Sv: Dopdikt
Jag gillar Khalil Gibrans dikter.
Om barnen:
Och en kvinna med ett litet barn i famnen sade,
Tala till oss om Barnen.
Och han sade:
Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar till Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er, men inte från er.
Och fastän de finns hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan ge dem er kärlek, men inte era tankar,
ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar, men inte deras själar,
ty deras själa bor i morgondagens hus som ni
inte kan besöka, inte ens i era drömmar.
Ni kan sträva att efterlikna dem, men sök inte
göra dem lika er.
Ty livet vänder inte åter och dröjer inte vid gårdagen.
Ni är de bågar från vilka era barn flyger som
levande pilar.
Bågskytten ser målet på oändlighetens stig, och
Han böjer er med all sin kraft för att Hans
pilar ska gå snabbt och långt.
Låt er i glädjen böjas i Bågskyttens hand;
ty liksom Han älskar pilen som flyger, älskar Han
även den båge som är stadig.