Epilepsi/ridning

[Enya]

Det finns säkert några här som har epilepsi eller som känner någon som har. Hur känner ni inför ridning och hantering av hästar? Är ni aldrig rädda att ni ska få något anfall när ni rider eller hanterar hästar? Har ni fått något någon gång? Hur reagerar omgivning på att ni rider och hanterar hästar?

Jag har epilepsi, men inga krampanfall (har haft troligen ett dock) utan har frånvaroanfall. Inget direkt livsfarligt, men jag tänker ibland att tänk om jag får ett sådant anfall när jag går med en häst eller något liknande , vad som helst kan ju hända och vad tycker min omgivning då? Tex han som har stallet, skulle jag få leda hans hästar eller hålla dem, ifall något händer?

Min egen häst är jag trygg med, hon skulle nog stanna och hon är inte rädd för något och sliter inte sig eller liknande. Panik existerar inte i hennes värld Men alla hästar är långt ifrån som henne så det kan ju hända saker med dem.

Hur har ni det?

 

[Fjorden]

Sv: Epilepsi/ridning

Det finns säkert några här som har epilepsi eller som känner någon som har. Hur känner ni inför ridning och hantering av hästar? Är ni aldrig rädda att ni ska få något anfall när ni rider eller hanterar hästar? Har ni fått något någon gång? Hur reagerar omgivning på att ni rider och hanterar hästar?

Jag har epilepsi, men inga krampanfall (har haft troligen ett dock) utan har frånvaroanfall. Inget direkt livsfarligt, men jag tänker ibland att tänk om jag får ett sådant anfall när jag går med en häst eller något liknande , vad som helst kan ju hända och vad tycker min omgivning då? Tex han som har stallet, skulle jag få leda hans hästar eller hålla dem, ifall något händer?

Min egen häst är jag trygg med, hon skulle nog stanna och hon är inte rädd för något och sliter inte sig eller liknande. Panik existerar inte i hennes värld Men alla hästar är långt ifrån som henne så det kan ju hända saker med dem.

Hur har ni det?

Min dotter har epilepsi men är anfallsfri med medicin. Hon lever "som vanligt".
Någon i stallet vet om det men inte många! Hon rider och hanterar hästarna som alla vi andra. Sedan hon började ta sin medicin har hon inte haft ngr anfall och skulle detta ske, ja då får vi ta det då! Man kan nog inte gå och tänka om, om, om, för om kommer förhoppningsvis inte!

 

[Septicemia]

Sv: Epilepsi/ridning

Jag har haft ett par stora anfall och mycket frånvaroanfall för några år sedan. Nu har jag varit anfallsfri i ett par år och har bara småkäningar ibland. Har häst, har alltid haft och har aldrig haft problem med det. Har även kört moppe under tonåren och inte heller då har något hänt.
Hanterar andras hästar och rider som vanligt.

Håller helt med Fjorden i hennes/hans resonemang!

 

[Enya]

Sv: Epilepsi/ridning

Nej man ska inte gå omrking och tänka om alltid, men just nu funderade jag lite på det här
Min diagnos är ju relativt ny och jag har aldrig råkat ut för något pga den, vrken före eller efter.

I mitt stall vet flera om det, tyckte det kändes bäst då man kan bete sig lite udda vid frånvaroanfall

 

[Enya]

Sv: Epilepsi/ridning

Jag har haft ett par stora anfall och mycket frånvaroanfall för några år sedan. Nu har jag varit anfallsfri i ett par år och har bara småkäningar ibland. Har häst, har alltid haft och har aldrig haft problem med det. Har även kört moppe under tonåren och inte heller då har något hänt.
Hanterar andras hästar och rider som vanligt.

Håller helt med Fjorden i hennes/hans resonemang!

Du har inte mött någon oro från omgivningen, misstankar om att du inte skulle klara av det eller liknande?

 

[GotAsecret]

Sv: Epilepsi/ridning

Det är mycket bra att tänka på tycker jag, eftersom ridsport i sig redan är riskfyllt, och så även epilepsin.

Jag har berättat för de som jag rider med, och hästens ägare såklart. Men hon litar på mitt omdöme och vet att jag inte rider om jag mår på ett sätt som kan vara ett förstadie till någon form av anfall. (jag får så klart välja själv om jag vill åka eller inte)

Informerar vad som bör göras om jag får ett anfall och sedan försöker jag leva som vanligt.

Händer det så händer det liksom...

 

[Septicemia]

Sv: Epilepsi/ridning

Nej, alla i stallet vet om mina sjukdomar och är medvetna om vad som behövs göra om något skulle hända. Ingen har oroat sig eller sett det som ett hinder (eftersom jag fungerar normalt även i vanliga fall och har alltid gjort) utan vi kör på helt som vanligt.
Har även jobbat i stall och stallägaren fick veta redan innan jag började. Det var inga bekymmer alls, utan hon uppskattade att jag berättade så de var medvetna om vad som skulle kunna hända. Hanterade hingstar, ston och vallacker av varierande storlek och temperament precis som vanligt.

Som sagt, jag har inte haft ett ordentligt anfall sedan...2007, men vissa saker kan trigga igång ryckningar i nacken, haka och i ryggraden (känns det som). Men det handlar om millisekunder och inget som hindrar ens om det skulle hända under ett ridpass.

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Epilepsi/ridning

Jag har grand mal sen 13 års ålder och är idag 37. Började rida vid 10. De första två åren var problem innan de hittade en medicin som passade mig men idag lever jag helt normalt. Har egen häst och allt där till utan problem. Medicinen löser allt. Nästan. Jag måste givetvis sköta min roll i det hela. Det där med mat, sömn, medicin och stress

Trots att jag varit en epileptiker nu i 24 år med grand mal anfall ( om de kommer) så har ingenting hänt med hästarna. Jag har slagit mig fördärvad i en solstol, från köksbordet mm men i stallet är jag avslappnad och mår jättebra.

Kommer aldrig låta EP:n begränsa mig hos hästarna och hästarna tillför mig en dos naturmedicin Har aldrig gjort någon hemlighet av min sjukom. Pratar öppet om den som om den vore lika självklar som astma/ allergi/ synfel. Alla i min omgivning vet om det och vad de ska göra. Även min 5-årige son har EP. Nu har jag varit anfallsfri i hela 20 år pga min medicin Ergenyl så jag har inte hamnat inför dilemmat att hantera en anfallssituation på mycket länge.

Men mina anhöriga var oroliga i början och ville att jag skulle sluta. Så blev det inte. Säg en hästtokiga 13-åring som kan leva utan hästa

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Epilepsi/ridning

Vill tillägga en sak Enya..eftersom din diagnos är ganska ny...Det är en skitsak! Epilepsin har aldrig begränsat mig mer än när jag blev gravid. Och då har jag stooora anfall. Som mest kunde jag få ca 30 små anfall på en period av en 20 min som bara var en hundradels sekund långa. Men "bara" man hittar rätt medicin.

Jag får göra "allt" alla andra får bara sköta mig lite bättre rent allmänt med mat och sömn osv. Men det är inga märkvärdigheter. Jag har gått på disco och konserter men fått hålla handen för ögonen när ljuset varit som värst, jag har körkort, kan vara lite mysigt berusad bara jag får sova ut dagen efterråt, jag rider, åker slalom och lever det liv jag tänkt. Jag har därtill ett mycket stressigt jobb.

Ser jag sen på min bror som är kärnfrisk men allergisk så begränsar det han liv mycket mer. Han kan inte åka hem till vem han vill pga husdjur, under våren ser han ut som en gråtande kines, han blir trött och orkeslös, orkar knappt arbeta under pollentien, när han dejtade i yngre dagar gick många tjejer ifrån honom pga att han aldrig kunde leva m djur.

Att ha allergi mot pälsdjur och pollen är inget märkvärdigt men EP ger ibland stackars-dig-suckar. T.o.m min bror säger att han skulle vilja byta min ep mot sin allergi. Den går att medicinera (oftast) och et låter som om du har ganska små anfall.

Lär känna dig själv ihop med din sjukdom och sen är det oftast en baggis.

Kram Voff

 

[Enya]

Sv: Epilepsi/ridning

Jag har inte direkt berättat vad som behöver göras vid ett anfall, har knappt koll på det själv. Men det löser väl sig ifall jag får något skumt beteende för mig. det har jag i alla fall berättat för dem, att jag kan uppföra mig frånvarande och konstigt.

