Lupino
Trådstartare
Det är sån frustration att försöka bli gravid! Nu kanske många kommer med förnuftiga och käcka svar att "ta det lugnt och försök inte så mycket" osv. Det är lätt att säga... Ingen som inte har varit i samma situation vet hur det känns.
Faktiskt är det först nu efter 8:e försöket som jag blev RIKTIGT deppig. Tidigare har jag bara blivit lite besviken (första försöket var jag mest förvånad).
Rent teoretiskt vet jag att de flesta blir gravida inom ett år och i den aspekten har vi ju ett tag kvar. Om någon skulle kunna ge mig en garanti att jag kommer bli gravid (och få barn) innan jag dör så skulle jag lugna ner mig. Det är ovissheten som gör mig så frustrerad.
Tanken att bara lägga ner alla "aktiva" försök för att bara låta naturen ha sin gång känns inte realistisk. Tänk om jag bara har ett befruktningsdugligt ägg på ett helt år och så ser vi inte till att ha sex i samband med det! Därför kollar jag ägglossning och ser till att det åtminstone blir några gånger i samband med den.
Några fler som känner igen sig?
Jag läser här om alla gravida och småbebisar och blir SÅ avundsjuk (jag är väl självplågare som läser just de trådarna). Ni som har barn är bara så lyckligt lottade!
Vet inte vad jag ville med detta inlägg mer än att få ur mig lite frustration genom att få det på pränt...
Faktiskt är det först nu efter 8:e försöket som jag blev RIKTIGT deppig. Tidigare har jag bara blivit lite besviken (första försöket var jag mest förvånad).
Rent teoretiskt vet jag att de flesta blir gravida inom ett år och i den aspekten har vi ju ett tag kvar. Om någon skulle kunna ge mig en garanti att jag kommer bli gravid (och få barn) innan jag dör så skulle jag lugna ner mig. Det är ovissheten som gör mig så frustrerad.
Tanken att bara lägga ner alla "aktiva" försök för att bara låta naturen ha sin gång känns inte realistisk. Tänk om jag bara har ett befruktningsdugligt ägg på ett helt år och så ser vi inte till att ha sex i samband med det! Därför kollar jag ägglossning och ser till att det åtminstone blir några gånger i samband med den.
Några fler som känner igen sig?
Jag läser här om alla gravida och småbebisar och blir SÅ avundsjuk (jag är väl självplågare som läser just de trådarna). Ni som har barn är bara så lyckligt lottade!
Vet inte vad jag ville med detta inlägg mer än att få ur mig lite frustration genom att få det på pränt...