En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 13

[Linn-Nora]

Ja, jag klämde ut lite ljusgult kiss sisådör 1 timma efter förra. Och tacka fan, positivt gravtest.

Orkar inte Har defintivt inte blödigt ut allt denna gång heller, var normal-tampong första rvå dagarna sen väldigt lite blod totalt sätt. Illamående har blivit kraftfullare.

Tar kontakt med vården så jag kanske kan få hjälp stöta ut det lite snabbare

Känner.mig så jävla dum, var lite illamående redan innan jag slutade med progresteronet men trodde ju det bara var biverkning från det. Känns som jag orsakat detta själv

Kommer inte på nåt bra att skriva men jag känner med dig. Hoppas vården kan hjälpa dig på ett bra sätt ta hand om dig!

 

[gulakatten]

@cherie Du är inte dum och du har inte orsakat det här. Hoppas vården är vettig nu och hjälper dig.

Vilken skit alltså .

 

[cherie]

Tack hörni Det jobbiga är inte missfall i sig, mest att det nu dröjer x antal månader innan vi kan försöka igen Senaste ägglossningen var ju 5 januari, innan nu den kom igång igen 23 april. Känns jobbigt att nästa ägglossning kanske nu inte blir förräns ent i sommar... Tycker att tiden som rinner iväg är det jobbigaste. Så mycket väntan utan att kunna göra nåt, bara vänta in kroppen...

Också jobbigt må illa utan anledning. Blä! Idag värre.

Positivt såklart att vi kan bli gravida. Båda gångerna använde jag ju progresteron (först kräm, nu vagitorer) så det känns ändå som framgångsfaktor, men behöver kanske testa med extra känsliga gravtest och vänta ngn dag efter BIM så jag inte slutar med dem för tidigt... Och inte anta att jag mår illa mm pga av progresteron, för hittills har jag ju varit gravid båda gångerna jag känt illamående.

 

[gulakatten]

Det jobbiga är inte missfall i sig, mest att det nu dröjer x antal månader innan vi kan försöka igen

Jag förstår det, det känns ju som ett sånt ”slöseri” med tid när man får missfall när allt man vill är att bli gravid. Jag hoppas kroppen kommer tillbaka snabbt så ni kan få till nya försök.

Ta hand om dig .

 

[cherie]

Nu varit hos gyn iaf. Inget i livmodern, förutom lite tjock slemhinna (6 mm). Har bara lite, lite bruna flytningar kvar. Antar att jag behöver blöda mer om all slemhinna ska komma ut? Suck, så långdraget. De såg en stor fin gulkropp också. Satte igång mina tankar ännu mer.om att det kanske var en fullt livskraftig graviditet men att progresteronet satte igång nåt. Suck! Men jag är inte så ältande person så jag lär tänka lite på det idag och sen nya tag.

De ska kolla gravhormonerna i blodet igen över några dagar så det inte är något utomkvedsskap.

 

[Wenniz]

Igår blev det gråtfest här hemma, Akademiska ringde om en återbudstid och frågade om vi ville komma nästa vecka och självklart sa vi JA.
Så vi hinner förmodligen starta igång med IVF:en innan deras sommarstängning, nu är vi äntligen igång.

 

[cherie]

Suck, känner mig lite mer uppgiven idag då illamåendet är tillbaka (efter att ha varit borta 2-3 dagar). Trodde ändå det innebar att gravhormonerna gick neråt och att det snart var borta. Tog därför inte upp fråga kring om gyn kunde hjälpa till med tex skrapning eller liknande metod för att skynda på. Känner mig ledsen över att behöva må dåligt och att sannolikt kommer detta dra ut många, många veckor på tiden med mer blödning (som nu slutat för tillfället).

Ska ju tillbaka imorgon och ta blodprov så lyfter mina funderingar då förstås. Ville bara mest skriva av mig. Trött på att må skit

 

[cherie]

Suck, gravhormonerna har ökat (men inte normalt och livmodern är ju tom) så sannolikt utomkvedsskap då. Ska tillbaka på måndag...

 

[gulakatten]

Suck, gravhormonerna har ökat (men inte normalt och livmodern är ju tom) så sannolikt utomkvedsskap då. Ska tillbaka på måndag...

Nej men cherie, vilken jäkla SKIT. Vilken otur du har .

