"Du SER UT att vara lågbegåvad!" *gnälltråd*

Man pratar inte sa mycket om att eleverna har "svarigheter" utan snarare om att de har skillnader i sin "performance". Som sonen som var "gifted" i matte och science men fick kampa for att klara Engelska. Naturligtvis finns det barn (som grannen's ena tvilling) som bara har mycket lag IQ ocksa, aven for dem ar testerna jatteviktiga just for att lara sig hur de lar sig. Hur de behover ha information presenterad for att lattast lara sig.

For en "tactile learner", nagon som lar sig genom att rora, ta i saker, eller beratta (for sma barn kan det vara att hoppa till nummer for att lara sig rakna, for aldre att skriva eller 'lara ut' och beratta om det de ska lara sig) kan internet studier fungera fantastiskt bra, de maste hela tiden skriva, beratta och visa vad de lart sig. For en "audio learner" fungerar gammaldags "lectures" bast. De lar sig bast genom att lyssna pa forelasningar. Den lardommen ar vad som ar det viktigaste med den typen av tester.
 
Sjalvklart testas bara de dar foraldrar och larare anser att det behovs att se var barnets starka och svaga sidor ar sa att barnet kan lara sig hur det bast tar in information och skolan kan lagga upp undervisningen pa basta satt for just det barnet. Sedan vet ju ingen annan an barnet, psychologen, foraldrarna och lararen om testen sa det finns ingen anledning att just testen skulle leda till mobbning. Snarare leder det till storre sjalvkannedom for barnet och bor darfor ocksa ge starkare sjalvfortroende.

@whwycd ... Visst ar det lattare nar man lart sig vad man ar bra pa och inte focuserar sa mycket pa sina svaga sidor. Jag haller med att du alltid uttrycker dig sa samlat och klokt har pa Buke.
Fast frågan är om inte då föräldrar och lärare sänker ribban för vad de anser vara svårigheter, om de där testerna är så väldigt vanliga. Att föräldrar oroar sig för att inte barnet är "normalt" är en sak, frågan är om man ska dra igång hela psykologbatteriet vid minsta misstanke.
 
Fast frågan är om inte då föräldrar och lärare sänker ribban för vad de anser vara svårigheter, om de där testerna är så väldigt vanliga. Att föräldrar oroar sig för att inte barnet är "normalt" är en sak, frågan är om man ska dra igång hela psykologbatteriet vid minsta misstanke.

Fast man pratar inte sa mycket om "svarigheter" ... man diskuterar vad man kan gora for att elever ska ma bra i skolan och ha maximal "potential" att lyckas. Jag kan inte se vad som skulle vara negativt med en test som talar om hur man lar sig bast och hur man fungerar, bade i hur man tanker och hur finmotoriken fungerar. Det viktigaste med testerna ar att eleven far klar kannedom om sina styrkor och svagheter och hur hon/han kan anvanda styrkorna for att komma runt svagheterna.
 
Fast man pratar inte sa mycket om "svarigheter" ... man diskuterar vad man kan gora for att elever ska ma bra i skolan och ha maximal "potential" att lyckas. Jag kan inte se vad som skulle vara negativt med en test som talar om hur man lar sig bast och hur man fungerar, bade i hur man tanker och hur finmotoriken fungerar. Det viktigaste med testerna ar att eleven far klar kannedom om sina styrkor och svagheter och hur hon/han kan anvanda styrkorna for att komma runt svagheterna.

Jag tycker att det låter som en utmärkt idé för mer individualiserad utlärning. Frågan är väl bara om det finns resurser till att lära ut på flera olika sätt, delar man in sig i grupper eller?
 
Fast man pratar inte sa mycket om "svarigheter" ... man diskuterar vad man kan gora for att elever ska ma bra i skolan och ha maximal "potential" att lyckas. Jag kan inte se vad som skulle vara negativt med en test som talar om hur man lar sig bast och hur man fungerar, bade i hur man tanker och hur finmotoriken fungerar. Det viktigaste med testerna ar att eleven far klar kannedom om sina styrkor och svagheter och hur hon/han kan anvanda styrkorna for att komma runt svagheterna.
Det här är säkert en reaktion som dryper av svenskhet, men "maximal potential att lyckas" i samband med mindre skolbarn - det låter rätt förfärligt i mina öron. Jag skulle hellre se att skolan maximerade sin potential att lyckas med undervisningen.
 
<snip>
Jag skulle hellre se att skolan maximerade sin potential att lyckas med undervisningen.

Det ar precis det man gor genom att titta pa varje elev som individ och se vad man kan gora for att anpassa undervisningen till just den individen.
(Man kan ocksa se det som att "maximal potential att lyckas" far en horselskadad elev med horsel hjalp, eller nagon med en synnedsattning med glasogon ... de behover dock forst testas sa man inte satter horsel apparaten pa den med synnedsattningen eller tvart om.)

@Sar Precis som i Sverige sa racker inte resurserna till riktigt. Undervisningen ar generellt mycket individ anpassad. Ibland delas eleverna upp i grupper och ibland far lararen sla knut pa sig sjalv for att kunna framfora ett amne sa att alla i gruppen har maximal 'potential' att lara sig.
 
Naturligtvis finns det barn (som grannen's ena tvilling) som bara har mycket lag IQ ocksa, aven for dem ar testerna jatteviktiga just for att lara sig hur de lar sig. Hur de behover ha information presenterad for att lattast lara sig.
Det är ju jätteviktigt för alla som går i skolan egentligen. För att minimera energin man spenderar och maximerar resultatet. Just detta var ju någonting jag lärde mig så sent som på universitetet! Jag har aldrig någonsin i grundskolan eller gymnasiet ens tänkt tanken på hur jag lär mig saker. Det var inte förrän jag kom upp på universitetet som jag började ifrågasätta det och som lärarna själva pratade om det, speciellt att vi inte skulle jämföra oss med andra eftersom alla lär sig så olika.

Jag har en jämn begåvningskurva och inga större svårigheter på inlärningsfronten, men jag är absolut en audio learner. Jag har gått igenom hela juristprogrammet utan att läsa en enda bok. Jag har använt böckerna som uppslagsverk. Men flera av mina vänner har missat 90% av alla föreläsningar och bara läst böckerna hemma och klarat sig precis lika bra, eller bättre än jag gjort.

Synd att jag inte lärde mig det redan i grundskolan.
 
Sådär. ..nu har jag varit på utredning och de hittade lite smått och gott, tydligen var jag ett intressant exempel eftersom det inte finns något uppenbart svar på vad som kan vara "fel" eller hur man nu vill se det.
Antalet kromosomer stämde (tvärtemot vad dåren till läkare trodde) men hon skulle kolla ifall det eventuellt kunde finnas någon liten skada på någon liten rackare :p
Det mest intressanta var tydligen att min högra hand är större än den vänstra (inget nytt för mig, det har stört mig i måååånga år!) Men på fötterna var det tvärtom, vänster fot var markant större än
den högra :p
Det ska bli väldigt intressant att se svaret sedan faktiskt.
"Men du har ett fantastiskt humör!" Japp...så länge det är under kontroll är det fantastiskt ;)
 

Liknande trådar

Äldre Hej! Jag skriver från ett nytt konto då flera på buke vet vem jag är och detta kommer bli ganska personligt och om saker som få vet om...
Svar
1
· Visningar
1 847
Senast: kryddelydd
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp