Sv: Ett värdigt slut..?
Nu har jag läst igenom tråden och vill skicka tusen styrkekramar till dig. Jag tog bort min älskling vid midsommar och alla tankar som du har for tusen gånger runt runt i mitt huvud också. Jag vred och vände på allt, skrev här på Buke, grät en hel flod både före och efter.
Var stark du tar dig igenom det såsom andra har tagit sig igenom det före dig.
Betr att vara hos hästen, jag orkade inte stå och se min älskling falla ner så jag hade en kompis som stod med honom. Jag var rädd för att tuppa av själv när han föll. Jag känner efteråt att det var rätt beslut, det är så otroligt mycket som är jobbigt som man ska komma över, dom bilderna tycker jag man kan bespara sig.
Min häst fick med sig en hink med äpplen, morötter, maskrosblad, alla hans favoriter, och min sista bild av honom är när han går iväg i solen och tittar ner i den gula hinken som min kompis bär på.
Hon sa efteråt att mannen som gjorde det var mycket snäll, pratade med hästen och klappade honom och väntade tills han koncentrerade sig på maten innan han sköt. Hästen fattade inget.
Det är så otroligt tungt. Jag lider verkligen, verkligen med dig. Men som sagt, var stark, du klarar det - för din hästs skull. Det är din sista kärlekshandling gentemot henne.