Detta med att skaffa barn...

[russel]

Jag skaffade mej ett nytt nick, då jag tror många nära och kära vet vad jag heter i vanliga fall här på forumet.

Iaf, senaste tiden, tre fyra månader, har jag mer och mer börja fundera på detta med barn.
Jag sa mkt tidigt, att jag skulle bli en ung mamma, men jag ville absolut ha ett fast jobb, så det skulle finnas pengar. Har varit mkt mkt bestämd på den punkten, då jag sett hur svårt ngra ut av mina gamla kompisar hade det, då de skaffade barn direkt efter skolan.
I flera år nu, har jag verkligen tagit "avstånd" från allt vad barn heter. Skräckslagen att bebissuget ska komma.

Nu har jag nyligen fått fast jobb, och som sagt, tänker på bebis dagligen.

Följer programmet barnmorskorna (även sambon ser det, och tycker det är bra och lärorikt), och läser mkt på internet.

Det är så otroligt mkt tankar och känslor som snurrar i knoppen och kroppen. Mår nästan dåligt av detta. Vill så gärna ha barn, samtidigt som jag är livrädd......Vet egentligen inte vad jag är rädd för. Funderar på hur det skulle bli om jag inte blev gravid, och det skulle ta lång tid, lr om det skulle gå på en gång. Jag vet ju att det kan man aldrig veta, men funderar mkt på det endå.
Sen, hur skulle det gå på jobbet? Om jag blir gravid, så som jag känner det nu, så skulle jag vilja vänta ett tag med att berätta det, tills den allra första "kritiska" perioden är över.
Men jag jobbar i vården, hur ska jag då förklara, om jag måste göra tunga lyft.....
Hur skulle det gå med hästen? Ja jag vet, samma sak där, vissa kan rida in i det sista, andra får sluta med ridningen tidigare, men oroar mej mkt för den biten också.

Och sen till det absolut viktigaste frågan : Hur säger jag till min älskade sambo att jag längtar efter barn?
Att skaffa barn är inget vi har pratat om, så jag är otroligt rädd för hur han kommer att reagera.
Han är en mkt barnkär person, och har fantastiskt bra hand om barn. Alla småttingar dras till honom som en magnet.

Vet egentligen inte vad jag vill med denna tråd, vad jag vill ha för svar. Kände bara att jag behövde skriva av mej lite.
Kanske finns det ngn som haft, lr har liknande funderingar.
Ena dagen känner jag att jag är inte mogen för barn, då jag har alla dessa funderingar. Nästa dag känns det bättre, känns som att vi skulle bli en lycklig liten familj.

 

[bananabambi]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Säg den människa som inte funderat i de banorna. En del funderar som mest innan graviditeten, en del funderar mest när de väl blivit gravida.

Du måste plantera idén för din sambo innan du kan börja oroa dig för hur ni skulle bli som föräldrar. Annars kanske du har gjort upp en hel fantasitillvaro om Lyckliga Familjen och så visar det sig att han inte alls vill. Det behöver inte vara så, men risken finns ju alltid.

Om han är barnkär har tanken säkert redan slagit honom, och där har du ju en del intjänat redan.

 

[Mammas]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Hmm, när du jobbar inom vården har ni väl tillgång till liftar, draglakan osv. Har man kompetent personal att arbeta med samt tillgång till hjälpmedel är det inte så många tunga lyft. Och har ni inte tillgång till detta tycker jag du ska kontakta facket.
Och det spelar väl egentligen ingen roll med tunga lyft i början om jag förstått det rätt? Är väl snarare senare under graviditeten man ska börja ta hänsyn till detta? Har mitt möte på mvc v 12, efter det är ju jag "safe" och när jag pratat med dem sa de bara att jag skulle leva som vanligt, ingen tobak eller alkohol men annars bara som vanl... Är vad de sagt till mig, men jag är ingen expert.

Och grabben - det är väl bara att fråga hur han ställer sig till barn rent allmänt? Pratar ni inte hypotetiska frågor? Kanske bara är jag som slänger ur mig vad jag tänker på, men kollar han på barnmorskorna bör han ju vara lite intresserad...

Lycka till!

 

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Tack för ditt svar!

Jo visst, första steget är ju att prata med sambon, tala om hur jag känner, disskutera, vad vill han, vad vill vi tillsammans osv osv.
Men det biten är svår. Jag har under lång tid tagit avstånd från barn, just för rädsla att bebissuget ska komma. Ibland funderar jag på om han är rädd att ta upp frågan, då jag varit så "anti", lr vad man ska säga.

Å andra sidan, känns det då och då, som att jag till viss del måste reda ut mina känslor, veta exakt vad jag vill, innan jag tar upp det med sambon. Låter kanske konstigt, jag vet, men lite så känns det. Vill inte säga en sak till honom, sen ångra mej....

Ser att det låter ganska snurrigt när jag skriver, men just så snurrigt är det för mej nu.

 

[bananabambi]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Jag förstår precis hur du menar, det är inget ovanligt det du känner.

Man väger för och nackdelar hela tiden.

Får jag fråga hur gammal du är?

Ibland kan det vara skönt att bestämma sig för att vänta, kanske ett år. Och sedan ha ett mål med väntandet, att hinna utbilda sig klart t.ex. Eller spara ihop pengar till barnet. Och medan man väntar hinner ofta en del tankar rätas ut, just för att man inte ältar det hela tiden.

Du kanske rent av skulle bli säkrare av att tala med din pojkvän om dina funderingar?

 

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Hmm, när du jobbar inom vården har ni väl tillgång till liftar, draglakan osv. Har man kompetent personal att arbeta med samt tillgång till hjälpmedel är det inte så många tunga lyft. Och har ni inte tillgång till detta tycker jag du ska kontakta facket.
Och det spelar väl egentligen ingen roll med tunga lyft i början om jag förstått det rätt? Är väl snarare senare under graviditeten man ska börja ta hänsyn till detta? Har mitt möte på mvc v 12, efter det är ju jag "safe" och när jag pratat med dem sa de bara att jag skulle leva som vanligt, ingen tobak eller alkohol men annars bara som vanl... Är vad de sagt till mig, men jag är ingen expert.

Och grabben - det är väl bara att fråga hur han ställer sig till barn rent allmänt? Pratar ni inte hypotetiska frågor? Kanske bara är jag som slänger ur mig vad jag tänker på, men kollar han på barnmorskorna bör han ju vara lite intresserad...

Lycka till!

Tack för ditt svar! Bukemänniskor är alltid så underbara! Känns tryckt att alltid kunna vända sig hit.

Jo visst, vi har mkt fina hjälpmedel, så de vanliga dagssysslorna är det inte alls ngra problem med. Tänkte som på kvällar och helger, då vi är lite färre personal, och ngn kanske går och ramlar.
Har också som du skriver, hört att tunga lyft inte är ngn fara i början.

Jo, den dagen jag känner att nu vågar jag berätta, så tror jag inte jag säger "jag vill ha barn", utan som du skriver, frågar lite allmänt.

Jag brukar inte säga vad jag tänker så ofta, men sambon gjorde det högt och tydligt för ngra dagar sedan.
Det var ngt program på tv, och det nämndes ett namn som ett barn bar.
Nu minns jag inte ens vad namnet var, men jag drar till med "Anna".
Jag sa "vilket fint namn".
Sambon tyst en stund, sedan sa han " Anna och hans efternamn".
"nja sa jag, det passade inge vidare" så skrattade vi.

Det var också han som såg att när det första avsnittet av barnmorskorna skulle gå, jag hade ingen aning om att ett sådant program skulle börja.

Ja nu hör ni själva, här målar jag upp en fantasibild, att sambon vill ha barn. Det kanske han inte alls vill, men minsta sak, får jag till tecken att han vill bli pappa.

 

[Mammas]

Sv: Detta med att skaffa barn...

En sak måste jag bara säga: Om någonramlat ska du ALDRIG lyfta upp dem själv. Minst två, finns det bara du så ring amb eller vad som helst, gör det inte själv. (Jovisst, har nån satt sig på rumpan och behöver ett handslag för att komma på fötter är det en sak, men någon som ligger/är lite dålig och inte kan göra det mesta själv ska du ALDRIG lyfta själv.
Helt seriöst, ring hellre amb om du inte har någon annan tillgänglig.

