En "solskenshistoria"

Youweremyangel

Trådstartare
Tänkte att vi kanske kan berätta lite "solskenshistorier" om våra djur =)

En regnig kväll i början av höstas skulle jag och min pojkvän gå och kolla posten. Vi hörde en katt jama men tänkte först inte så mycket på det då där springer rätt mycket katter och jamar. Men efter ett tag så tyckte vi att det började låta allt mer desperat och vi började kolla om vi kunde hitta katten. Efter en stund fick vi syn på en jätte liten kattunge, max 4 veckor. Vi ägnade en timme åt att försöka fånga in den lilla kraken då det regnade och var ganska kallt.

Vi tog in den lilla kisen som visade sig vara en liten hona.Hon var väldigt liten och svag, och väldigt blöt och nerkyld. Vi lät henne värma sig och äta lite innan vi presenterade henne för våra egna katter. Hon tyckte det var lite läskigt att träffa den yngsta av de två men hon drog sig direkt till den äldsta som om det vore mamman. ( Det var det inte)

Dan efter började jag leta efter hennes ägare då jag tänkte att hon kanske rymt eller något. Jag började med lägenheterna där vi hittade henne. Det var ett barn som öppnade så jag bad henne hämta sin mamma, mamman kom med en stor honkatt i famnen med exakt samma färger som den lilla kellingen jag hade i famnen. När hon fick syn på kattungen så var hon väldigt snabb med att stänga in sin katt i ett annat rum.

Jag frågade om det var hennes katt men hon sa snabbt nej så jag gick därifrån. Det var inte heller någon annan som ville veta av henne. Jag kallade henne nu för Sally.

Jag kunde inte ha kvar henne hemma så jag bestämde mig för att hitta ett annat hem till henne, jag tog med henne upp till mina föräldrar och frågade om de skulle kunna tänka sig att ta hand om henne men de sa bestämt nej.
Jag satte Sally i min pappas famn och det dröjde ca 5 minuter innan han sa att det var hans katt.

Nu heter hon inte längre Sally utan S-type kallad stype. Hon har ett jätte bra hem hos mina föräldrar tillsammans med sin nya "syster" sillen och sin hundkompis Ebba.
 
Sv: En "solskenshistoria"

Har också hittekatt. fast var 7-8 veckor när jag hitta honom. Mager, full i mask och öronskabb. Nu är han drygt 7-8 månader och full rulle. Snart ska han in och kastreras och sen till sommaren ska han börja få gå ut lite. Han har även stor jaktinstinkt.
 
Sv: En "solskenshistoria"

Jag har en liten historia som jag tycker är lite fin iallafall..

Vi tog för ca 1 år sedan över en hund som inte var så gammal eftersom ägarna har separerat och ingen ville eller kunde ha kvar hunden.

Hunden kom hem till oss som en försiktig och rädd liten stackare med huvudet hängades. Han var så rädd och kunde aldrig koppla av! Han hade nog nästan aldrig fått leka med andra hundar, så att få busa med våra 2 andra var som en dröm för honom! Jag glömmer aldrig hans reaktion när han skällde för första gången, det var som att han insåg att han hade en "röst"!

Nu lite mer än 1 år senare är han en helt annan hund! Han rör sig så stolt, och han är så himla bekväm i sig själv och man kan slänga omkring och busa med honom ganska kraftigt utan att blir skräckslagen! Han tar för sig mycket mer!

Det är så härligt att se någon utvecklas så!:D:love:
 
Sv: En "solskenshistoria"

Jag har en liten historia som jag tycker är lite fin iallafall..

Vi tog för ca 1 år sedan över en hund som inte var så gammal eftersom ägarna har separerat och ingen ville eller kunde ha kvar hunden.

Hunden kom hem till oss som en försiktig och rädd liten stackare med huvudet hängades. Han var så rädd och kunde aldrig koppla av! Han hade nog nästan aldrig fått leka med andra hundar, så att få busa med våra 2 andra var som en dröm för honom! Jag glömmer aldrig hans reaktion när han skällde för första gången, det var som att han insåg att han hade en "röst"!

