Hästnyheter Elin Härkönen: Mitt liv har rasat igen, men värre saker har hänt

Det är slut med Paolo Roberto, 51.
Elin Härkönen, 25, fördömer det han har gjort – men inte honom som person.
I podcasten ”Assefa Schlingmann” berättar hon nu för första gången om hur hon skrek och grät efter att ex-pojkvännen gripits för sexköp – och hur hon går i terapi för att hantera sina känslor.
– Han är ju min bästa vän, kärlek försvinner inte från en dag till en annan, säger hon.
 
Fast jag har läst den artikeln... det nämns inget om hästar vad jag minns...
Jo

Målet var att bli bäst i världen i voltige, gymnastik på hästryggen. Läkarna dömde först ut hennes chanser att kunna tävla på elitnivå igen, men hon lyckades kämpa sig tillbaka och tog bara några år senare EM-guld i en annan sport, hinderbana.
 
Att förlåta är väl ändå det bästa (ända?) sättet att gå vidare i livet.

Har inte läst hennes blogg eller nåt men hade det varit jag hade det nog varit kaos i huvudet. Otrohet är ju illa nog men att också betala för det....

Bra att det finns professionell hjälp att få
 
Att förlåta är väl ändå det bästa (ända?) sättet att gå vidare i livet.

Har inte läst hennes blogg eller nåt men hade det varit jag hade det nog varit kaos i huvudet. Otrohet är ju illa nog men att också betala för det....

Bra att det finns professionell hjälp att få
Varför skulle hon förlåta honom? Hon behöver ju inte fortsätta leva med honom utan kan ta med sig det som var bra och gå vidare med sitt liv. En dag kanske hon kan bli likgiltig inför honom och slippa kämpa med alla de känslor jag kan tänka mig bubblar upp i ett sådant scenario men förlåta honom behöver hon knappast.
 
Jag tror snarare man behövder på nåt sätt acceptera, inte just förlåta.
Vad ska HON förlåta? Hans snedsteg?
Det är ju han som ska förlåta.
Sen får man kanske acceptera att man har fått en ursäkt men mer än så behöver man väl inte göra?
 
Varför skulle hon förlåta honom? Hon behöver ju inte fortsätta leva med honom utan kan ta med sig det som var bra och gå vidare med sitt liv. En dag kanske hon kan bli likgiltig inför honom och slippa kämpa med alla de känslor jag kan tänka mig bubblar upp i ett sådant scenario men förlåta honom behöver hon knappast.
Jag kanske missförstod artikeln eller skrev konstigt men jag tolkade det som att det verkade som om hon redan har förlåtit honom och i så fall att det är j-ligt starkt av henne och hade det varit jag så hade jag haft svårt för det, samtidigt som jag vet att (acceptera och) förlåta är vägen vidare i sitt eget liv genom många svek (generellt).
 
Jag kanske missförstod artikeln eller skrev konstigt men jag tolkade det som att det verkade som om hon redan har förlåtit honom och i så fall att det är j-ligt starkt av henne och hade det varit jag så hade jag haft svårt för det, samtidigt som jag vet att (acceptera och) förlåta är vägen vidare i sitt eget liv genom många svek (generellt).
Vi tänker väldigt olika där. Jag ser ingen styrka i att förlåta något. Varför skulle det vara en styrka att böja sig och säga att det inte gjorde något? För mig låter det som kristet dravel där folk kan bete sig hur illa som helst och ändå förvänta sig att bli förlåtna och om att människor ska ha dåligt samvete och se ner på sig själva om de inte kan förlåta genast. Det handlar inte om styrka utan isåfall snarare om religiös tro/fostran och man måste verkligen inte förlåta någon som gjort en illa för att själv kunna gå vidare. Snarare är det i vissa fall sunt att inte förlåta utan gå vidare i sitt liv utan dem och så småningom bli likgiltig inför dem (vilket inte innebär att man blir likgiltig som i att man är okej med eller accepterar det de har gjort utan att man blir likgiltig inför dem som människor och de kan därmed inte göra en illa känslomässigt längre) men förlåta, dvs. säga att det var okej, att det inte gjorde något utan att man förlåter dem, är verkligen inte nödvändigt. Släppa oförrätter och svek och lämna rövhattar bakom sig kan och bör man göra men man behöver inte blanda in någon förlåtelse i det hela eller överhuvudtaget den som har betett sig illa. Det är inte för den som har betett sig dåligt skull utan för sin egen skull man släpper den människan och går vidare med sitt liv. En förlåtelse är för den andres skull och varför skulle den som blivit utsatt dessutom lägga tid och energi på det? Nä, kristet larv är vad sådant handlar om. Inte om att människor ska kunna gå vidare på ett sunt sätt.

Att förlåta är inte vägen vidare. Det är förmågan att kunna släppa istället för att bli bitter och lämna människor som gör en illa bakom sig.
 
Vi tänker väldigt olika där. Jag ser ingen styrka i att förlåta något. Varför skulle det vara en styrka att böja sig och säga att det inte gjorde något? För mig låter det som kristet dravel där folk kan bete sig hur illa som helst och ändå förvänta sig att bli förlåtna och om att människor ska ha dåligt samvete och se ner på sig själva om de inte kan förlåta genast. Det handlar inte om styrka utan isåfall snarare om religiös tro/fostran och man måste verkligen inte förlåta någon som gjort en illa för att själv kunna gå vidare. Snarare är det i vissa fall sunt att inte förlåta utan gå vidare i sitt liv utan dem och så småningom bli likgiltig inför dem (vilket inte innebär att man blir likgiltig som i att man är okej med eller accepterar det de har gjort utan att man blir likgiltig inför dem som människor och de kan därmed inte göra en illa känslomässigt längre) men förlåta, dvs. säga att det var okej, att det inte gjorde något utan att man förlåter dem, är verkligen inte nödvändigt. Släppa oförrätter och svek och lämna rövhattar bakom sig kan och bör man göra men man behöver inte blanda in någon förlåtelse i det hela eller överhuvudtaget den som har betett sig illa. Det är inte för den som har betett sig dåligt skull utan för sin egen skull man släpper den människan och går vidare med sitt liv. En förlåtelse är för den andres skull och varför skulle den som blivit utsatt dessutom lägga tid och energi på det? Nä, kristet larv är vad sådant handlar om. Inte om att människor ska kunna gå vidare på ett sunt sätt.

Att förlåta är inte vägen vidare. Det är förmågan att kunna släppa istället för att bli bitter och lämna människor som gör en illa bakom sig.
Förlåtelse, accepterande, försoning med vad som hänt osv osv kalla det vad du vill.

Vi uttrycker oss olika samt tolkar texten olika men jag tror vi båda egentligen är inne på samma linje.

Jag håller med i allt du säger och du verkar lägga mer energi på ordet "förlåta" än vad jag gör (se vad jag skrev överst).

Sen vet jag inte om allt annat du skriver om "kristet dravel". Tycker det är väldigt disrespectful och kunde ha lämnats utanför här
 
Förlåtelse, accepterande, försoning med vad som hänt osv osv kalla det vad du vill.

Vi uttrycker oss olika samt tolkar texten olika men jag tror vi båda egentligen är inne på samma linje.

Jag håller med i allt du säger och du verkar lägga mer energi på ordet "förlåta" än vad jag gör (se vad jag skrev överst).

Sen vet jag inte om allt annat du skriver om "kristet dravel". Tycker det är väldigt disrespectful och kunde ha lämnats utanför här
Det tror inte jag. Att vi är inne på samma linje alltså. Du pratar om försoning, accepterande och förlåtelse, jag pratar om att lämna människor som skadar en bakom sig och med tiden bli likgiltig inför dem. Händelsen som sådan kan man för alltid förakta, man behöver varken förlåta, försonas eller acceptera det men för sin egen skull bör man släppa det så att man slipper bli bitter.

Kristendomen bygger på förlåtelse. Att allt ska förlåtas oavsett vad. Det är inte något annat än dravel och ett enormt osunt destruktivt beteende. Att lämna människor som beter sig illa bakom sig är bra mycket sundare än att om och om igen bli utsatt för deras nycker.
 
Det tror inte jag. Att vi är inne på samma linje alltså. Du pratar om försoning, accepterande och förlåtelse, jag pratar om att lämna människor som skadar en bakom sig och med tiden bli likgiltig inför dem. Händelsen som sådan kan man för alltid förakta, man behöver varken förlåta, försonas eller acceptera det men för sin egen skull bör man släppa det så att man slipper bli bitter.

Kristendomen bygger på förlåtelse. Att allt ska förlåtas oavsett vad. Det är inte något annat än dravel och ett enormt osunt destruktivt beteende. Att lämna människor som beter sig illa bakom sig är bra mycket sundare än att om och om igen bli utsatt för deras nycker.
Jag tänker att om man vill ha människor kvar i sitt liv är det bra att kunna förlåta dem. Kan man inte förlåta alls utan går vidare utan alla som någon gång gör fel runt en kan det bli lite ensligt till slut.

Just i det här fallet går det ju dock bra att göra det, man måste ju inte förlåta alla. Och hade hon verkligen gjort det hade de väl varit tillsammans fortfarande.
 
Jag tänker att om man vill ha människor kvar i sitt liv är det bra att kunna förlåta dem. Kan man inte förlåta alls utan går vidare utan alla som någon gång gör fel runt en kan det bli lite ensligt till slut.

Just i det här fallet går det ju dock bra att göra det, man måste ju inte förlåta alla. Och hade hon verkligen gjort det hade de väl varit tillsammans fortfarande.
Det finns ju grader i helvetet. Vissa saker är en bagatell att förlåta medans andra kan kännas/vara omöjliga och i de fallen där det känns/är omöjligt ser jag ingen anledning till att man ska förlåta heller. Det finns inget självändamål med att förlåta utan förlåtelsen handlar ju om den som har betett sig illa. Att hen ska känna att det inte gjorde något utan att hen är förlåten. Sådant som känns omöjligt att förlåta är vanligen sådant som blir destruktivt om man har kvar personer i sitt liv som beter sig så illa. Att ha kvar någon i sitt liv som tycker att det är okej att köpa andra människor sålänge han inte blir påkommen lär vara enormt destruktivt. I det läget hade iallafall jag hellre varit ensam.
 
Jag tänker att om man vill ha människor kvar i sitt liv är det bra att kunna förlåta dem. Kan man inte förlåta alls utan går vidare utan alla som någon gång gör fel runt en kan det bli lite ensligt till slut.

Just i det här fallet går det ju dock bra att göra det, man måste ju inte förlåta alla. Och hade hon verkligen gjort det hade de väl varit tillsammans fortfarande.
Jag förlåter sällan. Då får det vara små skitsaker. Däremot ger jag en ny chans om inte det är nått alldeles för stort. Men jag glömmer aldrig.
 
Det finns ju grader i helvetet. Vissa saker är en bagatell att förlåta medans andra kan kännas/vara omöjliga och i de fallen där det känns/är omöjligt ser jag ingen anledning till att man ska förlåta heller. Det finns inget självändamål med att förlåta utan förlåtelsen handlar ju om den som har betett sig illa. Att hen ska känna att det inte gjorde något utan att hen är förlåten. Sådant som känns omöjligt att förlåta är vanligen sådant som blir destruktivt om man har kvar personer i sitt liv som beter sig så illa. Att ha kvar någon i sitt liv som tycker att det är okej att köpa andra människor sålänge han inte blir påkommen lär vara enormt destruktivt. I det läget hade iallafall jag hellre varit ensam.
Att förlåta är bra för ens egen skull, för att kunna gå vidare utan att ha jobbiga tankar som hat/förakt/ilska eller liknade att dras med. Det handlar om att släppa taget så man om man så önskar inte behöver ha människan i sitt liv och inte om att börja umgås om man inte önskar det.
 
Jag tänker att om man vill ha människor kvar i sitt liv är det bra att kunna förlåta dem. Kan man inte förlåta alls utan går vidare utan alla som någon gång gör fel runt en kan det bli lite ensligt till slut.

Just i det här fallet går det ju dock bra att göra det, man måste ju inte förlåta alla. Och hade hon verkligen gjort det hade de väl varit tillsammans fortfarande.
Det fetade.

Varför menar du att hon skulle vara ihop med honom om hon verkligen förlåtit? Menar du att man inte kan förlåta någon men ändå se det som ett avslutat kapitel? Det blir lite knepigt att förlåta sitt ex i så fall om man har en ny person i sitt liv och kanske är gift.
 
Det tror inte jag. Att vi är inne på samma linje alltså. Du pratar om försoning, accepterande och förlåtelse, jag pratar om att lämna människor som skadar en bakom sig och med tiden bli likgiltig inför dem. Händelsen som sådan kan man för alltid förakta, man behöver varken förlåta, försonas eller acceptera det men för sin egen skull bör man släppa det så att man slipper bli bitter.

Kristendomen bygger på förlåtelse. Att allt ska förlåtas oavsett vad. Det är inte något annat än dravel och ett enormt osunt destruktivt beteende. Att lämna människor som beter sig illa bakom sig är bra mycket sundare än att om och om igen bli utsatt för deras nycker.
Ärlig talat har jag ingen aning om vad det är jag skriver som du går igång på så himla starkt?

Och ännu mindre fattar jag varför du drar in religion i detta?
 

Hästfolk

  • Hästens sovvanor!

Häst

Hästavel och Grenar

  • Betäckningar 2020

Allmänt

Fritid

  • Vilken TV ska man köpa?

Barn

  • Höstföräldrar 2020

Hund

Katt

Andra Djur

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Upp