Jag hade inte tänkt sluta att vara i stallet eller att rida, men har ibland funderat på just detta. Hur ställer sig folk till det här egentligen, förr var det väl rätt vanligt att epileptiker skulle hålla sig på säker mark så att säga

 

[Enya]

Sv: Epilepsi/ridning

Visst är det en skitsak egentligen. Speciellt för mig då som inte har några stora problem och ingen trodde ens att jag hade det, inte ens jag. Jag lider inte det minsta att ha ep faktiskt, däremot är medicinen inte alls rolig och ställer nog till med större problem än diagnosen i sig gör. Har knappt några anfall och de jag har är frånvaroanfall som inte väcker så stor uppmärksamhet egentligen. Som tur är kanske Ska man ha ep så får jag väl säga att "min sort" är att föredra.

Tack alla för era svar!

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Epilepsi/ridning

Ja att hitta en medicin som passar är kan vara svårt. Det är viktuppgång, leverskador och anfall att tampas med. Jag fick först Tegretord retard tror jag den hette men den hjälpte inte sen fick jag min Ergenyl. Funkade klockrent. MEN! ...man får ju inte skaffa barn på den. Så när jag varit anfallsfri i 10 år skulle det testas om eländet vuxit bort. Men nej då. Då fick jag en ny medicin. På 3 v hade jag tappad 75% av mitt hår. Fick en ny medicin. Blev yr och illamående. Fick ny medicin. Tappade 10 kg och vägde nu 44 kg och blev anklagad för att ha ätstörningar. Fick ny medicin igen. Blev så yr att jag sydde konstant, sov ca 20 tim om dygnet och fick krypa till toan och köksbordet för att gå gick inte. Gissa om jag var snygg som undernärd flintis som inte kunde gå? Mina anhöriga trodde att jag knarkade

Lades tillslut in på sjukhus ( på egen begäran) och lät alla medeciner ( som satts in om lott) gå ur kroppen. Sen fick jag tillbaka ergenylen igen och sa att här blir inga barn. Det är inte värt det.

Nu råkade jag bli gravid flera år senare och jag övervakades noga under graviditeten. Allt gick klockrent men dock så har Filip ärvt min EP

Han spås dock bli anfallsfri om två år så jag håller tummarna.

ganska OT men en liten historia om hur biverkningarna kan ställa till det. Jag hoppas du hittar "din" medicin.

Shake it // Kram Voff

 

[Enya]

Sv: Epilepsi/ridning

Ja att hitta en medicin som passar är kan vara svårt. Det är viktuppgång, leverskador och anfall att tampas med. Jag fick först Tegretord retard tror jag den hette men den hjälpte inte sen fick jag min Ergenyl. Funkade klockrent. MEN! ...man får ju inte skaffa barn på den. Så när jag varit anfallsfri i 10 år skulle det testas om eländet vuxit bort. Men nej då. Då fick jag en ny medicin. På 3 v hade jag tappad 75% av mitt hår. Fick en ny medicin. Blev yr och illamående. Fick ny medicin. Tappade 10 kg och vägde nu 44 kg och blev anklagad för att ha ätstörningar. Fick ny medicin igen. Blev så yr att jag sydde konstant, sov ca 20 tim om dygnet och fick krypa till toan och köksbordet för att gå gick inte. Gissa om jag var snygg som undernärd flintis som inte kunde gå? Mina anhöriga trodde att jag knarkade

Lades tillslut in på sjukhus ( på egen begäran) och lät alla medeciner ( som satts in om lott) gå ur kroppen. Sen fick jag tillbaka ergenylen igen och sa att här blir inga barn. Det är inte värt det.

Nu råkade jag bli gravid flera år senare och jag övervakades noga under graviditeten. Allt gick klockrent men dock så har Filip ärvt min EP

Han spås dock bli anfallsfri om två år så jag håller tummarna.

ganska OT men en liten historia om hur biverkningarna kan ställa till det. Jag hoppas du hittar "din" medicin.

Shake it // Kram Voff

Det låter som om du har fått ditt av det jobbiga! JAg har förstått att det här med mediciner är jobbigt, att alla mer eller mindre ger mycket biverkningar så det gäller att hitta en som ger minst biverkningar som man kan leva med. Jag har bara testat en medicin än så länge, mycket pga just biverkningarna. Jag vill inte ha fler eller allvarligare biverkningar än vad jag har och vågar inte testa fler mediciner pga det.
Mina biverkningar är ändå relativt lätta jämfört med dina verkar det som. Tar medicinen Lamotrigin och känner mig trögare, har svårt med balansen ibland och har dåligt minne. Missar jag att ta den blir jag väldigt deppig och trött. Det är dock inte i närheten av vad du har haft för problem med dina mediciner! Usch vad hemskt det låter att tvingas ta en medicin mot en sådan sjukdom och tvingas ha de biverkningarna'!