Nu lite mer än 1 år senare är han en helt annan hund! Han rör sig så stolt, och han är så himla bekväm i sig själv och man kan slänga omkring och busa med honom ganska kraftigt utan att blir skräckslagen! Han tar för sig mycket mer!

Det är så härligt att se någon utvecklas så!:D:love:


Aw, gullig historia. Ja visst är det helt underbart, att man kan ha en så stor och viktig roll i någon annan liv =)
 
Sv: En "solskenshistoria"

Jag var på retreat en hel vecka i Danmark før några år sedan. Dær, på det hellige kors kloster, så fanns en liten uthungrad honkattunge som såg ut att vara 4-5 månader. Jag frågade vaktmæstaren och han sa att det døk upp katter ibland, och om de stannade mer æn någon vecka så skøt man dem. Man var rædd att de skulle slinka in och førpesta livet før allergikerna. Denna lilla skøldpaddsfærgade hona rørde mitt hjærta. Jag matade henne och bestæmde mig før att førsøka rædda henne. Tyværr får man inte ta med katter från Danmark till Sverige utan att først rabiesvaccinera dom så jag kunde inte ta med mig henne. Men jag tog henne till en vetrinær før att id-mærka henne i øronen och få medel mot øronskabb. Vetrinæren frågade vad hon hette -en katt som ID-mærks måste ju ha ett namn. Det hade jag inte funderat på och så slog det mig som en blixt - hon skulle Rikke efter en dansk sjukskøterska. Då jag kom tillbaks till klostret med en groggy liten katta så fick hon på nåders komma in i personalrummet før att piggna till. Husmor kom och fick se hennes reg-papper. RIKKE?!!! Sa hon, men det heter ju min dotter!
Och så veknade den dær kærringen och sa att -en katta som heter likt som min dotter, undrar om jag inte kan hjælpa till att hitta ett hem till henne. Det lyckades, hon fick komma till en tant som hette Anna. Førsta kvællen så tænde jag ett ljus och bad att lilla Rikke skulle få ett hem, och sista kvællen så tænde jag ett ljus igen och så tackde vi før att hon fått ett! Till sommaren ska jag åka på retreat dær igen och det førsta jag kommer att gøra ær att fråga efter Anna och Rikke!
 
Sv: En "solskenshistoria"

Jag var på retreat en hel vecka i Danmark før några år sedan. Dær, på det hellige kors kloster, så fanns en liten uthungrad honkattunge som såg ut att vara 4-5 månader. Jag frågade vaktmæstaren och han sa att det døk upp katter ibland, och om de stannade mer æn någon vecka så skøt man dem. Man var rædd att de skulle slinka in och førpesta livet før allergikerna. Denna lilla skøldpaddsfærgade hona rørde mitt hjærta. Jag matade henne och bestæmde mig før att førsøka rædda henne. Tyværr får man inte ta med katter från Danmark till Sverige utan att først rabiesvaccinera dom så jag kunde inte ta med mig henne. Men jag tog henne till en vetrinær før att id-mærka henne i øronen och få medel mot øronskabb. Vetrinæren frågade vad hon hette -en katt som ID-mærks måste ju ha ett namn. Det hade jag inte funderat på och så slog det mig som en blixt - hon skulle Rikke efter en dansk sjukskøterska. Då jag kom tillbaks till klostret med en groggy liten katta så fick hon på nåders komma in i personalrummet før att piggna till. Husmor kom och fick se hennes reg-papper. RIKKE?!!! Sa hon, men det heter ju min dotter!
Och så veknade den dær kærringen och sa att -en katta som heter likt som min dotter, undrar om jag inte kan hjælpa till att hitta ett hem till henne. Det lyckades, hon fick komma till en tant som hette Anna. Førsta kvællen så tænde jag ett ljus och bad att lilla Rikke skulle få ett hem, och sista kvællen så tænde jag ett ljus igen och så tackde vi før att hon fått ett! Till sommaren ska jag åka på retreat dær igen och det førsta jag kommer att gøra ær att fråga efter Anna och Rikke!

Ah det kallar jag verkligen för en solskenshistoria :D
 
Sv: En "solskenshistoria"

Min kompis katt (som för övrigt bor här den närmsta veckan) hittades ute i skogen tillsammans med två kattungar. Hur hon kunnat klara sig själv och dem är rätt intressant med hennes överbett på nån cm och det faktum att hon mest verkar ha åsikten att byten ska SLICKAS ihjäl :p
Hon hamnade på katthemmet, ungarna blev snabbt sålda medan mamman var kvar i några månader. Sen tre år tillbaka bor hon hos min kompis där hon har det kanon =)


En annan kompis hittade en liten (under 12 veckor iaf) ute en sen kväll i vintras. Hur det gick för den slutgiltigt vet jag iof inte, den fick en varm natt och lite mat hos min kompis och flyttade sen till katthemmet.
 
Sv: En "solskenshistoria"

Min kompis katt (som för övrigt bor här den närmsta veckan) hittades ute i skogen tillsammans med två kattungar. Hur hon kunnat klara sig själv och dem är rätt intressant med hennes överbett på nån cm och det faktum att hon mest verkar ha åsikten att byten ska SLICKAS ihjäl :p
Hon hamnade på katthemmet, ungarna blev snabbt sålda medan mamman var kvar i några månader. Sen tre år tillbaka bor hon hos min kompis där hon har det kanon =)


En annan kompis hittade en liten (under 12 veckor iaf) ute en sen kväll i vintras. Hur det gick för den slutgiltigt vet jag iof inte, den fick en varm natt och lite mat hos min kompis och flyttade sen till katthemmet.

Jag förstår inte hur man kan överge en katt med dess ungar i skogen =(
Om det hände denna katt vet jag ju iof inte.

Det är tur att det finns snälla människor som tar hand om dem iaf =)
 
Sv: En "solskenshistoria"

Jag har en liten solskenshistoria.

Det handlar om två individer som var helt vilsa och ensama i sig själva.

Var på jobbet en vacker sommardag. Då möter jag en främmande hund ute på gården. Han kommer glatt emot mig, ser ut som om han ler. Han följer mig med glädje in i bilen. Far till grannen och det är hennes hund.

Dock är hon less, hunden rymmer och rymmer och rymmer. Han rymmer på alla möjliga sätt han är helt omöjlig, hon har inte tid att leta honom flera gånger om dagen då hon har en liten bebis, så hon har bestämt sig för att avliva honom då det inte funkar längre. Hon finner ingen som vill ha honom heller då alla är så rädda för honom.

Hunden är en blandras som ägaren hittade kedjad en vinternatt i -30 grader. Klor som var hemskt långa och hunden var alldeles mager. Misskött helt enkelt, så han hade inte fått en bra start i sitt liv.

Jag frågar om hon skulle kunna tänka sig att ge bort hunden. Absolut det vore det bästa!

Ringer min pappa som bor 90 mil härifrån, han är sjukskriven och har levt ensam i många många år. Har haft det kämpigt med en mycket svår och sällsynt sjukdom under den mesta tiden av sitt liv. Har inte mått psykiskt bra på länge. Världens djurvän.

- Hunden skall inte dö! Jag tar honom! Säger han med sträng röst.

Pappa hälsar på en månad senare, efter några dagar far vi och skall hälsa på hunden (Bosse)
Det blir kärlek vid första ögonkastet.

Idag är varken Bosse eller pappa ensam och vilsen, de är bästa vänner som umgås hela dagarna tillsammans. Bosse rymmer inte längre, han springer lös i skogen varenda dag i flera timmar. Pappa har blivit piggare och friskare, han har ryckt upp sitt liv ordentligt och tagit tag i saker. En helt ny hund och en helt ny människa!
 
Sv: En "solskenshistoria"

Jag har en liten solskenshistoria.

