en ny erfarenhet...

[ameo]

I går fick jag åka in på förlossningen och undersökas... Hade en hel del smärtsamma sammandragningar, fast ostrukturerade jag hade ju ingen koll på om de var regelbundna eler inte och hur täta de i så fall vara.
Kopplad till en CTG-apparat visade det sog dock att de VAR regelbundna och med några minuters mellanrum (vet inte hur långt mellan)...
Kontroll av livmodertappen visade dock att den var opåverkad, så långt.
Det blidde först en bricanylinjektion, vila och ny CTG - som visade att det kanske var "mindre" sammandragningar, men fortfarande lika ofta. Ett bricanylpiller också, sen fick jag lägga mig och sova (nåja :smirk: ) över natten inne på "avdelningen för gravida".
Det lugnade ner sig successivt och i förmiddags kunde jag åka hem igen.
Men nu vet jag ju i alla fall hur det KÄNNS att ha värkar..
Har ju inte haft minsta antydan till värkar med de andra två, bara "vanliga sammandragningar" som inte riktigt är samma sak...

Nån som vet om sånt här kan vara bara en engångsföreteelse, så att man egentligen kan vara helt lugn till nästa gång det visar sig? Eller ska man vara på sin vakt hela tiden och känna efter?
Läkaren gav mig egentligen inga restriktioner alls, sa att jag inte var högrisk för prematur eftersom jag inte haft dessa problem med de tidigare. Skulle bara komma in igen OM det återkom.

 

[Snurrfian]

Sv: en ny erfarenhet...

Det kan ju återkomma, men det lär du ju märka i sådana fall
En av våra kompisar fick oxå åka in och få brickanyl, men dagen efter gick vattnet ialla fall så då var det bara att köra igång förlossningen... Deras grabb blev född 6 veckor förtidigt och var "pytteliten" men hade inga egentliga problem så efter en tre veckor fick de åka hem allihopa. Han är i dag fem år och ett yrväder...

Jag tror inte att du behöver vara på din vakt, kommer det värkar känns de som sagt... Du kanske ska undvika att lyfta extremt tungt, springa i trappor upp och ner osv men det förstod du nog på egen hand...
Nu har inte jag så bra koll på hur långt du har kvar men det är säkert inga problem! Ring din BM och prata om du fundera på mer ingående frågor...
Tredje barnet säger ju "alla" är helt annorlunda mot de två första, inget är sig likt liksom... Det är väl kul att få nya upplevelser ialla fall!

 

[shady]

Sv: en ny erfarenhet...

Du skall vara på din vakt. Det är ju inte säkert att något händer, men ha koll på tiden mellan sammadragningarna, och blir dom tätare så skall du ringa. Eftersom att du är snittad dom andra två ggr och inte haft verkar ionnan så kan det vara svårt att veta vad som är vad.

Därav att jag tycker du skall vara på din vakt och kolla med klockan. Ring hellre en gång för mkt till förlossningen än en gång för lite. För du skall väl snittas denna gången också?

 

[break_a_leg]

Sv: en ny erfarenhet...

Jag skulle nog ringa till förlossningen direkt om jag kände något igen (för du ska väl snittas?). Jag hade ju planerat snitt med ettan, och kände knappt någonting innan mitt snittdatum. Jag var ju då tillsagd att absolut ringa eller åka in vid ev värkar eftersom jag inte fick föda vaginalt (pga moderkakans läge).

 

[ameo]

Sv: en ny erfarenhet...

Tackar för svar!
Jag tar det redan innan så lugnt jag kan pga mina nedrans foglossningar. Så just DEN biten blir det ju ingen större skillnad på...

Snurrfian:
Jag är i vecka 33, tror jag.. Så det är ju ingen katastrof om barnet skulle välja att vilja komma ut nu, men den får gärna ligga kvar på plats i några veckor till...

I övrigt, OM jag känner liknande igen så hör jag naturligtvis av mig till förlossningen. Frågan är väl bara om man vågar ge sig ut på utflykter på några timmar (hade ju tänkt åka till Flyinge nästa helg ) eller om jag ska behöva gå och vara livrädd för att få sammandragningar och endast hålla mig inom husets fyra väggar? Självklart åker jag ingenstans om det inte känns lugnt på morgonen, men det är ju ingen garanti för att det håller sig lugnt resten av dagen...
Och ja, jag ska snittas igen. Får inte gå igenom värkarbetet pga att det blev komplikationer vid första snittet.

Jaja, vi får se vad som händer..
jag har alldeles nyss varit ute och pulsat i djupsnön för att få in mina ston, som VÄGRAR gå in (trots snöoväder och att det är flera timmar efter normal insläppstid) när maken försöker locka in dem. Och än så länge är det helt lugnt i alla fall - trots att jag gjort vad jag egentligen borde låta bli, både av detta skäl + mina foglossningar. Men ibland har man inget större val. *suck*

 

[Snurrfian]

Sv: en ny erfarenhet...

För mig var det åt andra hålet när jag väntade elin, jag gick över tiden och ett tag var jag hel nojig för att åka bort någonstans, med efter ett par dagar kom vi fram till att det var bättre att hitta på något än bara sitta hemma och tycka synd om sig själv... Sjukhus finns det nästan överallt inom någon timme eller två och de lär knappas neka att ta emot en om man behöver så åk till Flyinge, ha trevligt och se till att bli servad så mycket det går!

 

[mysko]

Sv: en ny erfarenhet...

Jag fick förvärkar precis 1 månad innan han skulle komma och det var vanligt sa dom på den tiden.

 

[Jillybean]

Sv: en ny erfarenhet...

Ak du till Flyinge! *mattligt avis, vill ocksa aka* Sitta hemma och kanna efter var och varannan minut ar meningslost, hander det sa hander det. Sjukhus och ambulanser finns det overallt om sa skulle behovas. Jag hade ocksa foglossningar med min forsta och varkarna satte igang juldagen, var beraknad till den 14:e februari. Fick bricanyl och allt lugnade ned sig. Forklaringen jag fick var att smartan fran foglossningarna "antagligen" satt igang varkarbetet. Tydligen sa kan intensiva smartor skicka en signal till kroppen att nagot ar fel och att barnet behover komma ut.

Sa ta det lugnt men sitt inte hemma och oroa dig. Allt kommer att ga bra ska du se!