Förlovning.

[Biomon]

Vi förlovade oss på alla hjärtans dag i år och vigde oss borgerligt första augusti, dvs knappt ett halvt år efter förlovningen. Själva bröllopet kommer hållas någon gång nästa år, eftersom vi är mitt uppe i husköp och inte har tid eller råd med en bröllopsfest för tillfället.

Förlovningen gick till som så att min man överraskade mig med rosor och god choklad efter jobbet, och sedan ställde frågan bara. Inom en timme hade vi provat ut ringarna, och kvällen tillbringades i en mysig stuga ute i ingenstans. Romantiskt men ingen press, liksom.

Ang ringarna så hade min man en billig ring i titan som förlovningsring, och fick efter vigseln byta till sin farfars vigselring i guld. Jag har två guldringar, en halvrund som förlovningsring och en med 13 st små diamanter som vigselring.

 

[GoLightly]

Men gud, är även det borta alltså? Det att man inte behöver byta namn för att man gifter sig.

"I min generation" finns det hur många gifta par som helst med olika efternamn. Men inte bland yngre då, alltså? Det visste jag inte ens.

Nu är väl säkert inte min bekantskapskrets (25-35 år) någon sanning för hur det ser ut i allmänhet, men jag känner inte något par där båda har behållit sina namn, däremot har killen vid något tillfälle tagit tjejens namn.

 

[Tassetass]

Nu är väl säkert inte min bekantskapskrets (25-35 år) någon sanning för hur det ser ut i allmänhet, men jag känner inte något par där båda har behållit sina namn, däremot har killen vid något tillfälle tagit tjejens namn.

Rent statistiskt är det alltfler som behåller sina respektive namn.

http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Brudpar-overger-namntradition/

 

[mandalaki]

Rent statistiskt är det alltfler som behåller sina respektive namn.

http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Brudpar-overger-namntradition/

Ja, trenden går åt det hållet. Skönt! Men fortfarande tar de flesta kvinnor trots allt mannens namn.

 

[Tassetass]

Ja, trenden går åt det hållet. Skönt! Men fortfarande tar de flesta kvinnor trots allt mannens namn.

Ja, och att det är en kvarleva från patriarkala strukturer kan väl ingen säga emot. Även om jag inte hade haft specifika anledningar att vilja behålla mitt namn skulle feministen i mig aldrig förlåta mig om jag skulle ta sambons namn vid ett framtida giftermål.

 

[mandalaki]

Ja, och att det är en kvarleva från patriarkala strukturer kan väl ingen säga emot. Även om jag inte hade haft specifika anledningar att vilja behålla mitt namn skulle feministen i mig aldrig förlåta mig om jag skulle ta sambons namn vid ett framtida giftermål.

Nej, och jag fattar nog inte varför efternamnsfrågan ska behöva leda till sånt väldigt bryderi.

 

[Krystalline]

Min fästman och jag tar ett nytt namn tillsammans. Ett efternamn som vi bygger på förnamnet till en person som vi båda tycker mycket om och vill hedra. Jag behåller mitt nuvarande som mellannamn.

Det är rätt för oss och vi ser det som vårt sätt att starta vår egen släktlinje liksom. På nåt sätt.

 

[Springsteen]

Det är bra fint när personer med så olika utgångspunkter kan enas om en lösning som alla mår bra av.

Grattis!!!

Tack!

Det är himla skönt faktiskt. Att båda får som de vill. Jag vill gifta mig innan jag fyller 30, han vill ha ett fint frieri, gissningsvis i norrsken typ på island eller något om jag känner honom rätt. Han är på tok för romantisk. Vi får båda vad vi vill helt enkelt.

Vi kör med våra ringar som vi får i början på december. Sedan så blir det ett riktigt frieri om ungefär 2-3 år. Sen gifter vi oss. Jag fyller 30 om fem år. Vi båda ogillar våra efternamn någon galet, så kommer vi ta ett nytt namn tillsammans. Känns bra då jag inte vill byta till hans efternamn på grund av feministen i mig, men samtidigt avskyr jag mitt eget efternamn.

 

[Tassetass]

Nej, och jag fattar nog inte varför efternamnsfrågan ska behöva leda till sånt väldigt bryderi.

Det är onekligen starka känslor kopplade till ämnet. Det handlar om känslan att tillhöra samma familj, att bli en enhet, att föräldrar och barn ska heta samma sak osv osv. För vissa är namnet en stark symbol i det sammanhanget, för andra är det nog bara en stark känsla av att "Det är så det ska vara". Jag kan förstå de starka känslorna, jag vill ju själv absolut inte byta bort mitt efternamn. Sambon är tack och lov obrydd om jag tar hans namn eller inte, däremot är det viktigt för honom att vår för ögonblicket jäsande avkomma har hans efternamn och det har jag inga som helst problem med.

 

[Tassetass]

Min fästman och jag tar ett nytt namn tillsammans. Ett efternamn som vi bygger på förnamnet till en person som vi båda tycker mycket om och vill hedra. Jag behåller mitt nuvarande som mellannamn.

Det är rätt för oss och vi ser det som vårt sätt att starta vår egen släktlinje liksom. På nåt sätt.

Åh, det där tycker jag var himla fint.

 

[mandalaki]

Det är onekligen starka känslor kopplade till ämnet. Det handlar om känslan att tillhöra samma familj, att bli en enhet, att föräldrar och barn ska heta samma sak osv osv. För vissa är namnet en stark symbol i det sammanhanget, för andra är det nog bara en stark känsla av att "Det är så det ska vara". Jag kan förstå de starka känslorna, jag vill ju själv absolut inte byta bort mitt efternamn. Sambon är tack och lov obrydd om jag tar hans namn eller inte, däremot är det viktigt för honom att vår för ögonblicket jäsande avkomma har hans efternamn och det har jag inga som helst problem med.

Ja, det enda som skulle få mig att fundera är just om det blir meckigt om en förälder + barnen har ett namn och andra föräldern ett annat. Men det borde inte medföra några större problem, kan jag tycka. Det har det inte verkat göra i familjer som jag har omkring mig i alla fall.

Om det skulle blandas in starka känslor skulle jag dock bli misstänksam. Jag kan inte se att det borde finnas några särskilda skäl till känslor i namnfrågan, tror jag.

 

[Tassetass]

Ja, det enda som skulle få mig att fundera är just om det blir meckigt om en förälder + barnen har ett namn och andra föräldern ett annat. Men det borde inte medföra några större problem, kan jag tycka. Det har det inte verkat göra i familjer som jag har omkring mig i alla fall.

Om det skulle blandas in starka känslor skulle jag dock bli misstänksam. Jag kan inte se att det borde finnas några särskilda skäl till känslor i namnfrågan, tror jag.

Alla sambos som har barn, och det är ju många, har ju i regel inte samma efternamn så det verkar onekligen funka.

 

[nejlica]

Det är onekligen starka känslor kopplade till ämnet. Det handlar om känslan att tillhöra samma familj, att bli en enhet, att föräldrar och barn ska heta samma sak osv osv.

Det där kan jag väl säga att jag känner igen mig i! Så känner jag till viss del. Jag vill att sambon och jag ska bli en familj (oavsett om det blir några barn framöver eller inte), och jag är väl så inrutad i att familjer minsann har samma efternamn , så det vill jag att vi ska ha. Däremot vill jag inte byta bort mitt och verkligen inte mot ett -son namn (som sambon har) så de alternativ jag kan tänka mig är antingen att sambon tar mitt (den lobbar jag för! ) eller att vi "hittar på" ett nytt och jag behåller mitt som mellannamn. Men jag har liksom någon slags diffus känsla av att jag vill att vi ska kunna skriva typ "Här bor familjen X" på brevlådan/dörren oavsett, även om det kanske är lite fånigt

 

[nejlica]

@nejlica Åh jag har sånna efternamns-problem! Mitt är ovanligt och inte svenskt. Han är ett son-namn och alltså både vanligt och svenskt. Jag vill ha kvar mitt men vet samtidigt att det kan ge mig problem i framtiden (=lättare att leta upp mig, kommer eventuellt ha jobb med hotbild). Han är inte intresserad av att ha mitt efternamn.

Är inte ett alternativ att du behåller ditt som mellannamn då? Mellannamnet behöver ju inte vara offentligt på samma sätt som efternamnet, ni får samma namn, du heter något som är svårt att söka på, han får behålla sitt namn och alla blir (i teorin ) nöjda och glada och svävar på små rosa fluffiga moln och... (och eventuellt här börjar jag känna av det där glaset vin jag drack nyss... ). Men jag förstår absolut känslan av att vilja ha kvar sitt eget!

 

[cirkus]

Vi förlovade oss på alla hjärtans dag i år och vigde oss borgerligt första augusti, dvs knappt ett halvt år efter förlovningen. Själva bröllopet kommer hållas någon gång nästa år.

Vad menar du med själva bröllopet? Menar du festen?

 

[cirkus]

Det där kan jag väl säga att jag känner igen mig i! Så känner jag till viss del. Jag vill att sambon och jag ska bli en familj (oavsett om det blir några barn framöver eller inte), och jag är väl så inrutad i att familjer minsann har samma efternamn , så det vill jag att vi ska ha. Däremot vill jag inte byta bort mitt och verkligen inte mot ett -son namn (som sambon har) så de alternativ jag kan tänka mig är antingen att sambon tar mitt (den lobbar jag för! ) eller att vi "hittar på" ett nytt och jag behåller mitt som mellannamn. Men jag har liksom någon slags diffus känsla av att jag vill att vi ska kunna skriva typ "Här bor familjen X" på brevlådan/dörren oavsett, även om det kanske är lite fånigt

I vår familj så har vi tre olika efternamn. Jag har mitt. Döttrarna har sin pappas + mitt. Sambon och sonen har samma, men inte likadant som något av de andra..

Det går alldeles utmärkt och vi hade en härlig lång harang på brevlådan. Vi är ju iofs inte gifta men det hade inte gjort någon skillnad i namnfrågan.

 

[LenaH]

Själv har jag ett efternamn som min mamma "fick" i sitt första äktenskap (1957! ) eftersom mina föräldrar på det fria 70-talet valde att vara sambo.
Mao struntar jag rätt hårt i vilket namn jag har.

 

[GoLightly]

Ja, och att det är en kvarleva från patriarkala strukturer kan väl ingen säga emot. Även om jag inte hade haft specifika anledningar att vilja behålla mitt namn skulle feministen i mig aldrig förlåta mig om jag skulle ta sambons namn vid ett framtida giftermål.

Jag förstår dig verkligen, och har funderat kring det där, men om jag nu byter mitt namn så gör jag det av praktiska skäl och hade inte gjort det om inte sambon haft ett namn som är så mycket mer internationellt gångbart. Men ärligt talat är jag inte så jättefäst vid mitt efternamn att jag ser det som en större förlust att byta, lite lustigt skulle det nog kännas med nytt namn och kanske lite tråkigt att gå från ett relativt ovanligt namn till ett av världens vanligaste.

 

[Och_Aye]

Jag ska också gifta mig och funderar på det här med efternamn. Jag har ett supervanligt, han har två: ett lika vanligt & trist -sonnamn som jag & ett annat.

Jag känner någonstans att jag borde behålla mitt. Men seriöst; jag tycker hans ena är så vansinnigt fint, så jag hade absolut gärna hetat det.

Det är verkligen inga problem för mig att byta efternamn; förutom att det då anses ojämställt.

 

[nejlica]

Jag ska också gifta mig och funderar på det här med efternamn. Jag har ett supervanligt, han har två: ett lika vanligt & trist -sonnamn som jag & ett annat.

Jag känner någonstans att jag borde behålla mitt. Men seriöst; jag tycker hans ena är så vansinnigt fint, så jag hade absolut gärna hetat det.

Det är verkligen inga problem för mig att byta efternamn; förutom att det då anses ojämställt.

Fast, att behålla efternamnet bara för att det blir bättre ur jämställdhetssynpunkt känns ju jättetrist! (för i en prefekt värld hade man ju inte ens behövt fundera i de banorna) Hade sambon hetat något fint, ovanligt som jag hade fått goda associationer till hade inte jag varit främmande för att byta.