- Svar: 1
- Visningar: 596
Ja visst fan är det mig det är fel på. Jag är förbannat otrevlig och ilsksint och jag har ett jävla förakt mot myndigheter. Det kan väl vem som helst se.
Jag vill ha något att leva av... den dagen jag blir ålderspensionär. Jag vill vara del av sociala sammanhanget och jag vill göra nytta i det svenska samhället...
Men byråkratisverige har gjort sitt bästa att ta kål på min kämpaanda i snart 40 år...
Jag fick ingen riktig kallelse till AF, bara att möte skulle ske senast 6 december, igår fick jag sms-påminnelse av ett möte jag inte fått kallelse till. Kurator hade talat med af och sagt att vi skulle ha personligt möte och träffas. Hon fick kallelse till af 6 december kl 13 olaigatan 4...
Jag åkte dit så jag var där 12.45... af helt nerstängt och låst... "bokade möten olaigatan 2" stod det på en lapp på dörren, så jag åkte dit... en smal ramp med 2 cm till trappsteg där jag kunde välta med permobilen... Men jag stod där och balanserade... Ingen ringklocka... har du bokat möte vänta här, så kommer någon och öppnar stod det på en lapp...
12.55 kom kurator och väntade med mig... minusgrader, svinkallt och djupfryst...
13.05 ringer telefonen. Då en kvinna med brytning ringer från af för telefonmöte... Jag blev väl något irriterad och sa att vi har klart och tydligt fått kallelse till plats enligt kurator och jag har inte fått kallelse, bara påminnelse till något via sms... oj då ursäkta... bla bla bla... jag återkommer...
tio minuter senare kommer en man till dörren och säger att det måste vara något fel. kvinnan har medicinska hinder och jobbar därför med telefonsamtal hemifrån... bla bla bla... en kvart senare rullar vi därifrån kurator och jag ännu mer djupfrysta och åker till cafét på usö och fikar...
Då ringer kvinnan igen och bokar personligt möte den 29'e december....
Nu är jag hemma och så jäkla trött på att behöva kämpa så förtvivlat för funktionhindrades rätt i samhället.
När ska VI tas på allvar.
Jag vill ha något att leva av... den dagen jag blir ålderspensionär. Jag vill vara del av sociala sammanhanget och jag vill göra nytta i det svenska samhället...
Men byråkratisverige har gjort sitt bästa att ta kål på min kämpaanda i snart 40 år...
Jag fick ingen riktig kallelse till AF, bara att möte skulle ske senast 6 december, igår fick jag sms-påminnelse av ett möte jag inte fått kallelse till. Kurator hade talat med af och sagt att vi skulle ha personligt möte och träffas. Hon fick kallelse till af 6 december kl 13 olaigatan 4...
Jag åkte dit så jag var där 12.45... af helt nerstängt och låst... "bokade möten olaigatan 2" stod det på en lapp på dörren, så jag åkte dit... en smal ramp med 2 cm till trappsteg där jag kunde välta med permobilen... Men jag stod där och balanserade... Ingen ringklocka... har du bokat möte vänta här, så kommer någon och öppnar stod det på en lapp...
12.55 kom kurator och väntade med mig... minusgrader, svinkallt och djupfryst...
13.05 ringer telefonen. Då en kvinna med brytning ringer från af för telefonmöte... Jag blev väl något irriterad och sa att vi har klart och tydligt fått kallelse till plats enligt kurator och jag har inte fått kallelse, bara påminnelse till något via sms... oj då ursäkta... bla bla bla... jag återkommer...
tio minuter senare kommer en man till dörren och säger att det måste vara något fel. kvinnan har medicinska hinder och jobbar därför med telefonsamtal hemifrån... bla bla bla... en kvart senare rullar vi därifrån kurator och jag ännu mer djupfrysta och åker till cafét på usö och fikar...
Då ringer kvinnan igen och bokar personligt möte den 29'e december....
Nu är jag hemma och så jäkla trött på att behöva kämpa så förtvivlat för funktionhindrades rätt i samhället.
När ska VI tas på allvar.
Senast ändrad:
