karamelldrottningen
Trådstartare
Jag har tänkt en hel del den senaste tiden. Tycker det är svårt att förklara och förstå riktigt. Varför det kommer just nu vet jag inte.
Jag har tänkt på livet från barndom till nutid.
Relationer har alltid varit knepiga. Inte alla verkligen inte alla men många och då syftar jag på olika typer av relationer, vänskap, kärleks osv. De jag har lättast för helt klart är sådana mer där det handlar om jobb och liknande då är fokus på själva arbetet. Sen kan man ju ha kul ändå och så såklart.
Har tappat många av mina vänner. Det känns så sorgligt men jag har heller inte orkat och ibland inte svarat. Fattar att man tröttnar då. Hade jag också gjort. Bara några få jag verkligen försöker hålla kontakten med de har jag känt i många många år nu sen skoltiden.
Blev märkligt nog ledsen när jag såg att en person vi hängde en del med varandra tidigare hade tagit bort mig som vän på facebook. Såg det av en tillfällighet och blev ledsen faktiskt. Bryr mig i regel inte annars men att just hon hade tagit bort mig det kändes. Vi har ju ändå några gemensamma vänner och de hade hon minsann inte tagit bort. Ändå var det vi två som var drivande och hängde med varandra mest. Kanske jag gjort henne sur eller något omedvetet. Ingen aning.
Jag vet inte varför jag tänkt så mycket på allt möjligt just nu. Kanske för att jag tidigare inte orkat tänka riktigt.
Jag vet inte exakt vad jag vill ha ut av tråden här. Lyfta tankarna. Funderar på om jag behöver ändra något med mig själv. Eller om jag bara ska acceptera att ja men jag är så här?
Jag har tänkt på livet från barndom till nutid.
Relationer har alltid varit knepiga. Inte alla verkligen inte alla men många och då syftar jag på olika typer av relationer, vänskap, kärleks osv. De jag har lättast för helt klart är sådana mer där det handlar om jobb och liknande då är fokus på själva arbetet. Sen kan man ju ha kul ändå och så såklart.
Har tappat många av mina vänner. Det känns så sorgligt men jag har heller inte orkat och ibland inte svarat. Fattar att man tröttnar då. Hade jag också gjort. Bara några få jag verkligen försöker hålla kontakten med de har jag känt i många många år nu sen skoltiden.
Blev märkligt nog ledsen när jag såg att en person vi hängde en del med varandra tidigare hade tagit bort mig som vän på facebook. Såg det av en tillfällighet och blev ledsen faktiskt. Bryr mig i regel inte annars men att just hon hade tagit bort mig det kändes. Vi har ju ändå några gemensamma vänner och de hade hon minsann inte tagit bort. Ändå var det vi två som var drivande och hängde med varandra mest. Kanske jag gjort henne sur eller något omedvetet. Ingen aning.
Jag vet inte varför jag tänkt så mycket på allt möjligt just nu. Kanske för att jag tidigare inte orkat tänka riktigt.
Jag vet inte exakt vad jag vill ha ut av tråden här. Lyfta tankarna. Funderar på om jag behöver ändra något med mig själv. Eller om jag bara ska acceptera att ja men jag är så här?
