Flytta ifrån varandra *långt*

[vindvissla]

Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

Jaha, jag trodde du flyttade upp pga honom, men inser nu att det var bara min egen gissning! Det kommer säkert att bli jättebra, klart man är rädd och ledsen när man står inför något så nytt som du gör nu.

Vad bra att de betalar flygresan hem! Jag ska själv boka snart, fast jag ska hem en gång innan också (pappa betalar )

Snygga kängor Arvid har på bilden i bildtråden förresten!

 

[Jolanta]

Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

Som sagt innan, jag hoppas att vi hinner ses en sväng när jag åker ner

Det är Kavat, bra att någon tycker om dem, Arvid skriker rakt ut när han ser dem

 

[TinyWiny]

Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

Min dotter var 9 månader när jag och hennes pappa gick isär.

I vårt fall var det enklast att pappan kom hem till oss, hans boende var inte så barnvänligt, och han sov över ibland, även om vi givetvis var hos honom med.

Han var alltid välkommen hem till oss och han träffade dem minst 4-5 dagar i veckan, allt ifrån någon timme till att han sov över i soffan.

Första gången hon (och hennes bror givetvis) sov över var hon 1 år.
Han hämtade dem på eftermiddagen och de skulle komma hem nästa förmiddag.

Det var då ett äventyr för barnen att sova borta hos någon de kände och tyckte om.

Tyvärr gick allt i stöpet bara någon månad senare, han ville som han sa inte underlätta för mej att träffa någon ny så nästa gång de var hos honom hade hon fyllt tre.

Men jag tror på att får barnen bara hänga med naturligt, att det är lika ok att mamma hämtar på dagis som att pappan gör det så löser det sig för barnen.

En sak som är en stor fördel är att din son är så liten än, min dotter har inga minnen av att vi har bott med hennes pappa
Min son däremot som var 2,5 år hade ju egna minnen och mådde väldigt dåligt av bråken som föregick separationen.


En stor eloge till dej att du inte flyttar det inte rätt mot sonen, han har rätt till båda sina föräldrar.