Jag har disputerat i arkeologi och min avhandling handlade om hästar och ridkonst under den senaste delen av förhistorien, det vi kallar yngre järnålder och som omfattar perioderna vendel- och vikingatid. I årtal spänner dessa mellan 550 - 760 resp 760 - 1060 AD. Valet av ämne var ett sätt att kombinera ett privat intresse med mitt yrke.
Det har gått några år, faktiskt på dagen tretton, och jag arbetade först kvar inom universitetet med forskning och undervisning. Någon gång för tröttnade jag dock på att jaga eftersom det är extrem konkurrens och jag inte kände för att göra det jag borde - rätta mig i leden och ägna mig åt det som ansågs vara mer gångbara forskningsfält inom mitt ämne. Sedan fem år arbetar jag i det jag skämtsamt brukar kalla "industrin" och med det avser jag uppdragsverksamheten (arkeologiska undersökningar bedrivs som sådan i Sverige idag). På sista tiden har jag dock konstaterat att åren har gått och att hästar som seriöst forskningsfält nu tycks segla upp inom humaniora, något som verkligen får mig att fundera på om det är dags att göra en ansträngning för att återvända och försöka etablera kontakter för att arbeta tvärvetenskapligt.
Jag har naturligtvis en del andra arkeologiska intressen också och dem har jag ägnat mig åt i jobbet de senaste åren. Nu ligger snart den publikation som tagit det mesta av min tid klar, så det börjar kanske bli dags att gå vidare. Sedan en vecka tillbaka och året ut är jag dock fokuserad på att vara byråkrat och arbeta på myndighet. Det är ett vikariat och jag ser fram emot att göra något nytt och arbetsuppgifterna är betydligt roligare än vad det låter när man beskriver det. Jag har ärligt talat varit lite oroad för hur jag ska komma in i det något annorlunda sätt att tänka som man måste ha vid myndighetsutövning, men flera av mina arbetskamrater och chefer har gått samma väg som jag med forskarbakgrund och har visat stor förståelse, så efter första veckan känns det jättebra (men trött i huvudet!). Det är inget krav att vara disputerad för att jobba med det jag gör nu, men många är det. Likaså inom uppdragsverksamheten går trenden mot att högre akademisk examen efterfrågas. Jag gissar att när min generation är pensionsmässig kommer det att vara ett krav för att projektleda större undersökningar och kanske också för att arbeta på myndigheter.
Vad framtiden bär med sig återstår att se. Jag ska säga att jag av och till under åren övervägt att byta bana, men som det känns just nu tror jag att jag kommer att bli kvar ett bra tag. Jag började med det här 1992, då jag tog min grundexamen. Även om jag har haft samma yrke hela mitt liv har jag gjort många olika saker. Just nu har jag stort hopp om framtiden och det känns spännande.
!
