Sv: Första intrycket
När rasvalet var klart (eller i princip klart) kontaktade jag runt 3 kennlar för att få komma och hälsa på, främst för att få en uppfattning om rasen. En av dem var betydligt snabbare på mailkontakten, skulle ha valpar någon/några månader senare. Vi åkte dit och hälsade på, och kom tillbaka veckan efter för "köpa-valp-kurs". Hon tyckte vi skulle ställa oss i kö för säkerhetsskull (var lite osäkra på om det skulle bli valp då eller året efter), fritt fram att hoppa av. Vi bestämde oss för att skaffa valp det året (2009) och bestämde kennel eftersom vi redan fått bra kontakt med henne och vi hade liknande syn på hund.
Vi hade två hanar att välja mellan när det några månader senare var dags att välja valp. De var ganska lika, och dessutom trötta så vi fick inte så bra uppfattning om dem. Litade på uppfödarens ord om att de var lika i temperamentet och valde den som kom och satte sig bredvid mig direkt medan den andra gick iväg. Den hade också lite bättre färg. Inte enkelt val, men där var vår Sigge!
Ytterligare en månad senare hämtade vi hem honom. Då var han sjukt söt, piggare och lite tuffare. Tankarna var många, alltifrån omedelbar kärlek till lite ångest för om vi skulle klara det till att försöka hålla sig från reflexen att sparka när han slickade mig under fötterna (jag är extremt kittlig).
Jag hade gärna velat få en bättre uppfattning om dem när vi hälsade på valparna, men klart att de var trötta då flera hälsat på. Det blev väldigt bra i slutändan!
Edit: Fick reda på att kenneln fanns genom dess hemsida (som jag säkert hittade via rasringen antar jag) och fick ett bra intryck från hemsidan. Massor med bilder finns i valpfototråden.
Edit igen: Sigge är en dvärgschnauzer, vår första hund och nu 10 månader gammal. Att det blev dvärgschnauzer var för att vi ville ha en mindre hund, som går att ha med på allt och prova på "allt" med, men som inte har ett extremt aktiveringsbehov. Det sistnämnda eftersom det är första hunden och även om jag i teorin gärna skulle träna hund några timmar per dag så är det inte alltid jag har tid, ork, etc och jag inte riktigt visste vad som väntade oavsett hur påläst jag var. Känns som ett riktigt bra val och smart tanke i efterhand! Att rasen inte fäller är en klar fördel, även om det inte var det vi valde på.
Man kan ju tillägga också att vi hade tur som hade såpass enkelt att hitta kennel med valp åt oss.
När rasvalet var klart (eller i princip klart) kontaktade jag runt 3 kennlar för att få komma och hälsa på, främst för att få en uppfattning om rasen. En av dem var betydligt snabbare på mailkontakten, skulle ha valpar någon/några månader senare. Vi åkte dit och hälsade på, och kom tillbaka veckan efter för "köpa-valp-kurs". Hon tyckte vi skulle ställa oss i kö för säkerhetsskull (var lite osäkra på om det skulle bli valp då eller året efter), fritt fram att hoppa av. Vi bestämde oss för att skaffa valp det året (2009) och bestämde kennel eftersom vi redan fått bra kontakt med henne och vi hade liknande syn på hund.
Vi hade två hanar att välja mellan när det några månader senare var dags att välja valp. De var ganska lika, och dessutom trötta så vi fick inte så bra uppfattning om dem. Litade på uppfödarens ord om att de var lika i temperamentet och valde den som kom och satte sig bredvid mig direkt medan den andra gick iväg. Den hade också lite bättre färg. Inte enkelt val, men där var vår Sigge!
Ytterligare en månad senare hämtade vi hem honom. Då var han sjukt söt, piggare och lite tuffare. Tankarna var många, alltifrån omedelbar kärlek till lite ångest för om vi skulle klara det till att försöka hålla sig från reflexen att sparka när han slickade mig under fötterna (jag är extremt kittlig).
Jag hade gärna velat få en bättre uppfattning om dem när vi hälsade på valparna, men klart att de var trötta då flera hälsat på. Det blev väldigt bra i slutändan!
Edit: Fick reda på att kenneln fanns genom dess hemsida (som jag säkert hittade via rasringen antar jag) och fick ett bra intryck från hemsidan. Massor med bilder finns i valpfototråden.
Edit igen: Sigge är en dvärgschnauzer, vår första hund och nu 10 månader gammal. Att det blev dvärgschnauzer var för att vi ville ha en mindre hund, som går att ha med på allt och prova på "allt" med, men som inte har ett extremt aktiveringsbehov. Det sistnämnda eftersom det är första hunden och även om jag i teorin gärna skulle träna hund några timmar per dag så är det inte alltid jag har tid, ork, etc och jag inte riktigt visste vad som väntade oavsett hur påläst jag var. Känns som ett riktigt bra val och smart tanke i efterhand! Att rasen inte fäller är en klar fördel, även om det inte var det vi valde på.
Man kan ju tillägga också att vi hade tur som hade såpass enkelt att hitta kennel med valp åt oss.
Senast ändrad: