Grängesberg
Trådstartare
Hej!
Bevittnade idag en tråkig sak.
Var på stan och handlade med min sambo. När vi gick på gågatan så noterade jag att det satt en ganska ung tikvalp uppbunden vid en lyktstolpe. Den skällde, gnällde och var allmänt orolig.
Tänkte att det kommer väl en ägare alldeles strax för inte kunde jag drömma om att en vanlig hundägare skulle lämna sin oroliga lilla valpis allt för länge på gatan.
Vi var in i butik efter butik och kikade, hela tiden hör jag den lille vovven skälla. Vi var i butikerna runtikring minst 30 minuter, jag ville inte gå utan att ha sett att den lille hade fått rätt på sin ägare.
Jag gick in i den närliggande Hemköpsaffären och frågade personalen om dom hade sett hur länge vovven vart där, det hade dom inte men dock ett par andra kunder som också stod och väntade på att ägaren skulle dyka upp. Lilla tiken hade suttit ensam minst 50 minuter ute bland promenerande människor och cyklister. Den lille var mycket osäker och rädd. När människor gick förbi så hukade hon sig ner och hade sin svans mellan benen.
Jag tyckte att det hade gått på tok för lång tid och bad personalen om att de skulle kontakta polisen. Vilket de också gjorde.
Bad också om att de skulle ropa i högtalarna i butiken om nu ägaren skulle befinna sig där. Dock så tvivlade vi ju på det efterson att det knappt var någon kö.
Men efter en liten stund så dök det upp en tant. Hon var kraftigt 80-tals sminkad i rosa och blått och såg inte riktigt ut som alla andra. Inte för att det är fel på att gilla 80-talet men det syntes att människan inte var helt normal.
Vilket också bekräftades av övriga kunder samt personal(byn är liten) som berättade för mig att denne tant var svårt psykiskt sjuk samt alkoholiserad vissa perioder. Hon vräks från lägenheter stup i kvarten och de förfasades över att hon hade skaffat hund.
Tanten sa att det var hennes hund, jag försökte att tala med henne om att det kanske inte är så lämpligt att ha en valp ensam mitt på gågatan. Hon lyssnade inte alls. Gick fram till sin vovve, som skyggade kraftigt för henne, strykrädd. Mitt hjärta höll på att gå sönder!
Hon tog sin hund och gick iväg.
Vad gör man i ett sådant läge?
Valpen, kanske 4-6 månader, svårt att säga exakt, kommer ju inte att få ett bra liv. Inte med tanke på vad de andra kunderna berättade och efter vad jag själv såg!
Kände att jag inte kunde bara strunta i det och gå hem till mitt utan jag och sambo åkte ner till polishuset och berättade vad som hänt. Dom visste exakt vem jag menade på beskrivningen och de visste även vart hon bodde. Dom skulle göra vad de kunde för att styra upp det hela.
Dock så vete katten om jag litar så värst på polisen i just ett sådant här ärende så jag var tvungen att göra något mer.
Ringde en bekant som är med i ett djurskydd här i stan. Hon blev såklart bestört över detta och skulle börja arbeta med detta ikväll direkt. Självklart skulle hon berätta för mig direkt om det blir någon förändring för den lilla vovven.
Min undran är.. Ni som kan detta med djurskydd, Hur gör man i ett sådant här läge? Vad hade ni gjort? Kunde jag gjort något annat? Jag ville inget hellre än att ta den lilla tiken och åka hem till vår trygga gård, där hon kunde få ha det bra! Men så får man väl inte göra det förstår jag.
Har i alla fall erbjudit mig att ta hand om vovvan om det skulle behövas.
Bevittnade idag en tråkig sak.
Var på stan och handlade med min sambo. När vi gick på gågatan så noterade jag att det satt en ganska ung tikvalp uppbunden vid en lyktstolpe. Den skällde, gnällde och var allmänt orolig.
Tänkte att det kommer väl en ägare alldeles strax för inte kunde jag drömma om att en vanlig hundägare skulle lämna sin oroliga lilla valpis allt för länge på gatan.
Vi var in i butik efter butik och kikade, hela tiden hör jag den lille vovven skälla. Vi var i butikerna runtikring minst 30 minuter, jag ville inte gå utan att ha sett att den lille hade fått rätt på sin ägare.
Jag gick in i den närliggande Hemköpsaffären och frågade personalen om dom hade sett hur länge vovven vart där, det hade dom inte men dock ett par andra kunder som också stod och väntade på att ägaren skulle dyka upp. Lilla tiken hade suttit ensam minst 50 minuter ute bland promenerande människor och cyklister. Den lille var mycket osäker och rädd. När människor gick förbi så hukade hon sig ner och hade sin svans mellan benen.
Jag tyckte att det hade gått på tok för lång tid och bad personalen om att de skulle kontakta polisen. Vilket de också gjorde.
Bad också om att de skulle ropa i högtalarna i butiken om nu ägaren skulle befinna sig där. Dock så tvivlade vi ju på det efterson att det knappt var någon kö.
Men efter en liten stund så dök det upp en tant. Hon var kraftigt 80-tals sminkad i rosa och blått och såg inte riktigt ut som alla andra. Inte för att det är fel på att gilla 80-talet men det syntes att människan inte var helt normal.
Vilket också bekräftades av övriga kunder samt personal(byn är liten) som berättade för mig att denne tant var svårt psykiskt sjuk samt alkoholiserad vissa perioder. Hon vräks från lägenheter stup i kvarten och de förfasades över att hon hade skaffat hund.
Tanten sa att det var hennes hund, jag försökte att tala med henne om att det kanske inte är så lämpligt att ha en valp ensam mitt på gågatan. Hon lyssnade inte alls. Gick fram till sin vovve, som skyggade kraftigt för henne, strykrädd. Mitt hjärta höll på att gå sönder!
Hon tog sin hund och gick iväg.
Vad gör man i ett sådant läge?
Valpen, kanske 4-6 månader, svårt att säga exakt, kommer ju inte att få ett bra liv. Inte med tanke på vad de andra kunderna berättade och efter vad jag själv såg!
Kände att jag inte kunde bara strunta i det och gå hem till mitt utan jag och sambo åkte ner till polishuset och berättade vad som hänt. Dom visste exakt vem jag menade på beskrivningen och de visste även vart hon bodde. Dom skulle göra vad de kunde för att styra upp det hela.
Dock så vete katten om jag litar så värst på polisen i just ett sådant här ärende så jag var tvungen att göra något mer.
Ringde en bekant som är med i ett djurskydd här i stan. Hon blev såklart bestört över detta och skulle börja arbeta med detta ikväll direkt. Självklart skulle hon berätta för mig direkt om det blir någon förändring för den lilla vovven.
Min undran är.. Ni som kan detta med djurskydd, Hur gör man i ett sådant här läge? Vad hade ni gjort? Kunde jag gjort något annat? Jag ville inget hellre än att ta den lilla tiken och åka hem till vår trygga gård, där hon kunde få ha det bra! Men så får man väl inte göra det förstår jag.
Har i alla fall erbjudit mig att ta hand om vovvan om det skulle behövas.
åt dig!
