Jag har valt att skriva under anonymt nick, eftersom detta är mina egna funderingar, och folk som känner mig IRL inte behöver veta vad jag tänker än.
Jag jobbar just nu inom ett yrke som inte intresserar mig, det är bara lönen som får mig att gå dit, och den är ingen vidare för det slitet jag gör. dessutom har jag en knepig chef som har ett humör som är väldigt beräknande, det gör ju inte saken så mkt bättre.
Nu till mina funderingar. Jag känner att mitt arbete tar upp så mkt av mitt liv, så jag vill verkligen ha ett arbeta som jag är intresserad av. Visst, ett arbete är alltid tungt vissa perioder , även om man har sitt drömjobb, det är jag medveten om.
Hästar. Det är min absoluta passion i livet.i 19 år har dom funnits konstant i mitt liv. Inget ger mig sina lyckorus som hästarna. Och jag anser mig ha en känsla för dessa djur. Jag har en förmåga att läsa dom, och har lyckats även göra framsteg på hästar som få tycker om.
Jag har också utbildat en häst från grunden, dock inte en grön unghäst, men grön för sin ålder, och jag kände att resultatet blev bra. Jag lyckades. Jag har tålamodet, jag har känslan och jag brinner för det. jag får beröm för min känsla ofta. det är det enda i livet jag känner att jag verkligen KAN, och älskar att lära mig nya saker från andra! Är som en svamp bär det gäller hästar, man blir ju aldrig fullärd! Sen har jag ändå respekt, jag ger mig inte in i en situation med en häst om jag känner mig osäker, och jag vet att hästen känner av detta väl, och utnyttjar det.
Jag älskar att jobba med människor också, jag har en förmåga att lyssna och avgöra folks sinnestämmningar. Även här har jag en förmåga att nå in till även svåra personligheter. barn är också fantastiska!
Min ridning är däremot väldigt ringrostig, jag har noll kondis, har mkt fel som är pga att jag inte ridit för instruktör ordentligt på några år osv. men inget jag inte är beredd att jobba på.
Men jag vill jobba med hästar. Jag vill bli ridinstruktör. Jag älskar att stå och instruera, se resultat. Ha kontakt med människor, känna av deras och hästens sinnestämningar och jobba utefter detta. Det finns INGET jag brinner mer för än det. jag har varit inne på detta så många gånger i mitt liv, men aldrig fullföljt det av olika anledningar. Rädsla för det osäkra kanske, andras funderingar, vem vet.
Men , är det värt att satsa på att bli ridinstruktör? Är det inte väldigt svårt att få en "normal" inkomst osv..det är ju många som vill jobba med hästar idag...Men jag vill utbilda mig, bli bra, kunna mitt jobb och hjälpa folk o deras hästar att känna den lyckan jag känner när jag sitter på hästryggen och samspelet är så klockrent, om så för en sekund!
Är det en omöjlig dröm, en omogen längtan? jag är ju för tusan 27 år snart.Ska man ta ett säkrare kort, utbilda eller jobba med något bara för att överleva, men inte leva? Jag vill inte det, längst inne vill jag inte det...
Men vågar man? Vad ska sambon tycka, han tycker redan mitt hästberoende är lite påfrestande, och jag vill ju inte leva på honom heller..Vi har ju trots allt hus och bilar o hela kitet. Inga barn än dock.
Det finns ju KY utbildningar som jag kollat.., Jag har jobbat i olika stall, och det är slitigt, men det ger mig så mkt. Jag vill stå där i mitten, i ett kallt ridhus och SE, hjälpa och GE!
Jag behöver råd och funderingar. Är det helt knäppa tankar, ska man se det på ett annat sätt? Hur tolkar ni det jag skriver?Allt ni kan reflektera över är till hjälp!Snälla hjälp mig, det är min framtid det handlar om.
//F
