A
appleseed
Jag har inte haft egen häst sedan gymnasiet (blir 23 i år), men är i dagsläget medryttare på en häst 1-2 dagar i veckan. Men det gör att det där suget efter att ha egen pålle igen bara blir värre och värre hela tiden. När jag var liten kunde jag på barns vis gå och drömma om den där hästen jag bestämt mig för att jag någon gång skulle få - och tillslut också fick -, men jag kan inte drömma realistiskt längre känns det som.
Jag bor i centrala göteborg med min pojkvän och läser ett 5-årigt program vid universitetet (har knappt 4 år kvar).
Hur i h-e ska det gå ihop med en häst? Visst, jag kommer att komma ut på en bra arbetsmarknad och kommer väl att ha hyfsad inkomst när jag är färdigutbildad - kommer förmodligen att flytta till en något mindre stad också - men om ekonomin inte är det värsta problemet?
Hur får alla ni som har häst och "vuxenliv" (familj, småbarn, jobb, hund, volvo, etc.) TIDEN att räcka till?
Jag har försökt räkna på det i mitt huvud. Men det är inte en någe vidare trösterik ekvation det blir av det hela...
- Heltidsjobb+lunch=9h/dygn
- sömn=8h/dygn
- stall=3h/dygn
- ev. småbarn=Xh/dygn
- ev. äldre barns fritidsaktiviteter=Xh/dygn
- hälften av matlagning+inköp+hushållsarbete=1-2h/dygn
- övrig familje- och relationsvårdande verksamhet=så mycket som möjligt/dygn
- transportsträckor mellan jobb, stall, hem, etc.,=1-2h/dygn...
osv, osv. Dygnet skulle behöva 30 timmar. Minst.
Om man nu skulle få för sig att vilja skaffa familj någon gång så vill man ju vara en så bra förälder som möjligt, och inte bara prioritera sina egna intressen. Och skaffar man egen häst så vill i alla fall inte jag ha medryttare mer än ca 1 eller i extrema fall 2 dagar i veckan - och helst inte alls.
Och jag får inte ihop det. Jag fattar inte när jag någonsin ska kunna känna att jag kan skaffa häst igen. Just nu går jag bara neråt och blir mer och mer deppig, känns det som. Jag vill ha egen häst igen lika mycket som jag ville ha häst när jag gick i låg och mellanstadiet, men jag vågar inte tro på drömmen längre, att det kommer att lösa sig den här gången.
Men jag har sett vuxna människor som är i stallet hos sina hästar typ varje dag - utan att ha dem helinackorderade - och som har barn i förskoleåldern, och.. och.. Hur gör man? Hur gör ni? Går det?
Även om min sambo ställer upp på mig hur mycket som helst, så vill jag liksom inte lämna honom med att stå för hästförsörjningen och merparten av hushållet..
*suck*
Känns som att familj får vänta tills jag pluggat färdigt och fått jobb, och hästen får vänta tills eventuella ungar är gamla nog att klara sig själva. det är typ.. 20 år. Jag vill inte vänta 20 år. 5 hade kännts fullt tillräckligt länge att vänta på hästen.
Jag bor i centrala göteborg med min pojkvän och läser ett 5-årigt program vid universitetet (har knappt 4 år kvar).
Hur i h-e ska det gå ihop med en häst? Visst, jag kommer att komma ut på en bra arbetsmarknad och kommer väl att ha hyfsad inkomst när jag är färdigutbildad - kommer förmodligen att flytta till en något mindre stad också - men om ekonomin inte är det värsta problemet?
Hur får alla ni som har häst och "vuxenliv" (familj, småbarn, jobb, hund, volvo, etc.) TIDEN att räcka till?
Jag har försökt räkna på det i mitt huvud. Men det är inte en någe vidare trösterik ekvation det blir av det hela...
- Heltidsjobb+lunch=9h/dygn
- sömn=8h/dygn
- stall=3h/dygn
- ev. småbarn=Xh/dygn
- ev. äldre barns fritidsaktiviteter=Xh/dygn
- hälften av matlagning+inköp+hushållsarbete=1-2h/dygn
- övrig familje- och relationsvårdande verksamhet=så mycket som möjligt/dygn
- transportsträckor mellan jobb, stall, hem, etc.,=1-2h/dygn...
osv, osv. Dygnet skulle behöva 30 timmar. Minst.
Om man nu skulle få för sig att vilja skaffa familj någon gång så vill man ju vara en så bra förälder som möjligt, och inte bara prioritera sina egna intressen. Och skaffar man egen häst så vill i alla fall inte jag ha medryttare mer än ca 1 eller i extrema fall 2 dagar i veckan - och helst inte alls.
Och jag får inte ihop det. Jag fattar inte när jag någonsin ska kunna känna att jag kan skaffa häst igen. Just nu går jag bara neråt och blir mer och mer deppig, känns det som. Jag vill ha egen häst igen lika mycket som jag ville ha häst när jag gick i låg och mellanstadiet, men jag vågar inte tro på drömmen längre, att det kommer att lösa sig den här gången.
Men jag har sett vuxna människor som är i stallet hos sina hästar typ varje dag - utan att ha dem helinackorderade - och som har barn i förskoleåldern, och.. och.. Hur gör man? Hur gör ni? Går det?
Även om min sambo ställer upp på mig hur mycket som helst, så vill jag liksom inte lämna honom med att stå för hästförsörjningen och merparten av hushållet..
*suck*
Känns som att familj får vänta tills jag pluggat färdigt och fått jobb, och hästen får vänta tills eventuella ungar är gamla nog att klara sig själva. det är typ.. 20 år. Jag vill inte vänta 20 år. 5 hade kännts fullt tillräckligt länge att vänta på hästen.