Min läkare sa när han letade efter lämplig medicin, att han skulle välja en utan viktuppgång som biverkning och han har lyckats! Går inte upp i vikt så länge jag inte stoppar i mig en massa onyttigheter, och det är jag mycket tacksam för faktiskt!
Min medicin kan ge missbildningar på ett foster så jag får äta folsyra också, fattar inte hur han tänker dock.... förklarade att jag 1. är ensamstående med tre barn redan och att jag 2. inte har pojkvän ens, men han sa att man vet ju aldrig om jag träffar trevlig kille....
Men folsyra kanske inte är onyttigt, vad vet jag

Skönt att din son spås bli anfallsfri, måste vara hemskt att ens barn får anfall och itne mår bra!

Tack för att du delade med dig!

 

[Fjorden]

Sv: Epilepsi/ridning

Det låter som om du har fått ditt av det jobbiga! JAg har förstått att det här med mediciner är jobbigt, att alla mer eller mindre ger mycket biverkningar så det gäller att hitta en som ger minst biverkningar som man kan leva med. Jag har bara testat en medicin än så länge, mycket pga just biverkningarna. Jag vill inte ha fler eller allvarligare biverkningar än vad jag har och vågar inte testa fler mediciner pga det.
Mina biverkningar är ändå relativt lätta jämfört med dina verkar det som. Tar medicinen Lamotrigin och känner mig trögare, har svårt med balansen ibland och har dåligt minne. Missar jag att ta den blir jag väldigt deppig och trött. Det är dock inte i närheten av vad du har haft för problem med dina mediciner! Usch vad hemskt det låter att tvingas ta en medicin mot en sådan sjukdom och tvingas ha de biverkningarna'!

Min läkare sa när han letade efter lämplig medicin, att han skulle välja en utan viktuppgång som biverkning och han har lyckats! Går inte upp i vikt så länge jag inte stoppar i mig en massa onyttigheter, och det är jag mycket tacksam för faktiskt!
Min medicin kan ge missbildningar på ett foster så jag får äta folsyra också, fattar inte hur han tänker dock.... förklarade att jag 1. är ensamstående med tre barn redan och att jag 2. inte har pojkvän ens, men han sa att man vet ju aldrig om jag träffar trevlig kille....
Men folsyra kanske inte är onyttigt, vad vet jag

Skönt att din son spås bli anfallsfri, måste vara hemskt att ens barn får anfall och itne mår bra!

Tack för att du delade med dig!

Dottern äter också Ergenyl Retard och mår bra på den. Ev en liten viktuppgång i början men inte nu och jag tror hon gått ner en ev uppgång.
Efter ca 2 år sattes medicinen ut för att se om ep´n vuxit bort men (!) efter ca 2 mån fick hon ett anfall och började medicinera igen. Hon var då 17 år och nu har det gått ett år utan några symtom. Hon berättar inget för ngn
då hon INTE förväntar sig få ngr anfall med den medicinen. Det är också lite känsligt när man är ung!

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Epilepsi/ridning

Både jag och sonen äter Ergenyl och har inte haft ett skvatt av alla dessa biverkningar. Jag har nu glatt mummsat i mig 8 st 100g tabletter om dagen i 20 år. Mår toppen och väger fortfarane 54 kg som för 24 år sen Sonen äter 4 st om dagen.

Enya...våga prova mediciner. Det finns såååå många och man kan må utmärkt på dem.

Önskar dig all lycka till.

Kram alla EPister // Voff (som blev hästägare idag TJOHOO!! )

 

[Fjorden]

Sv: Epilepsi/ridning

Både jag och sonen äter Ergenyl och har inte haft ett skvatt av alla dessa biverkningar. Jag har nu glatt mummsat i mig 8 st 100g tabletter om dagen i 20 år. Mår toppen och väger fortfarane 54 kg som för 24 år sen Sonen äter 4 st om dagen.

Enya...våga prova mediciner. Det finns såååå många och man kan må utmärkt på dem.

Önskar dig all lycka till.

Kram alla EPister // Voff (som blev hästägare idag TJOHOO!! )

Dottern äter 1 1/2 500mg om dan, fast idag glömde hon.....
Grattis till hästägandet!!!!