Det handlar om två individer som var helt vilsa och ensama i sig själva.

Var på jobbet en vacker sommardag. Då möter jag en främmande hund ute på gården. Han kommer glatt emot mig, ser ut som om han ler. Han följer mig med glädje in i bilen. Far till grannen och det är hennes hund.

Dock är hon less, hunden rymmer och rymmer och rymmer. Han rymmer på alla möjliga sätt han är helt omöjlig, hon har inte tid att leta honom flera gånger om dagen då hon har en liten bebis, så hon har bestämt sig för att avliva honom då det inte funkar längre. Hon finner ingen som vill ha honom heller då alla är så rädda för honom.

Hunden är en blandras som ägaren hittade kedjad en vinternatt i -30 grader. Klor som var hemskt långa och hunden var alldeles mager. Misskött helt enkelt, så han hade inte fått en bra start i sitt liv.

Jag frågar om hon skulle kunna tänka sig att ge bort hunden. Absolut det vore det bästa!

Ringer min pappa som bor 90 mil härifrån, han är sjukskriven och har levt ensam i många många år. Har haft det kämpigt med en mycket svår och sällsynt sjukdom under den mesta tiden av sitt liv. Har inte mått psykiskt bra på länge. Världens djurvän.

- Hunden skall inte dö! Jag tar honom! Säger han med sträng röst.

Pappa hälsar på en månad senare, efter några dagar far vi och skall hälsa på hunden (Bosse)
Det blir kärlek vid första ögonkastet.

Idag är varken Bosse eller pappa ensam och vilsen, de är bästa vänner som umgås hela dagarna tillsammans. Bosse rymmer inte längre, han springer lös i skogen varenda dag i flera timmar. Pappa har blivit piggare och friskare, han har ryckt upp sitt liv ordentligt och tagit tag i saker. En helt ny hund och en helt ny människa!

Åh vilken gullig historia. Kan ärligt säga att jag blev tårögd =) skönt att den slutade så bra för de båda =)
 
Sv: En "solskenshistoria"

kl

Letade sällskap till min mainecoon hona som inte tyckte om andra katter (konstig kombination, jag vet! Men hon trivdes inte att vara själv hemma) Såg en annons om kattungar på den lokala annonssajten och ringde.

En mycket trevlig kvinna svarade och jag åkte för att titta.

Kattungarna var tre st, ca 8 veckor gammla. Dom hade hittats i ett överggivet hus av några byggarbetare som skulle börja rusta huset. Man hittade en överkörd honkatt i närheten som antogs vara mamman. Kattungarna fick flytta in i en barack där byggarbetarna hade sitt fikarum, dom fick kattmat (vuxenkattmat, dom var ca 6 veckor när dom hittades) vilket resulterade i kraftig diareé och dom var typ inkletade i sitt eget bajs och allehanda smuts.

Kvinnan som satt ut annonsen fick höra talas om kattungarna och åkte för att hämta dom, det var två honor och en hane. Hon tvättade dom och gav dom kattmat som rekomenderats av veterinär.

När jag kom in i rummet där ungarna fanns kom två av dom nyfiket fram. Den tredje satt under soffan och blängde misstänksamt på mig. Kvinnan berättade att den som satt under soffan var väldigt skygg och att dom knappt fått klappa den. När jag tittade på den brokiga lilla 8 veckors unge som satt där o blängde så svämmade mitt hjärta över!! DEN skulle jag ha. Trotts att dom andra två var mer frammåt, finare tecknade/färgade så skulle jag ha den lilla fula under soffan!

När jag kom tillbaka senare under dagen o ställde ner buren på golvet traskade (självmant) hon rakt in och satte sig, när jag tittade in tittade hon på med och såg ut som hon tänkte "kom då mamma, så åker vi hem". Hon satt som ett ljus i buren i bilen och när vi kom hem och jag öppnade luckan så traskade hon ut och betedde sig som om hon aldrig bott någon annan stans. Hon gick kaxigt fram till min hona (som inte var överförtjust till en början). På kvällen när jag lagt mig ställde hon sig brevid sängen och jamade (hon kunde inte hoppa upp i sängen förstod jag sen, den var för hög) jag tog upp henne o hon kröp in under täcket och började mjölktrampa och snutta på min tröja. Hon trodde jag var hennes mamma :love:

Idag är hon 9 månader och om hon blir rädd för någonting springer hon direkt till mig o hoppar upp i min famn. Ut vill hon inte gå och varje natt ligger hon under mitt täcke.