 

[cherie]

Nej men cherie, vilken jäkla SKIT. Vilken otur du har .

Ja, suck Tack för omtanken.

Det var ju sannolikt samma förra gången då eftersom de hittade en psuedohinnsäck och gravhormonerna inte sjönk så fort som de borde om det varit "vanligt missfall". Men då skötte kroppen det bra själv. Nu får vi väl se hur de går vidare, de kommer göra nytt ultraljud (de såg inget på äggledarna förra gången men ägget är ju inte stort än eftersom det är så tidigt) och nytt blodprov. Men har jag redan haft två utomkvedsskap på varandra är ju frågan om det är värt att ha kvar äggledaren ändå, lär ju bara ske igen. Nåt gör ju att det fastnar. Ärrvävnad efter snittet antar jag. Men svårt att ta bort nåt när de inte hittar var ägget är...

Suck, så besvärligt.

 

[Linn-Nora]

Ja, suck Tack för omtanken.

Det var ju sannolikt samma förra gången då eftersom de hittade en psuedohinnsäck och gravhormonerna inte sjönk så fort som de borde om det varit "vanligt missfall". Men då skötte kroppen det bra själv. Nu får vi väl se hur de går vidare, de kommer göra nytt ultraljud (de såg inget på äggledarna förra gången men ägget är ju inte stort än eftersom det är så tidigt) och nytt blodprov. Men har jag redan haft två utomkvedsskap på varandra är ju frågan om det är värt att ha kvar äggledaren ändå, lär ju bara ske igen. Nåt gör ju att det fastnar. Ärrvävnad efter snittet antar jag. Men svårt att ta bort nåt när de inte hittar var ägget är...

Suck, så besvärligt.

Men åh, fy vad orättvist!

Har dom föreslagit att spola äggledarna? Tänker att det kanske kan hjälpa? Rekommenderar att göra privat annars.
Vad jag förstår när man är lite äldre (visst är du över 30?) så kan det göra det lättare för ägget att ta sig till livmodern.

 

[cherie]

Men åh, fy vad orättvist!

Har dom föreslagit att spola äggledarna? Tänker att det kanske kan hjälpa? Rekommenderar att göra privat annars.
Vad jag förstår när man är lite äldre (visst är du över 30?) så kan det göra det lättare för ägget att ta sig till livmodern.

Ja, det blir nog att göra det oavsett om den ena opereras bort eller inte!

 

[cherie]

Lite jobbigt nu bara att vi är ute på landet och jag inbillar mig att jag haft lite mer värk i magen, på höger sida. Förut för några dagar sen var det på vänster sida så det är ju lite ologiskt. Men jobbigt vara långt ifrån sjukvården när man känner sig lite som en tickande bomb....

 

[Linn-Nora]

Ja, det blir nog att göra det oavsett om den ena opereras bort eller inte!

Hoppas dom gör det Är ju vad jag förstår helt ofarligt. Så länge det inte görs efter ägglossning och man då spolar bort eventuellt befruktat ägg. Men jag är övertygad om att det och progesteron resulterade i min son.
Ska sluta tjata om det nu

Jag tycker du är stark och hejar på dig!

 

[cherie]

Usch, idsg känner jag mig lite extra ledsen. Känslor som går upp och ner märker jag. Plötsligt var det som att jag bara insåg att jag kommer ju behöva operera bort detta och det innebär ju en bukoperation till. Sådär pepp på det Rädd att de inte ska klara det med titthål så de kommer behöva göra en hel öppning av buken. Med tanke på att jag redan har ärrvävnad efter snittet med mitt första barn (och inte kan tänka mig att föda nästa barn vaginalt heller) är jag sådär sugen på tre stora bukoperationer med massa mer ärrvävnad... så det var som att jag plötsligt insåg att detta kanske medför tveksamhet kring om ett till barn öht blir aktuellt...

 

[cherie]

Suck, de hittar fortfarande inte var det sitter, men gravhormonerna fortsätter öka - dock alldeles för långsamt (för att det skulle vara en vanlig graviditet) och att de ökar indikerar ju inte heller missfall utan just... Utomkveds. Men de kan inte operera om de inte vet var det sitter och de vill inte ge cellgift innan de är 100% säkra på att det är utomkveds eftersom de vet att vi vill bli gravida och vid cellgiftsbehandling behöver vi vänta flera månader innan vi kan försäka igen. De önskar att kroppen helst tar hand om det själv. Jag tycker alla alternatic känns värdelösa eftersom jag sannolikt haft två utomkvedsskap nu, men inget som är bekräftat, så de kan inte riktigt agera på att jag haft två heller. Om kroppen tar hand om det själv, det mest skonsamma, kommer jag väl med allra största sannolikhet sitta med ett till utomkveds nästa gång jag ev blir gravid. Värdelöst.

