Tassetass
Trådstartare
Jag är lite i valet och kvalet med hur jag ska göra med gamla Dimma.
När jag skaffade henne hade hennes ålder uppskattats till ungefär 2 år, men ganska snart insåg jag - och många kattkunniga höll med mig - om att hennes riktiga ålder nog är det femdubbla.
När jag fick henne var hon i väldigt dåligt hull och var fruktansvärt rädd. Numer är hon i bra hull (nästan lite överhull) och är inte rädd för något förutom dammsugaren. För ett par månader sedan började hon till och med busa och hon verkade må bättre än någonsin.
Sista veckorna har det dock gått åt andra hållet. Hon är tröttare, sover nästan hela tiden och inte fullt lika uppmärksamhetssökande som hon varit förut. Däremot sover hon numer alltid i mitt sovrum, vilket hon inte gjort tidigare.
Hon verkar bli väldigt stel när hon legat ett tag och det syns att det tar emot både när hon hoppar upp på och ner från saker. Dessutom har hon blivit mer sur mot Isola än tidigare, dock har Dimma aldrig varit särskilt förtjust i sin rumskompis.
Jag ska ta Dimma till veterinären snart för en allmän koll och lite extra koll på hennes tänder då hon fått tillbaka sin dåliga andedräkt som hon hade i början. Då ska jag givetvis ta upp mina funderingar, men undrar också hur ni tänker.
Hon är gammal, varit hemlös och levt ett riktigt hårt liv. Nu har hon fått vara frisk, mätt och varm i 1,5 år och mått riktigt gott. Hur mycket åtgärder ska man vidta för att hon ska kunna leva vidare? Och med leva vidare menar jag givetvis ett fullgott liv. Jag vet ju inte hur mycket stryk hennes kropp tagit av att t.ex. få kattungar mer eller mindre konstant under en lång period (hon hade ungar när hon fångades in, garanterat inte hennes första kull), av att bo ute osv. Ingenting sades när hon kastrerades, men något säger mig att de inte gjorde någon större invärtes undersökning under operationen då fokuset låg på att hålla henne nedsövd så få sekunder som möjligt.
Hur hade ni gjort?
Hjälp.
//Jenny
När jag skaffade henne hade hennes ålder uppskattats till ungefär 2 år, men ganska snart insåg jag - och många kattkunniga höll med mig - om att hennes riktiga ålder nog är det femdubbla.
När jag fick henne var hon i väldigt dåligt hull och var fruktansvärt rädd. Numer är hon i bra hull (nästan lite överhull) och är inte rädd för något förutom dammsugaren. För ett par månader sedan började hon till och med busa och hon verkade må bättre än någonsin.
Sista veckorna har det dock gått åt andra hållet. Hon är tröttare, sover nästan hela tiden och inte fullt lika uppmärksamhetssökande som hon varit förut. Däremot sover hon numer alltid i mitt sovrum, vilket hon inte gjort tidigare.
Hon verkar bli väldigt stel när hon legat ett tag och det syns att det tar emot både när hon hoppar upp på och ner från saker. Dessutom har hon blivit mer sur mot Isola än tidigare, dock har Dimma aldrig varit särskilt förtjust i sin rumskompis.
Jag ska ta Dimma till veterinären snart för en allmän koll och lite extra koll på hennes tänder då hon fått tillbaka sin dåliga andedräkt som hon hade i början. Då ska jag givetvis ta upp mina funderingar, men undrar också hur ni tänker.
Hon är gammal, varit hemlös och levt ett riktigt hårt liv. Nu har hon fått vara frisk, mätt och varm i 1,5 år och mått riktigt gott. Hur mycket åtgärder ska man vidta för att hon ska kunna leva vidare? Och med leva vidare menar jag givetvis ett fullgott liv. Jag vet ju inte hur mycket stryk hennes kropp tagit av att t.ex. få kattungar mer eller mindre konstant under en lång period (hon hade ungar när hon fångades in, garanterat inte hennes första kull), av att bo ute osv. Ingenting sades när hon kastrerades, men något säger mig att de inte gjorde någon större invärtes undersökning under operationen då fokuset låg på att hålla henne nedsövd så få sekunder som möjligt.
Hur hade ni gjort?
Hjälp.
//Jenny