Det tycker iaf jag är en solskenshistoria! :)

69049_10150293573840074_738105073_15665825_5195943_n.jpg

mina flickor blev bästisar redan andra dagen då kortet är taget
 
Sv: En "solskenshistoria"

kl

Letade sällskap till min mainecoon hona som inte tyckte om andra katter (konstig kombination, jag vet! Men hon trivdes inte att vara själv hemma) Såg en annons om kattungar på den lokala annonssajten och ringde.

En mycket trevlig kvinna svarade och jag åkte för att titta.

Kattungarna var tre st, ca 8 veckor gammla. Dom hade hittats i ett överggivet hus av några byggarbetare som skulle börja rusta huset. Man hittade en överkörd honkatt i närheten som antogs vara mamman. Kattungarna fick flytta in i en barack där byggarbetarna hade sitt fikarum, dom fick kattmat (vuxenkattmat, dom var ca 6 veckor när dom hittades) vilket resulterade i kraftig diareé och dom var typ inkletade i sitt eget bajs och allehanda smuts.

Kvinnan som satt ut annonsen fick höra talas om kattungarna och åkte för att hämta dom, det var två honor och en hane. Hon tvättade dom och gav dom kattmat som rekomenderats av veterinär.

När jag kom in i rummet där ungarna fanns kom två av dom nyfiket fram. Den tredje satt under soffan och blängde misstänksamt på mig. Kvinnan berättade att den som satt under soffan var väldigt skygg och att dom knappt fått klappa den. När jag tittade på den brokiga lilla 8 veckors unge som satt där o blängde så svämmade mitt hjärta över!! DEN skulle jag ha. Trotts att dom andra två var mer frammåt, finare tecknade/färgade så skulle jag ha den lilla fula under soffan!

När jag kom tillbaka senare under dagen o ställde ner buren på golvet traskade (självmant) hon rakt in och satte sig, när jag tittade in tittade hon på med och såg ut som hon tänkte "kom då mamma, så åker vi hem". Hon satt som ett ljus i buren i bilen och när vi kom hem och jag öppnade luckan så traskade hon ut och betedde sig som om hon aldrig bott någon annan stans. Hon gick kaxigt fram till min hona (som inte var överförtjust till en början). På kvällen när jag lagt mig ställde hon sig brevid sängen och jamade (hon kunde inte hoppa upp i sängen förstod jag sen, den var för hög) jag tog upp henne o hon kröp in under täcket och började mjölktrampa och snutta på min tröja. Hon trodde jag var hennes mamma :love:

Idag är hon 9 månader och om hon blir rädd för någonting springer hon direkt till mig o hoppar upp i min famn. Ut vill hon inte gå och varje natt ligger hon under mitt täcke.

Det tycker iaf jag är en solskenshistoria! :)

69049_10150293573840074_738105073_15665825_5195943_n.jpg

mina flickor blev bästisar redan andra dagen då kortet är taget

Gud vad gulligt, katterna är ju jätte söta och jag måste säga att den har väldigt fin färg :D
 
Ulises: En "solskenshistoria"

