Från Uppsala till Norrtälje sjukhus (galloperation)

Saeta

Trådstartare
Problem 1: Jag har äntligen fått en tid för galloperation. På måndag ska jag infinna mig på Norrtälje sjukhus kl 07.00. Det betyder att jag måste åka (om jag läst rätt) 05.18 från Uppsala C. Vet ni om bussen passerar sjukhuset, eller om jag måste gå från stationen i Norrtälje? Isåfall, hur lång tid på ett ungefär tar det att gå från stationen till sjukhuset?

Problem 2: Jag är fullkomligen livrädd och började skaka så fort jag såg att det var operationstiden som trillade ner i brevinkastet. Hur har det gått för er som gjort en galloperation? Jag vet på ett ungefär hur operationen går till och jag vet att det är en relativt simpel operation. Men... Jag är rädd!
Berätta gärna allt, hur det gick till när ni åkte dit tills ni kom hem. Hur ni mådde och vad för mediciner ni åt. Om det gick att röra sig som vanligt eller om ni blev handikappade på något sätt. Vanligt med illamående?
 
Det här skrev jag i din förra tråd om galloperation:

Dagen jag skulle opereras så kom jag in till dagkirurgiavdelningen vid åtta-tiden på morgonen, fick byta om till sjukhuskläder och de satte en infart på ovansidan av handen där det kopplades in dropp. Efter en timme eller så kom de och hämtade mig, fick lägga mig på en brits och så rullades jag in i operationssalen. Fick någon sorts drog som var väldigt angenäm och sedan var det god natt. De gjorde alltså inget med mig innan jag sov förutom att sätta infarten i handen.

När jag vaknade efter operationen var jag fruktansvärt torr i munnen och hade lite ont i halsen, det är vanligt efter att ha haft en slang där. Var lite förvirrad, omtöcknad och typ illamående men ändå inte (svårt att beskriva). Var väldigt uttorkad trots att jag haft dropp ända sedan morgonen och det gjorde det svårt för mig att äta, hade precis ingen saliv. Fick dock i mig saft och skulle ha hållit mig till det, försökte dricka te men då gjorde magen totalrevolt. Trots att magen skickade tillbaka teet igen så fortsatte jag att må illa, men efter en stund skickade sjuksköterskan in något via infarten (skulle tro att det var det preparat som Niyama nämnde) och då la sig illamåendet på en gång och kom aldrig tillbaka.

Fick stanna på uppvaket till ungefär halv sju på kvällen eftersom jag på grund av nämnda uttorkning inte kunde kissa och de vill inte släppa iväg en innan dess. Senare på kvällen fick jag i mig några rostade mackor och efter att ha sovit som en död hela natten kände jag mig rätt normal dagen efter. Hade lite ont i de väldigt små operationssåren, men i övrigt kände jag ingenting. Vissa kan få smärtor runt ena axeln och nyckelbenet eftersom de använder en gas för att blåsa upp buken, men det var inget jag drabbades av.

Tiden närmast efter operationen så fick jag förstås byta plåster emellanåt och efter ett tag försvann stygnen av sig själva. Kunde äta precis som innan, men jag hade ju gått med en icke-fungerande gallblåsa i en himlans massa år, så för mig blev det ingen skillnad efter att den tagits bort. Om man fortfarande åtnjuter någon sorts funktion av sin gallblåsa så kan man som pannkaka skriver behöva testa sig fram till hur kroppen fungerar utan gallblåsa.

Vad jag minns åt jag inga smärtstillande efteråt mer än Ipren och Alvedon. Minns att jag tränade en vecka efter operationen utan problem.

Har mått prima sedan operationen (det är nu drygt ett och ett halvt år sen).
 
Kom in, rullades till op-salen, sövdes (man somnar såååå skönt!), vaknade, mådde lite illa, fick medicin, åkte hem.
Hade lite ont första veckan, låg i soffan och var lite småynklig några dagar.

Fick fortfarande gallkramper efter operationen, det kan hända, men sen jag fick medicin (Ursofalk) så har jag inte haft några problem.
 
Problem 1: Jag har äntligen fått en tid för galloperation. På måndag ska jag infinna mig på Norrtälje sjukhus kl 07.00. Det betyder att jag måste åka (om jag läst rätt) 05.18 från Uppsala C. Vet ni om bussen passerar sjukhuset, eller om jag måste gå från stationen i Norrtälje? Isåfall, hur lång tid på ett ungefär tar det att gå från stationen till sjukhuset?

