Förträngda minnen...

[Texaz]

Efter att ha sett dokumentären om Quick blir jag lite mörkrädd

Hur ställer ni er till teorierna? KAN man tränga bort otäcka minnen, och i vilken utsträckning?

Egna erfarenheter, eller bara tankar kring fenomenet???

 

[Enya]

Sv: Förträngda minnen...

Ja det kan man absolut säger jag då. Det är lättare att leva med sig själv om man slipper komma i håg just allt faktiskt. Att det sedan kan råka dyka upp igen är rätt omysigt dock.

 

[Tacitus]

Sv: Förträngda minnen...

Javisst kan man tränga bort obehagliga minnen.

Det är dessutom så att du kan få tillbaka ett sådant minne men få tillbaka känslorna förknippade med ett sådant minne vid ett helt annat tillfälle.

Så visst kan man tränga undan minnen såväl som man kan tränga undan känslorna som förknippas med minnet, dessa blir som två separata element.

När du sedan får tillbaka ett förträngt minne så vet du direkt att det är just ditt eget minne men du kan liksom inte sätta fingret på när det "försvann", så har det i vart fall fungerat för mig.

Riktigt irriterande egentligen att få tillbaka sådana minnen, då vet man att känslorna förknippade med minnet också snart dyker upp och kräver bearbetning.

 

[Enya]

Sv: Förträngda minnen...

Ja, känslorna kan tex dyka upp vid ett tillfälle man egentligen känner sig helt trygg i, lite ologiskt sådär.

 

[Tingeling]

Sv: Förträngda minnen...

Har inte sett dokumentären, men som svar på frågan:
Absolut! Förr trodde man ju att man var tvungen att bearbeta händelser och "älta" dem. Men på senare tid har man kommit fram till att hjärnan är föränderlig och att det går alldeles utmärkt att tränga/träna/tänka bort saker.
Vilket är ett skönt konstaterande för mig, då jag alltid haft lätt för att lägga tunga saker bakom mig och gå vidare.
Jag har alltid trott att det är något "fel" på mig som kan göra så.
Sedan har de sakerna visserligen inte försvunnit ur mitt medvetande.
Jag kan ta fram ett minne även om jag lagt det bakom mig.
Så det kanske inte är riktigt samma sak.
Men hursomhelst så kan vi ändra i minnena.
Så om dokumentären handlar om huruvida han nu tror att han har gjort alternativt inte gjort något, så kan nog hans hjärna ha ändrat runt lite.

 

[Texaz]

Sv: Förträngda minnen...

I den här dokumentären presenterades teorin att man INTE kan förtränga så allvarliga saker som mord och grova övergrepp.

Att det är terapeuterna som "planterat" minnen som inte alls finns i människors hjärnor, man visade bl a på en studie i USA där man lyckats få människor att minnas saker som bevisligen aldrig hänt....

Visst kan man glömma saker, och förtränga, men inte så allvarliga saker.

 

[AgentCarter]

Sv: Förträngda minnen...

Jag tror man kan förtränga minnen till en viss grad, jag vet att min barndom var kass men kommer inte ihåg så mycket av den självvalt.
Jag kan ha slagit i huvudet för mycket också men de flesta åren av min barndom är borta mer än korta stunder. Precis som jag vill ha det.
Men jag vet att det har hänt, vilket de inte visste i dokumentären

 

[Araminta]

Sv: Förträngda minnen...

Läser just nu, passligt nog, en kurs i just kognition och minne. Givetvis har fallet Quick kommit upp. Vår föreläsare menade att detta att "hitta" förträngda minnen är väldigt suspekt. Det som gör det hela problematiskt är det faktum att våra minnen är extremt lättpåverkade. Det finns ingenting som heter fotografiskt minne. Det finns flera studier som visar hur man kan manipulera människor att minnas olika saker t.ex. genom hur man formulerar sina frågor. Försökspersoner har fått titta på en film av en bilolycka för att sedan svara på en fråga om hur fort bilarna körde. Beroende på vilket ord man använde för själva olycksögonblicket (krash, kollision, möte, träff etc) så fick man markant olika svar. Man har dessutom med stor framgång lyckats plantera in helt nya minnen hos människor. Dessa minnen har sedan blivit så starka och naturliga för försökspersonerna att de fortsatt tro på dem även efter att forskarna berättat sanningen.

Det är alltså mycket mer troligt att psykologerna som utredde Quick snarare placerade in nya minnen i honom än väckte några gamla till liv.

 

[hier]

Sv: Förträngda minnen...

Just ämnet om bortträngna/förträngda (gah, vad är skillnaden?) tenderar att vara ganska kontroversiellt. Vissa påstår att s k "falska minnen" eller bortträngda minnen är väldigt vanliga, men det är jag väldigt skeptisk till. Väldigt skeptisk.

Det har ju t ex visat sig att mindre seriösa psykologer, företrädelsevis dyra, privata psykoanalytiker, har manipulerat patienter till att plötsligt "komma ihåg" saker som inte visar sig stämma - t ex övergrepp. Att plantera ett minne som inte finns hos en annan människa skapar ju ett trauma så att patienten måste fortsätta. Och visst går det också, människans psyke är formbart. Titta bara på sekter.

Så i min värld bör man vara försiktig när en psykolog/terapeut börjar leda in samtalet på sådant utan att det verkligen finns fog för det.

Jag har personligen varit med om en gynekolog med psykologkompetens som skulle hjälpa mig med mina samlagssmärtor. Hon vägrade acceptera att mina smärtor inte berodde på tidigare övergrepp, och hon envisades med att fråga "men är du säääker på att du inte har varit med om något du inte ville vara med om?".
Öh, ja, om jag hade blivit våldtagen hade jag nog kommit ihåg något sådant Då mumlade hon något om att man inte alltid kommer ihåg. Sådant planterande blir jag galen på!

Men jag kan bara prata för mig själv. Jag har faktiskt ingen aning. Men det är ett känsligt område, och heller inte helt utforskat.

 

[TinyWiny]

Sv: Förträngda minnen...

Nu har jag inte sett det du refererar till men jag tror absolut att man kan förtränga obehagliga minnen. Jag började som 17-18 åring att minnas vad som hade hänt när jag var liten och i början så var det bara brottstycken som klipp ur en film och efter några års mardrömmar så började jag minnas även i vaket tillstånd. Det dröjde över tio år innan jag mindes såpass mycket att allt fick ett sammanhang och jag började förstå vad jag faktiskt hade varit med om men ännu vid 41 års ålder är vissa detaljer oklara.

 

[Tacitus]

Sv: Förträngda minnen...

I den här dokumentären presenterades teorin att man INTE kan förtränga så allvarliga saker som mord och grova övergrepp.

Att det är terapeuterna som "planterat" minnen som inte alls finns i människors hjärnor, man visade bl a på en studie i USA där man lyckats få människor att minnas saker som bevisligen aldrig hänt....

Visst kan man glömma saker, och förtränga, men inte så allvarliga saker.

Det finns ju en anledning till att svenska terapeuter själva måste gå terapi för att lära sig att inte projicera sina egna problem på patienterna.

Man kan definitivt förtränga de mest avskyvärda händelser... Och tyvärr så kan även en terapeut plantera minnen om vederbörande inte har koll på vad hen gör. Det är stor skillnad på hur terapeuter i Sverige jobbar jmf med USA...

 

[Ramona]

Sv: Förträngda minnen...

de flesta åren av min barndom är borta mer än korta stunder.

Jag å andra sidan har haft en bra barndom. Inget har fattats mig som barn. En trygg och stabil familj, men bra relationer med släktingar och goda vänner. Några av mina bästa barndomskompisar är än idag mina allra bästa vänner. Även om jag är kritisk, kan jag inte direkt klaga på min barndom. Det värsta som hände mig var att jag aldrig fick en egen ponny!

Men jag har inte heller en massa minnen från min barndom. Jag kommer ihåg enstaka händelser och jag kommer ihåg vissa stunder, men jag har verkligen ingen sammanhängande bild av alla åren som gått. Verkligen inte.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Förträngda minnen...

Ja, i fallet Quick är det ju uppenbart att de skapat minnena. Det kan ju ingen annan, än ärthjärnan Lambertz då, förneka.

 

[AgentCarter]

Sv: Förträngda minnen...

Jag kan inte minnas resor som gjorts t.ex. Även om en vän sitter och förklarar exakt vad vi gjorde då (och jag fått bekräftat från annat håll att jag var med) så är det borta. Det jag kommer ihåg är ofta jobbiga saker, men det var vardagen.

 

[Ramona]

Sv: Förträngda minnen...

Jag kommer bara ihåg vissa resor för att det finns bilder som bevis. Min pappa var en av de säljarna som sålde bäst i Sverige på det företaget han jobbade, vilket innebar att han alltid vann resor till Kanarieöarna. Jag har varit där minst en gång per år under hela min uppväxt, ibland 2-3 ggr ifall det var någon "konferens" som familjerna fick hänga med på. Och ärligt talat, jag kommer kanske ihåg en eller två saker som hänt under de resorna. Som barn kommer jag inte ihåg speciellt mycket. Som tonåring desto mer dock.

Jag tror verkligen inte att mängden minnen skiljer sig speciellt mellan dig och mig.

 

[hier]

Sv: Förträngda minnen...

Hoppar in också. Min uppväxt var ganska genomsnittlig. Inte Barnen i Bullerbyn men inte heller skitig och alkoholiserad diskbänksrealism heller. Många saker var bra, men många saker var också riktigt skeva.

Jag har ungefär samma minnen som både du och Ramona. Vissa saker minns man starkare, man kan inte riktigt placera hur gammal man var vid vissa resor eller vissa händelser. Det starkaste jag kommer ihåg var hur mitt rum såg ut, hur min cykelrunda såg ut, och hur stallet och ridskolan såg ut. Vilket är helt naturligt, eftersom jag spenderade mestadelen av min tid där.

Det finns vissa minnesfragment från min barndom som mina psykologer har varit extra intresserade av, för att de kanske trodde att det finns något mer undertill, men där har jag satt stopp och också begärt ny, för jag vill inte veta av en psykolog som skapar mer problem än vad som redan finns. Jag blir faktiskt förvånad över hur många old school-fans som fortfarande finns kvar i den moderna psykiatrin.

Summa summarum: Jag tror inte att antalet minnen eller avsaknaden av minnen står i relation till hur ens uppväxt var. Då skulle väl - hårddraget - de som har haft idylliska uppväxter komma ihåg nästan allt och de som har haft miserabla uppväxter inte komma ihåg något alls?

 

[AgentCarter]

Sv: Förträngda minnen...

Den resan jag tänker på hände när jag var 12-13, vilket iallafall jag tycker är lite udda att inte veta något ifrån (inte ens att jag följde med).
Men jag har som sagt slagit i huvudet en del också.

 

[Niyama]

Sv: Förträngda minnen...

Till viss del, fast om det handlar om att förtränga eller om att man faktiskt inte kan minnas precis allt vet jag inte. Men nej, jag tror inte att man helt kan förtränga att man begått mord eller varit utsatt för grova övergrepp.

Jag har varit utsatt för övergrepp, dock aldrig av min pappa vilket jag känner mig helt säker på. Ändå har vissa psykologer försökt få mig att förstå att min pappa nog har utsatt mig ändå, jag kommer nog börja minnas det så småningom

 

[TinyWiny]

Sv: Förträngda minnen...

Men så hemskt att de har påstått att även din pappa har begått övergrepp mot dig Det räcker väl gott och väl med det som är!

 

[Tingeling]

Sv: Förträngda minnen...

I den här dokumentären presenterades teorin att man INTE kan förtränga så allvarliga saker som mord och grova övergrepp.

Att det är terapeuterna som "planterat" minnen som inte alls finns i människors hjärnor, man visade bl a på en studie i USA där man lyckats få människor att minnas saker som bevisligen aldrig hänt....

Visst kan man glömma saker, och förtränga, men inte så allvarliga saker.

Det där är läskigt. Då svarade jag dig absolut inte på frågan.....
Fast ang det där med att tränga bort, tror du inte att en psykiskt sjuk person kan tränga bort så allvarliga saker?