Några personer ringer till en djurorganisation för att det finns en katt boende i ett garage och de är oroliga för att grannarna försöker förgifta den 8 månaders kissen som bott hela sitt liv i garaget. Han har aldrig sett solen eller ljuset. Det tar 3 dagar för tjejen från organisationen att fånga in katten, för han är en vild krabat. Han får bo på hennes takterrass i 1 år och hon jobbar stenhårt med att få honom tam. Han får problem med ögonen, pga ljuskänsligheten. Han bor ensam på taket och man beslutar sig för att han ska pröva bo i lgh med folk. Det är då jag lär känna Ulises som han heter. Han var en vild men supergosig och social kisse. Jag var nära på att ge upp den första veckan med honom hemma för han hoppar mot fönster och springer runt och drar ned allt. Han är en social kille som följer med mig överallt, på toa, i köket, sängen, soffan, överallt. Där jag är, är han. Ulises hade tur, han blev adopterad bara efter 1 månad hos oss (som var fosterfamilj). Jag är så glad att han fått en andra chans i livet och kommer få ett lyckligt liv med mycket kärlek.
 
Sv: Ulises: En "solskenshistoria"

Några personer ringer till en djurorganisation för att det finns en katt boende i ett garage och de är oroliga för att grannarna försöker förgifta den 8 månaders kissen som bott hela sitt liv i garaget. Han har aldrig sett solen eller ljuset. Det tar 3 dagar för tjejen från organisationen att fånga in katten, för han är en vild krabat. Han får bo på hennes takterrass i 1 år och hon jobbar stenhårt med att få honom tam. Han får problem med ögonen, pga ljuskänsligheten. Han bor ensam på taket och man beslutar sig för att han ska pröva bo i lgh med folk. Det är då jag lär känna Ulises som han heter. Han var en vild men supergosig och social kisse. Jag var nära på att ge upp den första veckan med honom hemma för han hoppar mot fönster och springer runt och drar ned allt. Han är en social kille som följer med mig överallt, på toa, i köket, sängen, soffan, överallt. Där jag är, är han. Ulises hade tur, han blev adopterad bara efter 1 månad hos oss (som var fosterfamilj). Jag är så glad att han fått en andra chans i livet och kommer få ett lyckligt liv med mycket kärlek.

Kan säga att starka känslor väcks när man hör sånt här, skönt att det löste sig för den lille till slut :)
 
Sv: En "solskenshistoria"

Jag har inga extrema solskensberättelser att förtälja, men ändock små solisar :)

Vi hade i dagarna skrivit under köpekontraktet på ett hus och var i full färd med att få ordning på flyttkartonger och flyttstädning.
I den vevan blev vi kontaktade av en fd jobbarkompis vars svärfar blivit dålig och varit liggandes på sjukhus en månad. Eftersom prognosen var oviss så visste de inte om han kunde flytta tillbaka till sin lägenhet -och katt- igen.
Efter mycket om och men blev vi övertalade att iallafall ta hand om katten tills husse blev bra igen, annars väntade en spruta hos veterinären.
Blödig som man är fick missen flytta in.
Tänk er en katt som levt i en lägenhet tillsammans med husse i fem år, utan att gå ut eller träffa så mycket folk. Hon var rätt så skraj när hon kom, nytt hus, nytt folk som dessutom härjade runt med massa möbler. Kunde inte lugna ner sig för att gosa och att lyfta upp henne i famnen fanns inte på varldskarten. Stackars kissekatt. Första veckorna kunde hon försvinna lite då och då, och hon har nog gömt sig i varenda vrå i huset. En gång letade vi i flera timmar tills jag kollade in i bastun, där satt hon :idea: , hade krypit in i lilla lufthålet på 1x1dm.
Idag, 3 år senare, har hon landat . Kan sitta och mysa i famnen, går alltid och lägger sig samtidigt som mig, och är en klippa om man mår dåligt. Älskade tok-misse :love:


