Sv: Får en chef beordra?
Jag skulle vilja vända på hela resonemanget - VARFÖR sjunker "arbetsmoralen" ?
Beroende på politik och generation.
Det finns förbaskat fina människor som är födda på 90-talet, sluta skyll allting på omotiverade ungdomar utan ställ er själva istället frågan hur ni kan motivera dem.
Förbaskat fina människor?
Jag trodde vi talade om arbetsmoral, engagemang, vilja att göra rätt för sig etc. Inte om individer som kanske är rara, söta och har vissa sociala färdigheter som gör att man gillar att slänga käft med dem.
Jag talar om konceptet: som anställd får jag lön och vet att det minsta man kan begära är att jag levererar och presterar.
Det finns absolut människor under 30 år som visar att de gillar att jobba men de blir färre för varje år som går. Jag började rekrytera 1998, underlaget går inte ens att jämföra idag.
Största skillnaden med de som föddes på 70-talet och framåt är att dom inte respekterar tomma titlar i samma utsträckning, vilket jag ser som något positivt.
Jag har inte märkt att de saknas respekt för ledare - aldrig- någonsin. Dock säger jag inte att det existerar, jag har alltid haft tur att jobba i organisationer med gott ledarskap men å andra sidan får jag ej heller vibbar från kollegiet som överensstämmer med det du skriver.
Det som däremot saknas hos allt fler ungdomar är motivation nog att jobba med något som inte är drömjobbet.
Visa att du är smartare, har bättre ledaregenskaper än mig och att du är tuffare än mig så följer jag dig - annars gör vi tvärtom så får du följa mig.
Detta är en naturlag som tyvärr sattes ur spel genom införandet av diverse titlar... och när personen bakom titeln inte är smartare, tuffare och bättre ledare så blir det en tom titel, varför skulle jag följa en sån ?
Det krävs att man iaf från dag ett och gärna några dagar framåt visar att man är så pass intressant för arbetsgivaren att man får stanna kvar.
När man testar en person som snabbt visar sin nonchalans och ointresse så finns absolut ingen anledning att låta relationen fortgå.
Det låter som du tror att arbetsgivare får inte en massa positiva alerta förhoppningsfulla ivriga ungdomar som man förstör med dåligt ledarskap. OM det nu är ditt generella antagande så kan jag meddela att du har fel.
Jag lovar dig att den chef som själv visar lojalitet och respekt mot sina underlydande kommer att få detsamma tillbaka. Man måste leda andra genom sitt eget exempel.
På svenska innebär det kort och gott att ingen behöver vara bättre än chefen... så när du uppfattar dina underlydande som illojala, lata eller oansvarig - vänd då blickarna mot dig själv och fundera över varför du inte har lyckats leda dem
Svar: nej.
Du gör det enkelt för dig.
Jag är övertygad om att det går att få ordning på den lataste och arbetskygga ungdomen som hasar sig innanför en arbetsgivares dörr men det tar för mycket tid i anspråk. Grovarbetet dvs förberedelserna gällande motivation och värderingar för att göra ungdomarna klara och redo för arbetslivet skall ligga hos föräldrarna och det är där jag personligen starkt misstänker att det brister.
Man anställer hellre någon som är så färdig att det man kan börja med att göra är att utbilda personen i arbetet, inte uppfostra.
.