Så, fortsatt väntan då....

 

[vemsomhelst123]

Suck, de hittar fortfarande inte var det sitter, men gravhormonerna fortsätter öka - dock alldeles för långsamt (för att det skulle vara en vanlig graviditet) och att de ökar indikerar ju inte heller missfall utan just... Utomkveds. Men de kan inte operera om de inte vet var det sitter och de vill inte ge cellgift innan de är 100% säkra på att det är utomkveds eftersom de vet att vi vill bli gravida och vid cellgiftsbehandling behöver vi vänta flera månader innan vi kan försäka igen. De önskar att kroppen helst tar hand om det själv. Jag tycker alla alternatic känns värdelösa eftersom jag sannolikt haft två utomkvedsskap nu, men inget som är bekräftat, så de kan inte riktigt agera på att jag haft två heller. Om kroppen tar hand om det själv, det mest skonsamma, kommer jag väl med allra största sannolikhet sitta med ett till utomkveds nästa gång jag ev blir gravid. Värdelöst.

Så, fortsatt väntan då....

Stackars dig/er. Så jobbigt läge ni hamnat i. Ta hand om dig!

 

[gulakatten]

Suck, de hittar fortfarande inte var det sitter, men gravhormonerna fortsätter öka - dock alldeles för långsamt (för att det skulle vara en vanlig graviditet) och att de ökar indikerar ju inte heller missfall utan just... Utomkveds. Men de kan inte operera om de inte vet var det sitter och de vill inte ge cellgift innan de är 100% säkra på att det är utomkveds eftersom de vet att vi vill bli gravida och vid cellgiftsbehandling behöver vi vänta flera månader innan vi kan försäka igen. De önskar att kroppen helst tar hand om det själv. Jag tycker alla alternatic känns värdelösa eftersom jag sannolikt haft två utomkvedsskap nu, men inget som är bekräftat, så de kan inte riktigt agera på att jag haft två heller. Om kroppen tar hand om det själv, det mest skonsamma, kommer jag väl med allra största sannolikhet sitta med ett till utomkveds nästa gång jag ev blir gravid. Värdelöst.

Så, fortsatt väntan då....

Nej men vilken skit. Så otroligt frustrerande när det inte fungerar som det ska. Ta hand om dig .

 

[cherie]

Tack. Känner mig så ofantligt ledsen, helt säker på att det främst är gravhormonerna (då jag känt sån oerhörd nedstämdhet första veckorna varje gång jag varit gravid, och jag kände likadant redan för ett par veckor sedan innan jag ens visste att jag var gravid). Situationen spär såklart på känslorna antar jag. Känner mig så uppgiven, trött och ledsen. Inget driv kvar. Känns helt hopplöst denna tanke om fler barn nu, hur ska det någonsin gå när åldern redan är hög och tiden tickar med alla graviditeter som blir fel?

Har massa saker som hänger i luften, på jobbet tex, men jag har ingen initiativförmåga kvar till det heller. Och idag tappade jag det på dottern när hon var lite strulig med tandborstningen, och sen bröt jag ihop och bara grät och grät och stackars lillan fick trösta sin mamma som precis skällt på henne.

Ingen lust, ingen ork, ingen glädje att öht gå till jobb imorgon eller åka iväg och bada med kompis på em/kvällen. Jag får ju inte ens bada nu och jag älskar att bada. Vet samtidigt att jag inte mår bättre av att gå hemma.

Känns så jobbigt att det hormonella ger sån påverkan på måendet också. Både psykiskt och fysiskt med illamående. Bara vänta och stå ut men oklart hur länge och vad vägen framåt är. Blä. Nu ska jag tröstäta ostbågar och gråta en skvätt till

 

[gulakatten]

Så förståeligt @cherie att du har det tufft! Tröstät nåt riktigt gott, var snäll mot dig själv och ta hand om dig. Det blir bättre, på ett eller annat sätt .