Haha, men han låter ju lite intresserad. Kan du inte prata med honom och säga at du funderat över barn, men inte är säker o fråga vad han tycker? Det är ju trots allt mannen du planerar att skaffa barn med!

 

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Jag förstår precis hur du menar, det är inget ovanligt det du känner.

Man väger för och nackdelar hela tiden.

Får jag fråga hur gammal du är?

Ibland kan det vara skönt att bestämma sig för att vänta, kanske ett år. Och sedan ha ett mål med väntandet, att hinna utbilda sig klart t.ex. Eller spara ihop pengar till barnet. Och medan man väntar hinner ofta en del tankar rätas ut, just för att man inte ältar det hela tiden.

Du kanske rent av skulle bli säkrare av att tala med din pojkvän om dina funderingar?

Skönt att mina funderingar inte är så konstiga, som jag tror att dom är.

Jag är 23, sambon 27. Varit ett par snart 8 år. Bor ihop, båda fast jobb.

Vi kom o prata om barn och graviditeter på jobbet för ngra dagar sedan, då jag har en arbetskamrat som är gravid.
En annan arbetskamrat frågade då när det var dax för mej. Innan jag han svara sa en annan att "herregud, hon är så ung, hon har många år kvar". Så ja, tydligen anser vissa, lr iaf hon som sa det, att jag är alldeles för ung för familjelivet.
Den arbetskamraten som ställde frågan när det var dax för mej, fick då en lätt shock. Trode inte alls jag bara var 23. Det är inget ovanligt, många tror jag minst är 25-26. De säger att det beror på hur jag är, inte hur jag ser ut. Inte vet jag hur jag är i sättet, jag är som jag alltid har varit. Och att umgås med de i min egen ålder, nej nej, det klarar jag bara inte av. Alldeles för mkt "fjant", inget illa menat, vet bara inte hur jagpå bättre sätt ska förklara hur jag menar.
Med detta menar jag absolut inte att visa hur "mogen" jag är, absolut inte! Var bara lite allmänt, utöver det jag berättade.

Ja så funderar jag också. Att prata om detta med sambon, att vi båda får fundera var för sig, men också prata mkt om detta han och jag. Att prata och "förbereda", om du förstår hur jag menar.

Ja jag tror facktist, att vad han än svarar, så skulle jag bli lugnare av att berätta vad som snurrar i mitt huvud dagarna i ända. Så klart jag skulle bli ledsen om han inte vill, men endå vore det skönt att få berätta vad jag vill och känner.
Problemet är bara när, och hur, och vad jag ska säga till honom.

 

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

En sak måste jag bara säga: Om någonramlat ska du ALDRIG lyfta upp dem själv. Minst två, finns det bara du så ring amb eller vad som helst, gör det inte själv. (Jovisst, har nån satt sig på rumpan och behöver ett handslag för att komma på fötter är det en sak, men någon som ligger/är lite dålig och inte kan göra det mesta själv ska du ALDRIG lyfta själv.
Helt seriöst, ring hellre amb om du inte har någon annan tillgänglig.

Haha, men han låter ju lite intresserad. Kan du inte prata med honom och säga at du funderat över barn, men inte är säker o fråga vad han tycker? Det är ju trots allt mannen du planerar att skaffa barn med!

Nej nej, jag har, och kommer aldrig att lyfta ngn själv. Finns alltid ngn att ringa, och finns det inte, har vi speciella nummer att ringa för lyfthjälp.
Du ser, nu när jag tänker ett steg längre, så är just jobbet inget större problem! Av att skriva här och få dina svar, fick mej att tänka längre, bort från problemet, och se, nu känner jag mej lugnare på den fronten! TACK

Haha, jo kanske han är lite intresserad, men också som jag skrev, jag får minsta lilla grej, till ett tecken på att man kanske vill blir pappa.

 

[bananabambi]

Sv: Detta med att skaffa barn...

"Det är så kul att du gillar barn, för vi ska väl ha egna en dag *överdriven blinkning*"

Har ni dessutom varit tillsammans så länge som åtta år, så bör ni väl ha ett hum om vad ni faktiskt vill tillsammans?

Sedan tror jag det där din kollega sa om att du var så ung, det var nog ett sätt att släta över att de ställde en privat fråga som de inte tyckte du skulle behöva komma på ett svar till.

 

[Mammas]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Bra att jag fick dig o tänka om!


Hehe, känner igen det där, mitt barnsug kom PANG-BOM så jag är glad att sabon var på på en gång, gillar inte att vänta
Men bananas förslag var ju bra, det med blinkningen!

 

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

"Det är så kul att du gillar barn, för vi ska väl ha egna en dag *överdriven blinkning*"

Har ni dessutom varit tillsammans så länge som åtta år, så bör ni väl ha ett hum om vad ni faktiskt vill tillsammans?

Sedan tror jag det där din kollega sa om att du var så ung, det var nog ett sätt att släta över att de ställde en privat fråga som de inte tyckte du skulle behöva komma på ett svar till.

Haha, den där var ju kanon! Den ska jag dra vid passande tillfälle.
För ganska så länge sedan så sa min sambo ngt som fick mej att skratta så jag nästan föll ur soffan.
Vi satt och tittade på tv, bläddrade mellan kanalerna, och såg en glimt av ngn dokumentär lr liknande, om stökiga barn.
Min sambo drog en djup suck och sa : Ja en sak är säker, om vårat barn blir så där, så är det absolut dina gener som ställt till det", samtidigt som han skrattade högt, och höll sig utom "slagavstånd" från mej.

Kanske 8 år inte är så långt tid egentligen, men endå känns det som en lång tid. Vi var ju mkt unga då vi blev tillsammans, och har gått igenom massor, både roligt och tråkigt, dessa år.

Kanske på Onsdag, runt nio tiden, är en bra dag och tid att prata om detta

Där sa du ngt....Det är ju facktist en personlig fråga att ställa. Jag tänkte inte alls så, tänkte bara att "jaha, jag är för ung". Tack för att du reder upp saker och ting åt mej!

 

[bananabambi]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Och nästa gång du frågar gör du det lika överdrivet. "Nååå, har du funderat på det där med barn än *putt i sidan/blinkning* "

Då har du planterat tanken hos honom, att du är inne på samma spår. Och du kan se hans reaktion.

Sedan får du ta upp det något mer allvarsamt, gärna när ni umgåtts med barn eller kanske fått frågan, så det inte blir helt taget ur luften att du plötsligt "kommer på" att fråga.

Då kan du ta upp det när ni ska sova "Du... har du tänkt på det här med barn? Vill du ha barn längre fram?" Förhoppningsvis säger han ja, och då kan du ju fråga vad hans defination av "längre fram" är.

Eller när din p-pillerkarta går ut. "Jag kanske inte behöver förnya den, eller..? *blygt léende*"

 

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Bra att jag fick dig o tänka om!


Hehe, känner igen det där, mitt barnsug kom PANG-BOM så jag är glad att sabon var på på en gång, gillar inte att vänta
Men bananas förslag var ju bra, det med blinkningen!

Ja verkligen stort tack!

Ja nu kom barnsugen som en blixt från klar himmel. Kan inte förstå hur det kunde komma så fort, och slå till så hårt!
Jag har ju lyckats kanonbra, med att hålla detta lång bort i bakhuvudet flera flera år. Var riktigt illa en sväng, direkt efter skolan, då nästan halva klassen skulle ha barn, men jag höll stenhårt på att ett fast jobb var prio ett.

Haha, ja bananens förslag var ju helt kanon!

 

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Och nästa gång du frågar gör du det lika överdrivet. "Nååå, har du funderat på det där med barn än *putt i sidan/blinkning* "

Då har du planterat tanken hos honom, att du är inne på samma spår. Och du kan se hans reaktion.

Sedan får du ta upp det något mer allvarsamt, gärna när ni umgåtts med barn eller kanske fått frågan, så det inte blir helt taget ur luften att du plötsligt "kommer på" att fråga.

Då kan du ta upp det när ni ska sova "Du... har du tänkt på det här med barn? Vill du ha barn längre fram?" Förhoppningsvis säger han ja, och då kan du ju fråga vad hans defination av "längre fram" är.

Eller när din p-pillerkarta går ut. "Jag kanske inte behöver förnya den, eller..? *blygt léende*"

Ojoj, jag vet ju att det finns underbara människor, men snacka om tur, att just ni två, med helt underbara svar, sitter här i kväll, och hjälper en förvirrad människa

Jo, så har jag tänkt. Att nämna det lite lätt, inte gå in på allvar direkt, utan nämna det, låta det smälta in, låta honom få fundera, känna hur hans känslor går, osv. För går jag på direkt då blir det en fruktansvärd press för stackarn, och det behöver varken han lr jag, absolut inte. Att skaffa barn, är ett stort och GEMENSAMT beslut, så det ska vara utan press och "bråk".

Jisses, nästan synd att jag inte har ngra som helst preventivmedel, annars vore det ju en perfekt idé. "Å nej inte nu igen, nu måste jag förnya receptet, p-pillrena är slut". Nej skämt åsido, så skulle jag inte säga.

 

[bananabambi]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Vilken tur att du gillar svaren du får

Just det där med finurliga gliringar är jag väl intränad på.

Min bästa väninna vill så gärna ha barn. Men hon har en trärot till karl . Han är så bekväm med hur han har det nu, och han är nöjd med sitt syskonbarn. Han bara mumlar bort alla frågor hon ställer. Hon är dessutom extremt blyg, det tar lång tid för henne att förbereda sig för att glira och fråga, och så skjuter han bort det med mummel.

Hon använde p-pillertipset hon fick av mig. Men han bara hummade och sa att "Ho *mummel*, p-piller är ju inte bra... Jag köper kondomer *mummel mummel*". Ingen av dom är någon verbal typ, jag vet inte vem som tycker ämnet Preventivmedel och Barn är jobbigast

 

[Mammas]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Bra att man kan va till nytta!

hmm, just nu låter du ju som att du ska skaffa barn igår helst, men kanske går över till imorrn? Eller har det vart mer på än av, barnsuget på sistonde?

 

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Vilken tur att du gillar svaren du får

Just det där med finurliga gliringar är jag väl intränad på.

Min bästa väninna vill så gärna ha barn. Men hon har en trärot till karl . Han är så bekväm med hur han har det nu, och han är nöjd med sitt syskonbarn. Han bara mumlar bort alla frågor hon ställer. Hon är dessutom extremt blyg, det tar lång tid för henne att förbereda sig för att glira och fråga, och så skjuter han bort det med mummel.

Hon använde p-pillertipset hon fick av mig. Men han bara hummade och sa att "Ho *mummel*, p-piller är ju inte bra... Jag köper kondomer *mummel mummel*". Ingen av dom är någon verbal typ, jag vet inte vem som tycker ämnet Preventivmedel och Barn är jobbigast

Ja ni är verkligen gulliga!

Fy sicken kar!
Sambon är mer för att prata än vad jag är. Det är nog det enda större "problem" vi har. Är mkt mkt bättre nu. Jag måde ganska så dåligt en period förra året, men allt släppte en natt, och vi pratade och pratade i flera timmar.
Nu kämpar jag, riktigt tränar på att prata. Berättar om bra saker på jobbet, och ngt varit dåligt lr om jag är ledsen för ngt. Så som sagt, detta med att prata, det har han lärt mej, och kanske kan det komma ngt fantastiskt bra av detta nu

 

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Bra att man kan va till nytta!

hmm, just nu låter du ju som att du ska skaffa barn igår helst, men kanske går över till imorrn? Eller har det vart mer på än av, barnsuget på sistonde?

Ja jag har verkligen fått helt underbara svar här ikväll! Kanske jag sover gott inatt, första natten på länge isof.

Haha, ärligt talat vet jag inte om det nu gått över till imorrn, lr om det är helst i går lr förrgår.
Barnsuget har varit på ngra månader nu, och är det forfarande.

Vissa kvällar har jag varit så "löjlig", så jag har stått i profil vid spegeln och spänt ut magen, och funderat på om jag skulle se ut på liknande vis som gravid....Klappat lite på magen, och funderat på hur det känns, hur jag skulle vara som gravid, ja osv osv.

 

[Mammas]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Hmm, fick mitt barnsug i sensomras/höstas, o började vi "chansa" tidigt (utan gummi, hormoner gör mig crazy), kanske korkat men inget jag ångrar än iaf

"Man ångrar inte det man gör, bara det man inte gör"

Så snacka med karl nu o få med han på tåget. Klockan verkar ju ticka högt!
Är fö 21, så 23 är ju värsta tanten