Empty nest

CillaW

Trådstartare
Så har de åkt.
Han åkte i går, hon åkte i dag. De är båda unga vuxna med egna liv och äventyr och de behöver inte mig längre.
Jag har lyckats med mitt uppdrag och vad ska jag göra nu?

Bli crazy cat / rat lady på heltid?
 
5212012223039fdgdfg.jpeg


Bara att acceptera...
 
Ge dig själv en medalj!:love:

Dom kommer alltid att behöva dig och du kommer alltid att vara där för dom. Gläd dig över att du har uppfostrat två självständiga individer redo att möta världen.

Gör något som du alltid haft lust att göra, det gjorde vi. Min man åkte till Alaska och jagade björn, jag åkte till Camargue på ridferie. Vi hade tänkt att göra något tillsammans men jag jagar inte och han red inte.
 
Så har de åkt.
Han åkte i går, hon åkte i dag. De är båda unga vuxna med egna liv och äventyr och de behöver inte mig längre.
Jag har lyckats med mitt uppdrag och vad ska jag göra nu?

Bli crazy cat / rat lady på heltid?

Jodå. De kommer alltid att behöva dig för du kommer alltid att vara deras mamma. När livet krisar eller när det händer en rolig grej vem ringer de om inte hem till dig?

När det här året är slut kommer min dotter ha varit utomlands i åtta av årets tolv månader. Det är tufft och jag har gråtit och varit orolig och jag kommer gråta ännu mer och vara ännu mer orolig men tusan vad stolt jag är över henne som följer sina drömmar :love: Men jag är glad att jag inte har två resgalningar ;) Sonen åker bara på kortare turer och än så länge bara i Europa med jobbet så han är snart hemma igen men min dotter var först i 10 veckor som volontär i Indien och i augusti åker hon till USA för att gå en termin på college där som utbytesstudent. Jag försöker trösta mig med att i USA finns det iallafall internetuppkoppling som fungerar. Det är ju mer än vad man kan säga om Indien... Det kunde gå en vecka utan att vi hade någon kontakt ibland och det var riktigt jobbigt.

Hade jag varit frisk så hade jag gjort allt det där som jag tidigare inte hade kunnat eller velat göra av hänsyn till barnen.

(Förtydligande. Mina barn flyttade hemifrån för 5 respektive 3 år sedan och det är verkligen astufft i början men det blir bättre. Man lär sig att inte handla lika mycket mat och man lär sig att uppskatta att faktiskt vara ensam ibland.)
 
Senast ändrad:
De kommer att komma tillbaka! Och i minst dubbel form (jag tänker på pojk- och flickvänner). Jag har en utflugen och en nästan-utflugen, maken tre utflugna. Just nu är min utflugna dotter här eftersom "det var så ensamt på campus" (pojkvännen bortrest), häromdagen var makens dotter + pojkvän här + en son + min son med kompis... Det är ett ständigt kommande och gående och numera är det även partners inblandade! Så, även om du startar ett "Crazy cat lady"- liv kommer du att bli avbruten, var så säker!:D
 
Det ar HARLIGT nar barnen ar utflugna och klara for egna aventyr. Det ar underbart nar man inser att man lyckats med sitt jobb bra nog att man inte behover vara orolig for att de inte klarar livet pa egen hand. Och det ar fantastiskt nar man inser att det ar fortfarande mamma och pappa man ringer till nar man behover rad. :heart
Det ar ochsa helt FANTASTISKT att umgas som vuxna och inse att man skulle valt sina barn som basta kompis aven om man inte var slakt ... och att de ocksa valjer att ha den sortens relation och kontakt. (Det kan dock ibland kannas svart att stiga ut ur mamma rollen och erbjuda rad och anvisningar utan att de bett om det)
Det ar minst lika underbart att ha tid med det man alltid sjalv velat gora ... eller som jag, hitta en hobby man inte ens visste om innan. :)
 
Det är fantastiskt att se den vuxna avkomman pröva vingar, få relationer, förtroende, uppskattning.
All avel går ju ut på att avkomman ska vara bättre än föräldragenerationen och i mitt fall verkar jag ha lyckats alldeles strålande :D

Jag gläds, och är samtidigt fullt övertygad om att den viktigaste personen i hennes liv inte är jag, utan den kärlek hon kommer att möta är det, tillsammans med den familj hon nog kommer att bilda en dag. Hennes liv, yrkesbana, förtroenden, sammanhang.
Jag är bara en mamma, med största delen av uppdraget slutförd.