677:an stannar bara vid Gustavslund och busstationen som ligger nära sjukhuset och då är busstationen närmast.
 
Problem 1: Jag har äntligen fått en tid för galloperation. På måndag ska jag infinna mig på Norrtälje sjukhus kl 07.00. Det betyder att jag måste åka (om jag läst rätt) 05.18 från Uppsala C. Vet ni om bussen passerar sjukhuset, eller om jag måste gå från stationen i Norrtälje? Isåfall, hur lång tid på ett ungefär tar det att gå från stationen till sjukhuset?
Kolla om du inte kan få sjukresa? Vad jag kan se på Stockholms landsting så ska du kunna boka det, det kanske är smidigast när det är så pass tidigt på morgonen? Fråga två har jag tyvärr inget svar på.
 
Det är inte långt alls från bussen till sjukhuset i Norrtälje och 677:an är himla smidig (med reservation för att det kanske fortfarande är byte i Långhundra på den turen men bussarna väntar in varandra).
 
Problem 1: Jag har äntligen fått en tid för galloperation. På måndag ska jag infinna mig på Norrtälje sjukhus kl 07.00. Det betyder att jag måste åka (om jag läst rätt) 05.18 från Uppsala C. Vet ni om bussen passerar sjukhuset, eller om jag måste gå från stationen i Norrtälje? Isåfall, hur lång tid på ett ungefär tar det att gå från stationen till sjukhuset?

Problem 2: Jag är fullkomligen livrädd och började skaka så fort jag såg att det var operationstiden som trillade ner i brevinkastet. Hur har det gått för er som gjort en galloperation? Jag vet på ett ungefär hur operationen går till och jag vet att det är en relativt simpel operation. Men... Jag är rädd!
Berätta gärna allt, hur det gick till när ni åkte dit tills ni kom hem. Hur ni mådde och vad för mediciner ni åt. Om det gick att röra sig som vanligt eller om ni blev handikappade på något sätt. Vanligt med illamående?

Direkt när jag kom ner från uppvaket mådde jag lite illa och kräktes, men efter några timmar mådde jag utmärkt. Ska du bara ta bort gallblåsan, eller ska de gå ner i gallgången också? Jag gjorde båda, och fick rätt rejält ont efteråt när smärtlindringen man får i samband med operationen gick ur. Fick tabletter som inte riktigt hjälpte, var kvar på sjukhuset ett par dygn, och sjukskriven en vecka till när jag kommit hem. Tog en dryg månad tills det helt slutade göra ont och magen var som vanligt igen. Jag fick som de flesta ont i axlarna efteråt, men det kändes mer som träningsvärk och gick över efter ett par dagar.

Tablettmässigt så fick jag allt möjligt medan jag var kvar på sjukhuset, sen hemma åt jag väl alvedon och ipren en vecka ungefär, och sen primpreran första 3-4 dagarna efter operationen mot illamåendet - kräktes inte, men mådde konstant illa, så jag hade väldigt svårt att äta.

Förutom första natten efter operationen, så skulle jag säga att man hade mycket mer ont och var mycket sjukare innan operationen än efter, så det är ju verkligen en operation där man genast känner att man mår bättre efteråt! Jag hade stenar som hade fastnat i gallgångarna, så jag kunde inte äta utan morfintabletter efteråt dagarna innan operationen. Efteråt var magen förvisso lite upp och ner (både pga operationssåren och för att själva magen inte riktigt fungerade som den borde pga ingen gallblåsa och mycket morfin), men det gick ju att äta utan att få ont av det iaf.

Själva operationen märker man ju inget av eftersom man är sövd, och direkt efteråt är man full av smärtlindring och har inte ont.

Har du blivit bukopererad innan har du ju lite en fingervisning om hur du kommer må - jag är uppenbarligen rätt känslig, för jag mår i regel mycket mer kass, har mer ont och blir mer allmänpåverkad av smärtan, än många andra - så har det varit båda gångerna jag blivit opererad. Andra verkar mer som Tassetass, de är typ upp och springer dagen efter och behöver ingen smärtlindring.
 
Senast ändrad:
Hur har det gått för er som gjort en galloperation? Jag vet på ett ungefär hur operationen går till och jag vet att det är en relativt simpel operation. Men... Jag är rädd!
Berätta gärna allt, hur det gick till när ni åkte dit tills ni kom hem. Hur ni mådde och vad för mediciner ni åt. Om det gick att röra sig som vanligt eller om ni blev handikappade på något sätt. Vanligt med illamående?

Jag opererade bort gallblåsan i januari efter att ha haft ont i mer än ett år. Jag kom till sjukhuset tidigt på morgonen och satt och snackade lite med de andra som skulle opereras. Efter en stund blev jag uppropad och fick byta om till operationskläder, d.v.s. landstingets läckra beigea knästrumpor av bomull, illasittande jättetrosor och rock som knäpptes ganska glest med stora knappar. Kirurgen kom och hämtade mig och förklarade hur operationen skulle gå till och sen ritade hon lite på min mage var de skulle skära. Sen fick jag gå till väntrummet och sitta en stund. Sen kom de och hämtade mig och jag fick gå själv till operationsrummet och lägga mig på britsen. Jag fick en nål i armvecket där de pumpar in lite av narkosmedlet och sen fick jag även andas gas i en mask. Fick aldrig någon infart i handen, enbart i armen. Jag var livrädd för att jag inte skulle sövas ordentligt, så jag hade lätt galen, fixerad ögonkontakt med narkosläkaren så hon skulle se att jag fortfarande var vaken. Sen blev det plötsligt svart och jag vaknade på uppvaket under en värmefilt.

Jag fick någon morfintablett, eller om det var flytande genom armvecket kanske, som inte hjälpte ett dugg så då gav de mig någon annan sorts smärtlindring som funkade direkt och jag somnade om en stund. Sen vill de ha upp en och kissa så jag gick med på det. Fick världens blodtrycksfall på toaletten och stödde mig på en sköterska hela vägen tillbaka till sängen. Kände mig rätt mör och stel i hela magen. Kräktes en gång, förmodligen p.g.a. narkosen. Var ganska ynklig rent allmänt.

Låg kvar på avdelningen till kvällen då maken kunde hämta mig. Drack lite saft och åt smörgås. Kirurgen kom förbi och berättade hur operationen hade gått. Ringde maken och berättade att jag hade överlevt. Fick alvedon på eftermiddagen. Somnade då och då. Behövde stöd när jag skulle gå till toaletten p.g.a. yrsel. När jag skulle klä på mig och gå hem fick jag blodtrycksfall igen så de fick trycka i mig en påse dropp så jag kunde hålla mig uppe. Stapplade ut till bilen.

Dagarna efter var jag ruskigt stel och öm och behövde hjälp att komma upp ur sängen på morgonen. Kunde inte böja mig framåt. Fick med mig alvedon som jag tog under ett par dagar. Efter en veckas sjukskrivning var jag tillbaks på jobbet. Fick byta sårtejpen själv enligt instruktioner och det var inga problem. Stygnen försvann av sig själva efter ett tag. Mådde sjukt bra förutom själva stelheten och obehaget av stygnen. Är väldigt nöjd att jag genomgick operationen, det var helt klart värt det. :)
 
Problem 1: Jag har äntligen fått en tid för galloperation. På måndag ska jag infinna mig på Norrtälje sjukhus kl 07.00. Det betyder att jag måste åka (om jag läst rätt) 05.18 från Uppsala C. Vet ni om bussen passerar sjukhuset, eller om jag måste gå från stationen i Norrtälje? Isåfall, hur lång tid på ett ungefär tar det att gå från stationen till sjukhuset?

Problem 2: Jag är fullkomligen livrädd och började skaka så fort jag såg att det var operationstiden som trillade ner i brevinkastet. Hur har det gått för er som gjort en galloperation? Jag vet på ett ungefär hur operationen går till och jag vet att det är en relativt simpel operation. Men... Jag är rädd!
Berätta gärna allt, hur det gick till när ni åkte dit tills ni kom hem. Hur ni mådde och vad för mediciner ni åt. Om det gick att röra sig som vanligt eller om ni blev handikappade på något sätt. Vanligt med illamående?
Jag har gjort en galloperation med titthål. Direkt vi uppvaket mådde jag väl ganska bra förutom att jag var väldigt drogad, men sen började jag få väldigt ont tyvärr. Så fick mycket ketogan (morfin) vilket jag numer vet att jag inte tål, så jag kräktes dessvärre konstant 2 dygn och var totalt förvirrad och tappade synen tillfälligt.

Men det hör nog till ovanligheterna att man reagerar så starkt på morfin och att man har så pass ont efter operationen. Men jag var inte i så bra skick för övrigt heller, så det spelade säkert in en del.

be om att bli sövd med spruta istället för gas, med gas är det större risk att du blir illamående. Så sa min narkosläkare
 
Jag fick också mängder med ketogan efter operationen och kräktes konstant i veckor eftersom jag hela tiden fick mer. Gick som upp ett ljus nu, kanske inte tålde det så himla bra.. I övrigt gick min operation helt åt fanders så jag besparar TS den, mådde dock inte alls illa i samband med sövning eller uppvak utan det var när jag fick smärtstillande bara. I mitt fall tillstötte komplikationer som är väldigt ovanliga, en bekant opererades samma vecka helt utan problem för gallsten.
 
Jag fick också mängder med ketogan efter operationen och kräktes konstant i veckor eftersom jag hela tiden fick mer. Gick som upp ett ljus nu, kanske inte tålde det så himla bra.. I övrigt gick min operation helt åt fanders så jag besparar TS den, mådde dock inte alls illa i samband med sövning eller uppvak utan det var när jag fick smärtstillande bara. I mitt fall tillstötte komplikationer som är väldigt ovanliga, en bekant opererades samma vecka helt utan problem för gallsten.

Det kan absolut vara ketoganet som orsakade det! Jag var ju väldigt hög av morfinet samtidigt så konstigt nog bad jag om mer och mer morfin, och dom gav mig detta?! Min späda lilla kropp mådde inte alls bra.. alldeles för mycket.


TS: Kom ihåg också att be om effektiv illamåendemedicin redan före operationen och att du får innan du väcks, så kanske du undanslipper värsta illameåndet.
 
Det är inte långt alls från bussen till sjukhuset i Norrtälje och 677:an är himla smidig (med reservation för att det kanske fortfarande är byte i Långhundra på den turen men bussarna väntar in varandra).

Åhh tack så jättemycket för hjälp! Då kan jag släppa ångesten inför att åka buss. Är det helt säkert att bussarna väntar in varandra? Behöver man isåfall betala på nästa buss också, eller visar man bara biljett? Jag är inte alls van att åka lantbussarna så jag vet inte riktigt hur det fungerar.

Den enda gången jag åkt sån buss där det är byte (886 byte till Rasbokil) så väntade den andra bussen inte in den jag kom med. Så jag har ingen bra erfarenhet av det. Men det var visserligen längesen och kanske en mindre buss än dessa.

Uppdatering: Såg nu att det inte är något byte på den tiden jag ska åka!
 
Tack alla ni andra för era svar. Morfinpreparat kommer jag skippa, vågar inte ta den risken att må illa.
Satan vad jag nojar nu... Typiskt mig. Men förutom illamående och sånt (som då kommit av morfinet?) så verkar det alltså ha varit en relativt enkel operation. Det känns tryggande! :)
 
Skippa morfinet...lätt att säga nu, men det är ju operation du skall genomföra, tvivlar på att många människor klarar det utan morfin.
 
Skippa morfinet...lätt att säga nu, men det är ju operation du skall genomföra, tvivlar på att många människor klarar det utan morfin.
Nä just det. Jag mådde inte illa alls av vare sig morfin, ketogan eller annat godis. Så jag tog emot allt jag fick.
 
Tack alla ni andra för era svar. Morfinpreparat kommer jag skippa, vågar inte ta den risken att må illa.
Satan vad jag nojar nu... Typiskt mig. Men förutom illamående och sånt (som då kommit av morfinet?) så verkar det alltså ha varit en relativt enkel operation. Det känns tryggande! :)
Du kan säkert få medicin mot illamåendet.
 
Jag vägrar morfin! Så enkelt är det :P
Säger du nu ja, det betyder ju inte att det är så det kommer bli när du väl vaknar upp av narkosen. Tänk om du har så ont att du knappt kan andas, skall du då säga nej till morfin? Tycker det är bättre att du förbereder dig på att du kommer behöva morfin, men att du kan hoppa över det om du mot förmodan inte skulle ha så ont.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp