Hej! Jag har ett stort dilemma kring mina två katter. Jag har en hona på snart 10 år, som jag haft sedan hon var kattunge och en hane på 5 år som också har varit i mitt hem sen han var liten. Honan har alltid varit ganska egen och inte riktigt kommit överens med andra djur, men när mitt ex flyttade in till mig ville han gärna skaffa en till katt. Och så blev det. Vi bestämde då att om någon hände mellan oss så var hanen hans och han skulle behålla honom. Men när vi gjorde slut 2,5 år senare tyckte han att jag skulle behålla båda då den yngre endast vetat om ett liv med oss och en annan katt. Dessutom flyttade han till en studentlägenhet där djur inte tillåts.
Jag har nu bott med båda katterna själv i två år, och på senaste tiden har honan börjat bli argare på hanen och börjat kissa på olämpliga ställen. Värt att nämna är att hon aldrig kom överens med hanen, hon har ogillat honom sen dag ett. Jag har varit hos veterinären och det är inget fel på henne, varken med njurarna eller sköldkörtel eller tänder. Hon har dessutom sen en månad tillbaka blivit ännu mer argare mot den andra katten, morrar konstant när han bara går förbi eller sitter för nära henne.
Nu till problemet, hon har börjat kissa i soffan. Först var det att hon kissade på mattan, som jag till slut fick ta bort. Sedan började hon kissa i hallen på dörrmattan, för att för inte så länge sen börja kissa på köksbänken. Och nu har jag upptäckt att hon även kissat i soffan. Jag har köpt en till toalett, så nu har de 3 st, som är utspridda i tre olika rum. En i köket vid bänken där hon kissat, och en i vardagsrummet där soffan står. Jag har även beställt ett nät som jag tänkt dela av lägenheten med.
Men med alla åtgärder, tror jag inte det är hållbart att hålla de separerade resten av deras liv. Hanen är väldigt gosig och "mammig", och det känns på ett sätt elakt att dela av lägenheten och ge dem ännu mindre plats att vara på. Och helt ärligt, honan ska vara ensamkatt. Det har jag tyckt från början.
Mitt dilemma är nu vad jag ska göra. Det gör ont i hjärtat att tänka på att omplacera någon av dem, men samtidigt är det inte hållbart för varken mig eller dem med hur det är nu. Hanen är som min lilla bebis, jag ser i hans blick att jag är hela hans värld. Han är dessutom en katt som skulle gilla att ha en kattkompis, en som gillar honom. Honan, hur divig och dryg hon än är, är min bebis också. Jag har haft henne i snart 10 år, hon har varit med mig hela sitt liv och det känns inte heller rätt att omplacera henne. Hon skulle nog dock kunna anpassa sig lättare till en ny ägare, så länge hon får vara ensam katt. Jag tror inte heller att hennes kiss-problem skulle vara ett problem längre om hon blev ensam. Jag och veterinären är övertygade om att det är ett beteende pga stressen av den andra katten.
Jag hatar och ältar att jag ens gick med på att skaffa en till katt, som jag nu är väldigt fäst vid. Att det dessutom föll på mig att behålla båda, när jag aldrig ville ha två katter gör inte saken bättre. Söker råd om någon här varit med om liknande och hur ni gjorde. Tack!
Jag har nu bott med båda katterna själv i två år, och på senaste tiden har honan börjat bli argare på hanen och börjat kissa på olämpliga ställen. Värt att nämna är att hon aldrig kom överens med hanen, hon har ogillat honom sen dag ett. Jag har varit hos veterinären och det är inget fel på henne, varken med njurarna eller sköldkörtel eller tänder. Hon har dessutom sen en månad tillbaka blivit ännu mer argare mot den andra katten, morrar konstant när han bara går förbi eller sitter för nära henne.
Nu till problemet, hon har börjat kissa i soffan. Först var det att hon kissade på mattan, som jag till slut fick ta bort. Sedan började hon kissa i hallen på dörrmattan, för att för inte så länge sen börja kissa på köksbänken. Och nu har jag upptäckt att hon även kissat i soffan. Jag har köpt en till toalett, så nu har de 3 st, som är utspridda i tre olika rum. En i köket vid bänken där hon kissat, och en i vardagsrummet där soffan står. Jag har även beställt ett nät som jag tänkt dela av lägenheten med.
Men med alla åtgärder, tror jag inte det är hållbart att hålla de separerade resten av deras liv. Hanen är väldigt gosig och "mammig", och det känns på ett sätt elakt att dela av lägenheten och ge dem ännu mindre plats att vara på. Och helt ärligt, honan ska vara ensamkatt. Det har jag tyckt från början.
Mitt dilemma är nu vad jag ska göra. Det gör ont i hjärtat att tänka på att omplacera någon av dem, men samtidigt är det inte hållbart för varken mig eller dem med hur det är nu. Hanen är som min lilla bebis, jag ser i hans blick att jag är hela hans värld. Han är dessutom en katt som skulle gilla att ha en kattkompis, en som gillar honom. Honan, hur divig och dryg hon än är, är min bebis också. Jag har haft henne i snart 10 år, hon har varit med mig hela sitt liv och det känns inte heller rätt att omplacera henne. Hon skulle nog dock kunna anpassa sig lättare till en ny ägare, så länge hon får vara ensam katt. Jag tror inte heller att hennes kiss-problem skulle vara ett problem längre om hon blev ensam. Jag och veterinären är övertygade om att det är ett beteende pga stressen av den andra katten.
Jag hatar och ältar att jag ens gick med på att skaffa en till katt, som jag nu är väldigt fäst vid. Att det dessutom föll på mig att behålla båda, när jag aldrig ville ha två katter gör inte saken bättre. Söker råd om någon här varit med om liknande och hur ni gjorde. Tack!
Det omplaceras tusentals katter varje år i Sverige, både från katthem och mellan privatpersoner. Varför skulle det inte fungera tänker du?