Fast jag finns ju här. Ständigt. Om hon skulle behöva mig.
 
Fötterna i högläge i soffan, korka upp en flaska vin (eller annat lämpligt) och njut av lugnet.
Tids nog kommer de tillbaka på besök. Eller som i mitt fall. Jag ska börja jobba i samma stad som mamma bor i och kommer bo hos henne de dagarna jag jobbar. Både hon och jag ser ut såhär. :banana:
 
Så har de åkt.
Han åkte i går, hon åkte i dag. De är båda unga vuxna med egna liv och äventyr och de behöver inte mig längre.
Jag har lyckats med mitt uppdrag och vad ska jag göra nu?

Bli crazy cat / rat lady på heltid?

JA!
Jag fyller mitt liv med fyrbent fluff.

Fast min yngste har inte riktigt flyttat än, det sker först till hösten om allt går som det ska
 
  • Gilla
Reactions: via
Så har de åkt.
Han åkte i går, hon åkte i dag. De är båda unga vuxna med egna liv och äventyr och de behöver inte mig längre.
Jag har lyckats med mitt uppdrag och vad ska jag göra nu?

Bli crazy cat / rat lady på heltid?
Nu ska som sagt det nya kapitlet i livet skrivas. De år ni har bakom er är investeringen som ska börja ge payoff nu och framåt! Det blir bra Cilla, jag vet att du är lika bubblande stolt över dina barn som jag är över mina - och vi har skäl att vara det också! Nu serrö tar livet vid ungefär där vi var innan barnen, men alla förutsättningar har ändrats och det är därför vi får en slow start där man har en så gott som vuxen unge kvar i boet - ett litet tag till. :)
 
Så har de åkt.
Jag har lyckats med mitt uppdrag och vad ska jag göra nu?

:love: det är ingen tröst men jag delar erfarenheten..
Relationen går in i en ny fas, inte nödvändigtvis sämre, men annorlunda.
Ibland saknar man dem så man blir galen. Och ibland, när de har varit hemma och bott några dagar, är det rätt skönt när de åker hem till sig.

Fantastiskt egentligen, äventyret vi har fått vara med om, att få fostra barn till vuxen ålder. Att de överlevde trots alla misstag man gjorde. Och att de blev så bra som de blev, trots allt.
 
Så har de åkt.
Han åkte i går, hon åkte i dag. De är båda unga vuxna med egna liv och äventyr och de behöver inte mig längre.
Jag har lyckats med mitt uppdrag och vad ska jag göra nu?

Bli crazy cat / rat lady på heltid?

Du har verkligen lyckats. Att våga leva, kasta sig ut, det måste vara det största beviset på att du har lyckats ge trygghet. Och du är helt säkert fortfarande en av de viktigaste personerna i deras liv. Cat / rat lady är också fint!
 

Liknande trådar

Relationer Hej! En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
8 998
Fordon Fredagen 15 september köpte jag en bil av en bilfirma. Den var nybesiktigad, kamremmen bytt, rostfri, bra sommardäck och ok vinterdäck...
18 19 20
Svar
384
· Visningar
25 160
Senast: ptr
·
Kropp & Själ Jag visste inte om jag skulle lägga tråden här eller på dagbok. Men jag vill nog ha tankar? För att börja från början… Jag har varit...
2
Svar
29
· Visningar
3 848
Senast: skiesabove
·
Övr. Katt Jag leker rätt ofta med tanken på att köpa en katt. Jag har inte haft hund på två år, jag kommer inte köpa en ny hund och ingen häst...
2 3
Svar
56
· Visningar
4 755
Senast: cirkus
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp