kvar, och sedan få höra att hon blivit utskriven på eftermiddagen.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det handlar nog inte för ett ögonblick om vad du skrev och när du gjorde det, utan om att han insett att han vill något annat. Du har inte gjort något fel, tvärtom har du hanterat hela situationen från början till slut på ett sätt som inger respekt.

När det gäller sjukhus och deras agerande så har jag nyss legat inne själv, och kan intyga att man själv aldrig har en aning om när eller om man eventuellt ska få komma hem, utan det bestämmer doktorn vid ronden. Därför är det fullständigt rimligt att tro vid lunch att dottern ska ligga kvar, och sedan få höra att hon blivit utskriven på eftermiddagen.

Fast enligt honom så beror det på det jag skrivit. För han skrev typ:" Det är ju alla sms och meddelande på fb som gör att jag tycker att vi är för olika"
Och jag sa flera ggr till honom under aborten och allt, "Ska du lämna mig så SNÄLLA gör det nu och inte efteråt. För jag går hellre igenom det här själv än att förlora dig sen" Men nej, vi var ju så lika och tänkte så lika med det mesta, ville samma saker i livet och han tycker så mycket om mig.

Visst självklart, man kan ändra sig.. men bara sådär?! Allt var ju jätte bra när han åkte härifrån lördag morgon för 2 veckor sen.. och sedan bara *poff*.. jag förstår inte såna där helomvändningar, han borde åtminstone ha tvivlat lite innan. Och visst om han inte vill prata om tvivlena, men han kunde hållt tillbaks lite på alla varma ord och hållt sig till att bara vara lite. Jag har aldrig begärt att han ska tala om för mig hur mycket han tycker om mig och hur han ser på oss, det har han gjort alldeles frivilligt.




Och ja, visst är det möjligt att han kl 13 trodde dottern skulle bli kvar. Men dom har också en rond på förmiddagarna. Och när jag jobbade på sjukhus så dom flesta bestämde ändå förmiddagsronden att dom skulle hem om dom skulle hem samma dag.. Men visst, det kanske är så, vilket jag hoppas..

 

[Pancakes]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Fy fan rent ut sagt vad du får utstå mycket jobbiga saker på samma gång. Tur det finns ett gäng kloka människor här som kommer med bra råd. Samtalskontakt är inte dumt.

Befinner mig numera i Skaraborg om du vill ses eller vad som, skicka PM bara. Jag är ingalunda någon fantastisk pelare men jag har två öron som jag är ganska bra på att använda.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag var nog lite elak nu, fast ändå inte.. och det kändes så bra att skriva! Har en vän som jag inte pratat med sen i våras, för jag tröttnade på att allting ALLTID handlar om henne. Hon ringde idag och frågade hur det var, jag berättade i stora drag allt som hänt.. det tog väl ungefär 30 sekunder innan hon sedan började babbla om hennes liv och hur livet jävlades med henne. Jag VET att hon har det tufft, det har hon haft i många år.. MEN inte ett enda samtal på 4 års vänskap har handlat bara om mig, utan vad jag än pratat om så har hon alltid fört in samtalet på sig själv. Hennes hund hade opererats för navelbråck i veckan och det mesta handlade om vad dyrt det blev.

Så jag flippade lite och skrev ett mejl:

Seriöst, jag fixar inte att lyssna på någon annans problem. Det är inte bara mig det är synd om, men jag måste se det så.. för jag orkar knappt ta mig ur sängen varje dag, jag orkar inte ens ta hand om mig själv. Jag kan inte bära andras problem nu hur jobbiga dom än är.
Och vi har inte ringt om varandra, jag har inte ringt dig. Och du har ringt mig 1? Kanske eventuellt 2 ggr sen i våras. Du hörde inte av dig när du såg mina brännskador på fb och inte efteråt heller. Jag vet att du har haft det tufft du också och det är verkligen skit med hunden, jag förstår det. Men jag fixar inte att ta emot andras problem.. Jag sa det första jag sa att jag gått in i väggen, brännskadorna, 4 penicillinkurer på 3 månader, aborten som dessutom misslyckades och jag fick göra om den och att jag fick avliva hunden.. Men du tyckte ändå att jag behövde lyssna på dina problem, EN enda gång kunde du tänkt "åh fyfan, nej det kanske inte är läge att berätta om mina problem nu", men nej.. visst det var jävligt dyrt med din hund, men hon LEVER, du avlivade inte henne för 1 vecka sen efter nästan 3 år tillsammans, bar hennes döda kropp ut från veterinärstationen och la henne i bilen, bar hennes döda kropp från bilen till graven, la henne i graven och sen begravde henne.. din hund LEVER.
När jag sa att jag inte ens tyckte det var kul med hästar längre, jag ska låna ut hästen.. Tänkte du ens tanken då att fyfan vad dåligt hon måste må, hon som älskar hästar och hästar som vart en del av hennes liv så länge.. Nej du tänkte på dig i första hand, för att du ville ha en häst.
Snälla *****, jag är inte sur på dig.. men jag orkar inte! Jag har raderat så många människor under den senaste tiden, för jag fixar ingen som tar minsta lilla energi från mig.. ska jag nånsin komma på fötter igen så måste jag vara egoistisk för första gången i mitt liv.




Är jag världens hemskaste människa?

 

[Kilauea]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Nej, men frågan är om hon förstår. Vissa verkar inte kunna göra det fast de vill.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Tyvärr har jag inget hopp om det.. men jag har så många ggr velat häva ur mig nånting men varit för snäll. Och även om hon inte förstår kändes det på något sätt skönt för mig att få ur mig det.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Fy fan rent ut sagt vad du får utstå mycket jobbiga saker på samma gång. Tur det finns ett gäng kloka människor här som kommer med bra råd. Samtalskontakt är inte dumt.

Befinner mig numera i Skaraborg om du vill ses eller vad som, skicka PM bara. Jag är ingalunda någon fantastisk pelare men jag har två öron som jag är ganska bra på att använda.

Ja buke är underbart, så mycket stöd och råd jag fått från egentligen helt främmande människor.. jag är så tacksam att ni är värda varsitt fång rosor hela högen

Och ni som erbjuder stöd/sällskap även irl.. jag finner inga ord! Ni är fantastiska!!

 

[TinyWiny]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Nej du är inte ett dugg hemsk. Jag har faktiskt gjort något liknande. Man måste säga ifrån. Man kan inte låta människor trampa på en hur som helst och man blir faktiskt starkare av att säga ifrån och stå upp för sig själv. Visst kanske man mår dåligt av att man inte böjde sig denna gången också strax efter men i långa loppet får det en att växa för man har ingen som drar ner en längre. Det är alltid ett givande och ett tagande i alla sunda relationer för i relationer där det alltid tas mer än vad det ges mår man dåligt. Då är det faktiskt bättre att avsluta relationen. Du ska istället ha en stor eloge som orkade skriva till henne. Kanske får det hennes liv att bli bättre också nu när hon svart på vitt fick veta hur hon egentligen beter sig. Visst, hon har säkert åsikter om det just nu men förhoppningsvis får det henne att tänka till med.

Förövrigt tycker jag att du uppträdde oerhört omtänksamt och hänsynsfullt mot killen när du skickade små hälsningar till honom utan krav på svar och jag tycker att han på flera sätt har bevisat att han inte är något vidare. Det enda sättet jag kan tolka hans ord om att ni är för olika och att han har fått fram det pga hälsningarna du skickade är att han aldrig skulle bry sig så mycket om någon som har det jobbigt. Det tycker jag är ganska ruttet faktiskt.

Kramar

 

[Ceta]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Tack för dom orden och tack för påminnelsen om varför jag valde abort.

Så lite så Finns på pm om du vill höras mer privat med!


Sen ang. killens "anledning" till att det tog slut, så är jag nog ändå rätt skeptisk till att den anledning han gett dig verkligen är den rätta. Och skulle den vara det så har Tiny verkligen rätt, han är rätt svinig!