Sen för ett år sedan så satt det plötsligt en gul tovig katt på vår trappa. Det hällregnade ute och var kallt.
När vi började närma oss så fick han panik, och sprang iväg -på tre ben :eek:. För att göra en lång historia kort så lyckades jag få tag på honom knappt en vecka senare, en fredag. Han blev instängd i en egen del i huset, med egen hall och rum medan vi kollade med grannar och annat byfolk om de saknade en stor hankatt.
På söndagen, kristi himmelsfärd, så märkte jag att han kissade blod :( . Vi åkte akut till veterinären som konstaterade urinvägsinfektion, kattbett nära en led i bakbenet, mager, tovig och allmänt misskött. Han var dessutom okastrerad och omärkt.
Vet. trodde liksom oss att ingen katt som har ett hem kan se så fördjävlig ut så vi tog honom under våra vingars beskydd. Med risk för att skadan i benet aldrig skulle läka ordentligt så valde vi att satsa på missen och göra en helrenovering - klippa kulor, behandla såret, ta bort de tjocka tovorna, id-märkte, beh mot inflammationen i benet och UVI´n etc.
Det visade sig att han hade en ägare :eek: , men hon verkade inte ha lust att betala vet.kostnaderna så han fick bli kvar.
Han är en helt underbar liten misse som direkt visade att här ska han bo , han charmar alla med sitt mysiga men spralliga sätt. Vår stora kramgoa kluns.

Så två underbara kissekatter har vi fått förmånen att ha även fast ingen var "planerad" :love:
 
Sv: En "solskenshistoria"

Jag har inga extrema solskensberättelser att förtälja, men ändock små solisar :)



Så två underbara kissekatter har vi fått förmånen att ha även fast ingen var "planerad" :love:

De brukar inte vara planerade :angel::D Inte hos mig iaf :) jag har 2 hittekatter av 3. Den sista skulle jag igentligen inte behålla men hon är så charmig o en sjutusan till jägare så hon blev kvar :love:
 
Sv: En "solskenshistoria"

Det är något speciellt med katter, och kanske än mer med hittekatter.
Underbara oplanerade katter :D

Det har tagit låång tid för första missen att komma till ro, medans trapp-katten flyttade in med själ och hjärta direkt. Vi har funderat över om det blev så stor skillnad eftersom honan blev "tvingad" att bo hos oss medan hanen valde det själv.
 
Sv: En "solskenshistoria"

Mina två har hittat hem ganska fort så det är nog individuellt. Gammelkatten är snäll o suckar väl mest :D Ska inte utsätta henne för nån mer yngling :laugh:
 
Sv: En "solskenshistoria"

Min lilla kise föddes i ett stall jag en gång stod i. Kisemamman lade ungarna i ett lass med hö som var varmt och skönt. Personen som ägde höet uppskattade inte detta utan la ner ungarna i en tunna och planerade att vrida nacken av dem dagen efter om ingen ville ha dem. Vi lyckades placera ut alla till bra hem, och en liten katttjej hamnade hos mig. Hon var då ca 3 veckor, och fick växa upp på majsvälling. Idag är nämnda katttjej ca 9 år gammal och regerar hemma som den drottning hon är!! Namnet min syster gav henne blev Suprise :D


35639_404978287233_627552233_5046162_3204059_n.jpg
 
Sv: En "solskenshistoria"

Guuuud jag klarar inte att läsa sånna här trådar jag blir alldeles kall/varm i hjärtat :D
 

Liknande trådar

Övr. Katt Jag gav i våras bort en katt åt en som frågade efter en ny, vuxen, katt då hennes förra blivit påkörd. Jag hade två som inte trivdes så...
Svar
19
· Visningar
2 111
Senast: Skjøldur
·
Katthälsa Hej! Har en ragdollhona på 5 år som har lite problem. Hon är ju långhårig så hon kräks titt som tätt och det är då både hårbollar och...
Svar
17
· Visningar
981
Senast: Celinehenn
·
Övr. Katt Idag finns inga ord. Bara tårar och ett oändligt svart mörker. Ensamhet och en brutal och obarmhärtig sorg som sliter i bröstet. Elvis...
Svar
16
· Visningar
1 712
Senast: Eva S
·
Katthälsa Hej Jag provar att fråga här. Snälla inga påhopp, jag är här för att be om tips o råd. Jag gör det bästa jag kan för mina katter efter...
Svar
18
· Visningar
3 390

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Psykisk (o)hälsa
  • Flytta eller ej?
  • Vårföräldrar 2024

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp