En egen gård

[Yrja]

Ni som tagit steget till egen gård (eller är uppväxt på gård), ångrar ni nånsin ert val? Om ja, varför? Kan ni dela med er av för- och nackdelar. Blir man ensam? Hur är det för barnen att växa upp så? Vad ska man tänka på innan man köper sin gård? Vilka kriterier är viktiga?

Letat gård i flera år och nu när chansen dök upp får jag kalla fötter. Tänk om jag vill flytta hem igen? Tänk om barnen blir olyckliga där?? Är det värt pengarna? Kommer vi ha råd? Usch, ont i magen...

 

[Magnum]

Aldrig ångrat mej, för oss var det värt...ja typ allt.
Att det är slititgt vissa gånger är inget problem och inget vi anser egentligen vara slitigt- vi gör allt som tillhör en gård väldigt gärna!

Vi hittade en gård som hade det vi ville ha, man ska trivas!
Dvs Läget, stall, hagar, vettiga grannar, hus osv.

Jag har egna hästar och har inget alls emot att rida ensam men har två ridbara hästar och kan bjuda in sällskap. Om jag vill.
Har egentligen samma typ av hästumgänge även nu, då i förra stallet jobbade vi så olika tider att det ändå blev att vi gick om varandra. Känner mej aldrig ensam och att kunna lägga upp det som jag vill är helt galet skönt! En ren befrielse. (Även om det funkade super på gamla stället) Jag har god och tät kontakt med mina hästvänner och vi åker på lika mycket träningar och tävlingar ihop som förut.

Vi är absolut inte mer 'ensamma' än vi varit tidigare. Vi bor avskilt men inte så vi inte ser annat folk. Det är perfekt.
Vi har inga problem att umgås med folk på samma sätt som när vi bodde tätare inpå. Inte heller att åka iväg för att umgås/gör saker, men behöver djurvakt om det blir över flera dagar. Vilket sällan eller aldrig varit ett bekymmer.

Jag är uppväxt här, vet hur det är att vara barn och växa upp. Kan nog inte haft det bättre. Sen får man ju som förälder skjutsa mer 'än inne i stan' men det gäller ju med allting man tar för sej så det är ett val som ingick i att bo på landet.
Jag som barn hade inga problem med vänner eller hitta barn att leka med, och jag ser det inte som ett hinder nu heller. Sen blir man nog tajtare kanske eftersom man kanske inte har samma urval på vänner som i mer tätbefolkade områden. Men varken jag som barn eller barnen här nu lider ingen som helst brist på vänner. Och lider verkligen ingen brist i saker att göra! Här där jag bor händer det saker och aktiviteter hela tiden. Såpass att man inte orkar med hälften ens.


Det går ju alltid att sälja och flytta igen, om man inser att det inte passade eller trivs.

 

[heidi maria]

Ni som tagit steget till egen gård (eller är uppväxt på gård), ångrar ni nånsin ert val? Om ja, varför? Kan ni dela med er av för- och nackdelar. Blir man ensam? Hur är det för barnen att växa upp så? Vad ska man tänka på innan man köper sin gård? Vilka kriterier är viktiga?

Letat gård i flera år och nu när chansen dök upp får jag kalla fötter. Tänk om jag vill flytta hem igen? Tänk om barnen blir olyckliga där?? Är det värt pengarna? Kommer vi ha råd? Usch, ont i magen...

Köpte ett ställe när jag var 25, vilket är 4år sedan. Tillsammans med mina föräldrar byggde vi nytt stall, hage, liten ridvolt osv.

Jag har mina systrars hästar uppstallade, så vi rider ut ihop ett par gånger i veckan.

Nackdelar:
- lite ensamt ibland. Blir lätt att jag drar ner på ridningen när jag inte har sällskap och det är mörkt. Skulle inte klara rida ensam varje dag.

-man blir lite låst. Ska jag på aw med jobbet måste jag planera innan att jag får hjälp med intag osv.

- extra jobb. Är det nåt som krånglar med tex vatten, avlopp, staket osv måste det fixas. Då kan man inte åka till jobbet och förvänta sig att det ordnar upp sig själv.

Fördelar:
-Effektivisera hur mycket du vill. Jag går inte fram och tillbaka och sköljer småburkar med pellets 3 gånger om dagen och leder hästar i en kvart. De får kraftfoder i krubban när de kommer in och jag skjutsar ut dem genom dörren på 2 minuter utan grimma när de ska ut. Stallet är välventilerat och håller strax över nollan vintertid så jag kör luftiga svala täcken som passar ute och inne. Bara vid extremväder de behöver extra vid uttag.

Lägger typ lika mycket tid på dagligt stalljobb nu med fyra hemma som när jag var uppstallad med en häst.

-fodra och ha hästarna ute så mycket du vill. ingen skäller om de går in/ ut nån timme tidigare eller senare. Eftersom man har full koll på foder osv kan man justera tiderna som det passar.

 

[Efwa]

Nu skaffade vi gård när våra barn var nästan vuxna. De gnällde en del men det var ju inget de kunde göra något åt. De hade ju bara några år kvar hemma och vi måste få bestämma var vi ska bo.

Det innebär att vi skjutsat in till förorten där pendeln går från och då också hämtat.

Nog var det skrämmande för också trots att vi letade gård i nästan fem år innan vi hittade den vi ville ha. Men, vi tänkte att om det inte fungerade så var det ju bara att flytta igen. Folk flyttar betydligt oftare än vi någonsin gjort, så det kan inte vara så farlig del i livet om man skulle misslyckas eller inte trivas.

Mina barn, en nu utflyttad, skulle inte byta ut den här tiden mot någon annan trots att det har tyckt att det varit lite jobbigt med alla skjuts. Båda har numer körkort och helt plötsligt är det inte jobbigt längre. De är båda naturmänniskor så den delen av flytten var aldrig jobbig.

Fördelarna är många. Naturen, ensamheten och utrymmet. Man kan bestämma allt själv om stallet, rutiner, mat samt in- och utsläpp.
Vi har egen verkstad och ordentliga verktyg så vi reparerar mycket själva, byggt stallet själva.
Fördelarna är ju så många att det blir svårt att rada upp.

Nackdelarna är inte så många fler från när man hade villa (husmässigt). Vi reser ändå aldrig utomlands utan upp till stugan i Norrland vilket blivit mycket färre gånger men vi har ju liksom landet här. Vi måste ändå laga allt som blir trasigt och måste göra det mesta själva.

Jag kan inte rationalisera så mycket jag vill med stallet. Jag måste t.e.x leda dem ut och in för hagarna ligger inte i anslutning till stallet. Jag har bara två och inga inackorderingar...vilket också ska ses som en stor fördel.

Mannen och jag kan nästan alltid lyckas pussla med tider om någon av oss måste jobba knasigt. Jag jobbar halvtid och det är mina hästar och han klarar ta hand om dem men är inte hästmänniska. Vi har fina grannar som också kan fixa. Annars kan jag ändra lite tider så mannen hinner hem till rätt tid. Så går ju inte att göra när man står i andras stall.

 

[Yrja]

Tack för svaren.
Gården vi hittat har brister i form av att husen är små och kräver mkt jobb. Stallet är nybyggt vilket gör att det inte är lika mysigt som ett gammalt. Det är också endaekonomibyggnaden. Gården är inte så ombonad, den är ganska platt och tråkig. Detta är nog enda orsaken till att vi har råd med den, den lockar inte så många. Den ligger där vi bor, vi slipper flytta barnen från sin byhåla där de har vänner, dagis, trygghet. Det är den största anledningen, och vi kommer inte närmre våra jobb än såhär. Så gården är inte min drömgård eller idyll, marken duger även om den inte är enorm. Det blir mkt jobb första två åren med bara bostadshusen.

Vi har råd, den ligger där vi vill bo och den har potentialen. Räcker det? Hur mkt mark behövs eg åt lite höns, kaniner, några får och ett par hästar?

 

[Efwa]

Tack för svaren.
Gården vi hittat har brister i form av att husen är små och kräver mkt jobb. Stallet är nybyggt vilket gör att det inte är lika mysigt som ett gammalt. Det är också endaekonomibyggnaden. Gården är inte så ombonad, den är ganska platt och tråkig. Detta är nog enda orsaken till att vi har råd med den, den lockar inte så många. Den ligger där vi bor, vi slipper flytta barnen från sin byhåla där de har vänner, dagis, trygghet. Det är den största anledningen, och vi kommer inte närmre våra jobb än såhär. Så gården är inte min drömgård eller idyll, marken duger även om den inte är enorm. Det blir mkt jobb första två åren med bara bostadshusen.

Vi har råd, den ligger där vi vill bo och den har potentialen. Räcker det? Hur mkt mark behövs eg åt lite höns, kaniner, några får och ett par hästar?

Frågan är ju svår. Vad duger och vad vill man ha?

Om jag berättar om vårat lite mer. Vårat ställe har allt i potential men just nu är det ju inte så fint som vi vill ha det, även fast vi lagt ner jobb och pengar. Vi har planer om hur vi vill ha det i slutändan men det är en plan på 10-20 år framåt.
Vi har två ekonomibyggnader men även om det inte räcker egentligen så kommer det väl inte utökas. Vår tomt är också ganska platt och tråkig samt har en tendens att bli väldigt torr om det är minsta torka ute. Nästan lite ökenkänsla.

Huset har vi gjort en hel del med (kök, vardagsrum etc) men vi har MASSOR kvar även om det fungerar nu. Det är ju inte förfallet men omodernt och våtutrymmena är för gamla och det börjar märkas.

Vi fastnade inte för stället förrän vi varit där andra gången och hunnit tänka mellan vad det skulle kunna BLI. Så var det faktiskt med vår villa vi köpte innan också. Vi var där och tittade och ryckte väl lite på axlarna och tänkte väl att det dög. Tänkte efter ett tag och tittade igen och såg möjligheter som vi efter köp och ett antal år infriade. Anledningen till flytt från den var att området exploaterades extremt hårt och landet lockade.

 

[Yrja]

Frågan är ju svår. Vad duger och vad vill man ha?

Om jag berättar om vårat lite mer. Vårat ställe har allt i potential men just nu är det ju inte så fint som vi vill ha det, även fast vi lagt ner jobb och pengar. Vi har planer om hur vi vill ha det i slutändan men det är en plan på 10-20 år framåt.
Vi har två ekonomibyggnader men även om det inte räcker egentligen så kommer det väl inte utökas. Vår tomt är också ganska platt och tråkig samt har en tendens att bli väldigt torr om det är minsta torka ute. Nästan lite ökenkänsla.

Huset har vi gjort en hel del med (kök, vardagsrum etc) men vi har MASSOR kvar även om det fungerar nu. Det är ju inte förfallet men omodernt och våtutrymmena är för gamla och det börjar märkas.

Vi fastnade inte för stället förrän vi varit där andra gången och hunnit tänka mellan vad det skulle kunna BLI. Så var det faktiskt med vår villa vi köpte innan också. Vi var där och tittade och ryckte väl lite på axlarna och tänkte väl att det dög. Tänkte efter ett tag och tittade igen och såg möjligheter som vi efter köp och ett antal år infriade. Anledningen till flytt från den var att området exploaterades extremt hårt och landet lockade.

Tack Efva, ditt inlägg gjorde det lättare faktiskt. Det är precis så det är här också. Alla delar på gården har brister, men vi har ju ingen brådska. Och när du säger det, när jag såg vårt nuvarande hus på annons tyckte jag att det var jättefult och hade inte ens åkt dit om inte min pappa föreslagit det.

Man ska tydligen vara rädd när man spenderar miljoner. Det är väl egentligen sunt.

 

[Cilla80]

Vi har precis flyttat till en gård, i närheten av våra föräldrar men en helt ny ort för vår sexåring. Vi flyttade in för tre veckor sedan, så hur det kommer bli kan jag ju inte svara på, men jag kan säga att jag känner igen mig i rädslan. Det är verkligen jätteläskigt.

För mig har det blivit nytt jobb också, och lillan har börjat förskoleklass i ny skola och allt är bara nytt nytt nytt. Vi flyttade för att kunna köpa hästar, hade inga innan, så det är också en frustration nu; det är sån massa som måste göras innan det blir några djur. Det finns byggnader, men de måste anpassas till lösdrift och hästhållning och det finns mark men inget stängsel. Vi jobbar båda två, och är extremt medvetna om hur lite tid vi har per vecka för sådant vi vill göra, inte minst eftersom sexåringen tycker flytten är skitjobbig och är extremt mammig (de första veckorna släppte hon oss inte utom synhåll överhuvudtaget).

Men ändå tror jag det blir bra. Med allt bök så mår vi ändå mycket bättre på landet. Det är tyst och vackert och vi får både vara ifred och har trevliga grannar. Igår baxade jag upp en åkgräsklippare på släp och körde den till verkstaden, och fast det är var ett jädra trassel att den var trasig och det tog halva kvällen och var tungt och bökigt, så kändes det oändligt mycket bättre än att sitta i en lägenhet och försöka komma mig för med att plocka ur diskmaskinen.

Jag tänker tro att det blir bra, och jag tror som ovan att miljonaffärer ska vara läskiga. :-)

 

[Efwa]

@Cilla80 Jag tror som du att det ska vara lite läskigt.

Att flytta är en stor sak. Speciellt om det är större, ny miljö och mer att ta hand om. Jag har inte flyttat mycket i mitt liv och bara in i lägenhet hemifrån och till villa med man och barn efter det.
Så, för oss var det väldigt stort trots att vi har det väldigt bra ekonomiskt just för tillfället.

Men, det viktiga är ju att förstå att man kommer att vänja sig, kommer att landa och att man bara blir starkare av en stor händelse som man kommer att klara av.

 

[Yrja]

Tack för era svar. Nu är papprena skrivna. Och det känns bra.